tisdag, maj 31, 2005
Ung vänster medlemsfuskar
Ung vänster har åkt dit för medlemsfusk och får sina bidrag från ungdomsstyrelsen stoppade rapporterade rapport i kväll.
Apoteksmonopolet kan försvinna
Domen har förkunnats. Det svenska apoteksmonopolet får kritik. Jag uppskattar definitivt inte monopolet och ser öppningen som en möjlighet att äntligen bli av med det. Det mest intressanta i kritiken är dock just det att det förhärligade monopolet får kritik för att det inte ger tillräcklig insyn.
Ofta i svensk debatt förhärligas allt som sker i statlig regi. Samtidigt är det just öppenheten i Apoteket som kritiseras. Det staten gör är absolut ingen garant för att verksamheten drivs i öppenhetens ljus.
Socialminister Ylva Johansson försvarar monopolet med en grumlig argumentation. Apotekets vd säger till Tv 4 att nu ska antalet alternativa försäkringsställen genom ombud öka och det ska bli fler apotek. Den fråga jag då ställer mig, varför inte släppa det fritt helt och hållet då?
Det hela är märkligt men landar i princip i diskussionen om statens fullkomlighet eller inte. Sossarna vill självklart visa på statens godhet och kommer försvara detta föråldrade system med näbbar och klor. Precis som i de två andra statstroende stater som har monopolet kvar.
Ofta i svensk debatt förhärligas allt som sker i statlig regi. Samtidigt är det just öppenheten i Apoteket som kritiseras. Det staten gör är absolut ingen garant för att verksamheten drivs i öppenhetens ljus.
Socialminister Ylva Johansson försvarar monopolet med en grumlig argumentation. Apotekets vd säger till Tv 4 att nu ska antalet alternativa försäkringsställen genom ombud öka och det ska bli fler apotek. Den fråga jag då ställer mig, varför inte släppa det fritt helt och hållet då?
Det hela är märkligt men landar i princip i diskussionen om statens fullkomlighet eller inte. Sossarna vill självklart visa på statens godhet och kommer försvara detta föråldrade system med näbbar och klor. Precis som i de två andra statstroende stater som har monopolet kvar.
Vill folkpartiet byta regering?
Jag tappar allt mer tilltron till att folkpartiet verkligen vill ha ett skifte på regeringsmakten i Sverige. De skiljer ut sig allt mer som borgerlighetens svarta får. Vi har sedan tidigare deras krav om skattestopp, vi har deras ovilja till förändringar i socialförsäkringen och idag har de slagit bort Maud Olofssons invit till en uppgörelse på energisidan.
Hur tänker de egentligen? Vad är deras drivkraft? Mina tankar går framförallt till Fredrik Reinfeldt som ska försöka få det här att hålla ihop. Samtidigt ser han hur folkpartiet på punkt efter punkt spelar sossarna i händerna.
Jag hoppas att fler ställer sig samma frågor, framförallt inom folkpartiet.
Hur tänker de egentligen? Vad är deras drivkraft? Mina tankar går framförallt till Fredrik Reinfeldt som ska försöka få det här att hålla ihop. Samtidigt ser han hur folkpartiet på punkt efter punkt spelar sossarna i händerna.
Jag hoppas att fler ställer sig samma frågor, framförallt inom folkpartiet.
Små ciggpaket igen
Jag retade mig så på att centerpartiets riksdagsledamöter röstade för förbudet mot små cigarettpaket att jag mejlade dem och frågade hur de hade röstat och varför. Jag skickade mejlet i söndags och har nu fått några svar.
Kenneth Johansson som är socialpolitisk talesman säger så här:
”Jag kan hålla med om att det i första anblicken kan verka tokigt att säga nej till små cigarett paket. Uppmanad av bl.a. Johan Linander gick jag/vi i utskottsbehandlingen igenom fakta noga. Frågan ingår i Tobakskontroll - genomförande av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll mm. Enligt besked vi fick fram är det belagt att små paket ökar tillgängligh/konsumtion.”
I övrigt är de svar jag har fått att man röstade med partilinjen. Någon enskild ledamot säger idag att han tvekar om det var rätt beslut.
Jag tycker fortfarande att detta kanske är denna mandatperiods mest korkade beslut. Jag är oerhört besviken på centerpartisterna som slentrianmässigt röstade ja och därmed deltog i att lägga detaljbeslut på riksdagens bord som inte hör hemma där.
Kenneth Johansson som är socialpolitisk talesman säger så här:
”Jag kan hålla med om att det i första anblicken kan verka tokigt att säga nej till små cigarett paket. Uppmanad av bl.a. Johan Linander gick jag/vi i utskottsbehandlingen igenom fakta noga. Frågan ingår i Tobakskontroll - genomförande av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll mm. Enligt besked vi fick fram är det belagt att små paket ökar tillgängligh/konsumtion.”
I övrigt är de svar jag har fått att man röstade med partilinjen. Någon enskild ledamot säger idag att han tvekar om det var rätt beslut.
Jag tycker fortfarande att detta kanske är denna mandatperiods mest korkade beslut. Jag är oerhört besviken på centerpartisterna som slentrianmässigt röstade ja och därmed deltog i att lägga detaljbeslut på riksdagens bord som inte hör hemma där.
Bra Maud!
Dagens DN-debatt av Maud Olofsson är ett oerhört viktigt steg i formeringen och i trovärdighetsbyggandet av Allians för Sverige.
Maud gör klart att energifrågan inte kommer att stå i vägen för alliansen och att hon är beredd att kompromissa för att stärka alliansen. Att CUF-stämman så enigt ställde sig bakom en modernare energipolitik har med all säkerhet gjort det lättare för Maud att ta detta steg.
Det öppnar också för en diskussion i betydligt mer positiv anda för de förslag som CUF kommer att driva på partistämman.
Mest av allt känns det bra för att centerpartiet och inte bara CUF får en realistisk syn på energipolitiken och de verkliga miljöproblemen. Detta är en bra början på en bra dag!
Maud gör klart att energifrågan inte kommer att stå i vägen för alliansen och att hon är beredd att kompromissa för att stärka alliansen. Att CUF-stämman så enigt ställde sig bakom en modernare energipolitik har med all säkerhet gjort det lättare för Maud att ta detta steg.
Det öppnar också för en diskussion i betydligt mer positiv anda för de förslag som CUF kommer att driva på partistämman.
Mest av allt känns det bra för att centerpartiet och inte bara CUF får en realistisk syn på energipolitiken och de verkliga miljöproblemen. Detta är en bra början på en bra dag!
måndag, maj 30, 2005
När det inte håller
Under förmiddagen höll basindustrin ett seminarium o energi i Malmö. Avslutande för förmiddagen var en debatt med Mats Persson, LUF, Ardalan Shekarabi, SSU och mig. SSU blev väldigt ensam och Ardalan klarade inte av debatten.
Flera gånger snöade han in sig och kunde som bästa argument säga att det behövs balans och statligt ansvar. SSU vill inte tillföra mer av växthusgaser men de kan tänka sig naturgas i övergången från kärnkraft till det fantastiska som sedan skall komma. Att detta leder till ökade marknadsandelar för naturgaserna och högre utsläpp av växthusgaser kunde han inte riktigt begripa.
Idag presenterades det nybildade energibolaget Basel i en artikel i Dagens Industri. Basnäringen är orolig för energiförsörjningen och ger sig nu in på marknaden. Det är ett välkommet tillskott som jag hoppas kan vara med driva markanden framåt. Var SSU är i den debatten om energin, välfärden, skatteintäkterna, jobben och miljön har man ingen aning om. Säkert är i alla fall att de inte driver någon framför sig, Snarast är de ett hot mot miljön, jobben och välfärden.
Flera gånger snöade han in sig och kunde som bästa argument säga att det behövs balans och statligt ansvar. SSU vill inte tillföra mer av växthusgaser men de kan tänka sig naturgas i övergången från kärnkraft till det fantastiska som sedan skall komma. Att detta leder till ökade marknadsandelar för naturgaserna och högre utsläpp av växthusgaser kunde han inte riktigt begripa.
Idag presenterades det nybildade energibolaget Basel i en artikel i Dagens Industri. Basnäringen är orolig för energiförsörjningen och ger sig nu in på marknaden. Det är ett välkommet tillskott som jag hoppas kan vara med driva markanden framåt. Var SSU är i den debatten om energin, välfärden, skatteintäkterna, jobben och miljön har man ingen aning om. Säkert är i alla fall att de inte driver någon framför sig, Snarast är de ett hot mot miljön, jobben och välfärden.
RFSL-kampanj
Har i kväll varit på ett releasekalas för RFSL:s annonskampanj kring hatbrott. Säkerligen kommer den att bli duktigt uppmärksammad och som vanligt är RFSL charmant provocerande. Ska bli härligt att följa reaktionerna i media den kommande tiden.
Hittade inte bilderna på deras sajt men hoppas att de snarast kommer ut digitalt. Kör hårt RFSL!
Hittade inte bilderna på deras sajt men hoppas att de snarast kommer ut digitalt. Kör hårt RFSL!
Efter bloggforum
Under bloggforum fick jag frågan av Per Gudmundson om vad det är som gör att det växer fram så många centerbloggar. Det enkla svaret är att jag som har blivit fast i detta har uppmuntrat ett gäng medlemmar med en massa åsikter att prova blogg som en form för detta.
Tyvärr är partiets medlemmar dåliga bloggare. Det finns ett och annat lysande undantag men de är för få. 30 centerbloggar har jag länkat till och de allra flesta är CUF: are varav en hel del av dem är riktigt unga. Särskilt kul är det att de vågar prova sina vingar och få ned sina tankar på bloggen. Det kommer i snitt en eller ett par nya centerbloggar i veckan.
För många av medlemmarna blir det ett bra sätt att utifrån den plats man själv befinner sig få ägna sig åt politik i stället för att hela tiden invänta ett möte i lokalföreningen.
Tyvärr är partiets medlemmar dåliga bloggare. Det finns ett och annat lysande undantag men de är för få. 30 centerbloggar har jag länkat till och de allra flesta är CUF: are varav en hel del av dem är riktigt unga. Särskilt kul är det att de vågar prova sina vingar och få ned sina tankar på bloggen. Det kommer i snitt en eller ett par nya centerbloggar i veckan.
För många av medlemmarna blir det ett bra sätt att utifrån den plats man själv befinner sig få ägna sig åt politik i stället för att hela tiden invänta ett möte i lokalföreningen.
söndag, maj 29, 2005
I väntan på franskt resultat
I väntan på att få bättre prognoser från den franska folkomröstningen har jag två sidor jag kan delge er. Ni kanske har varit in på dem någon gång men jag slås varje gång med förvåning av att det finns människor som är uppväxt i svensk demokrati och som hyllar diktaturer. Här har ni två exempel.
Svensk-Kubanska föreningen. (Blunda, blunda, blunda, inga problem)
Svensk-Koreanska föreningen, Nordkoreanska är det. Här kan man läsa allt möjligt intressant. vem behöver Steven King när detta finns?
Svensk-Kubanska föreningen. (Blunda, blunda, blunda, inga problem)
Svensk-Koreanska föreningen, Nordkoreanska är det. Här kan man läsa allt möjligt intressant. vem behöver Steven King när detta finns?
Tips till den liberalt sinnade
För den som känner sig liberalt sinnad eller allmänt intresserad av samhällsdebatt kan jag rekommendera Dead liberals society. Det går alldeles utmärkt att själv bidra med material till den liberala debatten på sidan.
Välkomna!
Välkomna!
Sverige blir allt kallare
I Sverige borde ingen människa ses som en belastning. När solidariteten har försvunnit har Sverige blivit allt kallare. Förra året satt 1600 asylsökande i häkte! Hundratals apatiska barn riskerade under våren utvisning och vi ser att en främmande makt har opererat på svensk mark när myndigheterna ville mörka en obehaglig och tveksam utvisning – som dessutom slutade i tortyr. Vad är det för samhälle vi har där de som mest behöver en skyddad vrå i världen hamnar i häkte eller trots sjukdom sätts på första bästa plan hemåt, fastän det i många fall inte finns något hem kvar.
Vad är det för land vi har när tiotusentals flyktingar tvingas gå under jorden och leva sämre än våra husdjur för att svenska myndigheter inte litar på deras berättelse? Vad är det för samhälle vi har när människor ses som en budgetutgift och ett problem?
Och vad är det för samhälle där vi kan köpa oss fria från medmänsklighet? I dag definieras solidaritet av hur mycket vi betalar i skatt. Vi har vant oss vid att betala hög skatt för att slippa bry oss. Vi har slutat att bry oss om de hemlösa, om de som bor i Stockholms kloaker, om våra barn, om våra föräldrar, om grannen. När de far illa eller behöver stöd är det inte längre via en solidaritet från hjärta till hjärta som stödet kommer. Vi förväntar oss att samhället ska ta det ansvaret – för det har vi betalat för.
Vi må ha en väl utbyggd välfärdsstat, men jag tror att vi i det bygget, byggde bort vår själ och vår medmänsklighet. Dagens Sverige är kallare än på många årtionden och vi får ett allt tuffare klimat. Det känns som om medmänskligheten är kastad på samma skräphög som den positiva människosynen.
Jag tycker det är hög tid att vi kör det inhumana styret i Sverige på porten och ger plats för en varm borgerlighet med hjärtat som medmänsklig drivkraft och inte en kall skattsedel.
Vad är det för land vi har när tiotusentals flyktingar tvingas gå under jorden och leva sämre än våra husdjur för att svenska myndigheter inte litar på deras berättelse? Vad är det för samhälle vi har när människor ses som en budgetutgift och ett problem?
Och vad är det för samhälle där vi kan köpa oss fria från medmänsklighet? I dag definieras solidaritet av hur mycket vi betalar i skatt. Vi har vant oss vid att betala hög skatt för att slippa bry oss. Vi har slutat att bry oss om de hemlösa, om de som bor i Stockholms kloaker, om våra barn, om våra föräldrar, om grannen. När de far illa eller behöver stöd är det inte längre via en solidaritet från hjärta till hjärta som stödet kommer. Vi förväntar oss att samhället ska ta det ansvaret – för det har vi betalat för.
Vi må ha en väl utbyggd välfärdsstat, men jag tror att vi i det bygget, byggde bort vår själ och vår medmänsklighet. Dagens Sverige är kallare än på många årtionden och vi får ett allt tuffare klimat. Det känns som om medmänskligheten är kastad på samma skräphög som den positiva människosynen.
Jag tycker det är hög tid att vi kör det inhumana styret i Sverige på porten och ger plats för en varm borgerlighet med hjärtat som medmänsklig drivkraft och inte en kall skattsedel.
Nöjespanelen och min blogg
I fredags på Svt morgons Nöjespanelen pratade man om bloggar. Kjell Eriksson hade plockat ut en del citat från bloggar och de övriga gästerna skulle gissa vilka som skrivit vad. Mitt fantastiskt berikande inlägg som citerades hittar ni här.
Tv-inslaget kan ni hitta här. Ungefär fem minuter in i det klippet börjar bloggpratet. Undertonen är att bloggar är meningslösa för att där skrivs oväsentligheter. Tycker man det behöver man ju inte läsa helt enkelt. Kjell verkar dock uppskatta bloggar, vem vet, kankse bloggar han själv?
Tv-inslaget kan ni hitta här. Ungefär fem minuter in i det klippet börjar bloggpratet. Undertonen är att bloggar är meningslösa för att där skrivs oväsentligheter. Tycker man det behöver man ju inte läsa helt enkelt. Kjell verkar dock uppskatta bloggar, vem vet, kankse bloggar han själv?
lördag, maj 28, 2005
SNS vision, Putnam och mister minister
Jag har äran att vara med i ett mycket spännande nätverk som är en torsdag i månanden. Det är unga politiker, företagare, journalister och företagare som träffar äldre dito och lyssnar till spännande föredrag och för diskussioner. I torsdags var Robert D Putnam på scenen liksom minister Jens Orback.
Som statsvetare kunde jag omöjligt missa detta trots att jag hade ett annat evenemang som började straxt efter detta. När jag får chansen att ganska intimt lyssna till Putnam ville jag inte missa den chansen.
Putnam som studerat socialt kapital höll en lysande framställning och gjorde många klara poänger. Jag var mycket nöjd över min prioritering. Efter Putnam tog så Jens Orback till orda. Till att börja med ska jag säga att jag gillar Orback. Han är trevlig, hygglig och begåvad. Denna kväll var han dock en katastrof.
Han hade inte koll på Putnams arbete och höll ett anförande på tio minuter en kvart som inte var förberett, där han hej vilt blandande socialt kapital och humankapital och landade i en massa märkliga sidodiskussioner. Jag upplevde det som oerhört arrogant och blev väldigt besviken.
I gruppdiskussionen efter var det i min grupp jag Bengt Wästerberg, Olof Ruin och en yngre forskare. Vår uppgift var att ställa en fråga till Orback utifrån hans anförande men ingen av oss begrep vad han hade önskat säga med sitt förvirrade anförande. Med stöd av Putnams inlägg kunde vi till slut formulera en fråga.
Under dessa kvällar har vi en hedersöverenskommelse att inte citera folk om vi inte frågat dem om lov. Exempelvis presenterade Putnam forskning som han inte presenterar innan hösten och det kan finnas annan information som kommer fram som vi har nytta av att veta men inte kan använda innan saker publicerats. Jag hann inte fråga om jag fick citera Orbacks anförande eftersom jag var tvungen att springa till nästa evenemang som jag redan var sen till. Men nog fick jag citat som var helt underbara under det förvirrade inlägget.
Som statsvetare kunde jag omöjligt missa detta trots att jag hade ett annat evenemang som började straxt efter detta. När jag får chansen att ganska intimt lyssna till Putnam ville jag inte missa den chansen.
Putnam som studerat socialt kapital höll en lysande framställning och gjorde många klara poänger. Jag var mycket nöjd över min prioritering. Efter Putnam tog så Jens Orback till orda. Till att börja med ska jag säga att jag gillar Orback. Han är trevlig, hygglig och begåvad. Denna kväll var han dock en katastrof.
Han hade inte koll på Putnams arbete och höll ett anförande på tio minuter en kvart som inte var förberett, där han hej vilt blandande socialt kapital och humankapital och landade i en massa märkliga sidodiskussioner. Jag upplevde det som oerhört arrogant och blev väldigt besviken.
I gruppdiskussionen efter var det i min grupp jag Bengt Wästerberg, Olof Ruin och en yngre forskare. Vår uppgift var att ställa en fråga till Orback utifrån hans anförande men ingen av oss begrep vad han hade önskat säga med sitt förvirrade anförande. Med stöd av Putnams inlägg kunde vi till slut formulera en fråga.
Under dessa kvällar har vi en hedersöverenskommelse att inte citera folk om vi inte frågat dem om lov. Exempelvis presenterade Putnam forskning som han inte presenterar innan hösten och det kan finnas annan information som kommer fram som vi har nytta av att veta men inte kan använda innan saker publicerats. Jag hann inte fråga om jag fick citera Orbacks anförande eftersom jag var tvungen att springa till nästa evenemang som jag redan var sen till. Men nog fick jag citat som var helt underbara under det förvirrade inlägget.
När man minst anar det
Min sambo har inte alltid varit så förtjust över min passion för bloggande. Han har varit glad för min skull när jag lycklig som ett barn lärt mig något nytt men ja, att jag kollar av bloggarna det första och det sista jag göra och helst så ofta jag kan däremellan har väl inte varit någon hit. Särskilt eftersom jag jobbade lite för mycket redan innan.
Jag har dock försvarat mig med att detta är min hobby.
I går kväll, när jag faktiskt stängde av datorn innan midnatt så satt han kvar framför sin burk. När jag minst av allt anade det så har han startat blogg! Mathias blogg är alldeles ny och ni hittar den här.
Jag har dock försvarat mig med att detta är min hobby.
I går kväll, när jag faktiskt stängde av datorn innan midnatt så satt han kvar framför sin burk. När jag minst av allt anade det så har han startat blogg! Mathias blogg är alldeles ny och ni hittar den här.
fredag, maj 27, 2005
Aja baja bankerna!
Nu tycker regeringen att folk lånar för mycket pengar. Därför kallar finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg till sig bankerna på ett samtal för att förklara att så kan det inte gå till.
