Ni lär ju inte missa det under dagen om ni undgått det så här långt. Niklas Svensson gjorde en undersökning bland riksdagens ledamöter och fårgade om de provat droger. Jag som har hållningen att man ska svara ärligt sade att jag en gång provat hasch och kokain vid separata tillfällen. Artikeln komme ri nästa nummer av Plaza kvinna och jag har själv inte läst den än. Bland andra Tomas Bodströmoch Mona Sahlin har också valt att svara ärligt och ja på frågan.
Hälften av ledamöterna svarade och 12% hade provat någon drog. Jag tror ju personligen att de är fler men låt gå för det. Expressen skriver bäst om det av det jag läst tills nu.
Jag uppmanar ingen att ta droger, jag har inte känt behov av att göra det igen och jag tycker att de måste vara upp till var och en vad man stoppar i sig.
Nå väl. Nu debatt i kammaren och sen rusa till Arlanda för att hinna med till Armenien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
66 kommentarer:
Tack och lov att det finns politiker som vågar ha egen åsikt och stå för vad de gjort.
Statistiken i artikeln tror jag förresten inte för fem öre på. Svenskar vågar helt enkelt inte säga att de prövat droger.
nu blir det ramaskri fredde.
Jag tycker det är bra att du står för det.
Du är på MSN:s löpsedel: http://se.msn.com/
Detta ökar ditt anseende i mina och många andras ögon. Sveriges repressiva (och kontraproduktiva) narkotikapolitik är en helig ko.
Kul att någon folkvald vågar stå upp för det sunda förnuftet, så kanske en dag, (långt in i framtiden) att brukare slipper straffas och missbrukare slipper stigmatiseras.
Big-ups till dig Frederick!
Bra att du går ut med detta ärligt. Det stärker både dig och ger lite frisk luft i debatten tror jag.
Det är en märklig dramaturgi kring det hela av tyckare och media. Ingen bryr sig direkt och varför du gjorde detta, eller om du kommer göra det i framtiden, o dyl. Nej allt handlar bara om en sak: Att "ta avstånd" eller ej.
Det är väl detta sociologerna kallar en "rituell fråga". Det är viktigare att du publikt ställer upp på den gällande "riten" än att du faktiskt gör rätt eller mår bra.
Mysko detta.
Detta förvånar mig inte, måste jag säga.
För ett tag sedan, när Federley skrev om liberalisering av knark och liknande, skrev jag att "han kanske tagit intryck av kulturen med kokain på Stureplan".
DÅ anklagades jag för att ha fördomar. Nu uppger Federley att han testade det i "centrala Stockholm". Undrar om man kan dra några slutsatser av det?
Mycket anmärkningsvärt att vi har en riksdagsledamot som inte tar avstånd från kokain.
Centerpartiets fria fall fortsätter.
Varför applåderar folk att du har testat droger och står för det? Vad är det som är beundransvärt?
Jag hade varit mer imponerad om du hade haft lite stake i dig och faktiskt aldrig prövat skiten!
Dags att analysera ditt umgänge kanske?
Fredrick, kan du inte utveckla det här (när du kommer hem)?
»Jag uppmanar ingen att ta droger, jag har inte känt behov av att göra det igen och jag tycker att de måste vara upp till var och en vad man stoppar i sig.«
Det är svårt att se om du menar att droglagstiftningen är på tok för hård, eller om du menar att var och en måste ta personligt ansvar för att efterleva den.
"jag tycker att de måste vara upp till var och en vad man stoppar i sig."
Kan vi tolka detta som att du är liberal till den grad att du även lutar åt drogliberalism?
Hade ju varit intressant att få mer utvecklat.
Är det upp till var och en att stoppa i sig vad som helst även om det rör sig om ett preparat som är olagligt?
I vilka andra sammanhang är det ok att göra så som man känner även om det bryter mot lagen? Låter ju väldigt smidigt och lätt att anpassa till de flesta fall man vill ursäkta lagbrott.
