Maktskifteståget genom Stockholm idag blev en dundersuccé. Enligt Polisen gick runt 5000 centerpartister i tåget, mer än på många många år. Riktinget hölls i humelgården, här är mitt tal i helhet. Följ stämman, minut för minut på
www.centerpartiet.se/stamma2005Det talade ordet gäller
Förra året samlades vi till riksting i Västerås efter en intensiv och framgångsrik kampanj till EU-parlamentet. I år samlas vi till riksting för att fortsätta bygget av det nya centerpartiet och för att stärka vår politik inför den kommande valrörelsen. En valrörelse som kommer vara avgörande för både centerpartiets och Sveriges framtid.
Centerpartiet har kommit enormt långt i att återknyta till det som jag anser är partiets ideologiska kärna. Den kärnan är kritiken av övertron på staten, av byråkratiseringen, av den minskande tilltron till enskilda människor och för allas förmåga att växa. Och det är insikten om varje människas grundmurade vilja att vara i kontroll över sitt eget liv.
De sista åren har vi också haft självförtroendet att formulera dessa kärnvärden i en tydlig kritik av socialdemokratins Sverige. Den här stämman tar vi ytterligare steg för att forma visionen och drömmen för vårt Sverige.
Under våren har det börjat blåsa kring oss. Det är bra, och om inte allt för länge kommer det att vara full storm. Vi har visat att vi är de liberaler som inte sviker. Men det kommer krävas än mer innan vi fullt ut har bevisat vår fasthet. Centervänner, låt oss kasta loss och göra ett ordentligt ideologiskt avstamp här i Stockholm!
I Rosenbad och i LO-borgen har man full uppsikt på vad som pågår i centerpartiet. Snart kommer maktens kvarnar börja mala för att krossa den sunda opposition vi utgör. Göran Persson har redan försökt att utmåla mig som högerspöke och arbetslivsministern Hans Karlsson har krävt att Maud ska ta avstånd från mig i frågan om Byggnads agerande gentemot letterna. Men Maud stod pall, och tji fick du Hans Karlsson.
Hans Karlsson, du vägrade ta debatten med mig i sakfrågan och det förstår jag. Med så svag argumentation som du har så vägrar du att stå vid skampålen och själv ställa upp i den utmaning du själv gav. Jag är beredd att ta debatten med dig när som helst, var som helst. Den hälsningen skickar jag med dina partikollegor som är här för att lyssna och observera vad som händer i centerpartiet.
Centervänner. Vi vågar stå upp när vinden piskar i ansiktet. När LO-ombudsmännen ringer och hotar och när de socialdemokratiska kommunalråden väser i öronen för att skrämmas. Vi ser förbi de socialdemokratiska dimridåerna och vi vågar tala om hur verkligheten ser ut för vanligt folk. Det, och inte statskrameri, är mod och politisk vilja!
Det kommer att bli tufft. Det är hårda dagar fram till valet, men det är väl ingen som trodde att det var lätt förr om åren heller. När Carl Berglund för snart 100 år sen startade centerpartiet som en proteströrelse mot statens övergrepp och för människors frihet. När Torbjörn Fälldin stod upp för enskilda människors äganderätt i maktens korridorer på 70-talet. Eller när Karin Söder kämpade för jämställdhet mellan män och kvinnor. Men för att våga ta centerpartiet dit det hör hemma, till regeringen, krävs mod precis som det gjorde i historien.
På den här stämman knyter vi mer än någonsin an till våra rötter, idétradition och samhällskritik som har lett till framgång – och som kommer att ge framgång nästa höst.
För när vi ser oss omkring i Sverige ser vi de möjligheter vårt land erbjuder. Vi ser den inneboende drivkraften hos människor som vi vill bygga vidare på. Vi ser den empati och den styrka som finns i svenskarnas hjärtan som hjälpte oss att stoppa övergångsreglerna. Vi ser den kärlek som människor visar varandra – utan att staten vare sig har utrett eller tillsatt någon nationell kärlekssamordnare.
