Efter morgonens storm av ledarartiklar och kommentarer där Centerpartiet fortsatt målas ut som att ha ändra sig så ska vi se vad som finns skrivet.
Låt oss börja med Allians för Sveriges hemsida. Den så kallade uppgörelsen och det av Hägglund påtalade handslaget ser ut som följer:
Med den skarpa kritik som riktats mot Göran Persson och den socialdemokratiska regeringen för hanteringen av flodvågskatastrofen är kraven på ansvarsutkrävande i högsta grad berättigade. En misstroendeförklaring i riksdagen skulle i nuläget inte ge det önskade resultatet eftersom vänsterpartiet och miljöpartiet fortfarande står fast vid att agera regeringsunderlag.
En omröstning om Persson ger inte en avgång i dagsläget. Det lär det inte heller göra i vår när vårbudgeten ska tas och när vänsterpartiet och sossarna micklat färdigt med utfrågningen i KU. Det är nog ändå viktigt att vi låter KU granska statsministern fullt ut innan han blir måltavla. Tänka sig, vi är alltså överens!
Vid sidan av detta har gruppledarna i alliansens partier fått i uppdrag att vända sig till enskilda ledamöter i vänsterpartiet och miljöpartiet. Detta för att undersöka om det redan nu går att vinna stöd för en misstroendeförklaring riktad mot utrikesminister Laila Freivalds för hennes bristande ansvarstagande.
Japp. Detta är nu gjort. V och Mp säger att de ska lägga ned sina röster varför det då är rimligt att man driver linjen. Det ger också en majoritet i parlamentet som röstar emot Laila Freivalds. Med andra ord finns det REDAN NU en möjlighet till misstroende mot Freivalds.
Den så kallade överenskommelsen innehåller alltså två delar. Persson efter KU och Freivalds nu. När vi då säger Freivalds nu, vilket vi gjort i en veckas tid i morgon, så är det helt plötsligt ett brott. Nu tror jag att pojkarna får ta och lugna sig lite.
Kanske också Svd:s ledarsida, Johan Forssell med flera borde kolla upp vad som sägs och hur folk agerar innan man blåser på. Men historien lär visa vilka som agerade gott och vilka som inte gjorde det.
Läs gärna Expressens ledare idag. Den finns ännu inte på webben. Den skiljer sig ganska radikalt i åsikt från övriga ledarsidor.
fredag, december 09, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Det räcker inte med enkel majoritet (dvs fler för än emot) för misstroende, det krävs 175 röster. Det finns inte 175 röster. Freivalds skulle därför gå med stärkt förtroende ur en omröstning nu.
Grattis Alliansen...
Jag vet, men vi kommer aldrig att få majoritet. Knappast i vår. Men ack väl siffror som visar att fler vill fälla än fria.
Även nedlagda röster innebär fortsatt förtroende.
Samtidigt tycker jag att det är hederligt att väcka frågor man står för. Med samma argument som man säger att det är fel att väcka misstroendefrågan skulle man ju kunna hävda att det är fel med motioner som man inte har färdiga majoriteter bakom.
Skulle ett misstroende riktas mot Freivalds idag skulle v och mp lägga ned sina röster. Sossarna skulle få ihop 144 medan Alliansen skulle ha 158. Det räcker inte för att fälla Freivalds i formell mening men det skulle fälla henne moraliskt. Det skulle bli tydligt att det finns en majoritet i riksdagen som inte har förtroende för henne. Det skulle betyda väldigt mycket.
Borgerliga blocket har bara majoritet tillsammans med Mp med en eller två röster, det är ett vågspel eftersom fåtal Mp-riskdagsmän kan förhindra ett lyckosamt misstroende.
MVH/Per Schmidt
Freivalds bär givetvis sin del av ansvaret för katastrofhanteringen inom UD, men huvudansvaret för regeringens, departementens och myndigheternas agerande vilar på statsminister Göran Persson. Som regeringschef är det hans (och ingen annans) uppgift att tillsätta och avsätta statsråd, eller tillse att förändringar sker i departement eller myndigheter under regeringen.
Glöm inte bort att så länge Freivalds är kvar som utrikesminister så är hon också en del av Göran Perssons regeringsunderlag, och därmed Perssons ansvar. Att riksdagen "markerar" mot Freivalds förändrar således inget i sak.
Vad centern vill åstadkomma med en politisk markering mot ett statsråd under statsministerns beskydd är oklart. Risken är mest att det skulle spä på bilden av att oppositionen utnyttjar kommissionsrapporten för plakatpolitik.
