Vi står inför en klimatdebatt som i dag saknar lösning. Centerpartiet var det första politiska partiet i världen som började att diskutera miljöpolitik och är också det parti som kommer att driva miljöpolitiken när vi uppnått ett maktskifte.
Samtidigt har centerpartiet låst fast sig i gamla energipolitiska lösningar. Kärnkraftsfrågan har kommit att bli ett moment 22 för hela energidebatten och har låst fast centerpartiet i en förlegad syn på energipolitiken.
Det största hotet vi står inför är växt-huseffekten. Klimatfrågan har allt för länge fått stå åt sidan och det har lett till att vi inte kommit så långt som vi borde för att lösa Sveriges egna problem när det gäller miljöpolitiken och energiförsörjningen.
Att centerpartiet som ett drivande miljöparti fastnat i gamla hjulspår från 1980-talets kärnkraftsdebatt har inte bidragit positivt till att lösa klimatpolitiken, snarast tvärtom.
Det finns två övergripande mål i energipolitiken som måste uppnås. Det första är att klara av att minska utsläppen och att minska beroendet av fossila bränslen. Det andra är att säkra energiförsörjningen för konsumenter och företag.
För att minska utsläppen av växthusgaser är det väsentligt och avgörande att vi inte tvingas använda mer av olja, gas eller kol. Fram till nu har vi klarat energiomställningen med relativt goda resultat. Framtiden är dock mer oviss.
Vattenfall investerar i kolkraft vilket de bedömer vara ekonomiskt lönsamt. Vi vet också att Kina och Indien gör enorma ekonomiska framsteg som leder till en välbehövlig förbättring av levnadsstandarden. För att klara den högre levnadsstandarden i dessa folkrika länder ökar behovet av energi massivt. Vi måste också ta med i beräkningarna att grannländer som Danmark och Tyskland fortfarande är starkt beroende av kolkraft och att vi har kärnkraftverket Ignalina i Litauen som en tickande bomb runt hörnet.
Denna ekvation går inte ihop för mig på ett annat sätt än att den svenska kärnkraften framgent kommer att behövas som energikälla. Det är inte med glädje jag konstaterar detta. Kärnkraften innebär fortsatta risker och vi vet ännu inte vad vi ska göra med avfallet. Samtidigt blir min samlade bedömning att riskerna med kärnkraften är betydligt mindre än vad alternativet med en avveckling skulle komma att innebära för miljön.
Det finns också möjligheter att i framtiden finna lösningar på kärnkraftens avfallsproblem.
En första åtgärd en borgerlig regering bör ta sig an är att avskaffa den så kallade tankeförbudslagen, som satte stopp för fortsatt forskning kring kärnkraften.
Svenska forskare ska självklart vara med och finna lösningar på avfallsproblemet. Lösningen på kärnkraftens avfall kan inte vara att förbjuda forskning. Att som strutsen stoppa huvudet i sanden leder aldrig utvecklingen framåt.
Forskning i sig kan aldrig vara ett problem, eftersom forskningen skapar möjligheter att lösa problemen.
Energipolitiken handlar inte, som många verkar tro, om att varje land ska vara självförsörjande. Energi är en enorm framtidsmarknad med stor tillväxtpotential. Därför är det kanske till och med bra för de så kallade alternativa energislagen att kärnkraften blir kvar. Det ger utrymme att flytta fokus från att bara debattera kärnkraften till att handla och visa hur vi ökar produktionen av säker och miljövänlig svensk el.
Svensk energi kan med sin miljövänliga el utöka sina marknadsandelar och därmed positivt bidra till utvecklingen. Ska vi klara det måste vi ta oss förbi den flaskhals kärnkraftsdebatten utgör.
Ytterligare en aspekt som är viktig är tillgången på energi som motor för företagsamhet, men också som en viktig del i hushållens privatekonomi att hålla låga energikostnader. Avvecklingsslinjen blir med nödvändighet en motpol till detta.
Därför är det nu hög tid att ompröva centerpartiets energipolitik och sluta agera avvecklingsivrare i kärnkraftsfrågan. På onsdag lägger jag fram ett förslag till Cufs verkställande utskott om en ny hållning i energipolitiken och i inställningen till kärnkraft.
Fokus ligger på att minska andelen fossila bränslen på marknaden. Därför kan vi inte heller stänga av ytterligare kärnkraftsreaktorer. Den nya linjen innebär att de reaktorer som i dag finns i drift får gå tills näringen själv bedömer att de inte längre är lönsamma eller att de ur driftsynpunkt inte längre anses säkra.
Därmed har vi satt punkt för kärnkraftsmotståndet. En naturlig följd av detta blir att de uppgörelser som gjorts mellan vänsterpartiet, socialdemokraterna och centerpartiet inte längre gäller utan avbryts.
Det vore en enorm lättnad. Det har inte varit lätt att se hur förhandlingsturerna på välbekant sätt drar ut på tiden och inte leder till de satsningar på alternativ energi de var tänkta att göra. Vi har blivit en bricka i det socialdemokratiska maktspelet och inte uträttat det arbete som var tänkt från början: att ställa om energimarknaden.
Centerpartiet får en helt ny chans att på ett trovärdigt sätt kombinera en progressiv miljöpolitik med ekonomiskt ansvar tillsammans med Allians för Sverige. Centerpartiet blir allt tydligare idéorienterat. Med den nya orienteringen måste vi kunna ompröva gamla dogmer och ur ett värdeperspektiv våga ifrågasätta slitna sanningar. Att detta sedan undanröjer eventuella hinder för en borgerlig regering kan bara ses som positivt.
Centerpartiets liksom en kommande borgerlig regerings tuffa uppgift blir att driva en marknadsinriktad miljöpolitik. Som miljövän är jag övertygad om att det kommer att ge en betydligt större effekt än dagens förbuds- och tvångspolitik.
En sådan politik öppnar för en helt ny marknad av framtidsinriktad teknik som kan komma att ge lösningar på flera av våra energiproblem. Med våra menar jag inte endast Sveriges, utan Europas och världens. Samtidigt som ny teknik utvecklas kommer vi med all sannolikhet att se en ekonomisk tillväxt och nya jobb.
Denna linje känns som en balanserad avvägning och är den enda rimlig väg som jag ser det för att kunna klara våra antaganden i klimatfrågan och i energiförsörjningen.
Jag och Cufs verkställande utskott kommer att driva denna fråga i centerpartiets partistyrelse på centerstämman i juni. Vi söker stöd för att göra centerpartiet till det parti som bäst lyckas med uppdraget att skapa en bra framtid för människa, miljö och marknad.
FREDRICK FEDERLEY
Förbundsordförande Centerpartiets ungdomsförbund (Cuf
söndag, januari 30, 2005
Klimatfrågan viktigast!
Så har jag fått det sagt. På DN-debatt idag tar jag mitt politiska ledarskap i att ändra CUF:s hållning i energipolitiken. Det viktigaste målet är att växthuseffekten och inte att avveckla kärnkraften. Det kan med all sannolikhet vara så att vi kommer bidra till ett fossilbränsleberoende om vi idag avvecklar ytterligare en reaktor efter Barsebäck.