Det är klart att det finns risker med överbelåning men varför i hela friden ska regeringen in och pilla i detta? Om jag vill låna ut massor med pengar till en kompis och han vill låna dem så ska staten ge blanka tusan i det. Jag kan förstå om regeringen är orolig för sin egen bank med håll tassarna borta från de privata.
Snart lär det väl komma en lag som reglerar hur mycket man får låna. Hoppas i så fall att den då gäller lika för stat och kommuner också.
Det är klart att det finns risker med överbelåning men varför i hela friden ska regeringen in och pilla i detta? Om jag vill låna ut massor med pengar till en kompis och han vill låna dem så ska staten ge blanka tusan i det. Jag kan förstå om regeringen är orolig för sin egen bank med håll tassarna borta från de privata.
Snart lär det väl komma en lag som reglerar hur mycket man får låna. Hoppas i så fall att den då gäller lika för stat och kommuner också.
Den fackliga solidariteten
Den fackliga solidariteten pratas det om men jämna mellanrum. I alla fall bland de rättroende fackliga det vill säga dem som är slutna till LO och därmed, som ni sett tidigare i debatter på denna blogg, sossarna.
Men hur solidariska är arbetarna inom LO med sina bröder och systrar som inte räknas in i LO-familjen? Jag har tidigare skrivit om den behandling kommunal utsätter brandmännen som lämnat kommunal för. De vågar inte använda sin officiella mejl eftersom den ligger under vårdförbundet och de misstänker att den läses av kommunal. Utbrytarna baktalas och behandlas kyligt.
Idag har jag fått en ny rapport om hur den fackliga solidariteten ser ut. Igår skulle brandmännen som lämnat kommunal och är organiserade i brandmännens riksförbund ha ett fackligt informationsmöte på söders Katarina brandstation. Det är väl i allra högsta grad ett lovvärt arbete. Det nya fackförbundet BRF har ännu inget kollektivavtal och kommunal skred därför till verket och försökte stoppa mötet.
BRF motsätter sig inte kollektivavtal och har börjat den processen men förhandlingarna med staden har ännu inte börjat. Det verkar dock vara tillräckligt för att kommunal ska gå i taket och göra vad de kan för att inskränka mötesfriheten.
Det kan med andra ord inte handla om kollektivavtalet i sig för det kommer BRF att få. Säkerligen handlar det om att BRF är det första hotet mot LO:s totala dominans och det gör de allt för att motverka. Så var det med den fackliga solidariteten.
Stå på er BRF:are! Ni har mitt stöd till 100%!
Men hur solidariska är arbetarna inom LO med sina bröder och systrar som inte räknas in i LO-familjen? Jag har tidigare skrivit om den behandling kommunal utsätter brandmännen som lämnat kommunal för. De vågar inte använda sin officiella mejl eftersom den ligger under vårdförbundet och de misstänker att den läses av kommunal. Utbrytarna baktalas och behandlas kyligt.
Idag har jag fått en ny rapport om hur den fackliga solidariteten ser ut. Igår skulle brandmännen som lämnat kommunal och är organiserade i brandmännens riksförbund ha ett fackligt informationsmöte på söders Katarina brandstation. Det är väl i allra högsta grad ett lovvärt arbete. Det nya fackförbundet BRF har ännu inget kollektivavtal och kommunal skred därför till verket och försökte stoppa mötet.
BRF motsätter sig inte kollektivavtal och har börjat den processen men förhandlingarna med staden har ännu inte börjat. Det verkar dock vara tillräckligt för att kommunal ska gå i taket och göra vad de kan för att inskränka mötesfriheten.
Det kan med andra ord inte handla om kollektivavtalet i sig för det kommer BRF att få. Säkerligen handlar det om att BRF är det första hotet mot LO:s totala dominans och det gör de allt för att motverka. Så var det med den fackliga solidariteten.
Stå på er BRF:are! Ni har mitt stöd till 100%!
Det minsta mest intressant
Ibland kan de minsta notiserna i en tidning vara de mest intressanta. I dagens DN finns en liten notis från TT på sidan 13. Kort summeras att riksdagen fattat beslut om att små cigarettpaket ska förbjudas. Små ciggpaket ska förbjudas?
Hallå! Vad är det som händer? Av notisen framgår att endast moderaterna hade stake nog att rösta emot ett så urbota korkat förslag. Riksdagen tar sig friheten att reglera storleken på varor som är helt lagliga.
Någon av alla socialister som läser denna blogg med nyvaknat intresse kommer säkert att tycka att det är i sin ordning. Själv börjar jag fundera på när de ska reglera hur stor volym colaflaskorna ska ha, hur stora köttbullsförpackningar det får finnas och hur många kycklingfiléer man får ha i samma påse. Säg inte att det är löjligt för det är precis det man håller på med.
Sånt här gör mig rädd för att det så tydligt visar på vilka befogenheter riksdagsledamöterna anser sig ha. Och kan de detaljreglera detta, vad är det då som de anser att de inte har rätt att besluta om?
Hallå! Vad är det som händer? Av notisen framgår att endast moderaterna hade stake nog att rösta emot ett så urbota korkat förslag. Riksdagen tar sig friheten att reglera storleken på varor som är helt lagliga.
Någon av alla socialister som läser denna blogg med nyvaknat intresse kommer säkert att tycka att det är i sin ordning. Själv börjar jag fundera på när de ska reglera hur stor volym colaflaskorna ska ha, hur stora köttbullsförpackningar det får finnas och hur många kycklingfiléer man får ha i samma påse. Säg inte att det är löjligt för det är precis det man håller på med.
Sånt här gör mig rädd för att det så tydligt visar på vilka befogenheter riksdagsledamöterna anser sig ha. Och kan de detaljreglera detta, vad är det då som de anser att de inte har rätt att besluta om?
Hur blir man sosseminister?
Kolla vilka kriterier du fyller:
* Du får gärna se bra ut
* Helst ska du vara utan särskild politisk begåvning
* Ideologi ska få maten att vända sig i din välgödda mage
* Du ska inte själv ha någon vilja
* Du ska se upp till Göran Persson
* Gärna göra dig bra framför kameran
Under kommande vecka ska jag med jämna mellanrum släppa beskrivningar på ministrar som stämmer bra överens med denna mall. Ja det gör de flest amen jag ska också motivera det.
Har du fler förslag på kategorier så kommentera dem så får vi det kompletta sosseministertestet.
* Du får gärna se bra ut
* Helst ska du vara utan särskild politisk begåvning
* Ideologi ska få maten att vända sig i din välgödda mage
* Du ska inte själv ha någon vilja
* Du ska se upp till Göran Persson
* Gärna göra dig bra framför kameran
Under kommande vecka ska jag med jämna mellanrum släppa beskrivningar på ministrar som stämmer bra överens med denna mall. Ja det gör de flest amen jag ska också motivera det.
Har du fler förslag på kategorier så kommentera dem så får vi det kompletta sosseministertestet.
torsdag, maj 26, 2005
Offentlig bekännelse
Jag tillhör dem som tror att det bästa sättet att undvika mystiskt prat och falska anklagelser är att offentligt och rakt bekänna sådant som kan vara tveksamt. Det är vad jag tänker göra nu.
Jag saknar Club Goa på Tv 3. Det är särskilt nöjeskonsulenterna jag saknar. Funderar allvarligt på att mejla Tv3 och be dem om en omgång till. De kan gärna få byta ut deltagarna men nöjeskonsulenterna saknas i mitt liv.
Så. Nu var det klart.
Jag saknar Club Goa på Tv 3. Det är särskilt nöjeskonsulenterna jag saknar. Funderar allvarligt på att mejla Tv3 och be dem om en omgång till. De kan gärna få byta ut deltagarna men nöjeskonsulenterna saknas i mitt liv.
Så. Nu var det klart.
Ylva Thörn sviker kommunalarna
I dagens DN har kommunals ordförande Ylva Thörn en debattartikel. Den innehåller förvisso värdefull statistik kring vårdanställdas fysiska situation och arbetsmiljön. Det som dock gör hela artikeln till en mesig flopp är att hennes slutpunkter inte kommer att göra någon större skillnad. De "radikala" krav som kommunal ställer är:
Trygga anställningar för kommunals medlemmar. De tillfälliga jobben måste bekämpas. Heltid måste bli en rättighet.
Den fasta bemanningen måste öka.
Ledarskap och organisation måst förändras radikalt.
De anställdas inflytande över sin arbetssituation måste öka liksom möjligheten att utvecklas vidare.
Inget nytt under himlen sedan jag själv var med i kommunal och arbetade inom LSS-omsorgen. Dessa luddiga och hållningslösa krav är inget annat än ett svek mot framförallt kvinnor som jobbar inom omsorgen.
Hade Ylva önskat råda bot på de problem som finns hade hon ägnat mer tid åt att fundera kring varför sjukfrånvaron är lägre när verksamheten bedrivs privat, varför personalen mår bättre, varför vårdföretagare har i snitt 800 kronor högre lön för sina anställda (enligt Almega 2004), varför personalen i privata vårdföretag känner större inflytande och därtill varför patienterna är nöjdare.
De krav Ylva ställer och hela hennes artikel fungerar endast som ett stöd för offentligt driven vård, fast vi vet att personalen mår bättre i den privata vården. Än en gång offrar ett fackförbund sina medlemmars bästa till förmån för den socialdemokratiska partiboken.
Inte ett stycke ägnar Ylva Thörn åt företagsamheten, utvecklingspotentialen, ökade möjligheter till varierade jobb och självbestämmande. Inte ett stycke.
Förvånande är också hur lite nytt det finns i artikeln. Den är inte en debattartikel utan ett försvar för kommunal vård.
Vårdförbundet har insett vilka fördelar de privata vårdentreprenörerna innebär och omfamnar dem till gagna för deras medlemmar. Om Ylva Thörn satte sina medlemmar högre än lojaliteten mot sosseregeringen skulle hon göra det samma. Än en gång blir förlorarna all vårdpersonal. Skäms Ylva!
Trygga anställningar för kommunals medlemmar. De tillfälliga jobben måste bekämpas. Heltid måste bli en rättighet.
Den fasta bemanningen måste öka.
Ledarskap och organisation måst förändras radikalt.
De anställdas inflytande över sin arbetssituation måste öka liksom möjligheten att utvecklas vidare.
Inget nytt under himlen sedan jag själv var med i kommunal och arbetade inom LSS-omsorgen. Dessa luddiga och hållningslösa krav är inget annat än ett svek mot framförallt kvinnor som jobbar inom omsorgen.
Hade Ylva önskat råda bot på de problem som finns hade hon ägnat mer tid åt att fundera kring varför sjukfrånvaron är lägre när verksamheten bedrivs privat, varför personalen mår bättre, varför vårdföretagare har i snitt 800 kronor högre lön för sina anställda (enligt Almega 2004), varför personalen i privata vårdföretag känner större inflytande och därtill varför patienterna är nöjdare.
De krav Ylva ställer och hela hennes artikel fungerar endast som ett stöd för offentligt driven vård, fast vi vet att personalen mår bättre i den privata vården. Än en gång offrar ett fackförbund sina medlemmars bästa till förmån för den socialdemokratiska partiboken.
Inte ett stycke ägnar Ylva Thörn åt företagsamheten, utvecklingspotentialen, ökade möjligheter till varierade jobb och självbestämmande. Inte ett stycke.
Förvånande är också hur lite nytt det finns i artikeln. Den är inte en debattartikel utan ett försvar för kommunal vård.
Vårdförbundet har insett vilka fördelar de privata vårdentreprenörerna innebär och omfamnar dem till gagna för deras medlemmar. Om Ylva Thörn satte sina medlemmar högre än lojaliteten mot sosseregeringen skulle hon göra det samma. Än en gång blir förlorarna all vårdpersonal. Skäms Ylva!
onsdag, maj 25, 2005
Kommunistrester i Transsylvanien
Min vän Marie Wickberg har precis varit i Rumänska Transsylvanien. Det som slår henne i berättelsen på hennes blogg är inte den påtagliga avsaknaden av Drakula utan effekten av det statliga ägandet. Ett strålande inlägg som kunde lära en och annan socialist något.
"Rumänien har förlorat en hel generation, den generation som växte upp under kommunismen och lärde sig att arbete inte lönar sig, de lärde sig att inte tänka, att inte ifrågasätta, de lärde sig att företagsamhet var fult och att staten alltid såg dig."
Läs Maries inlägg "Statligt porslin" här.
"Rumänien har förlorat en hel generation, den generation som växte upp under kommunismen och lärde sig att arbete inte lönar sig, de lärde sig att inte tänka, att inte ifrågasätta, de lärde sig att företagsamhet var fult och att staten alltid såg dig."
Läs Maries inlägg "Statligt porslin" här.
Ops, här glömde man centerpartiet
De borgerliga partierna i stadshuset har presenterat en valplattform. Man "glömde" att bjuda in Centerpartiet till att delta i arbetet. Det är ingen hemlighet att många centerpartister i Stockholm har en annorlunda syn på flera av trafiklösningarna.
Hade trion i stadshuset varit begåvad hade den sett till att få med Centerpartiet på vagnen. Nu har man dock retat upp dem ordentligt. Med dagens siffror är vi tillbaka i stadshuset och mot bakgrund av de kandidater som finns, den tilltströmning av medlemmar som finns i Stockholms stad och med förhoppning om ytterligare ökning i opinionen är partiet säkert i sadeln.
Det är inte första gången man utmanövererar Centerpartiet i Stockholms stad. Om Jan Björklund får något att säga till om är det inte heller sista gången. Han tål inte Centerpartiet. Det kan komma att skapa mer bekymmer än de anar. DN har en artikel på ämnet här.
Hade trion i stadshuset varit begåvad hade den sett till att få med Centerpartiet på vagnen. Nu har man dock retat upp dem ordentligt. Med dagens siffror är vi tillbaka i stadshuset och mot bakgrund av de kandidater som finns, den tilltströmning av medlemmar som finns i Stockholms stad och med förhoppning om ytterligare ökning i opinionen är partiet säkert i sadeln.
Det är inte första gången man utmanövererar Centerpartiet i Stockholms stad. Om Jan Björklund får något att säga till om är det inte heller sista gången. Han tål inte Centerpartiet. Det kan komma att skapa mer bekymmer än de anar. DN har en artikel på ämnet här.
Bildreportage från Östersund
Premiär!
Här kommer första bildreportaget. Det finns en hel del att bättra på, framförallt kunskapsmässigt för min del, men det här kan bli kul. Det första fotoreportaget kommer från Östersund där det skulle vara stora demonstrationer.
Som jag tidigare skrivit var demonstrationen en flopp. Pernilla Zethraeus lyckades jag få på bild under en lämplig banderoll. Hon och stå-upparen Ronny Eriksson var de mest namnkunniga på plats.
Totalt fanns ett femtontal banderoller i demonstrationen. Denna var den mest kreativa av dem som säkert krävt en hel del arbete.
Grön ungdom ville inte kännas vid paraplyorganisationen som organiserade det hela men de unga språkrören Elina Åberg och Alexander Chamberland såg inga problem med att bära banderoll i tåget.
Ung Vänster som enligt medlemssiffrorna är det näst största ungdomsförbunden i Sverige och som bekant avskyr allt vad NATO och USA heter lyckades inte samla fler personer än vilket offentligt frälsningsarméframträdande som helst. Här är hela skaran samlad.
All den uppståndelse som varit kring demonstrationerna föll platt till marken. Samtliga riskmedia var på plats och av slagord och antal personer på plats att döma krävdes det med all säkerhet en ordentlig journalistisk insats för att hitta en spännande vinkel. Mest av allt beskrevs det också som ett antiklimax.
Under tisdagen arrangerade Folk och Försvar tillsammans med Östersundsposten och Mittuniversitetet ett seminarium på temat internationell säkerhet. Laila Freivalds höll ett av anförandena.
Till detta komma en yster skara demonstranter anförda av en vänsterpartistisk EU-parlamentariker. Totalt var de kanske 15 personer. Poliserna som bevakade det hela var fler. Under utrikesministerns anförande stod de och hissade sina banderoller men när frågestunden började lämnade de högljutt lokalen under parollen: Nej till Nato. Det såg mest löjligt ut men man får vara imponerad över deras ståndaktighet.
Här kommer första bildreportaget. Det finns en hel del att bättra på, framförallt kunskapsmässigt för min del, men det här kan bli kul. Det första fotoreportaget kommer från Östersund där det skulle vara stora demonstrationer.
Som jag tidigare skrivit var demonstrationen en flopp. Pernilla Zethraeus lyckades jag få på bild under en lämplig banderoll. Hon och stå-upparen Ronny Eriksson var de mest namnkunniga på plats.
Totalt fanns ett femtontal banderoller i demonstrationen. Denna var den mest kreativa av dem som säkert krävt en hel del arbete.
Grön ungdom ville inte kännas vid paraplyorganisationen som organiserade det hela men de unga språkrören Elina Åberg och Alexander Chamberland såg inga problem med att bära banderoll i tåget.
Ung Vänster som enligt medlemssiffrorna är det näst största ungdomsförbunden i Sverige och som bekant avskyr allt vad NATO och USA heter lyckades inte samla fler personer än vilket offentligt frälsningsarméframträdande som helst. Här är hela skaran samlad.
All den uppståndelse som varit kring demonstrationerna föll platt till marken. Samtliga riskmedia var på plats och av slagord och antal personer på plats att döma krävdes det med all säkerhet en ordentlig journalistisk insats för att hitta en spännande vinkel. Mest av allt beskrevs det också som ett antiklimax.
Under tisdagen arrangerade Folk och Försvar tillsammans med Östersundsposten och Mittuniversitetet ett seminarium på temat internationell säkerhet. Laila Freivalds höll ett av anförandena.
Till detta komma en yster skara demonstranter anförda av en vänsterpartistisk EU-parlamentariker. Totalt var de kanske 15 personer. Poliserna som bevakade det hela var fler. Under utrikesministerns anförande stod de och hissade sina banderoller men när frågestunden började lämnade de högljutt lokalen under parollen: Nej till Nato. Det såg mest löjligt ut men man får vara imponerad över deras ståndaktighet.
Om det spökar
Om bloggen spökar under kvällen är det för min ambition att försöka lära mig få in bilder här. Ber om ursäkt för eventuellt strul.
Stockholm city idag
Nu hittade jag inte bilden på nätet och hinner inte söka mer. Men i artikeln från gårdagens debatt mellan Persson och Reinfeldt finns en bild tagen som är dödligt kul. Det ser ut som om de båda herrarna är nygifta. De står förtroligt nära varandra med en bukett rosor i mitten. Båda har röd slips och svart kostym. Årets pridefoto?
Om någon hittar den på någon hemsida så dela gärna med er av länken!
Om någon hittar den på någon hemsida så dela gärna med er av länken!
Det här med debatten
Nu har de äntligen haft sin debatt. Persson och Reinfeldt. Den första frågan som ställs är vem vann? Jag tycker att det var två oerhört duktiga debattörer som likt tålmodiga noshörningar stångade sig mot varandra i syfte att trötta ut den andre.
Två gånger skrattade jag från hjärtat över Perssons kommentarer. Han var roligare än min favorit Reinfeldt. Persson gjorde nog ingen miss som jag direkt såg. Med miss menar jag en tappad tråd eller vinkel han kunde ha antagit. Det gjorde dock Reinfeldt. Han var alldeles för sen med arbetslinjens nya jobb. Han blev på defensiven en stund innan han lyckades få fram att det är nya jobb och inte sänkta ersättningar som är parollen.
Dock hade Reinfeldt en mer dräpande tunga och både talet om sosseåtervändsgränden och att städa framför egen dörr samt 100 000 i skattesänkningar satte sig nog där de skulle.
En jämn kamp. Kan inte säga vem som vann, det är väljarnas jobb. Dock tänker jag på vad som skulle hända om någon, låt oss säga Maud Olofsson, helt plötsligt skulle börjar skörda enorma framgångar och hon på allvar skulle kunna bli statsministerkandidat. (Jag vet att det ser lite knepigt ut idag men som exempel.) Om därtill FI skulle kamma hem 25% i mätningarna och det visar sig att valet står mellan Schyman och Olofsson. Hur känner alla sig då som så benhårt slagit fast att det som kommer om 16 månader är det som vi kan utläsa idag?
Mirakel har skett i valrörelser förut. Det kan ske igen. Kanske blir Olofsson trots allt den tredje från centerpartiet som innehar statsministerposten. (Glimten i ögat).