Den enda vettiga misstroendeförklaringen måste rimligen riktas mot Göran Persson. Men först efter hans ageranden och överväganden granskats av riksdagens konstitutionsutskott.
. Spela roll vem som sa vad när. Ni har gjort självmål i er pakt. Grattis!
Så här kommenterar jag ert spektakel på min blogg:
Sällan har man sett en så klantigt skött borgerligt utspel. Katastrofkommissionen la verkligen upp bollen på straffpunkten åt högerpakten. Fram stegar Jöran H, Göran H, Leijonborg och Reinfeldt. Resultatet blev ett självmål. Från läktarplats i Thailand såg Maud på. Från att ha möjlighet att visa enighet och att kunna kanalisera den kritik som finns från hög och låg, så lyckas man via centerpartistiskt harakiri missa totalt.
Man börjar verkligen undra... Om inte borgarna kan komma överens om en sådan i sammanhanget liten sak, hur ska de kunna komma överens om verkligt viktiga saker.
De står ju mil ifrån varandra i många frågor. Familjepolitiken, kärnkraften, bostadspolitiken, maxtaxan mm mm. Hoppas verkligen väljarna noterar hur borgarna beter sig och drar några slutsatser av det.
En liknelse för oss golfare skulle kunna vara att ha en 5 centimeters putt för att vinna Brittish Open, missa bollen, träffa sig själv i pannan med klubban och sedan skylla på caddyn, vädret och medspelarna.
Det är smärtsamt att se denna valhänthet. När Olofsson talar om att begära misstroendevotum, eventuellt i strid med en överenskommelse så påstås hon, inte utan skäl, skada alliansen och rubba bilden av enighet och regeringsduglighet. Istället för att ringa upp henne och klara ut eventuella missförstånd går de övriga ut i statstelevisionen och ställer till med publik pajkastning för att därmed säkerställa att bilden av regeringsduglighet svårt skadas. Försöker de sätta centern, som ju i decennier varit svikaren i borgerlig politik, på plats i god tid före valrörelsen?
Gissningsvis var den ursprungliga överenskommelsen att suga på denna karamell så länge som möjligt så att frågan lever fram till valet. Riskdagen är skyldig att med en misstroendeförklaring avlägsna statsråd som är uppenbart olämpliga för sin post och vägrar att avgå. Det är svårt att föreställa sig omständigheter som bättre motiverar detta än utrikesministerns inkompetenta och hjärtlösa beteende efter en av de största katastoferna i vår tid. Hur bedrövligt det är kan ingen vara förvånad över att regeringspartiets riksdagsmän sömngångaraktigt låter partilojaliten gå före plikt och ära, men det är beklämmande hur andra partier räddhågat och taktiserande tassar runt i stället för att rakt kräva misstroendevotum. Går det inte igenom har de riksdagsmän som inte vågar fälla utrikesministern gjort klart för alla att de föraktar katastrofens offer och föraktar de skyldigheter som kommer med ämbetet.
Det som kräver konstitutionsutskottets granskning är om riksdagen bör fortsätta att acceptera denna dysfuntionella koncentration av all rergeringsfunktion till statsrådsberedningen och statsministerns person. Majoritetsuppfattningen är förutsebar.
Det är svårt att respektera riksdagen som institution när ledamöterna reducerar sig själva till lydiga partirepresentanter och detta kommer inte ändras tills vi får riktiga personval som ger riksdagsmannen ett eget mandat givet av en egen valkrets.
Jag är den första att kritisera den klantiga borgerliga alliansen, men de skadeglada sossar som nu springer runt och skriver syrliga kommentarer på liberala bloggar bör inse att de partier som för närvarande sitter vid makten inte är ett dugg mer eniga i viktiga frågor. Det enda som gör att detta inte diskuteras i vår media är den inneboende bias som under mycket lång tid har byggts upp av ett av europas starkaste maktpartier: de svenska socialdemokraterna. Detta är effektivt, men frågan är om det är något att vara stolt över.
Det hela riskerar att bli som folkpartiets försök till misstroendeförklaring mot Persson efter hans uttalanden i Kina.
Istället för att ha varit en lösryckt och feltolkad mening i ett tal så blev påståendet att stabilitet var viktigare än demokrati i och med den misslyckade omröstningen plötsligt i någon mån en officiell svensk ståndpunkt. Vilket genidrag folkpartiet!
Skicka en kommentar