Att Barsebäcksverket i vår kommer att stänga är bra. Det finns många argument knutet till des placering som nu går ur tiden. De resterande får gå till de inte längre är säkra eller ekonomiskt lönsamma.
Centerpartiet har till stor del redan gjort denna omsvängning när man börjat tala om den tyska modellen. CUF har dock suttit fast och hårdnackat drivit på för en snabbareavveckling än vad vi ser idag.
Nu gäller det att fokusera på klimatfrågan och möjligen har vi lättare för det nu efter att denna miljöpolitikens moment 22 har kunnat läggas åt sidan för vår del.
Senare idag ska jag beskriva intressanta turer kring denna debattartikel som kommer att intressera.
Att Barsebäcksverket i vår kommer att stänga är bra. Det finns många argument knutet till des placering som nu går ur tiden. De resterande får gå till de inte längre är säkra eller ekonomiskt lönsamma.
Centerpartiet har till stor del redan gjort denna omsvängning när man börjat tala om den tyska modellen. CUF har dock suttit fast och hårdnackat drivit på för en snabbareavveckling än vad vi ser idag.
Nu gäller det att fokusera på klimatfrågan och möjligen har vi lättare för det nu efter att denna miljöpolitikens moment 22 har kunnat läggas åt sidan för vår del.
Senare idag ska jag beskriva intressanta turer kring denna debattartikel som kommer att intressera.
fredag, januari 28, 2005
Ungkommunister tar ton
I dagens Svenska Dagbladet har ett gäng ungkommunister ett långt angrepp på vägval vänster. Bland namnen finns Tove Fraurud; ordförande ung vänster, Tora Breitholtz; förbundssekreterare ung vänster, Ali Esbati; före detta ordförande Ung Vänster, Jenny Lindahl; före detta ordförande ung vänster, Kalle Larsson; riksdagsledamot med flera.
När de angriper vägval vänster från vänsterkanten gör de det med besked. De anser att vägval vänster inte tillräckligt tror på skattestaten med mera! Ju mer skriver desto mer vet man att vägval vänster är gott. Dels för att det splittrar partiet men också för att det kan komma att bli en ”sundare” vänster som tar över vänsterpartiets roll.
När de angriper vägval vänster från vänsterkanten gör de det med besked. De anser att vägval vänster inte tillräckligt tror på skattestaten med mera! Ju mer skriver desto mer vet man att vägval vänster är gott. Dels för att det splittrar partiet men också för att det kan komma att bli en ”sundare” vänster som tar över vänsterpartiets roll.
Våt dröm del II
Igår lät Gudrun Schyman meddela att makten finns i Sveriges riksdag och att det därför ska bildas ett feministiskt parti. Surprice! Och det är nu februari. Ser ut att kunna bli en stor presskonferens den 8 mars som jag förutspått.
onsdag, januari 26, 2005
Vägval vänster, Vänsterpartiet, feministiska partiet och miljöpartiet, en våt dröm
Jag har pratat om det ofta men tyvärr aldrig fått ned det i bloggen. Jag har en våt dröm. Den ser ut så här.
Vägval vänster (den, om man nu kan säga så, förnuftiga del av vänsterpartiet) bildar ett parti kring årsskiftet 2005-2206. De förbereder snabbt listor till de olika valen och är rustade för en valkamp. Deras egen analys är att de borde kunna plocka en 7-8 % av valmanskåren. De har 130 personer anmälda till sin konferens i Årsta till denna helg så uppenbart är att det finns en grund att bygga på.
Gudrun Schyman bildar ett feministiskt parti den 8 mars på internationella kvinnodagen. Det släpps till media i slutet på februari. Människan har då lyckats vara i rampljuset sedan i december med frågan och intresset ökar än mer. I Almedalen presenterar de en struktur för hur de vill jobba samt ett antal namn som ska kandidera i de kommande valen. På så sätt behåller hon intresse för sig och partiet en bra bit in på hösten. Därefter följer presentation av nyrekryteringar och så vidare.
Väl i valet innebär det att vänster - frihetliga vänstern - barfotafolket har 4 partier som kandiderar. Det innebär också att sossarna har fått hoppas igång kampanjhjulen tillsammans med LO inte bara för att bekämpa Allians för Sverige utan i allra högsta grad för att hålla rent vänsterut.
Allians för Sverige kommer då att ha ett övertag i opinionen. Samtidigt visar det sig på valkvällen att det ser svårt ut för Sveriges vänster.
Splittringen mellan vägval vänster och vänsterpartiet har försvagat vänsterpartiet så de endast får 3,8% och därmed inte kommer in i riksdagen. Att splittrade partier tappar i opinionen är ingen hemlighet. Se på centerpartiet tidigare innan Maud Olofsson tog över.
Vägval vänster får ett ganska stort stöd men 3,9% räcker inte till att komma in i riksdagen. De har tagit en del av väljarna från vänsterpartiet, en del från miljöpartiet och enstaka från sossarna.
Miljöpartiet som redan idag ligger och balanserar på 4 %-spärren har nu äntligen tappat fotfästet efter en lång balansakt och hamnar endast på 2,1% i valresultatet.
Det feministiska partiet har också det varit naggat väljare av sossar, vägval vänster och miljöpartiet. Gudrun Schymans baby når inte riksdagen. Faktiskt är det i princip inget stöd i många valkretsar men där Gudrun Schyman kandiderar når hon 10%. Det räcker dock inte för att koma in i riksdagen. (I snitt i landet får det feministiska partiet 3,6 %.)
Socialdemokraterna som har varit försvagade efter katastroferna 2004-2005 skiftet och den efterföljande ansvarsdiskussionen orkade inte ta igen detta under valåret. Särskilt inte med attackerna från Alliansen och från vänstersidan. Sossarna är stabila men tappar. De landar på 30,1 %. De borgerliga får 53,5 % av rösterna. Det hade varit en stabil majoritet även om alla vänstergrupperingar kommit in.
Resultatet blir att riksdagens borgerliga majoritet blir massiv och den svenska debatten får en angenäm inriktning med en bruten socialdemokrati liksom en krossad vänster.
Det är en våt dröm……
Vägval vänster (den, om man nu kan säga så, förnuftiga del av vänsterpartiet) bildar ett parti kring årsskiftet 2005-2206. De förbereder snabbt listor till de olika valen och är rustade för en valkamp. Deras egen analys är att de borde kunna plocka en 7-8 % av valmanskåren. De har 130 personer anmälda till sin konferens i Årsta till denna helg så uppenbart är att det finns en grund att bygga på.
Gudrun Schyman bildar ett feministiskt parti den 8 mars på internationella kvinnodagen. Det släpps till media i slutet på februari. Människan har då lyckats vara i rampljuset sedan i december med frågan och intresset ökar än mer. I Almedalen presenterar de en struktur för hur de vill jobba samt ett antal namn som ska kandidera i de kommande valen. På så sätt behåller hon intresse för sig och partiet en bra bit in på hösten. Därefter följer presentation av nyrekryteringar och så vidare.