Korta sosseanekdoter angående debatter:
Förstår krånglet innan debatten blev av. När jag kandiderade till riksdagen för Västmanland i valet 2002 utmanade jag alla 6 riksdagsledamöter från sossarna och vice statsminister Lena Hjelm-Wallén på debatt. Ingen svarade. Det enda som hände var att sosseombudsmannen ringde upp och sa: det begriper du väl att ingen av dem tänker ta en debatt med dig.
Det är lite extra kul nu när Sven-Erik Österberg som då var riksdagsledamot nu har tvingats ta debatter med mig. Som minister är det svårare att bete sig som en fackbuffel.
Efter att Ardalan Shekarabi blev vald till ordförande i SSU ville jag under ett års tid få till stånd en debatt om Sverige och demokrati. Federalism vs centralstyre. Det gick inte. De vägrar att ta debatter.
Vet att både Lena Ek och Maud Olofsson har utmanat flertalet ministrar på debatt men det blir aldrig av. Sossarna vill inte ta debatter. Det är inte deras starka gren.
Två gånger skrattade jag från hjärtat över Perssons kommentarer. Han var roligare än min favorit Reinfeldt. Persson gjorde nog ingen miss som jag direkt såg. Med miss menar jag en tappad tråd eller vinkel han kunde ha antagit. Det gjorde dock Reinfeldt. Han var alldeles för sen med arbetslinjens nya jobb. Han blev på defensiven en stund innan han lyckades få fram att det är nya jobb och inte sänkta ersättningar som är parollen.
Dock hade Reinfeldt en mer dräpande tunga och både talet om sosseåtervändsgränden och att städa framför egen dörr samt 100 000 i skattesänkningar satte sig nog där de skulle.
En jämn kamp. Kan inte säga vem som vann, det är väljarnas jobb. Dock tänker jag på vad som skulle hända om någon, låt oss säga Maud Olofsson, helt plötsligt skulle börjar skörda enorma framgångar och hon på allvar skulle kunna bli statsministerkandidat. (Jag vet att det ser lite knepigt ut idag men som exempel.) Om därtill FI skulle kamma hem 25% i mätningarna och det visar sig att valet står mellan Schyman och Olofsson. Hur känner alla sig då som så benhårt slagit fast att det som kommer om 16 månader är det som vi kan utläsa idag?
Mirakel har skett i valrörelser förut. Det kan ske igen. Kanske blir Olofsson trots allt den tredje från centerpartiet som innehar statsministerposten. (Glimten i ögat).
Korta sosseanekdoter angående debatter:
Förstår krånglet innan debatten blev av. När jag kandiderade till riksdagen för Västmanland i valet 2002 utmanade jag alla 6 riksdagsledamöter från sossarna och vice statsminister Lena Hjelm-Wallén på debatt. Ingen svarade. Det enda som hände var att sosseombudsmannen ringde upp och sa: det begriper du väl att ingen av dem tänker ta en debatt med dig.
Det är lite extra kul nu när Sven-Erik Österberg som då var riksdagsledamot nu har tvingats ta debatter med mig. Som minister är det svårare att bete sig som en fackbuffel.
Efter att Ardalan Shekarabi blev vald till ordförande i SSU ville jag under ett års tid få till stånd en debatt om Sverige och demokrati. Federalism vs centralstyre. Det gick inte. De vägrar att ta debatter.
Vet att både Lena Ek och Maud Olofsson har utmanat flertalet ministrar på debatt men det blir aldrig av. Sossarna vill inte ta debatter. Det är inte deras starka gren.
tisdag, maj 24, 2005
Europeiskt försvar i samarbete med NATO
Ingen tjänar på den militära alliansfriheten, inte världen, inte Europa och inte Sverige. Låt oss en gång för alla lägga den linjen åt sidan och formera ett europeiskt försvar.
Svensk säkerhetspolitik har byggt på en illusion om alliansfrihet och neutralitet. Kalla krigets retorik har fått fortleva till idag och är fortfarande dominerande. Under toppmötet i Östersund kommer flera fredsorganisationer att demonstrera för alliansfriheten och neutraliteten. De sitter precis som den svenska regeringen kvar i en världsbild som må ha stämt för trettio år sedan, men som idag framstår som allt mer udda.
Sverige har tappat i internationellt hänseende. För att vinna internationell trovärdighet måste vi visa ståndaktighet och handlingskraft. Idag saknar vi både hållning och handlingskraft. Sverige har gått från att vara en internationell storhet till att bli en ettrig terrier som ibland tar till stora ord, men som har svårt att leverera.
Som jag ser det finns det idag två vägar. Den ena representeras av fria demokratier och marknadsekonomi och den andra är diktaturer. Mellan dessa kan ingen demokratisk stat med självaktning förhålla sig neutral.
Jag vill skapa ett effektivt samordnat europeiskt försvar. Europa ska inte bara kunna skydda sina egna gränser utan måste också bli vuxet att agera internationellt. Det kan inte bara vara USA:s soldater och skattebetalare som snabbt kan agera när nya krig startar.
Sverige måste också göra upp med sin inställning till NATO och USA. Det odlas en aggressiv hållning mot organisationen som inte gynnar vare sig den globala säkerheten eller den svenska säkerheten. Det europeiska försvaret måste ha ett nära samarbete med NATO.
Svensk säkerhetspolitik har byggt på en illusion om alliansfrihet och neutralitet. Kalla krigets retorik har fått fortleva till idag och är fortfarande dominerande. Under toppmötet i Östersund kommer flera fredsorganisationer att demonstrera för alliansfriheten och neutraliteten. De sitter precis som den svenska regeringen kvar i en världsbild som må ha stämt för trettio år sedan, men som idag framstår som allt mer udda.
Sverige har tappat i internationellt hänseende. För att vinna internationell trovärdighet måste vi visa ståndaktighet och handlingskraft. Idag saknar vi både hållning och handlingskraft. Sverige har gått från att vara en internationell storhet till att bli en ettrig terrier som ibland tar till stora ord, men som har svårt att leverera.
Som jag ser det finns det idag två vägar. Den ena representeras av fria demokratier och marknadsekonomi och den andra är diktaturer. Mellan dessa kan ingen demokratisk stat med självaktning förhålla sig neutral.
Jag vill skapa ett effektivt samordnat europeiskt försvar. Europa ska inte bara kunna skydda sina egna gränser utan måste också bli vuxet att agera internationellt. Det kan inte bara vara USA:s soldater och skattebetalare som snabbt kan agera när nya krig startar.
Sverige måste också göra upp med sin inställning till NATO och USA. Det odlas en aggressiv hållning mot organisationen som inte gynnar vare sig den globala säkerheten eller den svenska säkerheten. Det europeiska försvaret måste ha ett nära samarbete med NATO.
Minskat stöd för fedsnätverk
Det nätverk som organiserar dagarnas demonstrationer i Åre och Östersund tappar stöd. Initialt bildades den som en paraplyorganisation för att samla stödtrupperna och att sköta det praktiska kring demonstrationerna. Inledningsvis samlade de svenska kyrkan och grön ungdom, ung vänster med flera som menade att deras väg utan vapen leder till fred.
Nu har flera organisationer tagit avstånd från nätverket. Senast i raden är grön ungdom. Frågan är om dte över huvud taget är så mycket nätverkt kvar? Snarast är det ett gäng glada entusister men trots deras gladlynthet skrämmer de iväg andra organsiationer.
Grön ungdom räds dock inte att gå i samma demonstration som nätverket.
Det är en rätt bisarr känsla att gå i Östersund och vart du än vänder blicken är det poliser. Under dagen lär de första stationeras i Åre.
För min del kommer dagen att ägnas åt ett seminarium arrangerat av Folk och Försvar på temat internationell säkerhet. Jag deltar i en debattt mot slutet tillsammmans med Zaida Cataln (Mp), Nina Larsson (LUF) samt Katarina Sandström (peace quest).
Nu har flera organisationer tagit avstånd från nätverket. Senast i raden är grön ungdom. Frågan är om dte över huvud taget är så mycket nätverkt kvar? Snarast är det ett gäng glada entusister men trots deras gladlynthet skrämmer de iväg andra organsiationer.
Grön ungdom räds dock inte att gå i samma demonstration som nätverket.
Det är en rätt bisarr känsla att gå i Östersund och vart du än vänder blicken är det poliser. Under dagen lär de första stationeras i Åre.
För min del kommer dagen att ägnas åt ett seminarium arrangerat av Folk och Försvar på temat internationell säkerhet. Jag deltar i en debattt mot slutet tillsammmans med Zaida Cataln (Mp), Nina Larsson (LUF) samt Katarina Sandström (peace quest).
måndag, maj 23, 2005
Anti i Östersund
Så var jag på plats. Halva Svt:s jurnalistkår var med flyget idag till Östersund. Här är det sol och varmt och det var riktigt roande att gå på torget bland den samlade anti-vänstern. Eftersom jag dessutom hade kritstrecksrandig kostym kände jag mig verkligen som en katt bland hermelinerna.
Man är emot PFF, man är emot NATO, man vill slänga ut NATO ur Sverige (ja, den observanta ser problemet här eftersom NATO inte finns stationerat här), man vill inte tillåta utländsk trupp att träna i Sverige. Ja man är rätt anti.
Helst av allt längtar man nog tillbaka till fornstora dagar när Vietnamrörelsen samlade skaror som kunde räknas i tiotusentals. Idag ville de bli 800 men de kom endast upp i 200 till 250. Vi var fler som observerade och fotade tror jag nästan än som gick i tåget.
Tåget bestod av framförallt unga (14-19 år gamla) deltagare men här och var fanns en och annan övervintrare som minns den gamla tiden.
Eftersom jag ännu inte begripit mig på hur man får in bilder på bloggen (det ska komma) så får jag återkomma med dem senare. Har en på Pernilla Zaethreus som stolt går under en röd paroll med valfritt skumt slagord.
Ronny Eriksson, Pernilla, unga vänster och grön ungdom finns på plats.
Man är emot PFF, man är emot NATO, man vill slänga ut NATO ur Sverige (ja, den observanta ser problemet här eftersom NATO inte finns stationerat här), man vill inte tillåta utländsk trupp att träna i Sverige. Ja man är rätt anti.
Helst av allt längtar man nog tillbaka till fornstora dagar när Vietnamrörelsen samlade skaror som kunde räknas i tiotusentals. Idag ville de bli 800 men de kom endast upp i 200 till 250. Vi var fler som observerade och fotade tror jag nästan än som gick i tåget.
Tåget bestod av framförallt unga (14-19 år gamla) deltagare men här och var fanns en och annan övervintrare som minns den gamla tiden.
Eftersom jag ännu inte begripit mig på hur man får in bilder på bloggen (det ska komma) så får jag återkomma med dem senare. Har en på Pernilla Zaethreus som stolt går under en röd paroll med valfritt skumt slagord.
Ronny Eriksson, Pernilla, unga vänster och grön ungdom finns på plats.
Mer än lovligt skum
Har hittat denna blogg (Tykossons analyser) som bland annat försvarar oktoberrevolutionen. Väpnad revolution bygger på insikten om folkets behov. Typ. Jag tror att sidan är seriös även om man genast tror att det är sida med satir över vilken ung vänstrare som helst.
Läs gärna denna verklighetsfrånvända ungkommunist här.
Läs gärna denna verklighetsfrånvända ungkommunist här.
söndag, maj 22, 2005
Utpost Vitryssland
En av mina liberala vänner i Vitryssland har skickat en mejlrapport kring dagsläget. Kan vara intressant för er att se hur läget ligger i vår närmsta diktatur.
Dear Liberals,
It's not a secret that several people from Western Europe and the US are not allowed any more enter Belarus territory. But situation now is getting much worse.
Belarusian authorities make step by step to close border completely to avoid "import of color revolution".
Tomorrow it has been planed a Belarusian-Swedish contact conference organized by Swedich Embassy. But it was canceled a couple hours ago because participants from defferent Swedish organization didn't get belarusian visas. Belausian Embassy just returned them back their passports without any comments.
Several Belarusian oppositional leaders are now in prison. And every month, even every week the number of political prisoners is getting bigger. For today they are Skrebets (one of the leader of group "Republic"), Statkevich (leader of social-democerats), Severinets (one of the most famous youth leader), Marinich, Klimov, and many other.
Oppositional political parties make their congresses and meetings in forests because no one organization is allowed to rent them a place to meet. Local and national political organizations are closing.
Here we are for today. Tomorrow maybe it will be a prison.
Sincerely yours,
Dear Liberals,
It's not a secret that several people from Western Europe and the US are not allowed any more enter Belarus territory. But situation now is getting much worse.
Belarusian authorities make step by step to close border completely to avoid "import of color revolution".
Tomorrow it has been planed a Belarusian-Swedish contact conference organized by Swedich Embassy. But it was canceled a couple hours ago because participants from defferent Swedish organization didn't get belarusian visas. Belausian Embassy just returned them back their passports without any comments.
Several Belarusian oppositional leaders are now in prison. And every month, even every week the number of political prisoners is getting bigger. For today they are Skrebets (one of the leader of group "Republic"), Statkevich (leader of social-democerats), Severinets (one of the most famous youth leader), Marinich, Klimov, and many other.
Oppositional political parties make their congresses and meetings in forests because no one organization is allowed to rent them a place to meet. Local and national political organizations are closing.
Here we are for today. Tomorrow maybe it will be a prison.
Sincerely yours,
Folkhemmet
Såg precis utbildningsradions program som jag tror hette Folkhemmet. Var nära att kräkas ungefär tio gånger. Det hela är idel lovord till folkhemsbygget, socialdemokrater, bidrag och ditten och datten.
Måste verkligen försöka ta reda på om det är så här varje gång. Lägg ned är min första tanke men jag ska försöka luska ut vad syftet med det hela är.
Måste verkligen försöka ta reda på om det är så här varje gång. Lägg ned är min första tanke men jag ska försöka luska ut vad syftet med det hela är.
Vitryssland röstar
i Eurovision song contest igår kväll fick Vitryssland vara med. Deras utsände att rapportera Vitrysska folkets siffror påpekade att Vitryssarna hade varit väldigt aktiva i röstandet. Det är väl kul, om det stämmer, att deras röst spelar roll i ESC. Bättre vore dock att de fick ha fria val i politiken och att deras röst skulle få avgöra Lukasjenkos öde.
lördag, maj 21, 2005
Soft state
Har fått tips om en bra artikel med Inga-Britt Ahlenius i Sydsvenskan. Passar på att lägga ut länken till er. Hon har mycket vettigt att komma med och hennes uppdrag i FN kommer vi med all säkerhet att få se en hel del om i media.
"Vi behöver återupprätta det demokratiska bygge som en gång gav oss vårt välstånd."
Hela artikeln finns att läsa här.
"Vi behöver återupprätta det demokratiska bygge som en gång gav oss vårt välstånd."
Hela artikeln finns att läsa här.
LUF för folkomröstning
Liberala ungdomsförbundet har under året svängt i frågan o folkröstning om EU:s konstitutionsomröstning. Igår kväll var jag inbjuden till café liberal på Östermalm för att föra ett debattsamtal med folkpartiets före detta EU-parlamentarikern Olle Schmidt.
Olle har under året sedan han slutade i Europaparlamentet funderat en hel del kring politik och fick stor uppmärksamhet när han deklarerade att han vill ha en folkomröstning om konstitutionsfördraget. Senast idag i Aftonbladet kommenteras det.
Så sent som i kampanjen till europaparlamentet förra våren sade Olle Schmidt till DN i en intervju att han inte såg någon nödvändighet att ha en folkomröstning.
Under förra våren när jag bedrev kampanj till parlamentet kom frågan upp med jämna mellanrum. Jag vet inte hur många gånger jag hörde representanter från LUF ta avstånd från idén om en folkomröstning. Efter LUF: s förbundsstyrelses andra omröstning om frågan har man nu majoritet för en folkomröstning. Vi får se om den linjen håller på deras kongress.
Blir det en folkomröstning kommer jag att vara den första på barrikaderna för att försvara ja-sidan. Jag räds inte den debatten och tar med glädje debatter på ämnet redan idag.
Min huvudlinje är att vi redan har haft det principiella ställningstagandet 1994. LUF inbillar sig att man kan ställa en fråga om ja eller nej en gång för alla på sin spets och en gång för alla vinna Sverige för EU-tanken. Det är nog väl naivt.
Miljöpartiet, vänsterpartiet, ett helt gäng sossar och också en och annan centerpartist, moderat och kristdemokrat får sin livsnäring i politiken från EU-hatet. Det lär inte upphöra efter en folkomröstning om konstitutionen.
Olle har under året sedan han slutade i Europaparlamentet funderat en hel del kring politik och fick stor uppmärksamhet när han deklarerade att han vill ha en folkomröstning om konstitutionsfördraget. Senast idag i Aftonbladet kommenteras det.
Så sent som i kampanjen till europaparlamentet förra våren sade Olle Schmidt till DN i en intervju att han inte såg någon nödvändighet att ha en folkomröstning.
Under förra våren när jag bedrev kampanj till parlamentet kom frågan upp med jämna mellanrum. Jag vet inte hur många gånger jag hörde representanter från LUF ta avstånd från idén om en folkomröstning. Efter LUF: s förbundsstyrelses andra omröstning om frågan har man nu majoritet för en folkomröstning. Vi får se om den linjen håller på deras kongress.
Blir det en folkomröstning kommer jag att vara den första på barrikaderna för att försvara ja-sidan. Jag räds inte den debatten och tar med glädje debatter på ämnet redan idag.
Min huvudlinje är att vi redan har haft det principiella ställningstagandet 1994. LUF inbillar sig att man kan ställa en fråga om ja eller nej en gång för alla på sin spets och en gång för alla vinna Sverige för EU-tanken. Det är nog väl naivt.
Miljöpartiet, vänsterpartiet, ett helt gäng sossar och också en och annan centerpartist, moderat och kristdemokrat får sin livsnäring i politiken från EU-hatet. Det lär inte upphöra efter en folkomröstning om konstitutionen.
Peter Eriksson når insikt
Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson går till angrepp mot sina egna medlemmar i ett brev. Han har tydligen kommit till insikten om att vi i omvärlden tycker att miljöpartiet är ett stolligt parti där man gärna ser hela dagarna på Svt 24 för att följa debatten. Inte för att det är så intressant utan snarast att det är så underhållande.
Peter gör rätt om han vill att partiet ska uppfattas seriöst. I miljöpartiet tror jag dock att det kommer få motsatt effekt. Medlemmarna har visat var skåpet ska stå. (ja, det flyttas runt och man vet aldrig om det står upp eller ned) De besitter nämligen makten på kongressen. Troligen kommer Peter Eriksson få ordentligt med skit efter detta.
I raden av märkliga beslut och åsikter kommer nedanstående från DN: s nätupplaga som hämtat den från TT:
”Exempelvis att förbjuda djur på cirkus och att varje människa själv ska kunna välja kön och namn. Än värre är besluten att verka för medborgarlön och ett samhälle utan ränta. "De frågorna kommer att förfölja oss under lång tid" skriver språkröret i brevet som publiceras i Stockholms Fria Tidning.” Skriver DN. Hela artikeln finns här.
Peter glömmer att poängtera att partiet också är emot ränta. Det är om något ett skumt beslut.
Peter gör rätt om han vill att partiet ska uppfattas seriöst. I miljöpartiet tror jag dock att det kommer få motsatt effekt. Medlemmarna har visat var skåpet ska stå. (ja, det flyttas runt och man vet aldrig om det står upp eller ned) De besitter nämligen makten på kongressen. Troligen kommer Peter Eriksson få ordentligt med skit efter detta.
I raden av märkliga beslut och åsikter kommer nedanstående från DN: s nätupplaga som hämtat den från TT:
”Exempelvis att förbjuda djur på cirkus och att varje människa själv ska kunna välja kön och namn. Än värre är besluten att verka för medborgarlön och ett samhälle utan ränta. "De frågorna kommer att förfölja oss under lång tid" skriver språkröret i brevet som publiceras i Stockholms Fria Tidning.” Skriver DN. Hela artikeln finns här.
Peter glömmer att poängtera att partiet också är emot ränta. Det är om något ett skumt beslut.