Kanske dags för en nyansering, både för kritiker och lovordare:
Personligen tycker jag att det är bra att en politiker står för vad han gjort och sina åsikter.
Jag är själv liberal, och anser att det är upp till var och en vad de stoppar i sig, inklusive droger.
Däremot är det, oavsett åsikter direkt olämpligt för en riksdagsledamot att ta droger, vare sig det handlar om en vana eller "engångsföreteelse": det får inte råda något som helst tvivel om hur en riksdagsmans omdöme påverkats av hans privata vanor med "kemikalier".
Dock handlar detta om "gamla synder", så jag ser inget problem i dagsläget.
J.Büser bevisade just min poäng.
Huvudsaken är tydligen att man "tar avstånd från kokain". Hur i hela friden kan man ta avstånd från ett pulver förresten? Åsikter tar man väl avstånd i från, men en substans?
Svensk debatt kring droger handlar just om detta, inte om att hjälpa folk som har det svårt utan just om att utföra vissa riter i det offentligas ljus.
Modigt att svara på frågan. Att du står för att du provat droger tar bort en del fördomar om vilka som provar.
(Iallafall på landsbygden, där "man" tror att det "bara" är barn till arbetslösa och skilda föräldrar, typ.)
Fredde: Vadå stake i att inte prova droger? Har själv aldrig provat men tycker det är helt upp till var och en vad man stoppar i sig. Tycker vare sig mindre eller mer om Federley på grund av att han testat lite kokain, spelar lixom ingen roll.
Men jag måste dock säga att jag ser väldigt positivt på ditt uttalande om att det är upp till var och en, en till röst på Federley nästa gång chansen ges om han fortsätter på detta spår.
Hoppas inte drevet blir för tungt!
Är det töntarnas parad här? I princip alla jag känner har "testat" droger, milt uttryckt. jag är inte intresserad av vad du provat min vän, inte heller svenska folket är det sannolikt. Som politiker skall du fatta kloka beslut, producera och leverera. Du sitter i riksdagen med en lön på kanske 40.000, se till och gör ditt jobb och leverera, sorry, jag och en majoritet av svenska folket är inte intresserad av vad du och Bodström testat. Blanda inte ihop vad tidningarna tycker är intressant och vad svenska folket anser är relevant.
hej fredrik. kul att du kollade in i riksdagen. det lär ju inte bli en period till! tjingeling!
Efter att ha hört Federley i Studio Ett på P1 kan jag besvara min egen fråga och säga att han menar att drogbruk borde vara lagligt.
Jag håller med, men på ett villkor. Och det är inget litet villkor. Allt bruk av droger skall vara självfinansierande. De som avsiktligt brukar alkohol, nikotin (de två hör jag själv till) eller andra droger ska inte ligga andra till last så länge de har valet att låta bli. Skatten på alkohol skall exakt finansiera kostnaderna för samhället orsakade av alkohol -- hur omfattande de kostnaderna blir beror helt på hur omfattande den offentliga sektorn är, så privatisering eller inte: drogbruk skall vara självfinansierande.
Sålänge staten och därmed skattebetalare har utgifter på grund av drogbruk, är det helt legitimit att staten och därmed folket begränsar drogbruket. När drogbruk av vilken anledning som helst inte längre påverkar de som avstår från det, är det upp till var och en. Men man kan inte göra det i fel ordning. FÖRST gör man så att drogbruk inte kostar samhället något (alt. avskaffar samhället), SEN tillåter man drogerna. Annars skapar man ett samhälle där knarkare klänger på folk som just nu gläds åt lägre skatter.
Så A-laget på landets parkbänkar skall finansiera sitt eget missbruk, liksom tjackpundarna i landets geggarkvartar, strålande idé!
Förbjud skiten så vi slipper betala för det, narkotikan alltså. Alkoholen kan vi inte förbjuda, bör vi inte heller, det får vi väl ta på skattsedeln.