Väl i valet innebär det att vänster - frihetliga vänstern - barfotafolket har 4 partier som kandiderar. Det innebär också att sossarna har fått hoppas igång kampanjhjulen tillsammans med LO inte bara för att bekämpa Allians för Sverige utan i allra högsta grad för att hålla rent vänsterut.
Allians för Sverige kommer då att ha ett övertag i opinionen. Samtidigt visar det sig på valkvällen att det ser svårt ut för Sveriges vänster.
Splittringen mellan vägval vänster och vänsterpartiet har försvagat vänsterpartiet så de endast får 3,8% och därmed inte kommer in i riksdagen. Att splittrade partier tappar i opinionen är ingen hemlighet. Se på centerpartiet tidigare innan Maud Olofsson tog över.
Vägval vänster får ett ganska stort stöd men 3,9% räcker inte till att komma in i riksdagen. De har tagit en del av väljarna från vänsterpartiet, en del från miljöpartiet och enstaka från sossarna.
Miljöpartiet som redan idag ligger och balanserar på 4 %-spärren har nu äntligen tappat fotfästet efter en lång balansakt och hamnar endast på 2,1% i valresultatet.
Det feministiska partiet har också det varit naggat väljare av sossar, vägval vänster och miljöpartiet. Gudrun Schymans baby når inte riksdagen. Faktiskt är det i princip inget stöd i många valkretsar men där Gudrun Schyman kandiderar når hon 10%. Det räcker dock inte för att koma in i riksdagen. (I snitt i landet får det feministiska partiet 3,6 %.)
Socialdemokraterna som har varit försvagade efter katastroferna 2004-2005 skiftet och den efterföljande ansvarsdiskussionen orkade inte ta igen detta under valåret. Särskilt inte med attackerna från Alliansen och från vänstersidan. Sossarna är stabila men tappar. De landar på 30,1 %. De borgerliga får 53,5 % av rösterna. Det hade varit en stabil majoritet även om alla vänstergrupperingar kommit in.
Resultatet blir att riksdagens borgerliga majoritet blir massiv och den svenska debatten får en angenäm inriktning med en bruten socialdemokrati liksom en krossad vänster.
Det är en våt dröm……
tisdag, januari 25, 2005
MKB och socialistdebatten
I kvällens Debatt kom det självklara ämnet upp om MKB (Malmö Kommunala Bostadsbolag) De har för vedervärdiga listor över hyresgästerna som är oförsvarbart. De är kränkande för individen och det finns all anledning för MKB att be om bot och bättring.
Det som är det mest fantastiska att hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman som var närvarnade i debatten aldrig berörde detta faktum att det var ett KOMMUNALT bostadsbolag.
Likaså blundade Lotta Jeansen från socialistorganet (som betalas av hyresgästföreningen!!! Typ hyresgästföreningens ungdomsförbund) jagvillhabostad.nu för detta faktum. Det enda de kan gapa om är kommunala fastigheter som behöver bli fler och att det behövs kommunala bostadsköer. I detta fall är det ju ett kommunalt fastighetsbolag som är problemet.
Arg så jag skakar skriver jag ett sms och skickar till Debatt: ”OBS! Detta är ett kommunal bolag. Skrämmande. Dags att privatisera! /Federley” Tyvärr visade de aldrig det meddelandet.
Det som är det mest fantastiska att hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman som var närvarnade i debatten aldrig berörde detta faktum att det var ett KOMMUNALT bostadsbolag.
Likaså blundade Lotta Jeansen från socialistorganet (som betalas av hyresgästföreningen!!! Typ hyresgästföreningens ungdomsförbund) jagvillhabostad.nu för detta faktum. Det enda de kan gapa om är kommunala fastigheter som behöver bli fler och att det behövs kommunala bostadsköer. I detta fall är det ju ett kommunalt fastighetsbolag som är problemet.
Arg så jag skakar skriver jag ett sms och skickar till Debatt: ”OBS! Detta är ett kommunal bolag. Skrämmande. Dags att privatisera! /Federley” Tyvärr visade de aldrig det meddelandet.
Om film
Jag kan inte mycket om film. Jag tycker ofta det är jobbigt att sitta på bio. Men ibland kan det vara skönt. Oftast gillar jag film hemma så jag kan gå på toa när jag vill och koka kaffe när jag är sugen.
Igår kväll tittade jag på Guldbaggegalan. Jag har sett både Masjävlar och Så som i himmelen. Masjvälar var en besvikelse. Jag skrattade gott ett par gånger men i övrigt kändes den tragisk. Det som var förvånande bra var att folk dog. Och det är ju skillnaden mellan Amerikansk och Europeisk film. I Europa kan hjältar dö.
Så som i himmelen var inte den bästa film jag sett men visst var den fantastisk. Vacker film. Bra manus. Vackra bilder. Och hjälten dör på slutet. Strålande! Guldbaggejuryn tyckte dock att Masjävlar var så bra att den kunde få hur många baggar som helst. Så som i himmelen fick ingen. Tack och lov så fick filmen upprättelse genom Oscarsgalan. Kanske är de klokare ”over there” än här hemma.
Igår kväll tittade jag på Guldbaggegalan. Jag har sett både Masjävlar och Så som i himmelen. Masjvälar var en besvikelse. Jag skrattade gott ett par gånger men i övrigt kändes den tragisk. Det som var förvånande bra var att folk dog. Och det är ju skillnaden mellan Amerikansk och Europeisk film. I Europa kan hjältar dö.
Så som i himmelen var inte den bästa film jag sett men visst var den fantastisk. Vacker film. Bra manus. Vackra bilder. Och hjälten dör på slutet. Strålande! Guldbaggejuryn tyckte dock att Masjävlar var så bra att den kunde få hur många baggar som helst. Så som i himmelen fick ingen. Tack och lov så fick filmen upprättelse genom Oscarsgalan. Kanske är de klokare ”over there” än här hemma.
Flytten av myndigheter
För att kompetenser försvarsnedläggningarna får en del orter nu myndigheter flyttade till sig från Stockholm. Detta leder till ett himla rabalder.
Det är bra att staten tar ansvar för de orter försvaret lämnar. Orimligt vore annars.
Det finns ingen anledning att majoriteten av Sveriges myndighetsuppdrag ska frinnas bara i Stockholm.
Det kan till och med vara bra att de finns utanför Stockholm. Det lösgör yta som man kan omvandlas till bostäder som i sin tur ger en än mer levande stad. Innanför tullarna i Stockholm sitter staten på över 1,1 miljon kvadratmeter. Det skulle bli 23 000 lägenheter á 50 kvadratmeter! Bostadskön i Stockholm är ungefär 100 000 personer lång. En stor del av problemet kunde staten hjälpa till att lösa.