We believe in communication
Berghs school of communication visar under helgen upp examensarbeten som en del av studenterna gjort. En hel del innovativa och väldigt välgjorda examensarbeten. Sveavägen 36 går du in och guidas i vitt genom tre våningar av kommunikation. För dem av oss som gillar kommunikativt tänkande och bilder är det en orgie.
We believe in communication är temat och de kallar det hela för Berghs church of communication.
I morgon har de öppet till 15.00. Sista chansen att kasta ett öga på examensarbeten från några av kommande års främsta kommunikatörer.
We believe in communication är temat och de kallar det hela för Berghs church of communication.
I morgon har de öppet till 15.00. Sista chansen att kasta ett öga på examensarbeten från några av kommande års främsta kommunikatörer.
Ella Bohlin kräver rättning
KDU: s nyvalda ordförande Ella Bohlin kräver rättning av kristdemokraterna på dagens DN-debatt. Det är roligt att se att Ella och jag till viss del funderar i samma banor. Den artikel CUF skrev för Brännspunkt har samma undertoner.
Vi kan inte hejdlöst underkasta oss sosseretoriken utan måste våga föra en politik grundad i våra värderingar. Om Allians för Sverige skulle vinna ett val på maxtaxa, ökade regleringar, passiv utrikespolitik, skattestopp med mera så kan sossarna lika gärna fortsätta att styra.
Vi i ungdomsförbunden måste stå som ideologisk garant för det som skall komma. Det blir än viktigare att vi håller tuffare en linje och att vi inte faller för maktens köttgrytor och kastar våra egna förslag i samma gryta. Sossarnas linje får aldrig bli våran.
Go, Ella, Go!
Vi kan inte hejdlöst underkasta oss sosseretoriken utan måste våga föra en politik grundad i våra värderingar. Om Allians för Sverige skulle vinna ett val på maxtaxa, ökade regleringar, passiv utrikespolitik, skattestopp med mera så kan sossarna lika gärna fortsätta att styra.
Vi i ungdomsförbunden måste stå som ideologisk garant för det som skall komma. Det blir än viktigare att vi håller tuffare en linje och att vi inte faller för maktens köttgrytor och kastar våra egna förslag i samma gryta. Sossarnas linje får aldrig bli våran.
Go, Ella, Go!
fredag, maj 20, 2005
Elakt är kul
Henrik Alexandersson har fått tips om en kul länk med Perssonska elakheter som ni hittar här.
Över blockgränsen
Det var ett tag sen jag läste ut Arvid Lagercrantz bok Över blockgränsen. För dem av er som inte läst de kommer här några korta kommentarer.
Boken är skriven som ett samtal mellan Arvid och den han för tillfället intervjuar. De som figurerar i boken är kärntruppen i samarbetat mellan centerpartiet och socialdemokraterna; Olof Johansson, Per-Ola Eriksson, Anders Ljunggren och regeringes motparter, Göran Persson och Erik Åsbrink.
Oavsett om man gillade samarbetet, eller som jag ogillade det, är boken ett stycke mycket intressant samtidshistoria som ger en bra bild över vad som drev respektive parti.
Det är slående hur man i gänget löste problem och hur trogen samarbetet man var. I vått och torrt var man beredd att slåss för det även trots intern kritik. Mest förvånas jag över hur lite koll centerledningen hade på den kritik som grodde hos oss gräsrötter.
Som Anders Ljunggren säger:
”Jag vet inget partisamarbete, som jag varit inblandad i under mina trettio år i politiken, som har fungerat så väl.”
De fem personer som framträder i boken har alla idel lovord att framföra om varandra och samarbetet. Alldeles för dåligt belyses dock de ideologiska dimensionerna. I någon kort passage hänvisar Olof Johansson till att centerpartiet inte gav avkall på värdegrunden. Det går att diskutera.
Utryck som vi behöver en nationell samling återkommer ständigt. ”Ideologisk har jag alltid varit motståndare till blockpolitiken. Jag tycker därför att det var ett naturligt samarbete.” förklarar Ljunggren."
Olof Johansson pratar till slut om spänningarna i partiet: ”Ett uttryck för spänningarna som fanns kring kursen i partiet under första halvåret 1997 och därefter var att när jag valde att fortsätta var det en del som attackerade valberedningens ordförande Roland Åkesson, framgångsrikt kommunalråd från Mönsterås. Han blev inte omvald av stämman i Haparanda. Det är sådant som man hels inte vill uppleva, för det gör politiken så futtig."
Eller så är det att personer får bära ansvar för sina gärningar vilket är hela den representativa politikens grund. Nåja. Boken är i alla avseenden läsvärd och för mig som kämpar för att tydiggöra en ideologisk kurs känns resonemangen som om de kom från en annan planet och inte från samma parti.
Boken är skriven som ett samtal mellan Arvid och den han för tillfället intervjuar. De som figurerar i boken är kärntruppen i samarbetat mellan centerpartiet och socialdemokraterna; Olof Johansson, Per-Ola Eriksson, Anders Ljunggren och regeringes motparter, Göran Persson och Erik Åsbrink.
Oavsett om man gillade samarbetet, eller som jag ogillade det, är boken ett stycke mycket intressant samtidshistoria som ger en bra bild över vad som drev respektive parti.
Det är slående hur man i gänget löste problem och hur trogen samarbetet man var. I vått och torrt var man beredd att slåss för det även trots intern kritik. Mest förvånas jag över hur lite koll centerledningen hade på den kritik som grodde hos oss gräsrötter.
Som Anders Ljunggren säger:
”Jag vet inget partisamarbete, som jag varit inblandad i under mina trettio år i politiken, som har fungerat så väl.”
De fem personer som framträder i boken har alla idel lovord att framföra om varandra och samarbetet. Alldeles för dåligt belyses dock de ideologiska dimensionerna. I någon kort passage hänvisar Olof Johansson till att centerpartiet inte gav avkall på värdegrunden. Det går att diskutera.
Utryck som vi behöver en nationell samling återkommer ständigt. ”Ideologisk har jag alltid varit motståndare till blockpolitiken. Jag tycker därför att det var ett naturligt samarbete.” förklarar Ljunggren."
Olof Johansson pratar till slut om spänningarna i partiet: ”Ett uttryck för spänningarna som fanns kring kursen i partiet under första halvåret 1997 och därefter var att när jag valde att fortsätta var det en del som attackerade valberedningens ordförande Roland Åkesson, framgångsrikt kommunalråd från Mönsterås. Han blev inte omvald av stämman i Haparanda. Det är sådant som man hels inte vill uppleva, för det gör politiken så futtig."
Eller så är det att personer får bära ansvar för sina gärningar vilket är hela den representativa politikens grund. Nåja. Boken är i alla avseenden läsvärd och för mig som kämpar för att tydiggöra en ideologisk kurs känns resonemangen som om de kom från en annan planet och inte från samma parti.
Därför blir Helle Kleins blogg viktig
Jag har följt Helle Kleins blogg och också länkat till den men valt att inte kommentera den förrän nu. Flera bloggar har sagt att den är mindre viktig eller tråkig. Det jag kan se efter att Helle har skrivit ett tag är att den kommer bli viktigt.
Det tror jag inte för att det är socialdemokraternas tyngsta tidningstänkare bakom bloggen utan för hur Helle på ett föredömligt sätt hanterar mejlskörden. Kanske är det inte de största nyheterna som presenteras på Helles blogg men diskussionen och kommentarerna kommer att göra bloggen viktig.
Helle lägger uppenbarligen ned tid på kommentarerna och det inger respekt. Svaren och diskussionen kommer att ge avtryck. Kan det politiska innehållet sedan bli lite tuffare så har kommer den bli än mer spännande att läsa.
Det tror jag inte för att det är socialdemokraternas tyngsta tidningstänkare bakom bloggen utan för hur Helle på ett föredömligt sätt hanterar mejlskörden. Kanske är det inte de största nyheterna som presenteras på Helles blogg men diskussionen och kommentarerna kommer att göra bloggen viktig.
Helle lägger uppenbarligen ned tid på kommentarerna och det inger respekt. Svaren och diskussionen kommer att ge avtryck. Kan det politiska innehållet sedan bli lite tuffare så har kommer den bli än mer spännande att läsa.
Energi och parti
Under sista partistyrelsen diskuterades det sista inför stämman som hålls 18-21 juni. Särskilt intressant var självklart diskussionen kring energipolitiken. Min bedömning efter den diskussion som fördes är att partistyrelsen känner sig obekväm inför debatten som med all sannolikhet kommer på stämman. Helst av allt vill man nog precis som strutsen köra huvudet i sanden och glömma hela frågan.
Jag tror att man egentligen vill släppa kärnkraftsmotståndet men att man inte vet om man har rörelsen med sig. Om vi ser till röstutfallet i CUF visade det sig att vi mer än gott och väl hade medlemmarna med oss. Säkerligen finns samma strömningar i partiets medlemskår.
Under alla de möten jag varit på ute i landet under våren och självklart kommit att prata energipolitik så märker jag att det finns ett stöd för en förändrad hållning. Om bara partiledningen nyanserar sig så finns stödet hos en klar majoritet. Självklart kommer en högljudd minoritet att härja men det kan man gott låta dem göra.
Transiton, brytning av uran i Sverige, uppgradering med mera ville man inte diskutera. Det var inte heller riktigt populärt när jag meddelade att jag då inte visste var CUF-stämmans beslut skulle landa och därmed vilket mandat jag skulle ha att föra diskussionen på partistämman. Nu är mandatet klart och tydligt och vi får lägga upp en strategi för debatten.
Jag tror att man egentligen vill släppa kärnkraftsmotståndet men att man inte vet om man har rörelsen med sig. Om vi ser till röstutfallet i CUF visade det sig att vi mer än gott och väl hade medlemmarna med oss. Säkerligen finns samma strömningar i partiets medlemskår.
Under alla de möten jag varit på ute i landet under våren och självklart kommit att prata energipolitik så märker jag att det finns ett stöd för en förändrad hållning. Om bara partiledningen nyanserar sig så finns stödet hos en klar majoritet. Självklart kommer en högljudd minoritet att härja men det kan man gott låta dem göra.
Transiton, brytning av uran i Sverige, uppgradering med mera ville man inte diskutera. Det var inte heller riktigt populärt när jag meddelade att jag då inte visste var CUF-stämmans beslut skulle landa och därmed vilket mandat jag skulle ha att föra diskussionen på partistämman. Nu är mandatet klart och tydligt och vi får lägga upp en strategi för debatten.
Sent firande
Det är lite sent men jag har för dryfgt 30 timmar sedan passerat 10 000 unika besökare. Det borde givetvis firas! Det gör jag genom att försöka producera något extra spännande på bloggen i morgon. Vad sägs om mina innersta tankar kring energidiskussionen från sista partistyrelsen? Någon som är intresserad?
torsdag, maj 19, 2005
Arbetskraftsinvandring igen
Under flera år är vi några partier som har efterfrågat en ökad arbetskraftsinvandring. Det ska bli lättare att söka jobb i Sverige, det ska försvinna byråkratiska regler och vi ska integrera arbetsmarknader.
Tills nu har sossarna i enad kör skrikit att man inte kan tänka sig något sådant. Vi som har slagit för ökad arbetskraftsinvandring har gjort det för att få näringslivet att gå bättre och därmed ekonomi. Sossarna har endast kunna se det som en stor belastning för samhället och LO har skrikigt att först ska de som bor här ha jobb. Motståndet har varit kompakt.
Vad sossarna och LO länge har blundat för är att det är enorm brist på arbetskraft inom vissa områden - skogsarbetare, slaktare och läkare för att bara nämna några.
Nu vill Pär Nuder öppna för en ökad arbetskraftsinvandring. Det är bra men hans argumentation är skum. Dels argumenterar han mest för att läkare och sjuksköterskor, alltså högutbildade personer, ska få komma och söka jobb. Det andra skumma är att hans motiv för detta är att skapa bättre möjligheter för invandrare att få jobb i Sverige genom ökad förståelse för invandrare.
LO hänger i alla fall fortfarande kvar vid sina dogmer och kommenterade det hela syrligt. Idag finns det små notiser i dagstidningarna och väldigt få bloggar kommenterar det häpnadsväckande i att sossarna verkar göra helt om i denna fråga. Är tystnaden ett tecken på den mentala pausen innan rättningen uppstår i leden?
Tills nu har sossarna i enad kör skrikit att man inte kan tänka sig något sådant. Vi som har slagit för ökad arbetskraftsinvandring har gjort det för att få näringslivet att gå bättre och därmed ekonomi. Sossarna har endast kunna se det som en stor belastning för samhället och LO har skrikigt att först ska de som bor här ha jobb. Motståndet har varit kompakt.
Vad sossarna och LO länge har blundat för är att det är enorm brist på arbetskraft inom vissa områden - skogsarbetare, slaktare och läkare för att bara nämna några.
Nu vill Pär Nuder öppna för en ökad arbetskraftsinvandring. Det är bra men hans argumentation är skum. Dels argumenterar han mest för att läkare och sjuksköterskor, alltså högutbildade personer, ska få komma och söka jobb. Det andra skumma är att hans motiv för detta är att skapa bättre möjligheter för invandrare att få jobb i Sverige genom ökad förståelse för invandrare.
LO hänger i alla fall fortfarande kvar vid sina dogmer och kommenterade det hela syrligt. Idag finns det små notiser i dagstidningarna och väldigt få bloggar kommenterar det häpnadsväckande i att sossarna verkar göra helt om i denna fråga. Är tystnaden ett tecken på den mentala pausen innan rättningen uppstår i leden?
Bloggforum närmar sig
Efter inslaget på Aktuellt igår och de sista veckornas mediaintresse kring bloggande vill jag återigen tipsa om bloggforum som går av stapeln lördagen den 28/5 på Stockholms univsersitet i JMK: s lokaler. Det arrangeras seminarier för så väl nybörjaren som den mer erfarne bloggaren. Själv deltar jag i en av panelerna som diskuterar bloggande.
Det är fler anmälda än det varit på något tidigare bloggforum men det finns fortfarande några platser kvar så se till att hugga dem innan de är slut.
Det är fler anmälda än det varit på något tidigare bloggforum men det finns fortfarande några platser kvar så se till att hugga dem innan de är slut.
Arabisk vår
Har äntligen haft tid att läsa timbros Arabisk vår som ingår i den nya skriftserien Timbro briefing papers. Ambitionen är att på ett kortfattat sätt åskådliggöra vad som händer i mellanöstern. Personligen försöker jag att följa den engelskspråkiga tidningar som finns via nätet.
Den svenska debatten om mellanöstern är egentligen trots det amerikaförakt som finns bland många svenska mer inskränkt än vad många amerikaners bild av mellanöstern är. På 11 sidor finns mer information och kunskap än vi får på ett år genom de vanliga mediakanalerna. Skriften finns att hämta här.
Egentligen borde de krafter som intresserar sig för mellanöstern samlas i ett mellanösternforum. Dels för kunskapsspridning men lika mycket för att stödja de groende demokratiska krafterna som finns i hela regionen. Är det fler som är intresserade?
Jag har goda vänner i Jordanien och Egypten som jag kommunicerar med nära dagligen. I Egypten finns en enorm spänning under ytan och som har gett utslag i de demonstrationer vi sett på senare tid. Med all säkerhet är det bara början på vad vi kommer att se när höstens presidentval närmar sig. Folkomröstningen de 25:e maj som skall rådgöra om utifall man skall tillåta mer än en presidentkandidat kommer med all säkerhet att visa på var folket vill gå till viss del. Folkomröstningen kritiseras av flera oppositionella grupperingar. Se Egypt Daily från igår.
I Jordanien där jag var för bara dryga månaden sedan finns en stor grupp människor som allt mer lever med demokratiska värderingar och med regimens goda minne. Om inte allt för lång tid kommer också val till lokala beslutande församlingar att tillåtas och då kommer också partiväsendet att börja formeras. Det är då inte långt ifrån krav på allmänna val också till parlament.
Det finns mycket gott som sker även om det är en lång väg kvar. Kunskapen vi kan få är en bra början och vi tacka Timbro för detta strålande initiativ.
Den svenska debatten om mellanöstern är egentligen trots det amerikaförakt som finns bland många svenska mer inskränkt än vad många amerikaners bild av mellanöstern är. På 11 sidor finns mer information och kunskap än vi får på ett år genom de vanliga mediakanalerna. Skriften finns att hämta här.
Egentligen borde de krafter som intresserar sig för mellanöstern samlas i ett mellanösternforum. Dels för kunskapsspridning men lika mycket för att stödja de groende demokratiska krafterna som finns i hela regionen. Är det fler som är intresserade?
Jag har goda vänner i Jordanien och Egypten som jag kommunicerar med nära dagligen. I Egypten finns en enorm spänning under ytan och som har gett utslag i de demonstrationer vi sett på senare tid. Med all säkerhet är det bara början på vad vi kommer att se när höstens presidentval närmar sig. Folkomröstningen de 25:e maj som skall rådgöra om utifall man skall tillåta mer än en presidentkandidat kommer med all säkerhet att visa på var folket vill gå till viss del. Folkomröstningen kritiseras av flera oppositionella grupperingar. Se Egypt Daily från igår.
I Jordanien där jag var för bara dryga månaden sedan finns en stor grupp människor som allt mer lever med demokratiska värderingar och med regimens goda minne. Om inte allt för lång tid kommer också val till lokala beslutande församlingar att tillåtas och då kommer också partiväsendet att börja formeras. Det är då inte långt ifrån krav på allmänna val också till parlament.
Det finns mycket gott som sker även om det är en lång väg kvar. Kunskapen vi kan få är en bra början och vi tacka Timbro för detta strålande initiativ.
onsdag, maj 18, 2005
77 eller 60?
Nu hoppar en av LO:s chefsutredare, Jan Eldling, av enligt Aktuellt. Orsaken uppges vara att han tagit fram en rapport som visar att endast 60% av befolkningen är sysselsatt och inte som regeringen och LO tidigare uppgett 77%. Rapporten är för känslig för att släppas och därför hoppar han av. Aktuellt 21 lovade ett längre inslag.
Henrik Alexandersson skriver mer här.
Henrik Alexandersson skriver mer här.
Aktuellt i kväll
Kolla gärna på Aktuellt i kväll. Det kommer ett inslag om bloggande och jag fick äran att vara med. Extra spännade för trogna läsare eftersom ni får se var jag brukar sitta och skriva. Det är ofta något jag själv funderar över hur det ser ut där folk sitter och skriver.
Nå väl. Vet inte om det blir 18 eller 21-sändningen eller båda. Jag får länka efter att det lagts ut på nätet.
Nå väl. Vet inte om det blir 18 eller 21-sändningen eller båda. Jag får länka efter att det lagts ut på nätet.
Citat från Ukrainsk reporter
Igår fick min pojkvän en folder från Zenit i handen. Zenit fungerar som en diskussionsplatform med SIDA som finansiär. I folderna finns ett citat från en ukrainsk tv-reporter som kommenterar arbetslös svensk ungdom, citatet lyder lyder:
"Varför har de inga egna företag? Jag tror de är lata."
Om någon i Sverige hade sagt detta hade vederbörande haft rubriker i samtlig media i veckor. Det behöver väl knappast påpekas att rubrikerna hade uppmanat personen i fråga att försvinna från jordens yta. Märkligt att det ska behövs en reproter från Ukraina för att det ska kunna skrivas.
"Varför har de inga egna företag? Jag tror de är lata."
Om någon i Sverige hade sagt detta hade vederbörande haft rubriker i samtlig media i veckor. Det behöver väl knappast påpekas att rubrikerna hade uppmanat personen i fråga att försvinna från jordens yta. Märkligt att det ska behövs en reproter från Ukraina för att det ska kunna skrivas.
Kring 400 på plattan
RFSL rapporterar att det var kring 400 personer som deltog i gårdagens manifestation på plattan. Det kan nog stämmma.
Bah Kuhnke vs Munkhammar
Under stämman hade vi en debatt under rubriken Slaget om världshandeln mellan Johnny Munkhammar, Timbro, och Alice Bah Kuhnke, Fair trade. Debatten och det stora slaget uteblev. Alice Bah Kuhnke slog inledningsvis fast att inget bistånd i världen hjälper om de fattigaste länderna inte får handla på lika villkor med de rika. Svadan mot EU: s protektionistiska tullar kom i andra andetaget.