Bra att du står på dig Fredrick. Underbart att ha en riksdagsman som står för vad han gör, och är öppen med sina åsikter.
Stödet för den rådande sjuka lagstiftningen (som bl a har lett till högst överdödlighet bland missbrukare i Europa) har antagligen mindre stöd än vad den kompakta tystnaden får det att verka.
Det krävs fler som vågar stå för vad de tycker.
/Oscar
Robsten... det var det som var poängen ;)
Det är så typiskt att det blir moralpanik om en sån här sak i Sverige (ja det skulle väl ske i USA också iofsg..). Så otroligt fånigt. Jag ger blanka fan i om Federley, Reinfeldt eller t.om. Kungen har knarkat!
Så det var bra att du var ärlig, så det kan bli lite debatt i den här frågan.
Fredrick!
Du har min fulla respekt! Jag måste säga att jag gillar dig än mer nu... trots att du är centerpartist.... du kommer att gå långt för din uppriktighet... Sverige behöver såna som dig!!
Hej!
Tycker mycket bra att du säger som det är. Det här pratet om att "väljarnas förtroende skadas" osv, är bara skitsnack. Klart att en och annan bull-mormor sätter förmiddagskaffet i vrångstrupen, när de får höra att en centerpartist "knarkar". Men majoriteten av väljarna ser ditt uttalande som positivt av den enkla anledningen att de uppskattar ärliga politiker. Många tummar upp från mig!
Där sprack bubblan om att eliten i riksdagen är perfekta. Bra om dessa sedan kan sluta och förfölja andra för olagligheter. Men att prova knark??? nä...nån gräns får man ju ha!
Personligen ska jag erkänna att jag också tycker att det var korkat, även om jag också anser att det bör vara fritt fram att stoppa vad man vill i kroppen, så länge man tar konsekvenserna.
Men att stå upp för det är förbannat bra.
hear ye hear ye! någon som känner många människor (JÄÄTEmånga människor) har berättat hur landet ligger. nu behöver vi inte fundera mer. :)
Det är skrämmande att du som riksdagsledamot tycker att det är okej att ta kokain. Kokain är en drog som är olaglig enligt svensk lag. Tänker du överhuvudtaget på vilken väg kokainet tog för att komma in i din näsa? Vilka människor som påverkats av de som distribuerar drogen?
Håll dig ifrån Stureplan och fokusera på politiken den lilla tid du sitter kvar!
Mike
Som det hette på bloggen Petter Partikulärt:
"Är det någon som är förvånad över att Federley knarkar? Många av hans politiska utspel har jag alltid misstänkt vara resultat av magiska svampar och konstiga luktsalt..."
Olofmartin
Läs ditt citat en gång till så kanske du blir lite klokare.
Vettu:
Om man inte har premisserna rätt så blir inget i resonemanget därefter rätt heller
Något som i princip punkterar nästan all vänsterpolitik. Felaktiga premisser alltså!
Det är också därför de mycket hellre vill prata om utopin...
Fantastisk att det finns politiker som vågar stå för vad de gjort även om det inte ses som positivt enligt pc-koden. Har studerat politisk etik vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund och arbetat politiskt i olika roller i snart 30 år. Jag beundrar dig ärligt och har också skrivit ett inlägg om dig http://ortendahl.blogspot.com/2007/05/fram-fr-fler-fredrick-federley.html
Man borde lyfta fram dig som en förebild i politisk etik istället för att försöka utmåla dig som en "fel förebild" och förespråkare för droger bland ungdomar. Har väntat länge på att hycklaren Björn Friis får avsked på grått papper från regeringen. Skulle föreslå dig på tjänsten istället.
Bra att du står för det! Tummen upp. Ärlighet beundrar jag.
Knark, den vita drogen.
Och vänsterpartiet vill legalisera droger, eller hur ska man annars tolka Alice Åström uttalande om att missbrukaren inte skulle ses som kriminell (SVT, Aktuellt 08/05/07)? Är knarkfrågan möjligtvis gränsöverskridande? Hehe. Bra för mig (:.
