Dagens Nyheters (DN) debattsida har kommit att bli en utropsplats för tämligen tråkiga inlägg och Svenska dagbladets (Svd) debattsida är den man öppnar med spänning för att se vilka inlägg det bjuds på för dagen.
Idag gör dock DN ett undantag och publicerar en artikel skriven av Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) och undertecknas av förbundsstyrelseledamoten Joseph Christensson. Och äntligen känner man igen KDU. Under slutet Jakob Forssmeds ordförandetid och Erik Slottners början började KDU framstå som ett liberalt sinnat ungdomsförbund som man nästan skulle kunna rösta på. Borta var allt prat om aborternas förskräcklighet, kärnfamiljen och annat moralkonservativt.
Men nu är det det gamla KDU som återigen tittar fram. För ett par veckor sedan höll Erik Slottner brandtal för kärnfamiljen i Svt:s debatt. Under KDU-stämman sade KDU att man inte vill acceptera könsneutral äktenskapslagstiftning och idag hävdar KDU på DN-debatt att man inte tas på allvar i abortfrågan. Ingen lyssnar på KDU (inte ens moderpartiet!!) men vi borde alla tvingas lyssna på KDU på samma sätt som de tvingas lyssna på oss som uppskattar dagens abortlagstiftning och inte vill minska sista tiden för utförande av abort från 22 veckor till de 10 veckor KDU förespråkar.
Som sagt. Nu känner vi igen de unga kristdemokraterna.
måndag, november 15, 2004
fredag, november 12, 2004
Förruttnelse i arbetarrörelsen
Allt fler skandaler radas upp. I DN presenteras varje dag flera fall av oegentligheter med lägenhetsaffärer. Tidigare har vi sett hur sosse- och LO-pampar går förbi vårdköer och använder sig av privata aktörer fast de vill förbjuda gemene man att göra detsamma och igår kväll kunder Robert Aschberg i Insider visa på hur länsstyrelsen i Södermanland gjort undantag för statsminister och utsett honom till vigselförrättare för enskilda vigslar.
Allt detta är för arbetarrörelsens medlemmar omöjligt. Vårdköerna är ett faktum. Att få en lägenhet kräver många år i kö och om du som del av arbetarrörelsen på gräsrotnivå vill söka om tillstånd att vara vigselförrättare för ett par vänner kommer du att få avslag.
Det blir allt tydligare hur makten kan gå kringvägar. Det är oerhört allvarligt att ledare inom en av våra tyngsta maktsfärer kan gå förbi de system de själva är med och upprätthåller. De skapar och upprätthåller system som gäller för fotfolket men inte dem själva. Det är inget annat än kallbrand som sprider sig i rörelsen. Det är en allt mer spridd förruttnelse i arbetarrörelsen.
Det rimligaste är att medlemmar inom LO-facken lämnar förbundet och bildar sina egna fackförbund utanför LO. Detsamma borde du som är medlem i SAP göra.
Alternativet är att LO-förbunden säljer ut sina fastigheter till privata aktörer för att slippa denna lockelse som tillgången till lägenheter utgör.
Allt detta är för arbetarrörelsens medlemmar omöjligt. Vårdköerna är ett faktum. Att få en lägenhet kräver många år i kö och om du som del av arbetarrörelsen på gräsrotnivå vill söka om tillstånd att vara vigselförrättare för ett par vänner kommer du att få avslag.
Det blir allt tydligare hur makten kan gå kringvägar. Det är oerhört allvarligt att ledare inom en av våra tyngsta maktsfärer kan gå förbi de system de själva är med och upprätthåller. De skapar och upprätthåller system som gäller för fotfolket men inte dem själva. Det är inget annat än kallbrand som sprider sig i rörelsen. Det är en allt mer spridd förruttnelse i arbetarrörelsen.
Det rimligaste är att medlemmar inom LO-facken lämnar förbundet och bildar sina egna fackförbund utanför LO. Detsamma borde du som är medlem i SAP göra.
Alternativet är att LO-förbunden säljer ut sina fastigheter till privata aktörer för att slippa denna lockelse som tillgången till lägenheter utgör.
onsdag, november 10, 2004
Historien går igen
Detta finns publicerat på Ung Vänsters hemsida daterat 2004-10-31 www.ungvanster.se
”Det sägs att konstitutionen är osänkbar. Så är inte fallet. Tvärt om kommer projektets kollaps allt närmare för var dag som går - på samma sätt som Titanic för varje sjömil skeppet tillryggalade kom närmare sin sista vila. Så är det eftersom konstitutionen, precis som Titanic, är felkostruerad.”
