Det är fantastiskt kul att läsa om sig själv. Ju mer offentlig man är desto mer vet alla andra om en. Särskilt vänstern i svensk politik ska alltid in och grotta i hur man är uppväxt och tillskriva mig epitet. Jag kan inte förstå hur det är att inte ha pengar osv. Det är oerhört sällan, om ens någonsin, som borgerliga politiker drar upp andras privata förehavanden i debatter eller tillskriver folk värderingar de aldrig uttryckt själva.
Min uppväxt hör liksom inte hemma i den politiska debatten men när vänstern inte har argument drar de in det privata i diskussionen. Jag är uppväxt utan att åka på utandssemestrar, de var inte så många i Sverige heller. Mamma och pappa har alltid sett till att hålla oss ungar hela och rena och de har alltid satt sig själva i sista rummet.
Vi har aldrig haft nya bilar och på somrarna jobbade jag när vännerna åkte bort. Och jag är så tacksam att för den uppväxten. Vi ungar fick lära oss värdet av att jobba. Att man är ansvarig för sitt liv och att hårt arbete lönar sig. Inte för något skulle jag vilja ha växt upp annorlunda.
Det som starkast bidragit till att jag är liberalt sinnad är just det faktum att oavsett vilken familj man kommer ifrån måste det vara tillåtet att ha drömmar och att våga gör saker som ens familj tidigare inte gjort.
Jag tycker att arbetarklassretorik är trams, humbug och den största bidragande orsaken till att jantelagen är så stark i Sverige. Den lär dig att du skall bliva vid din läst. Du ska inte tro att du kan göra något som andra kan. Den skapar en underkastelsementalitet hos medborgarna som gör dem beroende av staten. Den förklara för dig att det är ingen idé att försöka för ditt öde är redan beseglat.
Jag å min sida är övertygad om att vi med ett samhälle som uppmuntrar kreativitet, skapande och strävande kan få se ett mycket rikare land. Ett land där var och en känner att omöjligheterna raderats och ersatts av möjligheter. Där det lönar sig att vara strävsam och där också den som likt mig växt upp i en arbetarfamilj kan få utveckla sig själv.
Tänk så vackert det skulle vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Lite väl förenklat, även om det var väldigt fint.
Jag tycker att arbetarklassretorik är trams, humbug och den största bidragande orsaken till att jantelagen är så stark i Sverige.
Men högerretorik går bra och är sann?
Hur går det till när nåt blir sant?
Köp Bertoluccis 1900.Se hela filmen och fundera över hur världen ser ut och alltid har sett ut.
Livet är svårare än att höger eller vänster är rätt ...eller fel och ingen behöver förenklingarna.
Det enda man blir av dom är dummare och i värsta fall ett redskap.
Det är skillnad på jantelag och skryt.
Skryt uppkommer ofta av personer som av någon anledning känt sig tillbakatryckta i livet, under uppväxten eller på andra sätt och därför har mindersvärdeskomplex.
Jag tror inte att det är så många som tycker att det är retligt att du inte "blivit vid din läst". Snarare är det väl det att du skryter och framhäver dig själv hela tiden och att du har så extrema åsikter som din regering egentligen inte har mandat att driva. Tror framförallt att det är det som gör att folk är sneda på dig.
Nygren: Mot vilka teorier lutar du dig när du beskriver uppkomsten av skryt?
Vad är det för fel att framhäva sig själv? I detta jantelagens land så lär ju ingen annan än just du framhäva dig själv. Att du kallar det skryt får väl snarare tillskrivas "i betraktarens öga"
Och till sist: vilka åsikter är extrema?
Du behöver inte svara, då frågorna är tämligen retoriska till sin karaktär.
Socialister ser en möjlighet till att klaga där vi andra ser en möjlighet...
Iofs var det ganska många moddar och liknande som klagade när Aftonpravda slog upp nyheten om att Ohlys dotter går på friskola. Fast å andra sidan är väl den satungen aktiv medlem i Ung Vänster? Gah, enligt mig är det varken till eller från med friskolor i vilket fall.
Jantelagen är väl inte riktigt en högervänsterfråga. Min upplevele är mer att det är en generationsfråga, att äldre generationer gärna tillrättavisar yngre gällande de senares drömmar och aspirationer. Detta alltså oavsett vilken politisk färg de har.
Sen att Federley lägger upp menyn för gourmethögern, det är väl ändå menat att skryta en aning va? Jag menar, jag hör inte ett budskap om att "hit kan ni också komma", utan snarare lite "såhär bra har jag det och ni, muahaha". Samtidigt ligger säkert en stor av den inläsningen hos bara mig. Eller?
Den Moderna Liberalisten: "Jag skall jobba för att ingen skall leva under sämre levnadsbetingelser än jag själv."
Den Moderna Socialisten: "Jag skall jobba för att ingen skall leva under bättre levnadsbetingelser än jag själv."
blissing, det där är väl ändå inte helt sant?