Helt rätt, förtroendet för dig bara ökar var dag som går. Klart man ska kunna vara ärlig, skulle inte skada om tillexempel expressen också var det ibland.
Att konsumera narkotika är att understödja en av de absolut smutsigaste verksamheter som finns. Det är att stoppa pengar rakt i fickan på organiserad brottslighet som lever på att människor offrar sina liv i alla led i framtagningen- från producent till konsument. Det tycker jag är lite mer allvarligt än att det är upp till var och än vad man stoppar i sig!
Det roligaste med alla dessa kommentarer måste ju vara argumenten ifrån ''anti-knarksidan'' om att drogindustrin är en smutsig verksamhet som förstör folks liv och att knarkare stoppar pengar rakt ner i fickorna på kriminella organisationer.
Hur FAN skulle det kunna vara ett argument EMOT legalisering? Om drogerna skulle legaliseras så skulle ju drogindustrin kunna skötas öppet och under av staten kontrollerade former som vilken annan industri som helst. Drogerna skulle kunna säljas på ''Knarkbolaget'' och staten skulle tjäna pengar på skatter (som skulle kunna gå till avvänjning och de andra kostnader som knarkandet bidrar till).
Christina som studerat politisk etik och jobbat politiskt i 30 år kanske kan tala om vad "pc-koden" är för något, har det med datorer att göra?
Clara, Micke m.fl. Det kanske är just för att kokainens "väg till näsan" är så smutsig som det borde legaliseras? Aldrig tänkt så långt att om det legaliseras så slipper man dessa problem och den enda som drabbas är idioten som väljer att ta det. Nej, fram för en legalisering av droger, även de tunga..
Visst skulle en legalisering låta staten gå in och ta kontroll över drogindustrin. Men särskilt mycket av produktionen sker väl ändå inte i Sverige?
Det som är den verkliga frågan är hur mycket drogbruk borde få lov att kosta samhället. Knarkare kostar pengar. Den som vill se en legalisering borde kunna svara på först och främst den frågan.
Alla "knarkare" kostar inte staten pengar.De som emellanåt använder narkotika gör det inte, förutsatt att de inte blir gripna av polisen. Polisens narkotikabekämpning kostar pengar. Rättegångar och fångvård kostar pengar. Tullens verksamhet kostar pengar. Trots alla resurser som vi lägger på narkotikabekämpning så är vi inte ett dugg närmre ett narkotikafritt samhälle idag än vi var på 70-talet när denna vision deklarerades.
De knarkare som kostar pengar oavsett om narkotika är lagligt eller inte är de som missbrukar. I dagsläget har vi ca 23000 tunga narkomaner i sverige, en siffra som har varit ganska konstant de senaste 30-40 åren. Narkotikamissbrukare behöver mycket vård, precis som alkoholmissbrukare, och det kostar pengar. Den som är intresserad kan kolla upp vad andra typer av vård kostar. Idrottsskador exempelvis, är inte direkt gratis. Men den stora kostnaden missbruket står för är de kostnader som vanliga medborgare betalar i form av ökade tillgreppsbrott och liknande narkotikarelaterade brott. Dessa typer av brott skulle minska kraftigt vid en legalisering, då det är narkotikans illegala status som skapar en svart marknad där priset trissas upp. Den internationella narkotikahandeln har idag en omsättning på ungefär 2500 MILJARDER kronor om året. Större delen av dessa pengar hamnar hos den organiserade brottsligheten. Nästan alla väpnade konflikter i världen finansieras åtminstone till en del med narkotikapengar. Tar man bort förbudet tar man även bort möjligheten för den organiserade brottsligheten att tjäna pengar på narkotikan, och man minskar krigsherrarnas möjlighet att finansiera krig.
Är det ett tillräckligt svar på frågan om att knarkare kostar pengar?
Jonas S...
»Är det ett tillräckligt svar på frågan om att knarkare kostar pengar?«
Nej, det var inte min fråga.