Är det någon som kommer ihåg vad Gudrun Schyman sade precis innan kommunismens fall? På frågan om kommunismen står inför sitt fall svarade hon något i stil med: Tvärtom! Kommunismens står starkare än någonsin! (OBS! Detta är taget ur minnet och inget exakt citat)
Jag tycker beskrivningen känns liknande fast tvärtom. Nu förutspår Ung Vänster EU:s kollaps med samma verklighetsförankring som Gudrun Schyman förutspådde kommunismens stärkning i början på 90-talet.
”Det sägs att konstitutionen är osänkbar. Så är inte fallet. Tvärt om kommer projektets kollaps allt närmare för var dag som går - på samma sätt som Titanic för varje sjömil skeppet tillryggalade kom närmare sin sista vila. Så är det eftersom konstitutionen, precis som Titanic, är felkostruerad.”
Är det någon som kommer ihåg vad Gudrun Schyman sade precis innan kommunismens fall? På frågan om kommunismen står inför sitt fall svarade hon något i stil med: Tvärtom! Kommunismens står starkare än någonsin! (OBS! Detta är taget ur minnet och inget exakt citat)
Jag tycker beskrivningen känns liknande fast tvärtom. Nu förutspår Ung Vänster EU:s kollaps med samma verklighetsförankring som Gudrun Schyman förutspådde kommunismens stärkning i början på 90-talet.
tisdag, november 09, 2004
Djurrättsdebatt
I kväll (tisdag) var det djurrättsdebatt på Svt:s debatt. Centerpartistiska riksdagsledamoten Jan Andersson har i riksdagen skrivit en motion som vill göra det möjligt för polisen at inte tillåta demonstrationer utanför privatpersoner bostad. Det kan ju tyckas helt rimligt att en demonstration inte får hållas precis utan för en privatbostad när demonstrationer är riktad mot den familj som bor där.
Det handlar inte om att förbjuda demonstrationer mot pälsfarmare som är det aktuella fallet. Det handlar inte om att förflytta demonstrationen eller inskränka den utan endast om att skydda de individer som finns i sin privatbostad.
Jan-Emanuel Johansson sosseriksdagsman från Norrtälje och Stefan Holmgren djurrättsaktivist tycker det är att inskränka demonstrationsrätten för mycket. Det de vill är att ge sig på pälsfarmaren och kan inte skilja det pyskiska tryck det innebär för Jan Pehrson som är pälsfarmaren när 50-100 personer står utanför husknuten med högtalare och skanderar mördare osv.
Vi har inskränkningar i demonstrationsrätten för att skydda grupper och individer. Det är här en rimlig inskränkning. Jag undrar hur Jan-Emanuel Johansson skulle reagera om han på sin födelsedag hade dagslånga demonstrationer utanför sitt hus? Om han inte kunder vara hemma på grund av demonstrationen? Någonstans får gränsen gå och här är den uppenbart nådd.
Jan Andersson begär en frizon. Det är väl inte för mycket begärt för hemfriden?
Det handlar inte om att förbjuda demonstrationer mot pälsfarmare som är det aktuella fallet. Det handlar inte om att förflytta demonstrationen eller inskränka den utan endast om att skydda de individer som finns i sin privatbostad.
Jan-Emanuel Johansson sosseriksdagsman från Norrtälje och Stefan Holmgren djurrättsaktivist tycker det är att inskränka demonstrationsrätten för mycket. Det de vill är att ge sig på pälsfarmaren och kan inte skilja det pyskiska tryck det innebär för Jan Pehrson som är pälsfarmaren när 50-100 personer står utanför husknuten med högtalare och skanderar mördare osv.
Vi har inskränkningar i demonstrationsrätten för att skydda grupper och individer. Det är här en rimlig inskränkning. Jag undrar hur Jan-Emanuel Johansson skulle reagera om han på sin födelsedag hade dagslånga demonstrationer utanför sitt hus? Om han inte kunder vara hemma på grund av demonstrationen? Någonstans får gränsen gå och här är den uppenbart nådd.
