Vilken politik man företräder utgör kanske en tredjedel av politiken, minst en tredjedel är retoriken och en del är förpackningen. De som i allt fackets agerande utanför alla rimliga gränser försvarar dem har känt sig trängda den sista tiden. Nu samlar de sig för att slå tillbaka. Retoriken använder man till fullo i sina försök att vända debatten. Än så länge är försöken bara plumpa och obegåvade men var så säker på att de laddar för fullt.
Notera också återigen tonen i det som Arbetaren skriver. Aggression och desperation är numera kännetecknande för den samlade vänsterns retorik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Extra dumt blir ju de sista styckena:
"I den allmänna fackföreningshetsen passar Svenskt Näringslivs Urban Bäckström på att damma av kraven på att stridsåtgärder ska vara ”proportionella”, eftersom det råder en ”obalans” på arbetsmarknaden där facket har för mycket makt.
Men om facken verkligen har oproportionerligt mycket makt, varför tjänade då en genomsnittlig LO-medlem 19100 kronor i månaden 2005, medan storföretagens vd:ar i genomsnitt tjänade 13 gånger mer, 240000 kr i månaden?"
Det är ju knappast storföretagen som är utsatta för idiotierna av fackförbunden. Men visst är det roligt att slänga med stora siffror. Om det sen inte har med saken att göra kvittar väl...
Det vore trevligt om du kunde belägga den där återkommande tesen om att facket är på krigsstigen men någon sorts jämförande empiri (t ex strejkdagar nu jmf. med strejkdagar
förr; eller strejkdagar under denna avtalsrörelse jämfört med tidigare liknande avtalrsörelser etc.). Den tycks nämligen inte vara sann. Fackföreningar har alltid krävt kollektivavtal, många även på arbetsplatser utan anställda.
Det tycks snarare vara en passande, men falsk retorik; din kamp mot fackföreningarna framstår som så mycket mer rättfärdig om det är "de" som attackerar...
/ Petter
Det är nog inte mycket att oroa sig över - försöken lär förbli precis plumpa och felaktiga framöver. Varje människa som försöker att få proportionalitet i maktförhållanden mellan fack, stat, och arbetare utmålas som "nyliberal" (gasp!). Så har retoriken från vänster alltid sett ut, och lär så förbli.
Skicka en kommentar