Vi ser den fantastiska naturen, dess möjligheter och dess resurser – trots att all mark inte lagts under naturvårdsverkets paraply.
Vi ser den industrikunskap som finns och den iver efter en god miljö som är väl förankrad hos svenskarna.
Vi ser vår fantastiska huvudstad som kan mäta sig med Paris, Rom och New York. Sverige och Stockholm är fantastiskt!
Men det finns sidor som vänsterkartellen med socialdemokratin i spetsen väljer att blunda för. Det finns människor som lever utanför samhället och som varken är med i dokusåpor eller får göra sin röst hörd på andra sätt.
Det finns berättelser i det här landet som aldrig får berättas och när Göran Persson står i riksdagens talarstol och predikar om att socialdemokratin och staten inte behöver yppa självkritik, då mina vänner, då blir jag rosenrasande och det gör mitt politiska uppdrag oerhört tydligt.
Vi har flyktingar i det här landet som lever sämre än våra hundar. Ungefär 11 000 personer som gått under jorden och de lever idag helt utanför lagen – eller kanske trots lagen.
Vi ser kvinnor och män i offentlig sektor som möts av hånskrattande socialdemokratiska riksdagsledamöter som infört en stopplag när de vill ta över och driva den vårdverksamhet de själva jobbar i.
Vi ser företagare som översköljs av bolagsverkets blanketthysteri. När det enda du vill är att driva eget företag möts du av statens pekpinnar och byråkratins gissel.
Vi ser hur det fortfarande begås hatbrott gentemot homosexuella – trots att det idag är 2005. Hur bögar, flator och transpersoner är rädda att gå hem ensamma efter en kväll ute och vi har sett att detta har kostat alldeles för många liv.
Vi ser fackförbundet Byggnads som driver hetskampanjer mot småföretagare i byggbranschen och skriker ”go home” till byggnadsarbetare från Lettland.
Vi ser hur allt fler hamnar på gatan och faller igenom de svenska skyddsnäten. Vi vet också att här under oss i Stockholms kloaker finns människors som regeringen vägrar att se.
I onsdags var jag på en flyktingförläggning i Söderhamn och fick med egna ögon se och höra vad som pågår. Hur migrationsverket använder mat som utpressningsmetod för att få flyktingarna dit de vill. Där den lilla dagersättning flyktingarna har rätt till har bytts mot matkuponger. Och man blir mörkrädd när man hör hur personal har sagt att ”det är inte vårt bekymmer om du lever eller dör, vi kan köra dig till kyrkogården”.
I Söderhamn träffade jag Hoa. Jag kan inte med ord återge allt som sades i hans blick. Vid dagens slut tackade Hoa för att han äntligen fått en röst. En liten glimt av människovärde gick att ana. Att jag fick vara med när han avfyrade sitt första leende på de två år han varit i Sverige var en upplevelse som i all sin litenhet var ett av de mäktigaste ögonblicken jag varit med om.
Att få höra hur svensk polis har uppmanat flyktingar som inte är välkomna i sina hemländer att skaffa falskt pass för att kunna skickas hem under falsk identitet gör mig mörkrädd. Historier vi hör ifrån andra länder kan vi också få höra här hemma. Frågan är om vi orkar lyssna eller om vi medvetet väljer att vända bort ansiktet?
Trots dessa bilder står Göran Persson fortfarande lika nöjt i talarstolen och berättar att allt är bra. Mina tankar går osökt till Marie Antoinette som när hon fick veta att brädet var slut frågade varför folket inte åt bakelser. Och den som vågar kritisera de felaktigheter som finns i Sverige utmålas nära på för att vara landsförrädare.
I grund och botten har allt detta sin grund i Socialdemokratins övertro till statens möjligheter att sköta och kontrollera människor liv. Göran Persson påminner allt mer om en kvinna i en tv-reklam som gick för några år sedan där hon inte ville höra vad de andra sa. I stället slog hon för öronen och skrek bingo, bingo, bingo. Precis just sådan är dagens socialdemokrati.