Jan Andersson begär en frizon. Det är väl inte för mycket begärt för hemfriden?
Ett stort ja till federalismen!
Nyheten är gammal att Buttiglione är körd och utslängd ur kommissionen. Diskussionen är dock ganska ny om vad det innebär. Jag har sett flera kommentarer kring det men få så korkade som SSU:s.
”De folkvalda europaparlamentarikerna har skickat en klar signal till EU-ländernas regeringar om vad som är ok och inte. Personer med klart diskriminerande och kränkande åsikter som faktiskt strider mot EU:s grundsatser accepteras inte i kommissionen oavsett vad medlemsländernas regeringar vill. Buttigliones åsikter hör hemma i medeltiden inte i en modern europeisk union.”, kommenterar Isabelle Sannestedt, europapolitiskt ansvarig i SSU
Ja. Det är alldeles utmärkt att homofoben och den kvinnofientliga tilltänkte kommissionären är avpolletterad i EU-sammanhang. Där delar jag min gode vän Isabelles åsikt. Det intressanta kommer i hennes analys om vad detta innebär utöver att vi blir en nät mindre i EU-sammanhang.
”Förhoppningsvis förstår Barrosso nu att han måste lyssna till de synpunkter som har förts fram av parlamentet när han ska utarbeta ett nytt kommissionsförslag. Det var närmast ett hån mot parlamentet när Barrosso tidigare försökte ha kvar Buttiglione. Hoppas också Italien förstår bättre än att nominera någon så opassande för jobbet”, säger Isabelle Sannestedt.
”Det är en också stor dag för parlamentet och EU i stort. Det här visar att det folkvalda parlamentet har en starkare ställning i unionen än många tror, en ställning som kommer bli ännu starkare i och med den nya konstitutionen”, avslutar Isabelle Sannestedt.
Ja precis Isabelle! Vi är på väg mot allt mer av federation. Det innebär att EU:s medborgare kommer att vara de som vinner inflytande och EU:s regeringar förlorar inflytande. Tyvärr hade jag under EU-kampanjen ingen debatt med Isabelle om detta men ack väl med många andra SSU:are och socialdemokrater. Alla motsatte de sig åt det starkaste en utveckling mot parlamentarisk och federalism.
Precis samma saker hyllar SSU och Isabelle Sannestedt på deras hemsida men utan att ta orden parlamentarism och federalism i sin mun. Samma sak var det med den nyvalde parlamentariker för socialdemokraternas Åsa Westlund som under sin tid som ordförande i det socialdemokratiska studentförbundet drev igenom en federalistisk linje i sin hållning till EU.
Hennes viceordförande, Eric Sundström som numera är ordförande i studentförbundet, under denna tid och också del i hennes EU-kampanj påtalade detta i flera debatter. När jag så i Svt 24:s Korseld frågade om hon stöttade partiet eller om hon stöttade sin linje hon drivit i studentförbundet stöttade hon partiet. Hur ska hon annars kunna vara sin regering och därmed sin karriär trogen?
Uppenbart är att flera inom socialdemokratin är lockad av att demokratisera EU, inför parlamentarisk, begränsa EU:s makt i en konstitution och därmed har vi skapat en federation. Samtidigt vet man att det kommer minska den egna regeringens och det egna partiets inflytande. Därför tar man i alla delar avstånd från det federalism och parlamentarism när frågan kommer på tal. Annars är ju den egna karriären hotade. Och en sosse väljer alltid karriären framför vad som är rätt.
Citaten är från www.ssu.se och artikeln är publicerad 2004-10-27
”De folkvalda europaparlamentarikerna har skickat en klar signal till EU-ländernas regeringar om vad som är ok och inte. Personer med klart diskriminerande och kränkande åsikter som faktiskt strider mot EU:s grundsatser accepteras inte i kommissionen oavsett vad medlemsländernas regeringar vill. Buttigliones åsikter hör hemma i medeltiden inte i en modern europeisk union.”, kommenterar Isabelle Sannestedt, europapolitiskt ansvarig i SSU
Ja. Det är alldeles utmärkt att homofoben och den kvinnofientliga tilltänkte kommissionären är avpolletterad i EU-sammanhang. Där delar jag min gode vän Isabelles åsikt. Det intressanta kommer i hennes analys om vad detta innebär utöver att vi blir en nät mindre i EU-sammanhang.