Frågan är om Stockholm är till för oss stockholmare eller för myndigheterna?
Därtill spar man pengar som kan användas effektivare i verksamheten eller kanske kan bli en besparing av skattepengar. Hyran innanför tullarna i Stockholm är nämligen 66% högre per kvadratmeter än snittet i landet.
Flera ”drabbade” personer berättar att de inte kan flytta med. Det är tråkigt men en del av livet. Privata företag flyttar ständigt. Försvaret nedmonteras och ingen ersätter dem som blir utan jobb.
Det gnälls en hel del. Själv ser jag att det är tråkigt för drabbade individer men många andra drabbas också och utan möjlighet att flytta med. Här finns ju jobben i alla fal kvar inom landet.
Värst var någon elkontrollmyndighet som inte trodde de kunde bevaka elsäkerheten från Kristinehamn. Va? Är det så mycket lättare att bevaka elsäkerhet i hela landet från Stockholm än Kristinehamn? Nä, mycket bull shit blir det.
För den som ser denna flytt som en regionalpolitisk räddning är det inte säkert att lyckan blir långvarig. Flera av de statliga myndigheterna som flyttas är onödiga och borde läggas ned. Dels för att det är överflödig och statsfostrande verksamheter men också för att staten bör koncentrera på sina kärnverksamheter och använda skattemedel förnuftigt. Till förnuftigt användande av pengar räknas sällan att bilda överflödiga myndigheter.
Det är bra att staten tar ansvar för de orter försvaret lämnar. Orimligt vore annars.
Det finns ingen anledning att majoriteten av Sveriges myndighetsuppdrag ska frinnas bara i Stockholm.
Det kan till och med vara bra att de finns utanför Stockholm. Det lösgör yta som man kan omvandlas till bostäder som i sin tur ger en än mer levande stad. Innanför tullarna i Stockholm sitter staten på över 1,1 miljon kvadratmeter. Det skulle bli 23 000 lägenheter á 50 kvadratmeter! Bostadskön i Stockholm är ungefär 100 000 personer lång. En stor del av problemet kunde staten hjälpa till att lösa.
Frågan är om Stockholm är till för oss stockholmare eller för myndigheterna?
Därtill spar man pengar som kan användas effektivare i verksamheten eller kanske kan bli en besparing av skattepengar. Hyran innanför tullarna i Stockholm är nämligen 66% högre per kvadratmeter än snittet i landet.
Flera ”drabbade” personer berättar att de inte kan flytta med. Det är tråkigt men en del av livet. Privata företag flyttar ständigt. Försvaret nedmonteras och ingen ersätter dem som blir utan jobb.
Det gnälls en hel del. Själv ser jag att det är tråkigt för drabbade individer men många andra drabbas också och utan möjlighet att flytta med. Här finns ju jobben i alla fal kvar inom landet.
Värst var någon elkontrollmyndighet som inte trodde de kunde bevaka elsäkerheten från Kristinehamn. Va? Är det så mycket lättare att bevaka elsäkerhet i hela landet från Stockholm än Kristinehamn? Nä, mycket bull shit blir det.
För den som ser denna flytt som en regionalpolitisk räddning är det inte säkert att lyckan blir långvarig. Flera av de statliga myndigheterna som flyttas är onödiga och borde läggas ned. Dels för att det är överflödig och statsfostrande verksamheter men också för att staten bör koncentrera på sina kärnverksamheter och använda skattemedel förnuftigt. Till förnuftigt användande av pengar räknas sällan att bilda överflödiga myndigheter.
Ung Vänster har det jobbigt
Svt granskar nu för fullt Ung Vänster och det är både behövligt och nödvändigt. De lyfter fyra miljoner i stöd från staten och frågan är om de inte fuskar? Man ser dem inte så ofta utom vid demonstrationer och frågan är om de flest inte är sympatisörer med frågan snarare än med ung vänster.
Det i förlängningen allvarliga är att alla ungdomsförbund riskerar att hamna i dålig dager och misstänkas för fusk om det nu är det Ung Vänster ägnar sig åt. Hoppas att verkligheten kommer att vinna och deras medlemsregister städas upp. Skattebetalarnas pengar som går till stöd av de politiska ungdomsförbunden ska hanteras lika varsamt som alla skattepengar. Varje slösad skattekrona är en stöld. Allra helst om det går till att subventionera kommunister.
Tove Fraurud håller sig borta från denna diskussion. Hennes bakslag från programmen om Vänsterpartiets historia har ännu inte läkt. Hon vill nog inte göra bort sig än mer och hänvisar till förbundssekreterare Tora Breitholtz. Hon anklagar i sin tur vägval vänster för att vara orsaken till det onda. Nåja.
Söndagens och måndagens rapport 19.30 innehöll inslag om Ung Vänster. Det blir lite spännande att vänta till kvällens rapport för att se om det följs upp med ett tredje inslag.
Det i förlängningen allvarliga är att alla ungdomsförbund riskerar att hamna i dålig dager och misstänkas för fusk om det nu är det Ung Vänster ägnar sig åt. Hoppas att verkligheten kommer att vinna och deras medlemsregister städas upp. Skattebetalarnas pengar som går till stöd av de politiska ungdomsförbunden ska hanteras lika varsamt som alla skattepengar. Varje slösad skattekrona är en stöld. Allra helst om det går till att subventionera kommunister.
Tove Fraurud håller sig borta från denna diskussion. Hennes bakslag från programmen om Vänsterpartiets historia har ännu inte läkt. Hon vill nog inte göra bort sig än mer och hänvisar till förbundssekreterare Tora Breitholtz. Hon anklagar i sin tur vägval vänster för att vara orsaken till det onda. Nåja.
Söndagens och måndagens rapport 19.30 innehöll inslag om Ung Vänster. Det blir lite spännande att vänta till kvällens rapport för att se om det följs upp med ett tredje inslag.
torsdag, januari 20, 2005
Varför erkänner marxisterna inte historien?
Det är märkligt att diskutera globalisering och global kapitalism med socialister och våra barfotavänner i miljöpartiet. Jag är en stark ivrare av avregleringar och fria marknader. Historien visar på hur vi på ca 100 år gått från 85% absolut fattigdom till 15% och fattigdomen minskar ju mer vi avreglerar.
Dock är det så att de som minst erkänner det är de om grundar sig på Marx idéer. Hur historien utvecklar sig och går mot revolutionen på grund av kapitalism är sedan länge motbevisat.
Trots detta har socialisterna mage att fortsätta kalla sig socialister och marxister utan att erkänna de historiska fakta som finns. Marx borde ha lagt grunden för socialismen genom att tala om historieförnekelse och glömska i stället. Det är ju uppenbart det som är modellen.
Dock är det så att de som minst erkänner det är de om grundar sig på Marx idéer. Hur historien utvecklar sig och går mot revolutionen på grund av kapitalism är sedan länge motbevisat.