Vips så var slaget borta. Johnny Munkhammar visade på hur demokrati, frihet och frihandel går hand i hand med fattigdomsbekämpning och bekämpning av analfabetism. De var överens även där.
Emellanåt var det nästan som om de tå debattörerna försökte att finna olikheter för att skapa debatten. Båda gav ur sina perspektiv många bra exempel p hur människor i tredje världen far illa av att inte få tillgång till marknaderna på lika villkor med de rika länderna.
Personligen måste jag säga att jag får lov att omvärdera Fair trade. Jag hade av bara farten inbillat mig att det handlade om protektionism, regleringar och därmed fortsatt fattigdom. Men icke sa nicke. Det hela slutade med att de båda debattörerna skulle skriva en gemensam debattartikel. Om Fair trade behåller den linjen har vi som är frihandelsvänner fått en enormt viktig allierad. Hur det än är har Alice Bah Kuhnke och Fair trade mycket mer hjärta än system i sin argumentation. Det skapar en murbräcka som kan slå hål på socialisternas ofta ömmande retorik men fällande praktik.
Vips så var slaget borta. Johnny Munkhammar visade på hur demokrati, frihet och frihandel går hand i hand med fattigdomsbekämpning och bekämpning av analfabetism. De var överens även där.
Emellanåt var det nästan som om de tå debattörerna försökte att finna olikheter för att skapa debatten. Båda gav ur sina perspektiv många bra exempel p hur människor i tredje världen far illa av att inte få tillgång till marknaderna på lika villkor med de rika länderna.
Personligen måste jag säga att jag får lov att omvärdera Fair trade. Jag hade av bara farten inbillat mig att det handlade om protektionism, regleringar och därmed fortsatt fattigdom. Men icke sa nicke. Det hela slutade med att de båda debattörerna skulle skriva en gemensam debattartikel. Om Fair trade behåller den linjen har vi som är frihandelsvänner fått en enormt viktig allierad. Hur det än är har Alice Bah Kuhnke och Fair trade mycket mer hjärta än system i sin argumentation. Det skapar en murbräcka som kan slå hål på socialisternas ofta ömmande retorik men fällande praktik.
tisdag, maj 17, 2005
God uppslutning på Sergels torg
Idag är det internationella dagen mot homofobi. RFSL och RFSL-ungdom arrangerade en manifestation mot hatbrott i kväll på Sergels torg mellan 18-20. Jag har svårt att uppskatta hur ånga det var i publiken men några hundra gissar jag. Det lär komma info framöver på RFSL:s hemsida.
Bland talarna märktes, Sören Andersson (RFSL), Mikael Blom Björkqvist (RFSL ungdom), Lars Ohly (V), Jens Orback (S), Fredrik Malm (LUF), Mona Sahlin (S), jag med flera med flera.
Det anmärkningsvärda var att Jens Orbach sa att vi i framtiden kommer tänka tillbaka på 2005 som ett år som var märkligt för att det inte fanns en könsneutral äktenskapslagstiftning. Jag var snabb och fråga om sossarna äntligen slutat agera bromskloss och nu vill se en sådan lag? Han sa bara kryptiskt att han ser att året 2005 är året som gör skillnad eller något i den stilen.
Nu är det väl bara att invänta den verkliga presskonferensen. Frågan är vad Persson him self säger?
Bland talarna märktes, Sören Andersson (RFSL), Mikael Blom Björkqvist (RFSL ungdom), Lars Ohly (V), Jens Orback (S), Fredrik Malm (LUF), Mona Sahlin (S), jag med flera med flera.
Det anmärkningsvärda var att Jens Orbach sa att vi i framtiden kommer tänka tillbaka på 2005 som ett år som var märkligt för att det inte fanns en könsneutral äktenskapslagstiftning. Jag var snabb och fråga om sossarna äntligen slutat agera bromskloss och nu vill se en sådan lag? Han sa bara kryptiskt att han ser att året 2005 är året som gör skillnad eller något i den stilen.
Nu är det väl bara att invänta den verkliga presskonferensen. Frågan är vad Persson him self säger?
Välfärdsarbete i USA
Även om den svenska debatten tenderar att alltid utmåla USA som ett oerhört kallt land pågår en intensiv debatten om välfärden. Den amerikanska modellen som känns främmande i Sverige där vi har en övertro till det offentligas möjligheter till social ingenjörskonst har varit att stötta aktörer i det civila samhället.
Lokala arbetsgrupper har jobbat på eget uppdrag men med en del offentligt stöd för att hantera HIV/AIDS, alkoholproblem med mera. Under Bush period vid makten har en hel del av de pengar som tidigare gick till frivilligorganisationerna numera styers över till samma arbtete men som utförs av religiösa försmalingar. I Washington post finns idag en intressant artikel om just detta.
“Bush has pushed for increased funding for religion-based groups while proposing deep cuts for many traditional anti-poverty programs. The result is that many small church- and community-based social service programs are slowly assuming the lead role in the war on poverty once held by long-established community development organizations. Administration officials say that faith-based groups are often less expensive and more effective in helping the needy, a contention that traditional service providers challenge.”
I Sverige har diskussionen kring vem som ska vara aktören bara börjat. Knappt hinner Allians för Sverige börja diskussionen om frivillighetens möjligheter till välfärdsarbetet innan Ali Esbati skriker ut att nu ska allt gott staten byggt upp raseras till förmån för välgörenhet. Vad Ali missar är att offentliga medel kan användas både till sådant som sker i det civila samhället och som sker i offentlig regi. Ali har dock aldrig sett med gott öga på det som sker utanför politikens ram. Han är mer av lagar regler och kommunism medan ex jag är mer för frivillighet, mångfald och kvalitet.
Det som dock bekymrar mig med den amerikanska förändringen är att man värderingsmässigt väljer vilka organiseringar som ska åtnjuta federalt stöd. I Sverige borde vi ta flera steg i riktningen mot en ökad mångfald bland utförarna av det sociala arbetet. Alliansen har tagit ett steg i rätt riktning.
Man måste säga att Bush är smart utifrån sitt perspektiv som republikan Det finns alla anledning att tro att många av de lokala program som funnits organiserat en hel del mer liberalt sinnade medborgare och därmed företrädelsevis demokrater. Skiftet till att öka stödet till de religiösa gruppernas program gynnar med all säkerhet dem som delar hans egen världsuppfattning och som också företrädelsevis är republikaner.
“Here in Baltimore, a city notable for its unpretentious charm but also its deep social problems, the federal shift away from traditional community development programs has generated widespread uncertainty. While the anti-poverty groups are confronted with an uncertain future, church-based organizations that often provide similar services but often have less experience are flourishing.”
Lokala arbetsgrupper har jobbat på eget uppdrag men med en del offentligt stöd för att hantera HIV/AIDS, alkoholproblem med mera. Under Bush period vid makten har en hel del av de pengar som tidigare gick till frivilligorganisationerna numera styers över till samma arbtete men som utförs av religiösa försmalingar. I Washington post finns idag en intressant artikel om just detta.
“Bush has pushed for increased funding for religion-based groups while proposing deep cuts for many traditional anti-poverty programs. The result is that many small church- and community-based social service programs are slowly assuming the lead role in the war on poverty once held by long-established community development organizations. Administration officials say that faith-based groups are often less expensive and more effective in helping the needy, a contention that traditional service providers challenge.”
I Sverige har diskussionen kring vem som ska vara aktören bara börjat. Knappt hinner Allians för Sverige börja diskussionen om frivillighetens möjligheter till välfärdsarbetet innan Ali Esbati skriker ut att nu ska allt gott staten byggt upp raseras till förmån för välgörenhet. Vad Ali missar är att offentliga medel kan användas både till sådant som sker i det civila samhället och som sker i offentlig regi. Ali har dock aldrig sett med gott öga på det som sker utanför politikens ram. Han är mer av lagar regler och kommunism medan ex jag är mer för frivillighet, mångfald och kvalitet.
Det som dock bekymrar mig med den amerikanska förändringen är att man värderingsmässigt väljer vilka organiseringar som ska åtnjuta federalt stöd. I Sverige borde vi ta flera steg i riktningen mot en ökad mångfald bland utförarna av det sociala arbetet. Alliansen har tagit ett steg i rätt riktning.
Man måste säga att Bush är smart utifrån sitt perspektiv som republikan Det finns alla anledning att tro att många av de lokala program som funnits organiserat en hel del mer liberalt sinnade medborgare och därmed företrädelsevis demokrater. Skiftet till att öka stödet till de religiösa gruppernas program gynnar med all säkerhet dem som delar hans egen världsuppfattning och som också företrädelsevis är republikaner.
“Here in Baltimore, a city notable for its unpretentious charm but also its deep social problems, the federal shift away from traditional community development programs has generated widespread uncertainty. While the anti-poverty groups are confronted with an uncertain future, church-based organizations that often provide similar services but often have less experience are flourishing.”
Matte i rinkeby
I Dagens DN finns en artikel som uppmärksammar att efter den sista nationella mattematiktävlingen var det totalt 7 i Sverige som hade alla rätt. 6 av dem kommer från Rinkebyskolan här nedanför min balkong. Superkul!
Så, då är Stockholm återvunnet
Sossarna i Stockholms stad sitter på nåder. Det vet de. Det är en borgerlig majoritet i Stockholm men på grund av hur mandaten föll ut och att Centerpartiets alla röster inte genererade mandat i förra valet så kunde sossarna få majoritet i fullmäktige.
Den vetskapen har tärt oerhört mycket på partiet och dess ambition har varit att lyckas stärka sig i huvudstaden för att sedan kunna behålla makten efter valet 2006. I och med gårdagens möte i arbetarkommunen är det dock kört för sossarna. De har själva slagit den sista spiken i kistan. Ur ett borgerligt perspektiv kunde det inte ha fallit ut bättre.
Det första debaclet kom redan i den infekterade debatten om biltullar. Finansborgarrådet Annika Billström hade lovat i valet att några biltullar skulle det inte bli tal om. För att Göran Persson skulle behålla regeringsmakten med stöd av miljöpartiet blev Stockholms kommunpolitik en viktigt bricka i spelet. Regeringen körde över Billström med ångvält. Nu hade statsministern sänkt hennes trovärdighet. För att behålla makten över landet var Stockholm tvunget att offras måste han ha resonerat.
I nästa steg pågår ett underjordiskt skyttegravskrig mellan Billströms vänner och fiender. Jag undrar hur många artiklar det finns om sossarnas splittring i Stockholm. När ett parti faller samman i fraktionsbildningar och kotterier leder det bara åt ett håll. Till förlorat stöd. När det sedan visar sig i en opinionsundersökning att moderaterna kammar hem nära på egen majoritet skänker de flera tacksamma tankar till sossarna.
Därefter kommer en borgerlig vind och blåser över Sverige. I Stockholm slår trender hårdast och det borgerliga övertaget i Sveriges krona Stockholm är totalt.
I och med gårdagens möte är Billström underkastad oppositionen och därmed inte lika handlingskraftig. Bara det leder till stärkta framgång för borgarna. Att Allians för Stockholm börjar ta form stärker alternativet och det bråket som varit kommer att fortsätta hos sossarna och därmed försvaga partiet.
Nu kan vi räkna hem Stockholm och ett skifte här om vi bara inte gör några misstag. Det är också en viktigt pusselbit i att få ett regeringsskifte.
Den vetskapen har tärt oerhört mycket på partiet och dess ambition har varit att lyckas stärka sig i huvudstaden för att sedan kunna behålla makten efter valet 2006. I och med gårdagens möte i arbetarkommunen är det dock kört för sossarna. De har själva slagit den sista spiken i kistan. Ur ett borgerligt perspektiv kunde det inte ha fallit ut bättre.
Det första debaclet kom redan i den infekterade debatten om biltullar. Finansborgarrådet Annika Billström hade lovat i valet att några biltullar skulle det inte bli tal om. För att Göran Persson skulle behålla regeringsmakten med stöd av miljöpartiet blev Stockholms kommunpolitik en viktigt bricka i spelet. Regeringen körde över Billström med ångvält. Nu hade statsministern sänkt hennes trovärdighet. För att behålla makten över landet var Stockholm tvunget att offras måste han ha resonerat.
I nästa steg pågår ett underjordiskt skyttegravskrig mellan Billströms vänner och fiender. Jag undrar hur många artiklar det finns om sossarnas splittring i Stockholm. När ett parti faller samman i fraktionsbildningar och kotterier leder det bara åt ett håll. Till förlorat stöd. När det sedan visar sig i en opinionsundersökning att moderaterna kammar hem nära på egen majoritet skänker de flera tacksamma tankar till sossarna.
Därefter kommer en borgerlig vind och blåser över Sverige. I Stockholm slår trender hårdast och det borgerliga övertaget i Sveriges krona Stockholm är totalt.
I och med gårdagens möte är Billström underkastad oppositionen och därmed inte lika handlingskraftig. Bara det leder till stärkta framgång för borgarna. Att Allians för Stockholm börjar ta form stärker alternativet och det bråket som varit kommer att fortsätta hos sossarna och därmed försvaga partiet.
Nu kan vi räkna hem Stockholm och ett skifte här om vi bara inte gör några misstag. Det är också en viktigt pusselbit i att få ett regeringsskifte.
Citat nr 6 Och världen skälvde
”Vi har ordnat det så att vi – jag och Orren Boyle och några vänner – kommer att kontrollera alla industriella tillgångar söder om gränsen.”
”Vems tillgångar?”
”Vad? Folkets. Vi är inte ute efter egen vinning på det gamla sättet – det här är en affär med uppsåt – ett värdefullt, socialt medvetet uppsåt – att förvalta de nationaliserade tillgångarna i olika folkrepubliker i Sydamerika, lära deras arbetare moderna produktionsmetoder, hjälpa de underprivilegierade som aldrig har haft en chans att –” Han tystnade tvärt, fast hon bara såg oavvänt på honom. ”Vet du” sade han med ett kallt litet skratt, ”om du nu är så förbaskat angelägen att skyla över att du kommer från slummen borde du visa lite större intresse för social välfärdsfilosofi. Det är alltid de fattiga som saknar humanitära insikter. Man måste vara född till rikedom för att ha den sanna känslan för altruism.”
”Vems tillgångar?”
”Vad? Folkets. Vi är inte ute efter egen vinning på det gamla sättet – det här är en affär med uppsåt – ett värdefullt, socialt medvetet uppsåt – att förvalta de nationaliserade tillgångarna i olika folkrepubliker i Sydamerika, lära deras arbetare moderna produktionsmetoder, hjälpa de underprivilegierade som aldrig har haft en chans att –” Han tystnade tvärt, fast hon bara såg oavvänt på honom. ”Vet du” sade han med ett kallt litet skratt, ”om du nu är så förbaskat angelägen att skyla över att du kommer från slummen borde du visa lite större intresse för social välfärdsfilosofi. Det är alltid de fattiga som saknar humanitära insikter. Man måste vara född till rikedom för att ha den sanna känslan för altruism.”
måndag, maj 16, 2005
Brand i Rinkeby 2
Det luktar verkligen vidrigt i hela centrum. Har sprungit lite ärenden och det det sticker i näsan. Det lär bli mindre behagliga mornar framöver när jag står och väntar på tunnelbanan i den stanken.
Media från stämman
För den som är intresserad kommer här en rad länkar till artiklar i olika media från stämman. Det är långt ifrån en komplett samling men det är det jag fått fram vid en snabbsökning nu på eftermiddagen.
Många artiklar är publicerade i flera andra tidningar och många småniotisera finns inte digitalt och publikt.
Piteå tidningen
Hallands nyheter, långt TT
Hälsingekuriren
Östra småland
Dalarnas tidningar
Norrköpings tidningar
Norrbottenskuriren
Östgöta Correspondenten
Nerikes Allehanda
Svenska dagbladet
Expressen
Helsingborgs Dagblad
SR Halland
Barometern OT
Tv 4
Sydsvenska dagbladet
artikel nummer 2
Hudiksvalls tidning
Ystads Allehanda
Analyskritisk, någon som hatar oss rent generellt
Sundsvalls dagblad
Från TT som finns i massa tidningar
Värmlands folkblad
Artikel nummer 2
Från TT i massa tidningar (33 snabbt på nätet och många fler papperstidningar)
Östersundsposten
Södermanlands Nyheter
Dick Erixons blogg
Håkan Jocobssons blogg
PJ Anders Linders blogg
Johnny Munkhammar
Nummer 1
Många artiklar är publicerade i flera andra tidningar och många småniotisera finns inte digitalt och publikt.
Piteå tidningen
Hallands nyheter, långt TT
Hälsingekuriren
Östra småland
Dalarnas tidningar
Norrköpings tidningar
Norrbottenskuriren
Östgöta Correspondenten
Nerikes Allehanda
Svenska dagbladet
Expressen
Helsingborgs Dagblad
SR Halland
Barometern OT
Tv 4
Sydsvenska dagbladet
artikel nummer 2
Hudiksvalls tidning
Ystads Allehanda
Analyskritisk, någon som hatar oss rent generellt
Sundsvalls dagblad
Från TT som finns i massa tidningar
Värmlands folkblad
Artikel nummer 2
Från TT i massa tidningar (33 snabbt på nätet och många fler papperstidningar)
Östersundsposten
Södermanlands Nyheter
Dick Erixons blogg
Håkan Jocobssons blogg
PJ Anders Linders blogg
Johnny Munkhammar
Nummer 1
Energidebatten
Under stämman diskuterades som bekant energin och CUF:s syn på kärnkraften. Den kommitté som förberedde debatten stödde förbundsstyrelsens linje. Under själva stämmodebatten visade det sig att jag helt hade missbedömt åsiktsläget i CUF.
Jag trodde att vi skulle få stöd får vår linje om att inte snabbavveckla och låta de tio sista reaktorerna efter Barsebäck 2 är stängt gå vidare. Under debatten kom en oväntad linje fram som i princip var att bygga ut kärnkraften. Den hade jag inte förutsett.
Efter debatten kom voteringarna. Förbundsstyrelsens linje fick gehör med en tydlig majoritet. Det intressanta var att den oförutsedda linjen om ökad kärnkraftsproduktion verkade ha starkare stöd än den gamla avvecklingslinjen.
Under hela denna debatt och under omröstningen var jag inte i lokalen. Jag ville inte att en eventuellt efterdiskussion, om röstetalen föll väldigt jämnt ut, skulle förklaras med min närvaro eller deltagande i debatten eller att jag hade gjort det hela till en kabinettsfråga. Det var oerhört spännande att hålla sig utanför lokalen under tiden debatten pågick men jag tror att det var nyttigt för att stämman skulle fatta besluten utan att känna sig uppstyrd.
Summa sumarum kan sägas att den nya linjen togs emot med en förkrossande majoritet och att stödet för kärnkraften var betydligt större än vi hade kunnat förutse.
Jag trodde att vi skulle få stöd får vår linje om att inte snabbavveckla och låta de tio sista reaktorerna efter Barsebäck 2 är stängt gå vidare. Under debatten kom en oväntad linje fram som i princip var att bygga ut kärnkraften. Den hade jag inte förutsett.
Efter debatten kom voteringarna. Förbundsstyrelsens linje fick gehör med en tydlig majoritet. Det intressanta var att den oförutsedda linjen om ökad kärnkraftsproduktion verkade ha starkare stöd än den gamla avvecklingslinjen.
Under hela denna debatt och under omröstningen var jag inte i lokalen. Jag ville inte att en eventuellt efterdiskussion, om röstetalen föll väldigt jämnt ut, skulle förklaras med min närvaro eller deltagande i debatten eller att jag hade gjort det hela till en kabinettsfråga. Det var oerhört spännande att hålla sig utanför lokalen under tiden debatten pågick men jag tror att det var nyttigt för att stämman skulle fatta besluten utan att känna sig uppstyrd.
Summa sumarum kan sägas att den nya linjen togs emot med en förkrossande majoritet och att stödet för kärnkraften var betydligt större än vi hade kunnat förutse.
Platt skatt är linjen
Ni har säkert följt det redan i media men plattskattedebatten föl i god jord. Det var en hel del förklaringar som behövdes göra och en lång rad frågor som ställdes. Det var oerhört få debattörer som motsatts sig förslaget. Det är klart att de som ännu inte ens har börjat betala skatt har en lång rad frågor om hur systemet fungerar.