”Förhoppningsvis förstår Barrosso nu att han måste lyssna till de synpunkter som har förts fram av parlamentet när han ska utarbeta ett nytt kommissionsförslag. Det var närmast ett hån mot parlamentet när Barrosso tidigare försökte ha kvar Buttiglione. Hoppas också Italien förstår bättre än att nominera någon så opassande för jobbet”, säger Isabelle Sannestedt.
”Det är en också stor dag för parlamentet och EU i stort. Det här visar att det folkvalda parlamentet har en starkare ställning i unionen än många tror, en ställning som kommer bli ännu starkare i och med den nya konstitutionen”, avslutar Isabelle Sannestedt.
Ja precis Isabelle! Vi är på väg mot allt mer av federation. Det innebär att EU:s medborgare kommer att vara de som vinner inflytande och EU:s regeringar förlorar inflytande. Tyvärr hade jag under EU-kampanjen ingen debatt med Isabelle om detta men ack väl med många andra SSU:are och socialdemokrater. Alla motsatte de sig åt det starkaste en utveckling mot parlamentarisk och federalism.
Precis samma saker hyllar SSU och Isabelle Sannestedt på deras hemsida men utan att ta orden parlamentarism och federalism i sin mun. Samma sak var det med den nyvalde parlamentariker för socialdemokraternas Åsa Westlund som under sin tid som ordförande i det socialdemokratiska studentförbundet drev igenom en federalistisk linje i sin hållning till EU.
Hennes viceordförande, Eric Sundström som numera är ordförande i studentförbundet, under denna tid och också del i hennes EU-kampanj påtalade detta i flera debatter. När jag så i Svt 24:s Korseld frågade om hon stöttade partiet eller om hon stöttade sin linje hon drivit i studentförbundet stöttade hon partiet. Hur ska hon annars kunna vara sin regering och därmed sin karriär trogen?
Uppenbart är att flera inom socialdemokratin är lockad av att demokratisera EU, inför parlamentarisk, begränsa EU:s makt i en konstitution och därmed har vi skapat en federation. Samtidigt vet man att det kommer minska den egna regeringens och det egna partiets inflytande. Därför tar man i alla delar avstånd från det federalism och parlamentarism när frågan kommer på tal. Annars är ju den egna karriären hotade. Och en sosse väljer alltid karriären framför vad som är rätt.
Citaten är från www.ssu.se och artikeln är publicerad 2004-10-27
Hur partilojal är han?
Det här är inte helt nytt men ack väl så intressant och det har inte nämnts i media. Västmanlands centerledamot i riksdagen, Jörgen Johansson, har tydligen hotat med att bli politisk vilde om han inte fick bli ordinarie ledamot i skatteutskottet.
Centerpartiet hade av allt att döma någon annan i tankarna för det uppdraget varpå Johansson hettade till och hotade att hoppa av partiet och bli politisk vilde. Klart jag kan förstå att Jörgen Johansson som är en oerhört kunnig och hårt arbetande politiker känner sig förbigången. Det är inget märkvärdigt. Det märkvärdiga är att han hotar att hoppa av. Det tyder på en svag partilojalitet.
Gränsen mellan egenintresse och partilojalitet har tydligen kraftigt förskjutits till att handla om egenintresse i stället för partilojalitet. Tråkigt och skrämmande. Undrar om det är något hans väljare och partimedlemmar i Västmanlands distrikt uppskattar?
Centerpartiet hade av allt att döma någon annan i tankarna för det uppdraget varpå Johansson hettade till och hotade att hoppa av partiet och bli politisk vilde. Klart jag kan förstå att Jörgen Johansson som är en oerhört kunnig och hårt arbetande politiker känner sig förbigången. Det är inget märkvärdigt. Det märkvärdiga är att han hotar att hoppa av. Det tyder på en svag partilojalitet.
Gränsen mellan egenintresse och partilojalitet har tydligen kraftigt förskjutits till att handla om egenintresse i stället för partilojalitet. Tråkigt och skrämmande. Undrar om det är något hans väljare och partimedlemmar i Västmanlands distrikt uppskattar?