Tyvärr har vi också inom centerpartiet tidigare varit fångar i den socialdemokratiska beskrivningen av vårt land, men nu är det slut med det. Vi sätter punkt. Vi går vidare och är idag den kaxigaste utmanaren till den verklighetsfrämmande, socialdemokratiska adeln.
Systemsveriges misslyckanden blir aldrig tydligare än när det kommer till dem som allra mest behöver en trygg vrå i världen och dem som har det allra tuffast i samhället.
Få av oss är det som överhuvudtaget har kunnat föreställa oss sådana berättelser i Sverige. Mycket av det grundar sig i vår enorma övertro till statens och systemens möjligheter att lägga saker till rätta i våra liv.
Är vi för tjocka kan man besluta om fettskatt, är cigarettpaketen för små kan man förbjuda dem. Men de sociala övergrepp som sker i myndigheternas namn - dem blundar vi för.
Systemsverige är idag kallare än på årtionden. Skattsedeln har blivit den moderna tidens avlatsbrev där vi köper oss fria från medmänsklighet. Vi betalar världens högsta skatter och vi har systemen, därför behöver vi inte vara medmänskliga. Vi behöver inte bry oss om våra barn, inte om våra gamla föräldrar, inte om grannen och allra minst om de flyktingar som finns i Sverige. Hit har det socialdemokratiska statsbygget fördrivit oss. Men nu säger vi stopp och kräver förändring.
Vi föreslår ett grundtrygghetssystem som inte bara göder medelklassen utan som är rättvist och garanterar att ingen faller igenom revorna i välfärden.
Det är därför jag lägger förslag till stämman om en förändrad psykiatri där hon som behöver vården står i fokus – och inte vilken huvudman som ska utföra den.
Vi ska öppna för företagsamheten på de områden där staten har monopol. Vi ska låta de kvinnor i vården som vill få sköta sin verksamhet och utveckla den efter eget huvud utan att det offentliga lägger hinder i vägen.
Vi ska garantera att den fria rörligheten i Europa upprätthålls och att de som arbetar i Sverige hanteras med respekt och medmänsklighet.
Vi ska släppa loss de goda krafter som finns och som bejakar humaniteten. Det är därför CUF idag som ett första litet steg nu går runt och samlar in pengar till medborgarnas flyktingombudsman.
De pengar ni lägger i bössorna gör en enorm skillnad. Vi kan inte göra allt och vi kan inte hjälpa alla. Men som medborgarnas flyktingombudsman Merit Wager brukar säga:
”Vi kan alla göra något. Och vi har ett personligt ansvar att agera när vi ser de övergrepp som begås i vår omgivning”.
Vi skickar en tydlig hälsning från rikstinget direkt till Migrationsverkets ledning.
Till den dagen dagersättningen åter betalas ut till Hoa i Söderhamn ser vi till att stå för maten. När ni fallerar i att vara humana är det vår plikt att fylla den rollen.
Vi ska leda arbetet för lägre skatter och för ökad frihet på alla fronter. Lika viktigt är dock att vi inte blir systemkramare utan gör de förändringar som behövs utifrån ett människoperspektiv. Vi vill inte ha makten för att rädda systemen. Vi vill åt makten för att rädda de svenska medborgarna från ett allt kallare samhälle. Det behövs ett värderingsskifte i svensk politik. Från systempolitik till människopolitik. Det är vår uppgift att garantera i Allians för Sverige.
- - - - - - -
Vi tar nu de första stegen för att på allvar släppa lös de krafter som kommer att bygga ett modernt, varmt och borgerligt Sverige. Alla ni som är här idag och alla där hemma behövs för att nå dit. Ert mod, engagemang och klarsynthet kommer bygga ett starkare centerparti. Vi ska vara det centerparti som inte sviker.
TACK!