Att det fanns ett brett stöd för förslaget var dock tydligt väldigt snabbt. Det begärdes ingen votering så jag har inte exakta röstsiffror på utfallet men en uppskattning är att av de drygt 120 ombuden röstade 90-100 för och 20-30 emot. Mycket tydligare än så kan det inte bli. Så tydliga siffror hade jag inte vågat hoppas på i en ändå rätt utmanande diskussion.
Under det kommande året ska det bli intressant att ta fram debattmaterial, frågor och svar inför kommande debatter. Särskilt kul är det med det nyvaknade intresset för skattepolitik i ungdomsförbundet. Det ger oss drivkraft att jobba vidare med skattepolitiken och också se över andra skatter.
På det hela taget diskuterades skatter ganska länge. Fastighetsskatt, moms, bolagsskatt och arbetsgivaravgifter är några av dem. Det tydliga uppdraget från stämman är att vi har slagit in på rätt linje och att vi fått mandat att försöka skapa än tydligare system.
Plattskatteförslaget går egentligen i samma linje som valfrihetslinjen med grundläggande trygghet i den gamla ATP-striden och med grundtrygghetssystemet. Här växer en alternativ välfärdsmodell fram som inte behöver beroende medborgare utan skapar självständiga medborgare utan att för den skull slopa tryggheten.
Det kommer ta betydligt längre tid för Centerpartiet att våga sig på en sådan linje och det kan inte heller gå lika snabbt där. Vår linje under partistämman kommer med all sannolikhet att föra in en övergripande text om intresse för platt skatt.
Att det fanns ett brett stöd för förslaget var dock tydligt väldigt snabbt. Det begärdes ingen votering så jag har inte exakta röstsiffror på utfallet men en uppskattning är att av de drygt 120 ombuden röstade 90-100 för och 20-30 emot. Mycket tydligare än så kan det inte bli. Så tydliga siffror hade jag inte vågat hoppas på i en ändå rätt utmanande diskussion.
Under det kommande året ska det bli intressant att ta fram debattmaterial, frågor och svar inför kommande debatter. Särskilt kul är det med det nyvaknade intresset för skattepolitik i ungdomsförbundet. Det ger oss drivkraft att jobba vidare med skattepolitiken och också se över andra skatter.
På det hela taget diskuterades skatter ganska länge. Fastighetsskatt, moms, bolagsskatt och arbetsgivaravgifter är några av dem. Det tydliga uppdraget från stämman är att vi har slagit in på rätt linje och att vi fått mandat att försöka skapa än tydligare system.
Plattskatteförslaget går egentligen i samma linje som valfrihetslinjen med grundläggande trygghet i den gamla ATP-striden och med grundtrygghetssystemet. Här växer en alternativ välfärdsmodell fram som inte behöver beroende medborgare utan skapar självständiga medborgare utan att för den skull slopa tryggheten.
Det kommer ta betydligt längre tid för Centerpartiet att våga sig på en sådan linje och det kan inte heller gå lika snabbt där. Vår linje under partistämman kommer med all sannolikhet att föra in en övergripande text om intresse för platt skatt.
Brand i Rinkeby
Den långa härliga sovmorgon jag sett fram emot uteblev. Under morgonen har det brunnit i en tunnelbanevagn här i Rinkeby. Halva centrum är avspärrat och 9 är förda till sjukhus. Jag och sambon märkte dock inget av detta förrän det började ringa. Det är fortfarande full av polis och brandmän här nedanför balkongen.
DN har skrivit mer här.
DN har skrivit mer här.
söndag, maj 15, 2005
Hemma efter Sunne
Nu är det skönt att vara hema efter en oerhört intesvis CUF-stämma. Det har absolut inte blivit allt det bloggande jag hade föreställt mig. Tiden har bara runnit iväg i debatter och annat som ska hinnas med under en stämma.
Natten mellan fredag och lördag pågick debatten till straxt efter 04.00 och återupptogs kl 08.00.
I morgon när jag förhoppningsvis är människa igen ska jag försöka beskriva debatterna och några av besluten. Det har rapporterats ohskrivits massor från stämman men jag får återkomma med länkar till de i morgon.
Natten mellan fredag och lördag pågick debatten till straxt efter 04.00 och återupptogs kl 08.00.
I morgon när jag förhoppningsvis är människa igen ska jag försöka beskriva debatterna och några av besluten. Det har rapporterats ohskrivits massor från stämman men jag får återkomma med länkar till de i morgon.
fredag, maj 13, 2005
Rapport från Sunne 3
Maud höll ett oerhört engagerat tal inför CUF-stämman innan hon utfrågades av tre hungriga CUF:are. Stående ovationer som aldrig ville ta slut. I gåva från CUF fick hon en kratta så att hon kan kratta rent i bidrgasdjungeln och en sekatör att klippa ned sosserabatten.
Mitta tal finns att läsa här.
Kasta gärna ett öga på cuf.se för fortlöpande info.
Mitta tal finns att läsa här.
Kasta gärna ett öga på cuf.se för fortlöpande info.
Rapport från Sunne 2
I Svd har det presidium som förhoppningsvis kommer att väljas idag en debattartikel som ni kan läsa här.
I DN finns en artikel här.
I Nya Wermlands tidning finns en debattartikel inför stämman. Dessvärre finns artikeln inte på nätet men jag klistrar in den nedan. Rapporterna från Sunne kommer att bli fåordigare än tänkt på grund av att vi har begränsad tillgång till omvärldskommunikation. (Läs: få datorer och modem)
Idag startar Centerpartiets Ungdomsförbunds förbundsstämma i Sparbankshallen, Sunne. Över 200 ungdomar från Haparanda i norr till Ystad i söder kommer till Värmland för att debattera och formulera framtidens centerpolitik. En politik för lägre skatter, miljöpolitik som skapar tillväxt och en stark vilja att leda landet efter valet 2006.
Socialdemokraterna har under årtionden skapat en ensidig bild av hur Sverige och världen ser ut. Det enda accepterade sättet att bli rik i Sverige är på lotto. Miljön kan endast räddas med regleringar, förbud och skatter. Det är fult att tjäna pengar på vård, skola och omsorg. Det är några exempel på den falska socialdemokratiska världsbilden som har blivit en sanning.
Ingen har på allvar har utmanat socialdemokratin sen Thorbjörn Fälldin var partiledare för centerpartiet. På stämman i Sunne tar vi klivet vidare. Centerpartiet och Allians för Sverige måste på allvar ifrågasätta den socialdemokratiska världsbilden. Ett maktskifte vid valet 2006 får inte bara handla om att byta Persson mot Reinfeldt eller Olofsson, det måste också vara ett tydligt värderingsskifte.
I dagens socialdemokratiska Sverige kan välfärden beskrivas med två ord: beroende och skatter. För oss är välfärd att individerna i samhället känner en trygghet, att sjukvården fungerar, att skolan håller en bra kvalitet och att vi vet att den dagen vi behöver ett stöd så finns det där. Med dagens socialistiska system är det bara var tredje skattekrona som går till skolan och vården, resten hamnar i statens händer för att användas enligt vänsterkartellens godtycke.
Systemet gäller heller inte alla. Den som är hemlösa har rasat igenom. De som kommer till Sverige från andra länder kan inte räkna med den så kallade välfärden. På samma sätt är det för den som är ung eller för den som är egenföretagare och betalar mycket i skatt men som inte räknas in i systemet.
Till stämman i Värmland föreslår vi ett nytt välfärdsystem, som garanterar alla mellan 18 och pensionsåldern en grundläggande trygghet. Det ska täcka tak över huvudet, kläder på kroppen och mat att äta. En självklarhet är också att systemet tydligt ska löna sig för den som går till arbetet. Staten ska garantera alla samma trygghet och de pengar som idag används till att göda höginkomsttagarna skall komma tillbaka till medborgarna i form av skattesänkningar.
I vårt system är grunden lika för alla och du väljer själv om du vill försäkra dig till en högre nivå eller om du vill leva loppan med pengarna. Det valet måste vara upp till var och en.
Jag har valt att föra diskussion om kärnkraftens position inom CUF och centerpartiet. Omvärlden har förändrats mycket sen folkomröstningen 1980 och idag är klimatfrågan är den största miljöpolitiska utmaningen.
Om vi i denna verklighet inte ska öka utsläppen av växthusgaser, om vi ska kunna konkurrera med kol i andra länder, och samtidigt ha ett rimligt energipris är det rätt att låta det tio kvarvarande reaktorerna, efter att Barsebäck 2 är stängt, löpa tiden ut. Kärnkraften är en ändlig resurs och därmed ingen långsiktig lösning, men vi får lov att inse att kärnkraften är en brygga in i framtidens energisystem.
Vi föreslår också ett nytt skattesystem med en platt skatt. Bolagsskatt, moms och inkomstskatt samordnas och den statliga inkomstskatten slopas. Det är rimligt att personer med hög inkomst betalar mer i skatt. Med vårt system kommer inkomstskatten att ligga på 20 procent. Den som tjänar 100 000 i månaden betalar 20 000 i skatt och den som tjänar 10 000 i månaden betalar 2 000 i skatt. Det är tio gånger mer i månaden.
Till det kommer en skatterabatt på 40 000 kronor per person och år. Den skatterabatten kommer att ge en större förstärkning i plånboken för dem med lägst inkomster än dagens vänsterkartell någonsin kunnat prestera. Plattskatten uppmanar till företagsamhet, gör inte fuskare av hederligt folk, är rättvist och gör att det lönar sig att utbilda sig, jobba och att anstränga sig.
Nu sätter vi sikte på att Allians för Sverige tar makten. Det är möjligt med ett starkt centerparti med idéer för framtiden.
I DN finns en artikel här.
I Nya Wermlands tidning finns en debattartikel inför stämman. Dessvärre finns artikeln inte på nätet men jag klistrar in den nedan. Rapporterna från Sunne kommer att bli fåordigare än tänkt på grund av att vi har begränsad tillgång till omvärldskommunikation. (Läs: få datorer och modem)
Idag startar Centerpartiets Ungdomsförbunds förbundsstämma i Sparbankshallen, Sunne. Över 200 ungdomar från Haparanda i norr till Ystad i söder kommer till Värmland för att debattera och formulera framtidens centerpolitik. En politik för lägre skatter, miljöpolitik som skapar tillväxt och en stark vilja att leda landet efter valet 2006.
Socialdemokraterna har under årtionden skapat en ensidig bild av hur Sverige och världen ser ut. Det enda accepterade sättet att bli rik i Sverige är på lotto. Miljön kan endast räddas med regleringar, förbud och skatter. Det är fult att tjäna pengar på vård, skola och omsorg. Det är några exempel på den falska socialdemokratiska världsbilden som har blivit en sanning.
Ingen har på allvar har utmanat socialdemokratin sen Thorbjörn Fälldin var partiledare för centerpartiet. På stämman i Sunne tar vi klivet vidare. Centerpartiet och Allians för Sverige måste på allvar ifrågasätta den socialdemokratiska världsbilden. Ett maktskifte vid valet 2006 får inte bara handla om att byta Persson mot Reinfeldt eller Olofsson, det måste också vara ett tydligt värderingsskifte.
I dagens socialdemokratiska Sverige kan välfärden beskrivas med två ord: beroende och skatter. För oss är välfärd att individerna i samhället känner en trygghet, att sjukvården fungerar, att skolan håller en bra kvalitet och att vi vet att den dagen vi behöver ett stöd så finns det där. Med dagens socialistiska system är det bara var tredje skattekrona som går till skolan och vården, resten hamnar i statens händer för att användas enligt vänsterkartellens godtycke.
Systemet gäller heller inte alla. Den som är hemlösa har rasat igenom. De som kommer till Sverige från andra länder kan inte räkna med den så kallade välfärden. På samma sätt är det för den som är ung eller för den som är egenföretagare och betalar mycket i skatt men som inte räknas in i systemet.
Till stämman i Värmland föreslår vi ett nytt välfärdsystem, som garanterar alla mellan 18 och pensionsåldern en grundläggande trygghet. Det ska täcka tak över huvudet, kläder på kroppen och mat att äta. En självklarhet är också att systemet tydligt ska löna sig för den som går till arbetet. Staten ska garantera alla samma trygghet och de pengar som idag används till att göda höginkomsttagarna skall komma tillbaka till medborgarna i form av skattesänkningar.
I vårt system är grunden lika för alla och du väljer själv om du vill försäkra dig till en högre nivå eller om du vill leva loppan med pengarna. Det valet måste vara upp till var och en.
Jag har valt att föra diskussion om kärnkraftens position inom CUF och centerpartiet. Omvärlden har förändrats mycket sen folkomröstningen 1980 och idag är klimatfrågan är den största miljöpolitiska utmaningen.
Om vi i denna verklighet inte ska öka utsläppen av växthusgaser, om vi ska kunna konkurrera med kol i andra länder, och samtidigt ha ett rimligt energipris är det rätt att låta det tio kvarvarande reaktorerna, efter att Barsebäck 2 är stängt, löpa tiden ut. Kärnkraften är en ändlig resurs och därmed ingen långsiktig lösning, men vi får lov att inse att kärnkraften är en brygga in i framtidens energisystem.
Vi föreslår också ett nytt skattesystem med en platt skatt. Bolagsskatt, moms och inkomstskatt samordnas och den statliga inkomstskatten slopas. Det är rimligt att personer med hög inkomst betalar mer i skatt. Med vårt system kommer inkomstskatten att ligga på 20 procent. Den som tjänar 100 000 i månaden betalar 20 000 i skatt och den som tjänar 10 000 i månaden betalar 2 000 i skatt. Det är tio gånger mer i månaden.
Till det kommer en skatterabatt på 40 000 kronor per person och år. Den skatterabatten kommer att ge en större förstärkning i plånboken för dem med lägst inkomster än dagens vänsterkartell någonsin kunnat prestera. Plattskatten uppmanar till företagsamhet, gör inte fuskare av hederligt folk, är rättvist och gör att det lönar sig att utbilda sig, jobba och att anstränga sig.
Nu sätter vi sikte på att Allians för Sverige tar makten. Det är möjligt med ett starkt centerparti med idéer för framtiden.
torsdag, maj 12, 2005
Rapport från Sunne 1
I Sunne är det strålande väder och en hel del CUF:are har redan strömmat till. För er som missat inslaget på Ekot kan ni lyssna på det här.
onsdag, maj 11, 2005
CUF-stämma
I morgon börjar CUF-stämman. Ekot kör ett inslag imorgon bitti där jag och Centerpartiets partisekreterare Jöran Hägglund är med i inslaget vad jag vet.
Jag ska försöka hålla er informerade om vad som händer under den spännande stämman via bloggen.
Fredag morgon börjas med att Maud Olofsson håller ett 20 minuter långt anförande. Därefter frågas hon ut av CUF: are under tuffa former i 40 minuter. Efter det öppnar jag stämman med invigningstalet som jag kommer länka till efter att det hela är klart. Sedan börjar debatten.
Stämman är förlagd till Sunne. Därav kommer direktrapporteringen att vara begränsad men tekniken fungerar också där så rapportering lär det bli. Mer finns också att läsa löppande på CUF: s hemsida.
Jag ska försöka hålla er informerade om vad som händer under den spännande stämman via bloggen.
Fredag morgon börjas med att Maud Olofsson håller ett 20 minuter långt anförande. Därefter frågas hon ut av CUF: are under tuffa former i 40 minuter. Efter det öppnar jag stämman med invigningstalet som jag kommer länka till efter att det hela är klart. Sedan börjar debatten.
Stämman är förlagd till Sunne. Därav kommer direktrapporteringen att vara begränsad men tekniken fungerar också där så rapportering lär det bli. Mer finns också att läsa löppande på CUF: s hemsida.
Artikel i Svensk linje
Ombads att skriva en artikel till Fria moderata studentförbundets senaste nummer av Svensk linje. Vad händer i Centerpartiet är temat. Den är ganska lång artikel för ett blogginlägg men här kommer den för den som är intresserad:
Ursprunget till det gamla bondeförbundets bildande var att några liberaler på landsbygden såg hur allt mer makt koncentrerades till allt färre, hur det som en gång var individuellt ansvar i städerna blev kollektivt ansvar medan landsbygden lämnades därhän. Den insikten tillsammans med ett agg gentemot överheten kom att bli grunden för det som idag är centerpartiet.
Tyvärr lockade makten det unga bondeförbundet och man hamnade i det socialdemokratiska maktnätet.. I stället för att fortsätta systemkritiken köpte man den socialdemokroatiska retoriken och en era av protektionism, regleringar och subsidier. Under 70-talet återupptogs systemkritiken.
Maktkoncentrationen hade fortgått och det fanns en stor grogrund för att kritisera det allt mindre utrymmet för enskilda initiativ och individuell integritet. Fortfarande fanns en del av det tankegodset som ärvades från samarbetet med socialdemokraterna kvar i partiets retorik men inriktningen var tydlig. I debatten mot en allt mer växande stat och mot storskalighet kom kärnkraften att bli symbolen. Sakfrågan i sig bedömer jag inte initialt vara helt avgörande. Det den kom att symbolisera för centerpartiet blev i stället desto större.
I förlängningen blev den ideologiska debatten som kärnkraften symboliserade en olycklig cementering i själva sakfrågan Kärnkraftsfrågan har under denna tid förblindat samhällsanalysen men min bedömning är att det nu håller på att släppa.
Efter de borgerliga regeringarna under 70-80 talet var centerpartiet trött. Motsättningar i regeringen och den börda regeringsmakten inneburit, den tunga kärnkraftsfrågan och det faktum att partiet tappat mandat i riksdag, kommun och landsting i flera val fick den interna utvecklingsdebatten att stanna av. Självklart fanns den kvar men ett parti som inte mår bra klarar inte av att utvecklas.
Samarbetet med den socialdemokratiska regeringen som efterträdde Bildtregeringen 1994 gav en ordentligt skjuts åt de som återigen, precis som det gamla bondeförbundet en gång gjorde, lockades av makt och pragmatik. Idédebatten i centerpartiet under denna tid var obefintlig. Sakpolitik, pragmatik och en övertro till att allt kan ställas till rätta i statlig regi gav inget utrymme för vision och framtid.
När Lennart Daléus övertog ledningen började han ett långsiktigt utvecklingsarbete. Ett parti som är vilset och har förlorat sin ideologiska kompass måste börja med värderingarna för att kunna återkomma. Det partiprogramsarbetet som sjösattes involverade fler än 12 000 personer och blev basen för det som kallas nyorientering. Själv skulle jag snarast säga att den ideologiska kärnan identifierades och partiet kunde därigenom bottna i sig självt. Efter den ideologiska analysen började konsekvenserna av idédebatten att synas.
Den omtalade nyorientering är endast ny om man ser centerpartiet som det pragmatiska partiet det var under Olof Johansson. Om man ser till ideologi är det nya centerpartiet snarast det gamla centerpartiet. Fokuseringen på värdena visade att det finns en grön tråd från de tidigaste bondeförbundarna, över Fälldin till idag.
Samtidigt som denna process pågått har partiet också kommit att öppna ögonen för omvärlden. Att använda det språk omvärlden gör är en stor del av politiken som först nu blivit en del av arbetet. Den allt tydligare orientering gentemot den akademiska världen har också öppnat nya perspektiv. Decentralisering är ett verktyg, inte ett mål. Målet är en kraftfullt decentraliserad federation. I den måst makten utgå från individen och bygga på en övertygelse om att människors val alltid måste värderas högre än kollektivt beslutande _ även i de fall människor fattar ”fel” beslut.
Debatten kring federalismen är en tydlig fortsättning på debatten om decentralisering. Tyvärr har vi tappat 20 år av idédebatt som vi nu måste ta igen. På samma sätt har diskussionen om en ideologisk etikett kunna ta fart. Skrivbordsprodukten Ekohumanism var ingen hit. Även om en kompromiss på förra årets CUF-stämma ledde till att namnet finns kvar i rubriken på ungdomsförbundets idéprogram finns det inte nämnt i programmet. Däremot är den naturliga rubriceringen som återkommer ett 15-tal gånger liberalism.
Diskussionen kring miljöpolitiken måste också den moderniseras och ideologiseras. Äganderättens betydelse för en god förvaltning av miljön och fungerande marknader måste ligga till grund för en modern och liberal miljöpolitik. Regleringsiver och skattehöjningar får inte vara den enda drivkraften eller den enda vägens politik så som det utmålas med dagens maktkartells politik. Här är centerpartiets uppdrag tydligt och unikt.