Trots detta har socialisterna mage att fortsätta kalla sig socialister och marxister utan att erkänna de historiska fakta som finns. Marx borde ha lagt grunden för socialismen genom att tala om historieförnekelse och glömska i stället. Det är ju uppenbart det som är modellen.
Kan Åke Green förklara varför träden föll?
Pastor Åke Green är på tapeten igen. Suck.
Här har vi en utomordentligt insnöad pastor som har en liten församling för vilken han förklarar tingens ordning och guds vilja. Som redskap har han bibeln vilken innehåller guds ord och därtill en egen hjärna. Och där uppstår det stora problemet.
Bibelns kall jag låta vara idag utan i stället ge mig på Åke Greens hjärna. I den verkar det pågå (eller pågick det?) en febril aktivitet. Han försöker ta skydd bakom kors och bibel. När detta är för svagt hoppas han på yttrandefriheten och fortfarande är han lika frälst och vet hur det är med naturen och så.
Han vet att homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen. Rätt mycket skit kommer därifrån slår det honom. Pedofili, tidelag och HIV/Aids för att nämna något. Detta har Åke Greens hjärna slutit sig till utifrån bibeln. Märk väl att det icke står i guds bok utan har processats av Åke Green.
Så till frågan. Får man säga på detta vis?
Som liberal hamnar jag i en enorm knipa. Yttrandefriheten är helig. Samtidigt har vi som en konsekvens av bland annat tidigare övergrepp infört ett skydd i form av hetslagstiftning. Idag inkluderas också homosexuella där Och det är inte så för att det är kul eller för att den homolobby det så ofta hostas med har lyckats med en kampanj utan för att det finns ett behov av det.
Vi måste skydda utsatta grupper för inget samhälle kan egentligen värderas högre än det sätt på vilket medborgarna blir behandlade.
Det Åke Green har gjort är inte att predika herrens ord vilket definitivt går under yttrande- samt religionsfriheten. Det är ett angrepp på en grupp människor. I och för sig bestående av individer men sedan homosexuella inkluderades in lagstiftningen är vi numera en grupp.
Om han hade gett sig på någon annan grupp, kvinnor eller svarta till exempel skulle det vara ett solklart fall. Om någon anser detta vara fel får jag fråga varför. Möjligtvis kan man anse att hetslagstiftningen är fel men knappast utgången enligt gällande lag om att Åke Green och hans processor ska buras in. Särskilt vid jämförelse känns det tydligt. Pastorn i fråga har passerat en gräns för vad som är rimligt och humant i det som definieras som hets.
I sin vilja att förklara tingens ordning undrar min vän Tora Leifland Holmström om Åke Green också kanske kan förklara varför stormen drabbade Sverige som i värsta fall kan kosta miljardbelopp och som redan kostat allt för många liv? Kanske var det på grund av fikusarna?
Här har vi en utomordentligt insnöad pastor som har en liten församling för vilken han förklarar tingens ordning och guds vilja. Som redskap har han bibeln vilken innehåller guds ord och därtill en egen hjärna. Och där uppstår det stora problemet.
Bibelns kall jag låta vara idag utan i stället ge mig på Åke Greens hjärna. I den verkar det pågå (eller pågick det?) en febril aktivitet. Han försöker ta skydd bakom kors och bibel. När detta är för svagt hoppas han på yttrandefriheten och fortfarande är han lika frälst och vet hur det är med naturen och så.
Han vet att homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen. Rätt mycket skit kommer därifrån slår det honom. Pedofili, tidelag och HIV/Aids för att nämna något. Detta har Åke Greens hjärna slutit sig till utifrån bibeln. Märk väl att det icke står i guds bok utan har processats av Åke Green.
Så till frågan. Får man säga på detta vis?
Som liberal hamnar jag i en enorm knipa. Yttrandefriheten är helig. Samtidigt har vi som en konsekvens av bland annat tidigare övergrepp infört ett skydd i form av hetslagstiftning. Idag inkluderas också homosexuella där Och det är inte så för att det är kul eller för att den homolobby det så ofta hostas med har lyckats med en kampanj utan för att det finns ett behov av det.
Vi måste skydda utsatta grupper för inget samhälle kan egentligen värderas högre än det sätt på vilket medborgarna blir behandlade.
Det Åke Green har gjort är inte att predika herrens ord vilket definitivt går under yttrande- samt religionsfriheten. Det är ett angrepp på en grupp människor. I och för sig bestående av individer men sedan homosexuella inkluderades in lagstiftningen är vi numera en grupp.
Om han hade gett sig på någon annan grupp, kvinnor eller svarta till exempel skulle det vara ett solklart fall. Om någon anser detta vara fel får jag fråga varför. Möjligtvis kan man anse att hetslagstiftningen är fel men knappast utgången enligt gällande lag om att Åke Green och hans processor ska buras in. Särskilt vid jämförelse känns det tydligt. Pastorn i fråga har passerat en gräns för vad som är rimligt och humant i det som definieras som hets.
I sin vilja att förklara tingens ordning undrar min vän Tora Leifland Holmström om Åke Green också kanske kan förklara varför stormen drabbade Sverige som i värsta fall kan kosta miljardbelopp och som redan kostat allt för många liv? Kanske var det på grund av fikusarna?
Sälenkonferensen slut för i år
Så var Sälenkonferensen slut och jag är lika slut som den. De sista dagarna kom mycket att inriktas på det som jag tror var det ursprungliga temat för konferensen men som ändrades efter Tsunami- och stormkatastrofen: terror.
Det som slår mig som absolut mes märkligt är att det som skedde i Ådalen 1931 fortfarande utgör grunden för talet kring hur vi ska agera framöver också när det gäller terrorhot.
Det finns inget försvar för att sex fackliga aktivister blev skjutna. Jag vill dock drista mig till att tro att militären idag förhåller sig något annorlunda till medborgarnas än man gjorde 1931. Rätta mig om jag har fel. Allra helst om vi i framtiden kan få se en civil överbefälhavare kommer alla argument för att inte använda militär kraft och kompetens vid terrorangrepp att vara undanröjda.
De resurser samhället faktiskt besitter måste kunna användas vid extraordinära händelser som vi måste beteckna terrorangrepp på. Idag har det rapporterats om att en svensk har kidnappats och mördats i Irak vilket gör att i alla fall jag känner att terrorangrepp inte behöver vara långt borta. Hur trygga vi än vill känna oss i vårt Sverige.
Vi får hoppas att pågående utredningar snart kommer fram till att militär ska kunna användas vid terrorangrepp. Under tiden kan vi endast be högre makter om att inget sker. Gör det det, sitter många på allvar löst. Det är dock ingen glädje i att slänga ut ansvariga ministrar och eventuellt regeringen för försumlighet som lett till att onödigt många människoliv gått till spillo. Bättre är det bekämpa dem i val.
Två saker finns att notera. Regeringens medlemmar Freivalds, Björk, Persson och Bodström verkar inte vara på samma linje i frågan om militären och civilbefolkningen. Frågan är vad utkomsten blir?