Kommunisterna vågar aldrig
Första gången vänsterpartiets viceordföranden Burman/Hoffman sa att de inte räds nyval valde jag att inte skriva något. Jag vet att de inte vågar. Deras så goda samarbetet som så sent som förra veckan höjdes till skyarna av de tre partiledarna har nu visat sig inte vara så fantastiskt.
Göran Persson går ut och säger att det inte är otänkbart med miljöpartister i regeringen efter nästa val. Vänsterpartiet ser självklart sitt eget inflytande rinna dem mellan händerna och stället till med en stor scen.
I homovärlden brukar vi prata om dramaqueens. Allt är gala eller drama (och det svänger fort). Minsta lilla detalj kan spelas upp i fem akter – minst. Precis så är det med regeringsunderlaget nu.
De största dramaqueens vi har är vänsterpartiet som nu känner sig (med rätta) åsidosatta. Nu nalkas nyval hävdar de. När de har citerats för fjärde gången så trodde jag för en kort stund att de kanske skulle våga. Samtidigt är jag övertygad om att de verkligen inte vågar.
De skulle förlora nära hälften av sina riksdagsledamöter. Med dagens siffror kan det mycket väl bli en borgerlig regering. Om dagens regeringsunderlag är orsaken till ett nyval lär än fler fly det socialistiska lägret. Kommunisterna vågar som sagt aldrig. Därför kan statsminister Göran Persson lugn dinera med miljöpartiets Peter Eriksson och Maria Wetterstrand och lägga upp sina planer. För de vet att de arga utanför är just utanför och utan stake att göra något åt problemet.
Göran Persson går ut och säger att det inte är otänkbart med miljöpartister i regeringen efter nästa val. Vänsterpartiet ser självklart sitt eget inflytande rinna dem mellan händerna och stället till med en stor scen.
I homovärlden brukar vi prata om dramaqueens. Allt är gala eller drama (och det svänger fort). Minsta lilla detalj kan spelas upp i fem akter – minst. Precis så är det med regeringsunderlaget nu.
De största dramaqueens vi har är vänsterpartiet som nu känner sig (med rätta) åsidosatta. Nu nalkas nyval hävdar de. När de har citerats för fjärde gången så trodde jag för en kort stund att de kanske skulle våga. Samtidigt är jag övertygad om att de verkligen inte vågar.
De skulle förlora nära hälften av sina riksdagsledamöter. Med dagens siffror kan det mycket väl bli en borgerlig regering. Om dagens regeringsunderlag är orsaken till ett nyval lär än fler fly det socialistiska lägret. Kommunisterna vågar som sagt aldrig. Därför kan statsminister Göran Persson lugn dinera med miljöpartiets Peter Eriksson och Maria Wetterstrand och lägga upp sina planer. För de vet att de arga utanför är just utanför och utan stake att göra något åt problemet.
torsdag, november 04, 2004
Tove Frauruds lättsinne
Debatten har minskat något i kraft. Men fortfarande hävdar kommunisterna i Vänsterpartiet att de är kommunister men inte såna folkmordskommunister, förtryckarkommunister eller elaka kommunister i största allmänhet utan lite mjukare rosadrömmande och rättvisekämpande kommunister. Retoriken är som flera har påpekat som om en nazist skulle säga att jag är nazist men inte en sådan utrotarnazist utan en som vill gott. Vare sig kommunism eller nazism kan leda till något gott. Allra helst inte för de folk som hamnar under dessa regimer.
Allra tydligast blir lättsinne hos Tove Fraurud som är Ung Vänsters förbundsordförande.
Det finns alla anledning att läsa hennes försvar som är publicerat på deras hemsida och det finns alla anledningen att såga det och kritisera hennes lättsinne.
Tove Fraurud hävdar för det första att det inte var mycket nytt som framkom i Uppdrag Gransknings dokumentär. Jo Tove en hel del nytt var det nog. Dokumentärens fokus låg just på uppbrottet 1979 där hard core kommunisterna bröt sig ur dåvarande Vpk och tiden därefter. Du satt och hävdade, pressade som en jagad kanin, att det inte var sant att kontakterna med öst fortsatt därefter. Du sa att det inte var sant. Du hade ingen aning. Helt klart är att en hel del fakta, för att inte säga att det mesta, var helt ny för dig.