Min ambition som ledare i centerpartiets ungdomsförbund är att än mer fokusera på idédebatt och låta partiet bli tydligt. Jag är hellre ledare i ett litet ungdomsförbund med en levande ideologisk själ än en större pragmatisk rörelse utan livsande. För varje år vill jag att vi ska bli allt mer ideologiskt orienterade och låta det avspegla sig i den förda politiken. Det är allmänt bekant att det är lätt att kalla sig liberal men svårt att vara det. Om jag efter valet 2006 får ta plats i Sveriges riksdag kommer den första motionen jag lägger inte att handla om nya regleringar utan bli en början till att visa på vilka som måste bort.
Centerpartiet har också möjligheten att bli en nyckel i omläggningen av landets inriktning. Genom att fortsatt fokusera på den enskilda människan och visa på att staten inte alls är din vän utan snarast den som fäller krokben på dig och göra detta med hjärtat kan centerpartiet bli farligt. Den nyckel centerpartiet besitter är varma människohjärtan, en värme och en trovärdighet. Med den inramningen går det inte att skrämma med ett systemfixerat högerspöke.
Allt för många svär sig till idéer som man i den faktiska verkligheten sedan låter falla åt sidan. Den tuffa uppgiften som jag hoppas CUF ska klara av och framöver också centerpartiet är att bli ett parti som inte bara säger att individen är överlägsen systemen utan också visar det i praktiken. Vi ska inte endast tala om demokrati och marknadsekonomi som överlägsna system, vi ska agera där efter. Jag vill inte se att vi göder staten mer när vi säger att staten måste krympa. Jag vill inte bara hylla friheten och tala om lösgörande av människans kraft. Jag vill göra det.
Att det dock är en bra bit kvar är uppenbart för alla. Fortfarande finns mycket kvar att göra. Allt för ofta faller partiet tillbaka i gamla spår men det går åt rätt håll. Med förnuft och insikt om att idédebatten inte heller får stanna vide en bok kan man sammanfatta min syn på framtiden med orden: mer Atlas shrugged och mindre folkhem.
Ursprunget till det gamla bondeförbundets bildande var att några liberaler på landsbygden såg hur allt mer makt koncentrerades till allt färre, hur det som en gång var individuellt ansvar i städerna blev kollektivt ansvar medan landsbygden lämnades därhän. Den insikten tillsammans med ett agg gentemot överheten kom att bli grunden för det som idag är centerpartiet.
Tyvärr lockade makten det unga bondeförbundet och man hamnade i det socialdemokratiska maktnätet.. I stället för att fortsätta systemkritiken köpte man den socialdemokroatiska retoriken och en era av protektionism, regleringar och subsidier. Under 70-talet återupptogs systemkritiken.
Maktkoncentrationen hade fortgått och det fanns en stor grogrund för att kritisera det allt mindre utrymmet för enskilda initiativ och individuell integritet. Fortfarande fanns en del av det tankegodset som ärvades från samarbetet med socialdemokraterna kvar i partiets retorik men inriktningen var tydlig. I debatten mot en allt mer växande stat och mot storskalighet kom kärnkraften att bli symbolen. Sakfrågan i sig bedömer jag inte initialt vara helt avgörande. Det den kom att symbolisera för centerpartiet blev i stället desto större.
I förlängningen blev den ideologiska debatten som kärnkraften symboliserade en olycklig cementering i själva sakfrågan Kärnkraftsfrågan har under denna tid förblindat samhällsanalysen men min bedömning är att det nu håller på att släppa.
Efter de borgerliga regeringarna under 70-80 talet var centerpartiet trött. Motsättningar i regeringen och den börda regeringsmakten inneburit, den tunga kärnkraftsfrågan och det faktum att partiet tappat mandat i riksdag, kommun och landsting i flera val fick den interna utvecklingsdebatten att stanna av. Självklart fanns den kvar men ett parti som inte mår bra klarar inte av att utvecklas.
Samarbetet med den socialdemokratiska regeringen som efterträdde Bildtregeringen 1994 gav en ordentligt skjuts åt de som återigen, precis som det gamla bondeförbundet en gång gjorde, lockades av makt och pragmatik. Idédebatten i centerpartiet under denna tid var obefintlig. Sakpolitik, pragmatik och en övertro till att allt kan ställas till rätta i statlig regi gav inget utrymme för vision och framtid.
När Lennart Daléus övertog ledningen började han ett långsiktigt utvecklingsarbete. Ett parti som är vilset och har förlorat sin ideologiska kompass måste börja med värderingarna för att kunna återkomma. Det partiprogramsarbetet som sjösattes involverade fler än 12 000 personer och blev basen för det som kallas nyorientering. Själv skulle jag snarast säga att den ideologiska kärnan identifierades och partiet kunde därigenom bottna i sig självt. Efter den ideologiska analysen började konsekvenserna av idédebatten att synas.
Den omtalade nyorientering är endast ny om man ser centerpartiet som det pragmatiska partiet det var under Olof Johansson. Om man ser till ideologi är det nya centerpartiet snarast det gamla centerpartiet. Fokuseringen på värdena visade att det finns en grön tråd från de tidigaste bondeförbundarna, över Fälldin till idag.
Samtidigt som denna process pågått har partiet också kommit att öppna ögonen för omvärlden. Att använda det språk omvärlden gör är en stor del av politiken som först nu blivit en del av arbetet. Den allt tydligare orientering gentemot den akademiska världen har också öppnat nya perspektiv. Decentralisering är ett verktyg, inte ett mål. Målet är en kraftfullt decentraliserad federation. I den måst makten utgå från individen och bygga på en övertygelse om att människors val alltid måste värderas högre än kollektivt beslutande _ även i de fall människor fattar ”fel” beslut.
Debatten kring federalismen är en tydlig fortsättning på debatten om decentralisering. Tyvärr har vi tappat 20 år av idédebatt som vi nu måste ta igen. På samma sätt har diskussionen om en ideologisk etikett kunna ta fart. Skrivbordsprodukten Ekohumanism var ingen hit. Även om en kompromiss på förra årets CUF-stämma ledde till att namnet finns kvar i rubriken på ungdomsförbundets idéprogram finns det inte nämnt i programmet. Däremot är den naturliga rubriceringen som återkommer ett 15-tal gånger liberalism.
Diskussionen kring miljöpolitiken måste också den moderniseras och ideologiseras. Äganderättens betydelse för en god förvaltning av miljön och fungerande marknader måste ligga till grund för en modern och liberal miljöpolitik. Regleringsiver och skattehöjningar får inte vara den enda drivkraften eller den enda vägens politik så som det utmålas med dagens maktkartells politik. Här är centerpartiets uppdrag tydligt och unikt.
Min ambition som ledare i centerpartiets ungdomsförbund är att än mer fokusera på idédebatt och låta partiet bli tydligt. Jag är hellre ledare i ett litet ungdomsförbund med en levande ideologisk själ än en större pragmatisk rörelse utan livsande. För varje år vill jag att vi ska bli allt mer ideologiskt orienterade och låta det avspegla sig i den förda politiken. Det är allmänt bekant att det är lätt att kalla sig liberal men svårt att vara det. Om jag efter valet 2006 får ta plats i Sveriges riksdag kommer den första motionen jag lägger inte att handla om nya regleringar utan bli en början till att visa på vilka som måste bort.
Centerpartiet har också möjligheten att bli en nyckel i omläggningen av landets inriktning. Genom att fortsatt fokusera på den enskilda människan och visa på att staten inte alls är din vän utan snarast den som fäller krokben på dig och göra detta med hjärtat kan centerpartiet bli farligt. Den nyckel centerpartiet besitter är varma människohjärtan, en värme och en trovärdighet. Med den inramningen går det inte att skrämma med ett systemfixerat högerspöke.
Allt för många svär sig till idéer som man i den faktiska verkligheten sedan låter falla åt sidan. Den tuffa uppgiften som jag hoppas CUF ska klara av och framöver också centerpartiet är att bli ett parti som inte bara säger att individen är överlägsen systemen utan också visar det i praktiken. Vi ska inte endast tala om demokrati och marknadsekonomi som överlägsna system, vi ska agera där efter. Jag vill inte se att vi göder staten mer när vi säger att staten måste krympa. Jag vill inte bara hylla friheten och tala om lösgörande av människans kraft. Jag vill göra det.
Att det dock är en bra bit kvar är uppenbart för alla. Fortfarande finns mycket kvar att göra. Allt för ofta faller partiet tillbaka i gamla spår men det går åt rätt håll. Med förnuft och insikt om att idédebatten inte heller får stanna vide en bok kan man sammanfatta min syn på framtiden med orden: mer Atlas shrugged och mindre folkhem.
Feministas
Det är ingen tvekan om min inställning till sossarna. Men trots all den galla jag spyr ur mig så har jag respekt för socialdemokratin som maktapparat och också en hel del historiska insatser de har gjort. Sossarna är oftast trevligt folk och de är sansade människor.
I helgen blev feministas inblandat i misshandel utanför en så kallad porrklubb. Det känns så oerhört osannolikt att något förknippat med socialdemokraterna skulle kunna göra något sådant. Jag kan bara inte begripa.
Kan det vara en desperation efter bildandet av Fi som gör att man passerar denna gräns? Om nyheten bara hade rapporterats och man inte hade vetat vilka som låg bakom hade jag misstänkt AFA eller något i den stilen. Det här är ju helt oerhört.
I helgen blev feministas inblandat i misshandel utanför en så kallad porrklubb. Det känns så oerhört osannolikt att något förknippat med socialdemokraterna skulle kunna göra något sådant. Jag kan bara inte begripa.
Kan det vara en desperation efter bildandet av Fi som gör att man passerar denna gräns? Om nyheten bara hade rapporterats och man inte hade vetat vilka som låg bakom hade jag misstänkt AFA eller något i den stilen. Det här är ju helt oerhört.
Allianskärlek?
Bilder är intressanta. I den nya kategorin jag hatar dig har jag hittat följande bild i dagens DN. Bilden är tagen på ett av gårdagens framföranden med Alliansens ledarkvartet. Göran Hägglund pratar och det ser ut som om de tre övriga helst av allt vill sticka en kniv i honom. Säg om ni ser någon värme i ögonen på bilden här.
tisdag, maj 10, 2005
Skog och FN
Idag har jag haft två debatter. En om skogen i framtiden och en om FN i framtiden. Ja det kan verkligen variera bland ämnena som ska diskuteras.
Den första debatten arrangerades av skogsvårdsstyrelsen på Norra latin med temat makten över skogen. Av sju inbjudna var det bara SSU: s Ardalan Shekarabi och MUF:s Johan Forsell och jag. Diskussionen var intressant till en början. Snabbt blev det två läger. Det ena bestod av mig och Johan Forssell och det andra bestod av Ardalan Shekarabi.
CUF och centerpartiet vill sälja ut den statligt ägda skogen. Statens bolag äger 25 procent av all skog i Sverige. Att staten sköter, ofta sämre än privata företag, skogen finner jag ingen poäng i alls. Däremot hävdade Ardalan Shekarabi att vi alla har rätt till skogen och att allemansrätten på något sätt skulle vara hotad om vi sålde ut den statsägda skogen. Ardalan menade att det finns en bra poäng i att staten äger skog för att dra in inkomster till staten. På något mystiskt sätt ville han dock inte utöka det statliga ägandet utan nu hade vi uppnått någon magisk balans mellan statligt och privat som är bra.
Intressant är att de skogar som har bäst biologisk mångfald och som generellt sett är mest välskötta är de som drivs av familjeföretag. I debatten om skogen påstås att samhället måste äga skogen för att man ska ta ansvaret för den biologiska mångfalden trots att det finns bevisat att motsatsen gäller. Den biologiska mångfalden finns i skogen tack vare skogsägarna – inte trots dem!
Som vanligt försökte Ardalan utmåla mig som högerspöke som övergett alla mina ideal. I något mildare ordalag men fortfarande med samma ansats kallade han mig högern ett par gånger under debatten om FN:s framtid på Zenit i kulturhuset.
Debatten var rätt intressant och även där uppstod en tydlig blockskillnad. Ardalan och jag var med liksom Fredrik Malm, LUF, Ella Bolin, KDU samt Christian Holm, MUF. Vi borgerliga ville sätta press på diktaturerna inom FN medan Ardalan försvarade deras deltagande.
Ardalan försvarade dessutom de mänskliga rättigheter som kommunisterna tillförde världen i form av fri skolgång (alltså gratis) mm. För mig är de mänskliga rättigheterna intimt förknippade med rätten till sin kropp, sin åsikt och sin frihet. Inte till socialpolitik som jag tycker är nationella angelägenheter.
Jag fick känslan lite av att Ardalan har börjat varva ner inför höstens kongress. Det fanns ingen glöd i hans inlägg, men det kanske är svårt när man sitter och försvarad diktaturernas inflytande i FN som Kofi Annan också har kommit att inse att det behöver minska.
Den första debatten arrangerades av skogsvårdsstyrelsen på Norra latin med temat makten över skogen. Av sju inbjudna var det bara SSU: s Ardalan Shekarabi och MUF:s Johan Forsell och jag. Diskussionen var intressant till en början. Snabbt blev det två läger. Det ena bestod av mig och Johan Forssell och det andra bestod av Ardalan Shekarabi.
CUF och centerpartiet vill sälja ut den statligt ägda skogen. Statens bolag äger 25 procent av all skog i Sverige. Att staten sköter, ofta sämre än privata företag, skogen finner jag ingen poäng i alls. Däremot hävdade Ardalan Shekarabi att vi alla har rätt till skogen och att allemansrätten på något sätt skulle vara hotad om vi sålde ut den statsägda skogen. Ardalan menade att det finns en bra poäng i att staten äger skog för att dra in inkomster till staten. På något mystiskt sätt ville han dock inte utöka det statliga ägandet utan nu hade vi uppnått någon magisk balans mellan statligt och privat som är bra.
Intressant är att de skogar som har bäst biologisk mångfald och som generellt sett är mest välskötta är de som drivs av familjeföretag. I debatten om skogen påstås att samhället måste äga skogen för att man ska ta ansvaret för den biologiska mångfalden trots att det finns bevisat att motsatsen gäller. Den biologiska mångfalden finns i skogen tack vare skogsägarna – inte trots dem!
Som vanligt försökte Ardalan utmåla mig som högerspöke som övergett alla mina ideal. I något mildare ordalag men fortfarande med samma ansats kallade han mig högern ett par gånger under debatten om FN:s framtid på Zenit i kulturhuset.
Debatten var rätt intressant och även där uppstod en tydlig blockskillnad. Ardalan och jag var med liksom Fredrik Malm, LUF, Ella Bolin, KDU samt Christian Holm, MUF. Vi borgerliga ville sätta press på diktaturerna inom FN medan Ardalan försvarade deras deltagande.
Ardalan försvarade dessutom de mänskliga rättigheter som kommunisterna tillförde världen i form av fri skolgång (alltså gratis) mm. För mig är de mänskliga rättigheterna intimt förknippade med rätten till sin kropp, sin åsikt och sin frihet. Inte till socialpolitik som jag tycker är nationella angelägenheter.
Jag fick känslan lite av att Ardalan har börjat varva ner inför höstens kongress. Det fanns ingen glöd i hans inlägg, men det kanske är svårt när man sitter och försvarad diktaturernas inflytande i FN som Kofi Annan också har kommit att inse att det behöver minska.
Lena Ek bloggar
Miljöpartiet, eh?
Jag undrar när en journalist ska fråga Göran Persson ungefär så här:
Du brukar kritisera den borgerliga Alliansen för att inte vara sams, hur samspelta är ni egentligen i dagens regeringsunderlag? Jag syftar på till exempel regeringens och miljöpartiets hållning i fråga om EMU, EU, skatter, folkomröstning om EU: s konstitutionsfördrag, om vi ska ha ränta eller inte, i frågan om de apatiska flyktingbarnen, om vi ska ha medborgarlön eller inte med mera.
Bara de frågorna är ju nog för att inse att regeringen förlitar sig på en skum politisk kraft för att inneha regeringsmakten. Oavsett vilka skillnader man kan hitta i det borgerliga lägret framstår de som mindre än ovanstående batteri. Samtidigt vet vi att miljöpartiet kommer ha en kongress ven nästa år där de hinner föresvinna ännu mer iväg från logik och än längre ned i myllan.
Vi som följde miljöpartiets kongress via Svt 24 kanske inte fick hela bilden av vad som hände men tillräckligt mycket fick vi veta för att kunna dra på mungipan och skaka på huvudet. De tänker så annorlunda jämfört med mig att jag blir halvt mörkrädd. Särskilt med tanke på att de har inflytande över rikets budget!
Du brukar kritisera den borgerliga Alliansen för att inte vara sams, hur samspelta är ni egentligen i dagens regeringsunderlag? Jag syftar på till exempel regeringens och miljöpartiets hållning i fråga om EMU, EU, skatter, folkomröstning om EU: s konstitutionsfördrag, om vi ska ha ränta eller inte, i frågan om de apatiska flyktingbarnen, om vi ska ha medborgarlön eller inte med mera.
Bara de frågorna är ju nog för att inse att regeringen förlitar sig på en skum politisk kraft för att inneha regeringsmakten. Oavsett vilka skillnader man kan hitta i det borgerliga lägret framstår de som mindre än ovanstående batteri. Samtidigt vet vi att miljöpartiet kommer ha en kongress ven nästa år där de hinner föresvinna ännu mer iväg från logik och än längre ned i myllan.
Vi som följde miljöpartiets kongress via Svt 24 kanske inte fick hela bilden av vad som hände men tillräckligt mycket fick vi veta för att kunna dra på mungipan och skaka på huvudet. De tänker så annorlunda jämfört med mig att jag blir halvt mörkrädd. Särskilt med tanke på att de har inflytande över rikets budget!
Europadagen
Igår ”firades” europadagen. Såg faktiskt för en gångs skulle ne och annan EU-flagga. Kommissionen firade dagen till ära i slutna lokaler. Folkpartiet arrangerade ett kalas på Viktoria. Själv deltog jag på en manifestation på Sergels torg, mynningen Sergelsgatan. Liberala ungdomsförbundet var arrangör och jag var inbjuden som talare. Totalt med en och annan CUF: are var vi kanske 25 personer. Under den knappa timmen jag var ute i kylan stannade säkert ett 20-tal personer till. Det är allt annat än de stora kalas som hålls runt om i Europa.
Det märkliga är att allt för få verkar vilja göra detta till en festdag. Partierna arrangerar inget, med undantag av folkpartiet, regeringen kör sitt valiga tempo och inte ens de statliga institutionerna som brukar vara duktiga på att arrangera all sköns verksamheter när andan faller på visade något större engagemang.
Arbetet med att förankra europasamarbetet hos den breda massan blir oftast fagra ord i debatter och skrivelser. Att verkligen göra ett försök till förankring är svårare och nog är det så att de flesta resonerar som så att de inte vinner något på ett firande. Därför skiter man i det.
Det märkliga är att allt för få verkar vilja göra detta till en festdag. Partierna arrangerar inget, med undantag av folkpartiet, regeringen kör sitt valiga tempo och inte ens de statliga institutionerna som brukar vara duktiga på att arrangera all sköns verksamheter när andan faller på visade något större engagemang.
Arbetet med att förankra europasamarbetet hos den breda massan blir oftast fagra ord i debatter och skrivelser. Att verkligen göra ett försök till förankring är svårare och nog är det så att de flesta resonerar som så att de inte vinner något på ett firande. Därför skiter man i det.
måndag, maj 09, 2005
Dykarcertifikat
I helgen var det två hela dykdagar och resultatet är att jag numera är klar med dykarcertifikatet. Därför har jag varit dålig att skriva. är fortfarande nu på måndag kväll halvt slut efter all sol, vind och vatten.
fredag, maj 06, 2005
Grattis Ella!
Idag valdes Ella Bolin till ny ordförande i kristdemokratiska ungdomsförbundet. Grattis Ella!
Har ringt och framfört gratulationerna. Jag hoppas för KDU: s del att Ella lyckas samla organisationen så att KDU efter ett år av intern splittring får chansen att ägna sig åt politik. En av de givna sakerna att ta tag i är den negativa synen på homosexuella som uppenbart är en dominerande linje hos KDU.