Därtill så kan jag konstatera efter att ha haft Thomas Bodstöm till bordet under tisdagskvällen att han är bra på att anpassa sig till situationer och är rätt trevlig. Dock har han gått i Göran Perssons talarskola och väl i talarstolen är det bara utseendet och lespandet som avslöjar att det är justitieministern och inte statsministern som talar. Samma andning, samma avbrutna tal. Vill Bodström månne bli statsminister?
Det som slår mig som absolut mes märkligt är att det som skedde i Ådalen 1931 fortfarande utgör grunden för talet kring hur vi ska agera framöver också när det gäller terrorhot.
Det finns inget försvar för att sex fackliga aktivister blev skjutna. Jag vill dock drista mig till att tro att militären idag förhåller sig något annorlunda till medborgarnas än man gjorde 1931. Rätta mig om jag har fel. Allra helst om vi i framtiden kan få se en civil överbefälhavare kommer alla argument för att inte använda militär kraft och kompetens vid terrorangrepp att vara undanröjda.
De resurser samhället faktiskt besitter måste kunna användas vid extraordinära händelser som vi måste beteckna terrorangrepp på. Idag har det rapporterats om att en svensk har kidnappats och mördats i Irak vilket gör att i alla fall jag känner att terrorangrepp inte behöver vara långt borta. Hur trygga vi än vill känna oss i vårt Sverige.
Vi får hoppas att pågående utredningar snart kommer fram till att militär ska kunna användas vid terrorangrepp. Under tiden kan vi endast be högre makter om att inget sker. Gör det det, sitter många på allvar löst. Det är dock ingen glädje i att slänga ut ansvariga ministrar och eventuellt regeringen för försumlighet som lett till att onödigt många människoliv gått till spillo. Bättre är det bekämpa dem i val.
Två saker finns att notera. Regeringens medlemmar Freivalds, Björk, Persson och Bodström verkar inte vara på samma linje i frågan om militären och civilbefolkningen. Frågan är vad utkomsten blir?
Därtill så kan jag konstatera efter att ha haft Thomas Bodstöm till bordet under tisdagskvällen att han är bra på att anpassa sig till situationer och är rätt trevlig. Dock har han gått i Göran Perssons talarskola och väl i talarstolen är det bara utseendet och lespandet som avslöjar att det är justitieministern och inte statsministern som talar. Samma andning, samma avbrutna tal. Vill Bodström månne bli statsminister?
måndag, januari 17, 2005
Rapport från Sälen
Den ligger ett lock över stämningen på den annars så jovialiska Folk- och försvars rikskonferens i Sälen. Anledningarna är den enorma naturkatastrofen i Sydasien liksom den storm som drabbade Sverige förra veckan.
Ändå finns det så klart en hel del intressant som avhandlas. Laila Freivalds var tämligen hårt pressad igår. Återigen var hon till viss del beredd att ta ansvar för regeringens misslyckande under katastrofens initialskede men samtidig vägrade hon ta politiskt ansvar och avgå. Enligt henen själv är det inte alls många som begär hennes avgång.
Idag har Leni Björklund åter stått på scenen och hennes intryck är som vanligt lite sävligt och tråkigt även om hon är mycket säkrare i sin roll detta år. Hon försvarade i debatten med alla partiledarna ivrigt regeringen och Göran Persson.
Jag frågade utrikesministern efter hennes anförande där hon berört utvecklingen i Ukraina om regeringen avser att visa mer intresse och större engagemang i frågan om Vitryssland. Hennes svar var babblande och löd i princip att regeringen vill stödja goda krafter men inte kritisera regimen. Handfallen kommer hon stå där och med andra ord eller på ren svenska inte göra någonting. Skrämmande. Men tiden går och det verka som om socialdemokraterna numera blir alt mer passiva i utrikespolitiken.
Leni Björklund markerade dock tydligast fram till nu att regeringen gjort missar. Det erkännandet är viktigt och hedrar henne. Reinfeldt vann en poäng när han sa att Leni reda i inledningen sagt mer än Statsminister Göran Persson skulle ha gjort om han varit där.
Den bästa sossestatsministern är den som avgått konstaterade jag och Fredrik Reinfeldt under middagen igår. Ingvar Carlsson höll under dagen ett bra anförande och var också bra i sitt tal under middagen. Vi får hoppas hela regeringen snart avgår. Då kanske de blir bra allihop?
Det kunde vara mer fart på tillställningen men det är oerhört lärorikt som vanligt. Roligast fram till nu har lunchen med kungen varit.
Ändå finns det så klart en hel del intressant som avhandlas. Laila Freivalds var tämligen hårt pressad igår. Återigen var hon till viss del beredd att ta ansvar för regeringens misslyckande under katastrofens initialskede men samtidig vägrade hon ta politiskt ansvar och avgå. Enligt henen själv är det inte alls många som begär hennes avgång.
Idag har Leni Björklund åter stått på scenen och hennes intryck är som vanligt lite sävligt och tråkigt även om hon är mycket säkrare i sin roll detta år. Hon försvarade i debatten med alla partiledarna ivrigt regeringen och Göran Persson.
Jag frågade utrikesministern efter hennes anförande där hon berört utvecklingen i Ukraina om regeringen avser att visa mer intresse och större engagemang i frågan om Vitryssland. Hennes svar var babblande och löd i princip att regeringen vill stödja goda krafter men inte kritisera regimen. Handfallen kommer hon stå där och med andra ord eller på ren svenska inte göra någonting. Skrämmande. Men tiden går och det verka som om socialdemokraterna numera blir alt mer passiva i utrikespolitiken.
Leni Björklund markerade dock tydligast fram till nu att regeringen gjort missar. Det erkännandet är viktigt och hedrar henne. Reinfeldt vann en poäng när han sa att Leni reda i inledningen sagt mer än Statsminister Göran Persson skulle ha gjort om han varit där.
Den bästa sossestatsministern är den som avgått konstaterade jag och Fredrik Reinfeldt under middagen igår. Ingvar Carlsson höll under dagen ett bra anförande och var också bra i sitt tal under middagen. Vi får hoppas hela regeringen snart avgår. Då kanske de blir bra allihop?
Det kunde vara mer fart på tillställningen men det är oerhört lärorikt som vanligt. Roligast fram till nu har lunchen med kungen varit.
fredag, januari 14, 2005
Nej-kampanjerna fortsätter
I onsdagskväll var jag inbjuden till en duell med Hans Lindqvist om folkomröstning om EU:s konstitution. I lokalen fanns 16 anhängare av det gamla nej-nätverket inom centerpartiet. Medelåldern var hög och debatten blev som man kunde tänka sig. Jag hade mejlat ut inbjudan till ett 30-tal personer men ingen tyckte att frågan var intressant.
Ingen media hade nappat och ingen som inte hade bestämt sig var på plats utöver ett par personer.
Väl i ”fiendens” läger började Hans Lindqvist som vanligt med att tala om EU:s s hemskhet. Om hur det växer, hur det tar makt, hur det där EU som på något sätt är odefinierbart bara fortsätter och vi stackars medborgare är menlösa och medellösa.