Att säga att du är medveten om historien och att detta inte var nytt för dig är att säga att du ljuger i kameran när du hävdar att detta inte är sant på Janne Josefssons frågor. Eller så är du bara okunnig om partiets historia och hade ingen aning om den intensifierade kontakten med kommunisterna.
Vidare säger Tove Fraurud att hon gick med i partiet medveten om dess historia. Ok. Hur kan man göra det? Med öppna ögon blir man med i ett parti som stöttat massmördare, förtryckare och antidemokrater som inte brytt sig ett dugg om mänskliga rättigheter? För mig går det bara inte ihop!
Det roligaste kommer i beskrivningen av vilka som går med i ung vänster. Det så sådana som är trötta på högerpolitik. När såg vi senast högerpolitik i detta land? Tove! Det är ditt partis som styrt de sista tio åren! Den problembeskrivning du ger i ditt försvar för lattjolajbanskommunismen är problem som du och ditt parti är ansvarig för!
Högern eller borgerligheten som säkert menas borgerligheten har inte haft politisk makt på länge i detta land. Närmare bestämt så har socialisterna skapat dess problem du beskriver i 63 av de sista 72 åren.
Det intressanta vore om Tove kunde redovisa vilka i den kommunistiska rörelsen hon känner djup respekt över? Är det bara svenskar eller är det så att det också är en hel del skumma kommunistledare som avrättat miljoner i sin befolkning? Är det kanske så att en av Toves favoriter är nuvarande ledare på Kuba, Fidel Castro, som hon anser vara en demokrati?
I sista stycken gör Tove sedan det oerhört lätt för sig. ”Och jag tar gärna avstånd från förbrytelse som begåtts i kommunismens namn.” Färdigt. Klart. Så tvättade vi av oss tiotals miljoner mord. Förtryck av över hundra miljoner människor. Som en härligt renande dusch och sen är det borta, allt det fula och orena.
Detta lättsinne inför brotten mot mänskligheten är det kanske mest skrämmande av allt.
Nyckelfrågan kvarstår dock. Kommunismen pratar om den upplysta förtrupp som skall ta över samhället till samhället uppnår det fantastiska kommunistiska stadiet där det ska råda jämlikhet, frihet och välstånd. Ställer du upp på den idén? Vilka ska då ingå i denna förtrupp? Alla opponenter, vi som inte tycker som du, vad händer med oss? Är detta förenligt med demokratiska värderingar eller är det så att det är en kostnad du är beredd att betala för att uppnå det utopiska politiska nirvana du tror dig arbeta för?
Detta borde Tove Fraurud och Lars Ohly svara på. Likaså borde de etablerade och meriterade journalisterna ha ställt dessa frågor.
Allra tydligast blir lättsinne hos Tove Fraurud som är Ung Vänsters förbundsordförande.
Det finns alla anledning att läsa hennes försvar som är publicerat på deras hemsida och det finns alla anledningen att såga det och kritisera hennes lättsinne.
Tove Fraurud hävdar för det första att det inte var mycket nytt som framkom i Uppdrag Gransknings dokumentär. Jo Tove en hel del nytt var det nog. Dokumentärens fokus låg just på uppbrottet 1979 där hard core kommunisterna bröt sig ur dåvarande Vpk och tiden därefter. Du satt och hävdade, pressade som en jagad kanin, att det inte var sant att kontakterna med öst fortsatt därefter. Du sa att det inte var sant. Du hade ingen aning. Helt klart är att en hel del fakta, för att inte säga att det mesta, var helt ny för dig.
Att säga att du är medveten om historien och att detta inte var nytt för dig är att säga att du ljuger i kameran när du hävdar att detta inte är sant på Janne Josefssons frågor. Eller så är du bara okunnig om partiets historia och hade ingen aning om den intensifierade kontakten med kommunisterna.
Vidare säger Tove Fraurud att hon gick med i partiet medveten om dess historia. Ok. Hur kan man göra det? Med öppna ögon blir man med i ett parti som stöttat massmördare, förtryckare och antidemokrater som inte brytt sig ett dugg om mänskliga rättigheter? För mig går det bara inte ihop!
Det roligaste kommer i beskrivningen av vilka som går med i ung vänster. Det så sådana som är trötta på högerpolitik. När såg vi senast högerpolitik i detta land? Tove! Det är ditt partis som styrt de sista tio åren! Den problembeskrivning du ger i ditt försvar för lattjolajbanskommunismen är problem som du och ditt parti är ansvarig för!