Federley skriver: ” Det som starkast bidragit till att jag är liberalt sinnad är just det faktum att oavsett vilken familj man kommer ifrån måste det vara tillåtet att ha drömmar och att våga gör saker som ens familj tidigare inte gjort.” Mycket bra. Människor ska inte endast tillåtas ha drömmar, utan de ska även ha chansen att förverkliga dessa drömmar för att ”våga göra saker som ens familj inte gjort tidigare”. För att dessa fina ambitioner ska bli verklighet måste vi skapa ett samhälle som inte bara tillåter, utan aktivt stöttar klassresenärer. Den svenska välfärdsstaten är oöverträffat när det gäller att främja klassmobilitet. För oss vänstersinnade debattörer är det självklart att inte bara drömma och tillåta, utan även att stötta och underlätta. Rättvisa och jämlikhet är lönsamt för enskilda individer. Sverige har för övrigt en högre klassrörlighet än USA, vilket borde glädja även liberalt sinnade debattörer. Och utan det offentligt finansierade svenska utbildningssystemet kanske vi inte skulle ha förmånen att lyssna till Federleys åsikter, vem vet.
"Jag tycker att arbetarklassretorik är trams, humbug och den största bidragande orsaken till att jantelagen är så stark i Sverige. Den lär dig att du skall bliva vid din läst. Du ska inte tro att du kan göra något som andra kan. Den skapar en underkastelsementalitet hos medborgarna som gör dem beroende av staten. Den förklara för dig att det är ingen idé att försöka för ditt öde är redan beseglat."
Håller med fullständigt. Vet av egen erfarenhet att klassresenärens värsta fiender är dess omgivning vars rädsla för att behöva förändra sig själv gärna håller tillbaka andra. Det som saknas för att göra en klassresa är inte materiella förutsättningar utan rätt mindset. Att lämna kollektivets pissljummna omfamning och testa sina egna vägar är det tyvärr inte så många som vågar.
Sen är de som utnämner sig till arbetarklassens företrädare ofta från övre medelklass eller överklass själva. Lenin, Palme, Che Guevarra, Castro, Myrdal etc. Jag antar att det finns något slags ouppklarat Oidipuskomplex i bakgrunden.
”Sverige har för övrigt en högre klassrörlighet än USA, vilket borde glädja även liberalt sinnade debattörer”
Det är ju förövrigt ett påstående som har kritiserats:
http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=5&year=2006
"Some good news in the Charlemagne column in the new The Economist: Social mobility in the Nordic countries is high, higher than in the United States. At least in low-income groups:
"Around three-quarters of sons born into the poorest fifth of the population in Nordic countries in the late 1950s had moved out of that category by the time they were in their early 40s. In contrast, only just over half of American men born at the bottom later moved up."
It sounds good, and it is presented as great news, and the article searches for explanations in how our welfare and education systems empower the poorest. But there is an explanation so obvious that it´s a mystery to me that my favourite magazine don´t see it. In fact, they even mention it, without relating it to this discussion:
"The Nordic countries are distinctive in one further way: the sons born at the bottom (into the poorest fifth) earn roughly the same as those born a rung above them (the second-poorest fifth)."
Now, if you do the job that Charlemagne didn’t do, and relate this second quote to the first, you see that the social mobility in Nordic countries means that people can "earn roughly the same", and yet, can be seen as socially mobile because they have statistically moved to a new income category.
If there are almost no wage differences obviously it´s easy to change your relative position, but that doesn´t show what is relevant to an individual: How easy is it for me to improve my income and my life significantly?"
Lät lite som ett väckelse möte med kristdemokraten Ulf Ekman.
Verkar på något nästan saligt sätt vara inspirerat av 90-talets bildtska "enda vägens politik".
Hmm, distans, analys och självreflektion verkar knappast vara starka inslag i dagens arbetarförakt?
/Jorden & Arbetaren, gillar inte banditalliansen, men de kan vara nog så roliga!
Så fruktansvärt patetiskt:
"Min uppväxt hör liksom inte hemma i den politiska debatten men när vänstern inte har argument drar de in det privata i diskussionen. Jag är uppväxt utan att åka på utandssemestrar, de var inte så många i Sverige heller. Mamma och pappa har alltid sett till att hålla oss ungar hela och rena och de har alltid satt sig själva i sista rummet.
Vi har aldrig haft nya bilar och på somrarna jobbade jag när vännerna åkte bort. Och jag är så tacksam att för den uppväxten. Vi ungar fick lära oss värdet av att jobba. Att man är ansvarig för sitt liv och att hårt arbete lönar sig. Inte för något skulle jag vilja ha växt upp annorlunda."
Alla dessa tomma floskler får mig att tänka på den där klassiska Monthy Python-sketchen där John Cleese m. fl. satt och skröt och försökte överträffa varandra i vem som hade haft svårast barndom. PINSAMT Federley!
Skicka en kommentar