Linjen som de för fram är:
1. Förslaget går längre än allt annat och måste därför folkomröstas om
2. Folket fick inget säga om Nice- och Amsterdamfördraget och måste därför få det nu
3. EMU-folkomröstningens resultat visar på en stark skepsis och på att folket och riksdagens ledamöter inte är ense
Det var väl huvudlinjen även om Hans Lindqvist under debatten också sa bland annat:
· EU håller på att bli en militär organisation
· Han tyckte det var hemskt att parlamentet får mer makt
· Han hyllade ministerrådet och den nuvarande ordningen
· Han menade på att det inte är ngt illa om dagens fördrag fortsätter gälla
· Utöver de vanliga hoten om stat och undergång
Så fort en fråga ställdes där en lite rädsla kunde anas var man som vanligt snabb att spela på den. I det Europa nej-falangen vill se lär det inte finnas någon som helst samordning eller samarbete i Europa med demokratisk förankring.
Vad det i grunden handlar om är att samma människor som var emot EU i folkomröstningen 1994 och förlorade den gör allt som står i deras makt för att fåupprättelse. Ju mer det går att skrämma med EU desto bättre.
Om 4% av befolkningen ändrat från nej till ja i EMU-folkomröstningen hade det blivit ja. Det är fullt möjligt att ändra opinionen 4%.
EU kommer inte att bli någon militär superstats hur mycket det än hotas med det. Möjligtvis och förhoppningsvis en federation med möjlighet att ta internationellt ansvar.
Vi har inte sett det sista av denna debatt och lär med all säkerhet få vänta länge till innan de gamla nej-uvarna lugnar sig och vågar se sansat på EU. Med det är en kamp vi som är positiva till EU ska ta.
Ingen media hade nappat och ingen som inte hade bestämt sig var på plats utöver ett par personer.
Väl i ”fiendens” läger började Hans Lindqvist som vanligt med att tala om EU:s s hemskhet. Om hur det växer, hur det tar makt, hur det där EU som på något sätt är odefinierbart bara fortsätter och vi stackars medborgare är menlösa och medellösa.
Linjen som de för fram är:
1. Förslaget går längre än allt annat och måste därför folkomröstas om
2. Folket fick inget säga om Nice- och Amsterdamfördraget och måste därför få det nu
3. EMU-folkomröstningens resultat visar på en stark skepsis och på att folket och riksdagens ledamöter inte är ense
Det var väl huvudlinjen även om Hans Lindqvist under debatten också sa bland annat:
· EU håller på att bli en militär organisation
· Han tyckte det var hemskt att parlamentet får mer makt
· Han hyllade ministerrådet och den nuvarande ordningen
· Han menade på att det inte är ngt illa om dagens fördrag fortsätter gälla
· Utöver de vanliga hoten om stat och undergång
Så fort en fråga ställdes där en lite rädsla kunde anas var man som vanligt snabb att spela på den. I det Europa nej-falangen vill se lär det inte finnas någon som helst samordning eller samarbete i Europa med demokratisk förankring.
Vad det i grunden handlar om är att samma människor som var emot EU i folkomröstningen 1994 och förlorade den gör allt som står i deras makt för att fåupprättelse. Ju mer det går att skrämma med EU desto bättre.
Om 4% av befolkningen ändrat från nej till ja i EMU-folkomröstningen hade det blivit ja. Det är fullt möjligt att ändra opinionen 4%.
EU kommer inte att bli någon militär superstats hur mycket det än hotas med det. Möjligtvis och förhoppningsvis en federation med möjlighet att ta internationellt ansvar.
Vi har inte sett det sista av denna debatt och lär med all säkerhet få vänta länge till innan de gamla nej-uvarna lugnar sig och vågar se sansat på EU. Med det är en kamp vi som är positiva till EU ska ta.
onsdag, januari 12, 2005
Nalin Pekgul
Det behövs egentligen inte kommenteras. Men om ni missade Debatt under tisdagen den 11/1 2005 så kan jag säga att hon var en dominant, total katastrof. Stackars sossekvinnor som behöver ha henne som ordförande.
Utrikesministern är en fegis och kabinettsekreteraren en krake
Det blir mer och mer uppenbart att utrikesminister Laila Freivalds är en fegis och att kabinettsekreterare Hans Dahlgren är en krake som får ta smällarna.
Första gången jag funderade i dessa banor var redan kort efter Laila Freivalds tillträde som utrikesminister. Diskussionen handlade då om de ickemedborgare som finns i Lettland bland annat. När journalisterna ville ställa frågor till utrikesministern om varför hon inte hade kommenterat detta vid besöket i Lettland så valde hon att ställa kabinettsekreterare Hans Dahlgren i skottgluggen i stället.
För de flest i Sverige är det en självklarhet att ta upp en sådan fråga och klargöra vad Sveriges hållning i frågan är. Det var det dock inte för regeringen och dess representant utrikesminister Freivalds. Hans Dahlgren såg allmänt frustrerad och pressad ut. Säkerligen önskade han sig en annan utrikesminister som vågade ta ställning själv och föra fram regeringens åsikt.
Nu senast i samband med naturkatastrofen i Sydasien har Freivalds hamnat i skottgluggen för regeringens och UD:s försumlighet. I det extrainsatta Agenda som sänds under veckan tog Freivalds på sig en del ansvaret. Självklart var det med det socialdemokratiska trixandet och försöken att skriva över ansvaret på någon annan. Helst en myndighet. Jag var ändå imponerad över att hon vara beredd att ta på sig del av ansvaret. Det upphörde dock snart.
I går kväll sändes Debatt där en hårt pressad kabinettssekreterare återigen var utsänd för att försvara UD:s och utrikesministerns heder. Uppenbarligen ville utrikesministern själv inte hamna i frontlinjen igen efter de hårda drabbningar hon varit med om efter katastrofen. Nu sänder hon i stället fram sin trogne vapendragare Dahlgren som ivrigt försvarade inte bara UD:s linje utan hela regeringens hållning.
Av detta kan jag dra flera slutsatser. Utrikesminister Laila Freivalds är en fegis av stora mått. Det har hon också i omgångar visat när hon blivit pressad genom att verka utåtagerande på journalister.
Jag kan också dra slutsatsen att statsministern tycker det är bekvämt att ha Laila Freivalds som dämpande barriär innan kritiken hamnar på honom.
Jag kan också dra den slutsatsen att Dahlgren är socialdemokratin trogen i allt. Han kan ibland framstå som en oerhört lojal och trogen statstjänsteman men igår lyste hans rosenröda partibok igenom så att det sjöng i vardagsrummen.
Den stackars kraken borde få möjligheten at dra sig tillbaka snarast till lugnare marker än att vara städpojk åt utrikesministern.
Så, en fegis till utrikesminister och en krake till kabinettsekreterare.