Högern eller borgerligheten som säkert menas borgerligheten har inte haft politisk makt på länge i detta land. Närmare bestämt så har socialisterna skapat dess problem du beskriver i 63 av de sista 72 åren.
Det intressanta vore om Tove kunde redovisa vilka i den kommunistiska rörelsen hon känner djup respekt över? Är det bara svenskar eller är det så att det också är en hel del skumma kommunistledare som avrättat miljoner i sin befolkning? Är det kanske så att en av Toves favoriter är nuvarande ledare på Kuba, Fidel Castro, som hon anser vara en demokrati?
I sista stycken gör Tove sedan det oerhört lätt för sig. ”Och jag tar gärna avstånd från förbrytelse som begåtts i kommunismens namn.” Färdigt. Klart. Så tvättade vi av oss tiotals miljoner mord. Förtryck av över hundra miljoner människor. Som en härligt renande dusch och sen är det borta, allt det fula och orena.
Detta lättsinne inför brotten mot mänskligheten är det kanske mest skrämmande av allt.
Nyckelfrågan kvarstår dock. Kommunismen pratar om den upplysta förtrupp som skall ta över samhället till samhället uppnår det fantastiska kommunistiska stadiet där det ska råda jämlikhet, frihet och välstånd. Ställer du upp på den idén? Vilka ska då ingå i denna förtrupp? Alla opponenter, vi som inte tycker som du, vad händer med oss? Är detta förenligt med demokratiska värderingar eller är det så att det är en kostnad du är beredd att betala för att uppnå det utopiska politiska nirvana du tror dig arbeta för?
Detta borde Tove Fraurud och Lars Ohly svara på. Likaså borde de etablerade och meriterade journalisterna ha ställt dessa frågor.
Kort om valet i USA
Otroligt hur tiden bara rinner iväg och man hinner bara kommentera en bråkdel av allt det man vill. Valet i USA är självklart oerhört viktigt men alla har kommenterat det och det känns som om det mesta är sagt.
Även om jag höll på Kerry så är Bush en klar vinnare både i antalet av de suspekta elektorsrösterna och i antal personer.
Förhoppningen nu kan bara ställas till att USA:s president är mer självsäker i sin roll och att han denna period som blir hans sista inte är lika bunden av särintressen. Europas ledare måste nu tillsammans med Bush söka stärka den transatlantiska länken och reparera de skador som blev till under Bush första fyra år vid makten.
Det är och måste vara en huvudfråga för samtlig av västländernas ledare. Det handlar i grund och botten om hela det internationella systemets trovärdighet och möjlighet att fungera. Europa och USA är basen för en fungerande internationell ordning och det system som sakta men säkert håller på att ta form har skadats av den atlantiska sprickan.
Även om jag höll på Kerry så är Bush en klar vinnare både i antalet av de suspekta elektorsrösterna och i antal personer.
Förhoppningen nu kan bara ställas till att USA:s president är mer självsäker i sin roll och att han denna period som blir hans sista inte är lika bunden av särintressen. Europas ledare måste nu tillsammans med Bush söka stärka den transatlantiska länken och reparera de skador som blev till under Bush första fyra år vid makten.
Det är och måste vara en huvudfråga för samtlig av västländernas ledare. Det handlar i grund och botten om hela det internationella systemets trovärdighet och möjlighet att fungera. Europa och USA är basen för en fungerande internationell ordning och det system som sakta men säkert håller på att ta form har skadats av den atlantiska sprickan.
Planekonomisk energipolitik tycks vara linjen!
Jag är en förespråkare för frihandel och för avregleringar. Jag har sett det som positivt att staten allt mindre blandar sig i näringslivet på till exempel energiområdet. Min ambition har varit att vi ska kunna göra överenskommelser med näringslivet om hur vi ska styra om från ett linjärt energisystem till ett kretsloppsanpassat.
Vad jag dock allt mer börjar inse är att de som motsätter sig denna omställning vill ha total statlig kontroll på energimarknaden. Det blir särskilt uppenbart i den debattartikel som skrivs av Björn Hägglund, Yngve Stade och Mikael Hannus från Stora Enso i torsdagens DN. (4/11)
Ingen på energimarknaden vill bygga ny kärnkraft inom de närmsta 30 åren. Stora Enso-företrädarna tillsammans med en och annan folkpartist vill dock göra det. Det måste per definition innebära att staten skall använda skattemedel till att bygga nya kärnkraftverk och därmed åter styra upp energimarknaden mer än vad den redan är styrd.