Du tar upp en mängd kostnader, mänskliga som ekonomiska, orsakade av narkotika. Eftersom jag förutsätter att du inte menar att samhället inte borde bekämpa lagbrott bara för att det kostar pengar, så tycker jag du säger emot dig själv när du tar upp narkotikabekämpningen som en utgift orsakad av brott mot en lag. Det kvittar vilken lag du tar bort så tjänar du pengar eftersom den inte längre behöver bekämpas -- ditt argument är tillräcklig för legalisering av mord. (?)
Droger kostar samhället pengar. Droger kostar också samhället andra värden.
Om jag förstår dig rätt så menar du att de missbrukare som begår andra brott egentligen innerst inne är snälla människor som inte alls skulle begå brott om de hade haft råd att underhålla sitt missbruk.
DU HAR HELT RÄTT! Droger påverkar nämligen psyket, vilket ju är poängen.
Den första förutsättningen för att annat än fåstyre och förmyndarskap ska vara sämre samhällsskick än demokrati, är att varje (i praktiken myndigförklarad) individ i princip kan antas själv kunna avgöra sitt eget bästa.
I ju lägre grad man kan anta att den förutsättningen är sann, i desto lägre grad är en demokrati ett gott samhällsskick. Även om försöken att minska narkotikans spridning i Sverige misslyckats sedan 70-talet (vilket jag blint antar att du har rätt i) så skulle en legalisering knappast innebära att den inte spreds ytterligare. Och alla de 23000 tunga missbrukare du nämner började också någon gång. En viss andel narkotikabrukare blir narkotikamissbrukare. Ju fler av de förra, ju fler av de senare. Lägre pris gör knappast saken bättre.
Eftersom narkotika(miss)bruk försämrar kvaliteten på demokrati som samhällsskick, kostar den också samhället på helt andra saker än pengar. Sålänge drogbruk är en kostnad för samhället (ekonomisk eller icke-ekonomisk) så anser jag att samhället har rätt att begränsa drogbruket.
Vad för medel man använder till detta är en annan diskussion. Den polisiära bekämpningen kan diskuteras och förbättras, i och med en legalisering skulle kostnaderna helt kunna täckas genom en punktbeskattning (något jag för den delen tycker alkoholskatten borde göra idag), eller så kan vi hitta på andra goda lösningar. Jag är inte emot en legalisering, men jag är emot en legalisering på icke-brukares bekostnad.
How's that for skyll-dig-själv-liberalism?
Så återigen frågan, nu mer välordad: hur ska de ökade förlusterna för samhället i och med en legalisering av fler droger finansieras?
"Så återigen frågan, nu mer välordad: hur ska de ökade förlusterna för samhället i och med en legalisering av fler droger finansieras?"
Ditt exempel där en legalisering av mord minskar samhällskostnaderna är felaktig. Ta detta exempel istället: Vi förbjuder onani. Tullens resurser ökas så att de kan beslagta sexleksaker. Polisen har rätt att göra husrannsakan om de misstänker onani.
Narkotikalagarna (ur en ekonomisk synvinkel) fungerar på ungefär samma sätt som onaniförbud.
Genom att legalisera narkotikabruk och se det som ett behov av vård istället för straff så sparar vi enorma summor pengar, varav en bråkdel kan användas till vård av missbrukarna.
Sprutbytesprogram och lokaler där heroinister kan injicera sin drog har även visat sig framgångsrikt. Missbrukare stjäl inte pga. att de är missbrukare. De stjäl pga. att drogen kostar för mycket och det finns helt enkelt inget annat sätt att finansiera sitt beroende.
Att vissa blir obotligt beroende av tunga droger går inte att undvika (tyvärr), så det enda sättet att bli av med brotten (som orsakas av det höga priset på drogen OCH beroendet) är att ge heroinisterna gratis heroin.