Första gången jag funderade i dessa banor var redan kort efter Laila Freivalds tillträde som utrikesminister. Diskussionen handlade då om de ickemedborgare som finns i Lettland bland annat. När journalisterna ville ställa frågor till utrikesministern om varför hon inte hade kommenterat detta vid besöket i Lettland så valde hon att ställa kabinettsekreterare Hans Dahlgren i skottgluggen i stället.
För de flest i Sverige är det en självklarhet att ta upp en sådan fråga och klargöra vad Sveriges hållning i frågan är. Det var det dock inte för regeringen och dess representant utrikesminister Freivalds. Hans Dahlgren såg allmänt frustrerad och pressad ut. Säkerligen önskade han sig en annan utrikesminister som vågade ta ställning själv och föra fram regeringens åsikt.
Nu senast i samband med naturkatastrofen i Sydasien har Freivalds hamnat i skottgluggen för regeringens och UD:s försumlighet. I det extrainsatta Agenda som sänds under veckan tog Freivalds på sig en del ansvaret. Självklart var det med det socialdemokratiska trixandet och försöken att skriva över ansvaret på någon annan. Helst en myndighet. Jag var ändå imponerad över att hon vara beredd att ta på sig del av ansvaret. Det upphörde dock snart.
I går kväll sändes Debatt där en hårt pressad kabinettssekreterare återigen var utsänd för att försvara UD:s och utrikesministerns heder. Uppenbarligen ville utrikesministern själv inte hamna i frontlinjen igen efter de hårda drabbningar hon varit med om efter katastrofen. Nu sänder hon i stället fram sin trogne vapendragare Dahlgren som ivrigt försvarade inte bara UD:s linje utan hela regeringens hållning.
Av detta kan jag dra flera slutsatser. Utrikesminister Laila Freivalds är en fegis av stora mått. Det har hon också i omgångar visat när hon blivit pressad genom att verka utåtagerande på journalister.
Jag kan också dra slutsatsen att statsministern tycker det är bekvämt att ha Laila Freivalds som dämpande barriär innan kritiken hamnar på honom.
Jag kan också dra den slutsatsen att Dahlgren är socialdemokratin trogen i allt. Han kan ibland framstå som en oerhört lojal och trogen statstjänsteman men igår lyste hans rosenröda partibok igenom så att det sjöng i vardagsrummen.
Den stackars kraken borde få möjligheten at dra sig tillbaka snarast till lugnare marker än att vara städpojk åt utrikesministern.
Så, en fegis till utrikesminister och en krake till kabinettsekreterare.
tisdag, januari 11, 2005
När året börjar mörkt
De har varit en tung och märk start på året. De flesta av oss har klarat oss oskadda och utan anhöriga i den fruktansvärda naturkatastrofen i Asien. Samtidigt är vi alla berörda. Nyheterna om otroliga räddningar, otroliga öden och hårda förluster rör oss på ett djupare plan än den vanliga rapporteringen brukar göra. Jag har läst enormt mycket om vad som hänt och jag har också valt att inte läsa en hel del. Inte av arrogans utan just för att det är en jobbig situation trots att jag inte har direkt anknytning till det som varit.
Hur situationen är för dem som befunnit sig i stormens öga måste vara obeskrivlig. Orden känns små och otillräckliga i nyhetsrapporteringen, i tal och i artiklar. Ändå kommer jag inte förbi händelsen i Asien och årets första krönika kan inte handla om något annat. Händelsen är alldeles för stor och för djupgående för att kunna undvikas.
Svenskarna har visat sitt deltagande på många sätt. Alla jag pratat med har på sitt sätt bidragit till de insamlingar som varit. Det har känts viktigt för oss alla. Kläder som är på väg till Asien, skickade sms och uppringda nummer för att på det sätt man kan stödja de som varit med i katastrofen och dem som är kvar i området. De som har sina hem och sina liv där västvärldens kameralampor snart slocknar. Det har handlat om verklig solidaritet. Den som kommer från hjärta till hjärta och inte tar en vända via stat, lagar och regler.
En jordbävning är över på ett ögonblick. Men effekterna lever kvar under en lång tid. De drabbade länderna har fått hela byar bortspolade och försörjande föräldrar har försvunnit liksom nästa generations försörjare – barnen.
Naturen har visat sin obevekliga övermakt och sin enorma styrka. Kanske var det kungen som bäst av alla lyckade formulera den känsla vi står inför. Det ofattbara har hänt. Och inget kan vi göra. ”Tänk om jag, som kungen i sagorna, kunde ställa allt till rätta och sluta berättelsen med att sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Men jag är, precis som ni, bara en sörjande, sökande medmänniska.” sade kungen. Lika långt borta som sagans vackra värld befinner sig är verkligheten hård och påtaglig.
Hur långt borta det än kan verka så kommer allt att återgå till vardagslunken. För många blir det med den eviga saknaden som alltid finns hos dem som förlorat någon nära. För oss alla är det med en återvunnen insikt om hur stark och övermäktig naturen är. Och när naturen visar sin styrka måste vi vara starka som människor och hålla ihop. Det har vi också visat att vi klarar.
Hur situationen är för dem som befunnit sig i stormens öga måste vara obeskrivlig. Orden känns små och otillräckliga i nyhetsrapporteringen, i tal och i artiklar. Ändå kommer jag inte förbi händelsen i Asien och årets första krönika kan inte handla om något annat. Händelsen är alldeles för stor och för djupgående för att kunna undvikas.
Svenskarna har visat sitt deltagande på många sätt. Alla jag pratat med har på sitt sätt bidragit till de insamlingar som varit. Det har känts viktigt för oss alla. Kläder som är på väg till Asien, skickade sms och uppringda nummer för att på det sätt man kan stödja de som varit med i katastrofen och dem som är kvar i området. De som har sina hem och sina liv där västvärldens kameralampor snart slocknar. Det har handlat om verklig solidaritet. Den som kommer från hjärta till hjärta och inte tar en vända via stat, lagar och regler.
En jordbävning är över på ett ögonblick. Men effekterna lever kvar under en lång tid. De drabbade länderna har fått hela byar bortspolade och försörjande föräldrar har försvunnit liksom nästa generations försörjare – barnen.
Naturen har visat sin obevekliga övermakt och sin enorma styrka. Kanske var det kungen som bäst av alla lyckade formulera den känsla vi står inför. Det ofattbara har hänt. Och inget kan vi göra. ”Tänk om jag, som kungen i sagorna, kunde ställa allt till rätta och sluta berättelsen med att sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Men jag är, precis som ni, bara en sörjande, sökande medmänniska.” sade kungen. Lika långt borta som sagans vackra värld befinner sig är verkligheten hård och påtaglig.
Hur långt borta det än kan verka så kommer allt att återgå till vardagslunken. För många blir det med den eviga saknaden som alltid finns hos dem som förlorat någon nära. För oss alla är det med en återvunnen insikt om hur stark och övermäktig naturen är. Och när naturen visar sin styrka måste vi vara starka som människor och hålla ihop. Det har vi också visat att vi klarar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