De tre företrädarna för Stora Enso ser det också som ett problem att det finns en risk att vi inte klarar 100 procent av vår egen elförsörjning. För det första är det omtvistat och flera bedömare har påtalat att vi kommer klara vår nettoförsörjning. För det andra har det väl aldrig varit ett problem att vi inom Sveriges gränser inte kan producera allt själva.
Nu vill Stora Enso att Sverige återigen skall föra en självförsörjningspolitik efter gammal modell. Allt tal om globalisering, fri handel och rivna gränser som jag har uppskattat vill Stora Enso kullkasta. Nu ska vi producera allt inom Sveriges gränser själva. Eller är det så att Stora Enso anser att det bara är energi som skall produceras inom landets gränser?
I grunden skiljer sig inte en bit kött, från ett klädesplagg, en möbel eller energi ifrån varandra ur marknadssynpunkt. Men har man tagit på sig planekonomiska glasögon är det lätt att se skevt. Det är inte staten som ska avgöra vilken energi som planeras utan vi konsumenter. Vill jag konsumera grön el så gör jag det. Efter stängningen av Barsebäck 2 hoppas jag att näringslivet har insett politikens handlingskraft och är beredd att diskutera de långsiktiga strategierna som sträcker sig åtminstone till 2030. Det är det som en del har hävdat är snabbavveckling!
Grundproblemet är dock att långsiktighet tyvärr inte alltid är av intresse. Särskilt tydligt blir det när Stora Ensos företrädare vill utveckla användandet av kolkraft. Det visar att samma personer som vill använda en typ av linjärt energisystem mer än gärna kan tänka sig använda också andra linjära energisystem så som kol och olja.
Vad jag dock allt mer börjar inse är att de som motsätter sig denna omställning vill ha total statlig kontroll på energimarknaden. Det blir särskilt uppenbart i den debattartikel som skrivs av Björn Hägglund, Yngve Stade och Mikael Hannus från Stora Enso i torsdagens DN. (4/11)
Ingen på energimarknaden vill bygga ny kärnkraft inom de närmsta 30 åren. Stora Enso-företrädarna tillsammans med en och annan folkpartist vill dock göra det. Det måste per definition innebära att staten skall använda skattemedel till att bygga nya kärnkraftverk och därmed åter styra upp energimarknaden mer än vad den redan är styrd.
De tre företrädarna för Stora Enso ser det också som ett problem att det finns en risk att vi inte klarar 100 procent av vår egen elförsörjning. För det första är det omtvistat och flera bedömare har påtalat att vi kommer klara vår nettoförsörjning. För det andra har det väl aldrig varit ett problem att vi inom Sveriges gränser inte kan producera allt själva.
Nu vill Stora Enso att Sverige återigen skall föra en självförsörjningspolitik efter gammal modell. Allt tal om globalisering, fri handel och rivna gränser som jag har uppskattat vill Stora Enso kullkasta. Nu ska vi producera allt inom Sveriges gränser själva. Eller är det så att Stora Enso anser att det bara är energi som skall produceras inom landets gränser?
I grunden skiljer sig inte en bit kött, från ett klädesplagg, en möbel eller energi ifrån varandra ur marknadssynpunkt. Men har man tagit på sig planekonomiska glasögon är det lätt att se skevt. Det är inte staten som ska avgöra vilken energi som planeras utan vi konsumenter. Vill jag konsumera grön el så gör jag det. Efter stängningen av Barsebäck 2 hoppas jag att näringslivet har insett politikens handlingskraft och är beredd att diskutera de långsiktiga strategierna som sträcker sig åtminstone till 2030. Det är det som en del har hävdat är snabbavveckling!
Grundproblemet är dock att långsiktighet tyvärr inte alltid är av intresse. Särskilt tydligt blir det när Stora Ensos företrädare vill utveckla användandet av kolkraft. Det visar att samma personer som vill använda en typ av linjärt energisystem mer än gärna kan tänka sig använda också andra linjära energisystem så som kol och olja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