Har ringt och framfört gratulationerna. Jag hoppas för KDU: s del att Ella lyckas samla organisationen så att KDU efter ett år av intern splittring får chansen att ägna sig åt politik. En av de givna sakerna att ta tag i är den negativa synen på homosexuella som uppenbart är en dominerande linje hos KDU.
Vänsterns dilemma
Vänstern framför konstant krav på högre löner. Det kan i många fall vara helt rimliga och legitima krav. Det generella kravet på högre löner har ofta ingen adress. Vem ska höja lönerna och hur funderar jag? Som politiker kan jag på min höjd påverka lönerna för de anställda i de verksamheter jag ansvarar för. Jag kan aldrig påverka, och vill inte heller, de löner som privata verksamheter sätter. Det vore helt orimligt.
Det jag däremot kan göra är att sänka skatterna så att människor får mer pengar var i plånboken. När jag säger det företrädarna för partierna på vänsterkanten bakut och menar att välfärden är hotat och står inför borgarnas köttkvarnar.
Det viktiga för den som har en lön kan inte vara exakt hur många kronor och ören den är utan hur mycket pengar man har att leva för. Om vi sänker skattetrycket för framförallt låginkomsttagare så innebär det att man får betydligt bättre möjlighet att kunna leva på de pengar man tjänar.
Syftet är alltså nått, att ge större livsutrymme för enskilda människor. En lönehöjning äts till största delen upp av staten, en skattesänkning stannar i fickan hos arbetstagaren.
Vänstergrupperingarnas dilemma är att de är medvetna om att de inte kan påverka löneläget och att den mest effektiva vägen att gå vore att sänka skatterna. Det som omöjliggör att de intar en sådan ställning är det faktum att det skulle visa att välfärden inte raseras av skattesänkningar utan att människor faktiskt mår bra av dem. Det vore förödande för regeringens hela retorik.
En alternativ orsak till vänsterkartellens ovilja att sänka skatter är att man vill att lönerna ska höjas så att än mer pengar rullar in till staten för att på så sätt kunna få folk i än hårdare tyglar. Självständiga individer är ett problem för den som har en övertro till kollektiva lösningar. Därför finns det ett underliggande behov av att hårt beskatta låginkomsttagare så att behovet av bostadsbidrag, kompletterande sociala stöd och så vidare uppstår. Det gör att de som annars skulle klara sig på sin egen ekonomi hamnar i beroendeställning till det offentliga och därmed är lojala mot dem som är beredda att ge än mer pengar i olika stödformer.
Skattesänkningar skulle gynna alla som betalar skatt det vill säga också den som är sjuk, arbetslös eller pensionär skulle få mer pengar att röra sig med. Med vänsterlinjen gynnas endast den som har ett jobb och personen i fråga ser också hur hälften av pengarna inte blir kvar utan snabbt försvinner in i statskassan.
Det jag däremot kan göra är att sänka skatterna så att människor får mer pengar var i plånboken. När jag säger det företrädarna för partierna på vänsterkanten bakut och menar att välfärden är hotat och står inför borgarnas köttkvarnar.
Det viktiga för den som har en lön kan inte vara exakt hur många kronor och ören den är utan hur mycket pengar man har att leva för. Om vi sänker skattetrycket för framförallt låginkomsttagare så innebär det att man får betydligt bättre möjlighet att kunna leva på de pengar man tjänar.
Syftet är alltså nått, att ge större livsutrymme för enskilda människor. En lönehöjning äts till största delen upp av staten, en skattesänkning stannar i fickan hos arbetstagaren.
Vänstergrupperingarnas dilemma är att de är medvetna om att de inte kan påverka löneläget och att den mest effektiva vägen att gå vore att sänka skatterna. Det som omöjliggör att de intar en sådan ställning är det faktum att det skulle visa att välfärden inte raseras av skattesänkningar utan att människor faktiskt mår bra av dem. Det vore förödande för regeringens hela retorik.
En alternativ orsak till vänsterkartellens ovilja att sänka skatter är att man vill att lönerna ska höjas så att än mer pengar rullar in till staten för att på så sätt kunna få folk i än hårdare tyglar. Självständiga individer är ett problem för den som har en övertro till kollektiva lösningar. Därför finns det ett underliggande behov av att hårt beskatta låginkomsttagare så att behovet av bostadsbidrag, kompletterande sociala stöd och så vidare uppstår. Det gör att de som annars skulle klara sig på sin egen ekonomi hamnar i beroendeställning till det offentliga och därmed är lojala mot dem som är beredda att ge än mer pengar i olika stödformer.
Skattesänkningar skulle gynna alla som betalar skatt det vill säga också den som är sjuk, arbetslös eller pensionär skulle få mer pengar att röra sig med. Med vänsterlinjen gynnas endast den som har ett jobb och personen i fråga ser också hur hälften av pengarna inte blir kvar utan snabbt försvinner in i statskassan.
Den stundande debatten
Den stundande debatten i Almedalen med Sverigedemokraterna har uppmärksammats i Svd, Gotländska nyheterna och i P3:s nyheter. Det är tredje inslaget i P3 nyheterna i dagens sändning kl 15.00.
torsdag, maj 05, 2005
Läs gärna denna intressanta dialog
LO/ung skräller till på Ekströms blogg. Jag har varit inne och lämnat en rad frågor till Madde som är LO/sossebloggare. Diskussionen kan ni följa här.
Stockholm är inte till salu
Var ner till bankomaten här i Rinkeby för att ta ut pengar innan jag skulle handla inför att mormor och gänget kommer i eftermiddag. Precis intill skärmen på bankomaten finns ett klistermärke från kommunisterna om kamp inför första maj. Parollen är Stockholm är inte till salu.
Det är egentligen en ganska skicklig formulerig. På något sätt spelar man både på kärleken till Stockholm och rädslan för att staden inte ska vara tillgänglig för alla. Som om man kunde köpa en hel stad, som om någon skulle ha intresse av att utestänga folk.
Givetvis är det bostadsrätter man motsätter sig och privatisering av vård. Skrämsel tycks vara den allenarådande medicinen från dagens vänster. När de själv inte klarar av att föra politiken vidare försöker de klara sig ytterligare något längre genom att spela på rädsla och hota med mörkermännen som Ali Esbati kallar oss.
Det är egentligen en ganska skicklig formulerig. På något sätt spelar man både på kärleken till Stockholm och rädslan för att staden inte ska vara tillgänglig för alla. Som om man kunde köpa en hel stad, som om någon skulle ha intresse av att utestänga folk.
Givetvis är det bostadsrätter man motsätter sig och privatisering av vård. Skrämsel tycks vara den allenarådande medicinen från dagens vänster. När de själv inte klarar av att föra politiken vidare försöker de klara sig ytterligare något längre genom att spela på rädsla och hota med mörkermännen som Ali Esbati kallar oss.
Inom rimliga gränser
Inom rimliga gränser ska jag försöka hålla en veckoplanering uppdaterad här på bloggen. Kan vara kul för er att ha lite koll på vad jag har för mig, inbillar jag mig i alla fall. Småsaker som enskilda möten och luncher uteblir. Satsar mer på det externa som debatter och större möten.
Längst ned i drösen av länkar hittar ni schema för kommande vecka.
Längst ned i drösen av länkar hittar ni schema för kommande vecka.
Jag tar debatt med Sverigedemokraterna
I samband med att CUF körde en veckolång lokal kampanj för att riva ned främlingsfientlig propaganda från olagliga platser hoppade Sverigedemokraterna igång. Det tog inte lång stund efter att det hela publicerats på cuf.se innan Jimmie Åkesson, ordförande i SDU skickade en debattutmaning.
Under en ganska lång tid har vi nu mejlat fram och tillbaka om former och tid. Jag ställde krav på en oberoende debattledare och jag ville inte vara den som planerade det hela. Stig-Björn Ljunggren kommer att leda debatten som går av stapeln den 7 juli i Almedalen. Tiden är ännu inte fastslagen men det blir innan 13.00 och en timme lång ungefär.
Det hela har sysselsatt mig tankemässigt en längre tid. Självklart tar jag debatter med alla meningsmotståndare. Det är min liberala övertygelse om att det är den rätta vägen. Samtidigt finns det andra aspekter som väger in. Hur mycket är man den som bidrar till legitimering, hur blir en eventuell för- och efterdebatt?
Efter att jag har pratat och diskuterat med många personer jag känner stort förtroende för har jag blivit stärkt i uppfattningen att jag ska anta debattutmaningen. Det får mig att tänka på sommarhalvåret 2002 när jag jobbade på ledarredaktör på Norrtelje tidning. Vi beslutade att hantera nationaldemokraterna som växte fram på samma sätt som alla andra partier. Vi publicerade deras artiklar, bevakade deras engagemang och vi bemötte dem från ledarplats och uppmuntrade samhällsdebatten. I Norrtälje kom man inte in i kommunfullmäktige.
I Södertälje valde man en motsatt strategi i ett försök att låta dem dö ut i tystnad. Där fick de under dog argument och kunde försöka driva en linje om att vi är de enda som talar sanning. I Södertälje finns de också representerade i fullmäktige idag.
Debatten kommer att handla om integration, främlingsfientlighet och Sverige i framtiden, det senare för att få ett längre perspektiv. Genom den öppna debatten kan de bemötas, i tystnaden kan de växa.
Under en ganska lång tid har vi nu mejlat fram och tillbaka om former och tid. Jag ställde krav på en oberoende debattledare och jag ville inte vara den som planerade det hela. Stig-Björn Ljunggren kommer att leda debatten som går av stapeln den 7 juli i Almedalen. Tiden är ännu inte fastslagen men det blir innan 13.00 och en timme lång ungefär.
Det hela har sysselsatt mig tankemässigt en längre tid. Självklart tar jag debatter med alla meningsmotståndare. Det är min liberala övertygelse om att det är den rätta vägen. Samtidigt finns det andra aspekter som väger in. Hur mycket är man den som bidrar till legitimering, hur blir en eventuell för- och efterdebatt?
Efter att jag har pratat och diskuterat med många personer jag känner stort förtroende för har jag blivit stärkt i uppfattningen att jag ska anta debattutmaningen. Det får mig att tänka på sommarhalvåret 2002 när jag jobbade på ledarredaktör på Norrtelje tidning. Vi beslutade att hantera nationaldemokraterna som växte fram på samma sätt som alla andra partier. Vi publicerade deras artiklar, bevakade deras engagemang och vi bemötte dem från ledarplats och uppmuntrade samhällsdebatten. I Norrtälje kom man inte in i kommunfullmäktige.
I Södertälje valde man en motsatt strategi i ett försök att låta dem dö ut i tystnad. Där fick de under dog argument och kunde försöka driva en linje om att vi är de enda som talar sanning. I Södertälje finns de också representerade i fullmäktige idag.
Debatten kommer att handla om integration, främlingsfientlighet och Sverige i framtiden, det senare för att få ett längre perspektiv. Genom den öppna debatten kan de bemötas, i tystnaden kan de växa.
onsdag, maj 04, 2005
Liberalt dilemma eller liberalism och makt
Självklart vill jag se liberala grupperingar så stora som möjligt i alla länder. I England pågår valfebern för fullt. Liberal democrats är av namnet det självklara valet. Att jag därtill har träffat många från Lib dem som är oerhört goda debattörer och ideologer stärker mig i tron på dem. Det vill säga ända till jag börjar studera den nationella politiken.
De liberaldemokrater jag har träffat har varit dem som är djupt engagerade i europeiska unionen. En av de bästa talare jag har lyssnat till är Graham Watson från lib dem som är ledare för vårt Europeiska liberala parlamentariska arbete.
Jag ska villigt erkänna att det är sporadiskt jag surfar igenom de engelska tidningarna. Bilden jag har fått av lib dem i media är att de har en agenda mycket lik de svenska socialdemokraternas. Det enklaste sättet att studera hur en organisation själv vill uppfattas är att besök deras hemsida.
På lib dems hemsida förstärks dock bilden av ett sosse light parti. Orientering tycks vara mer pengar till alla via staten på ett eller annat sätt.
Dick Erixon har skrivit om det, här hittar ni lib dems egna korta formuleringar och bilden förstärks exempelvis i Guardian.
Som en parantes kan sägas att Tony Blairs argument verkar också vara lika slut om Ardalan Shekarabis i debatten om platt skatt. Hans argument enligt Guardian är att inte rösta på lib dem för att det vore att släppa in Tory bakvägen.
Med all säkerhet har lib dem gjort en Reinfeldt och omprövat ett antal ställningstaganden för att öka chansen för att skifte vid makten och också maximera antalet liberala parlamentariker. Problemet med lib dem där många kallat sig socialliberaler blir att en allt för hård omorientering innebär att de hamnar mitt i labourfåran.
Jag har inte insikten om vilka debatter som pågår i partiet idag men jag ska undersöka det. Min förhoppning är att de får en värdig position i parlamentet och att de också vågar orientera sig tillbaka till den ideologiska orientering som är värdig den liberala idétraditionen. Nu är maktens sötma starkare än den ideologiska ådran.
De liberaldemokrater jag har träffat har varit dem som är djupt engagerade i europeiska unionen. En av de bästa talare jag har lyssnat till är Graham Watson från lib dem som är ledare för vårt Europeiska liberala parlamentariska arbete.
Jag ska villigt erkänna att det är sporadiskt jag surfar igenom de engelska tidningarna. Bilden jag har fått av lib dem i media är att de har en agenda mycket lik de svenska socialdemokraternas. Det enklaste sättet att studera hur en organisation själv vill uppfattas är att besök deras hemsida.
På lib dems hemsida förstärks dock bilden av ett sosse light parti. Orientering tycks vara mer pengar till alla via staten på ett eller annat sätt.
Dick Erixon har skrivit om det, här hittar ni lib dems egna korta formuleringar och bilden förstärks exempelvis i Guardian.
Som en parantes kan sägas att Tony Blairs argument verkar också vara lika slut om Ardalan Shekarabis i debatten om platt skatt. Hans argument enligt Guardian är att inte rösta på lib dem för att det vore att släppa in Tory bakvägen.
Med all säkerhet har lib dem gjort en Reinfeldt och omprövat ett antal ställningstaganden för att öka chansen för att skifte vid makten och också maximera antalet liberala parlamentariker. Problemet med lib dem där många kallat sig socialliberaler blir att en allt för hård omorientering innebär att de hamnar mitt i labourfåran.
Jag har inte insikten om vilka debatter som pågår i partiet idag men jag ska undersöka det. Min förhoppning är att de får en värdig position i parlamentet och att de också vågar orientera sig tillbaka till den ideologiska orientering som är värdig den liberala idétraditionen. Nu är maktens sötma starkare än den ideologiska ådran.
Plattskattedebatt i Svt 24
I måndags var min förste vice ordförande Sofia Karlsson i Svt 24 och debatterade platt skatt med Ardalan Shekarabi. Ardalan hotade konstant med att välfärden raseras för att vi sänker skattetrycket och kallade det hela revolutionärt.
Ardalan inledde sin argumentation på detta sätt:
”Det är tragiskt att centerpartiet är på väg högerut och man ser att de satsningar om Timbro gjorde på CUF för fem sex år sedan har ett resultat.”
Sofia gjorde utomordentligt bra ifrån sig och mosade honom mot slutet. Detta är bara ett exempel i raden på hur stor avsaknaden på argument är inom socialdemokratin. Det enda han hade att komma med var att hota med högerspöket.
Ungefär 21-22 minuter in i inslaget som ni hittar här finner ni inslaget.
Ardalan inledde sin argumentation på detta sätt:
”Det är tragiskt att centerpartiet är på väg högerut och man ser att de satsningar om Timbro gjorde på CUF för fem sex år sedan har ett resultat.”
Sofia gjorde utomordentligt bra ifrån sig och mosade honom mot slutet. Detta är bara ett exempel i raden på hur stor avsaknaden på argument är inom socialdemokratin. Det enda han hade att komma med var att hota med högerspöket.
Ungefär 21-22 minuter in i inslaget som ni hittar här finner ni inslaget.
Statsministern hos OECD i Paris
Så var OECD:s forum i Paris över och sent i går kväll var jag hemma. Under gårdagen höll Göran Persson sitt anförande som var intressant ur flera synpunkter. Dels handlar de svenska ekonomiska framgångarna som att vi satsar mycket på skolan sade statsministern. Frågan kom från det kinesiska sändebudet som först hyllade Sverige och därefter undrade vad Kina kunde lära sig av Sverige? Skolan är grunden för att lösa problemen.
På det hela taget var svaret på frågan oerhört flummigt. Jag tror statsministern blev något ställd av det svallande berömmet som kom från kommunistdiktaturen och han valde att lägga fokus på skolan i stället för att hamna i ekonomiska diskussioner. Han har ju en gång kommenterat Kina som ett stabilt land och vill med all säkerhet inte än en gång hamna i det blåsvädret.
Vidare proklamerade statsministern förvånande att frihandeln är vägen för att bryta tredje världens fattigdom och jag var mycket nöjd över hans ambition att vilja förändra EU:s jordbrukspolitik. Den tydliga adressen för det senare var den franske finansminister som talade efter Göran Persson. Ett kort svar från Tierry Breton kring jordbrukspolitiken med en formulering som att det är möjligt att tänka på jordbrukspolitiken. Inga löften där inte och Frankrike lär med andra ord fortsätta att blockera nödvändiga reformer på jordbrukssidan.
I frågan om frihandel återkom statsministern ett par gånger men han blev aldrig mer konkret. Det är ju allmänt känt att många talar om frihandel liksom liberalism men de flesta är inte beredda att gå till handling efter att de fagra talen avslutats. Han presenterade dock en siffra om att 350 miljoner människor skulle kunna lämna fattigdomen om handelshinder rivs globalt. Det är enligt statsministern en fjärdedel av dem som lever i absolut fattigdom.
”Rich and poor countries alike will benefit from free trade.” Så sant som det är sagt. Men kommer det att avspegla sig i någon typ av handling från regeringens sida? Knappast.
I samma tal kommenterade han globaliseringen med ord som kändes mer socialdemokratiska och skeptiska. ”Vi kan inte lämna människor ensamma på globaliseringens hav.” (Fri översättning).
Det behövs också regleringar globalt och undertonen är att välfärdsstaten måste sprida sig från de nordiska länderna och sedan som en löpeld över världen. Frågan är hur väl det överensstämmer med fri handel? Det lär vi inte få veta för mer konkret än detta tal kommer statsministern inte att bli.
På det hela taget var svaret på frågan oerhört flummigt. Jag tror statsministern blev något ställd av det svallande berömmet som kom från kommunistdiktaturen och han valde att lägga fokus på skolan i stället för att hamna i ekonomiska diskussioner. Han har ju en gång kommenterat Kina som ett stabilt land och vill med all säkerhet inte än en gång hamna i det blåsvädret.
Vidare proklamerade statsministern förvånande att frihandeln är vägen för att bryta tredje världens fattigdom och jag var mycket nöjd över hans ambition att vilja förändra EU:s jordbrukspolitik. Den tydliga adressen för det senare var den franske finansminister som talade efter Göran Persson. Ett kort svar från Tierry Breton kring jordbrukspolitiken med en formulering som att det är möjligt att tänka på jordbrukspolitiken. Inga löften där inte och Frankrike lär med andra ord fortsätta att blockera nödvändiga reformer på jordbrukssidan.
I frågan om frihandel återkom statsministern ett par gånger men han blev aldrig mer konkret. Det är ju allmänt känt att många talar om frihandel liksom liberalism men de flesta är inte beredda att gå till handling efter att de fagra talen avslutats. Han presenterade dock en siffra om att 350 miljoner människor skulle kunna lämna fattigdomen om handelshinder rivs globalt. Det är enligt statsministern en fjärdedel av dem som lever i absolut fattigdom.
”Rich and poor countries alike will benefit from free trade.” Så sant som det är sagt. Men kommer det att avspegla sig i någon typ av handling från regeringens sida? Knappast.
I samma tal kommenterade han globaliseringen med ord som kändes mer socialdemokratiska och skeptiska. ”Vi kan inte lämna människor ensamma på globaliseringens hav.” (Fri översättning).
Det behövs också regleringar globalt och undertonen är att välfärdsstaten måste sprida sig från de nordiska länderna och sedan som en löpeld över världen. Frågan är hur väl det överensstämmer med fri handel? Det lär vi inte få veta för mer konkret än detta tal kommer statsministern inte att bli.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