Hur fungerar detta då? Jo, heroin är i sig en väldigt billig drog. Det som gör den dyr är att den är olaglig. Precis som när man i en fin restaurang inte betalat för råvarorna, utan arbetet som ligger bakom. Genom att ge etablerade missbrukare gratis heroin så slipper de begå brott (vilket kostar samhället mycket mer pengar än gratis heroin någonsin kommer att göra). Dessutom får knarklangarna och de kriminella nätverken inte pengar från droghandeln.
Ovanstående är alltså en taktik som kan användas på tunga droger.
Cannabis t.ex. bör säljas på samma sätt som alkohol och tobak. Här är några punkter som påverkas om cannabis legaliseras:
Kriminella nätverk förlorar sina inkomster från droghandeln.
Polis, tull osv kan prioritera andra brott. Vi sparar mycket pengar.
Vi minskar missbruket av tunga droger eftersom man gör en skillnad mellan knark och knark. Cannabisrökare behöver inte komma i kontakt med knarklangare som även säljer tunga droger.
Människor får ett alternativ till alkohol och tobak. Cannabis har bevisats vara hälsosammare än dessa två idag lagliga droger.
Vanliga människor som röker cannabis och som på sin höjd bara skadar sig själva (och i så fall mindre än t.ex. vid tobaksrökning) slipper bli bestraffade.
De sjuka kan använda cannabis som medicin. Cannabis minskar illamående, dämpar smärta, mm. – egenskaper som kan användas vid många olika sjukdomar.
Va!? Tycker du att vi ska dela ut gratis opium, heroin, amfetamin, esctasy, lsd och crack till missbrukare?
Seriöst?
Cannabis:
»Ditt exempel där en legalisering av mord minskar samhällskostnaderna är felaktig.«
Instämmer fullständigt! Jag återanvände Jonas S tanke att drogbruk ska legaliseras eftersom brotsbekämpningen kostar pengar, men applicerade det på mord istället. På samma sätt fungerar ditt resonemang om onaniförbud.
Min poäng var att lagar inte är till för att öka tillväxten, utan för att upprätthålla den samhällsordning man beslutat om. Vad som borde vara legalt och inte är i första hand en fråga om etik, inte om kostnaden av upprätthållande av lagen.
»Genom att legalisera narkotikabruk och se det som ett behohv av vård istället för straff så sparar vi enorma summor pengar, varav en bråkdel kan användas till vård av missbrukarna.«
Instämmer fullständigt! Vård är bättre än straff. Men frågan om huruvida missbrukare ska straffas eller vårdas är separat från den om legalitet. Det är fullt genomförbart att ha en lag mot bruk där straffet undantagslöst består av vård.
Vård (och rätt och straff för den delen) kostar pengar, och i ett samhälle där samhället bekostar missbrukares vård anser jag att samhället har mandat att förbjuda bruk. Om vi undantar missbrukare från det offentligt finansierade vårdssystemet så att de får bekosta sin vård själva, har samhället enligt mig inte lika stor rätt att lagstifta mot bruket. Det är den principen jag försöker få fram. I dagsläget är det samhället som bekostar missbrukarvården, och därmed har samhället rätt att förbjuda. Och att inte förbjuda, såklart. Jag menar bara att det inte är orättfärdigt om vi väljer att göra så, eftersom Federley hävdar motsatsen.
»Missbrukare stjäl inte pga. att de är missbrukare. De stjäl pga. att drogen kostar för mycket och det finns helt enkelt inget annat sätt att finansiera sitt beroende.«
Instämmer fullständigt! Det jag försökte illustrera var hur missbrukare tvingas till brott av höga drogpriser och stor abstinens. Missbruket gör dem så svaga att de stjäl trots att de nog inte vill, och med all sannolikhet hade låtit bli om de kunnat. De kan inte längre avgöra vad som är bäst vare sig för sig själva eller andra, eftersom de stjäl för att få pengar till tunga och farliga droger (vem stjäl för att köpa hasch?), och därmed hotar drogberoendet som fenomen den första grundförutsättningen för att ett icke-despotiskt samhälle skall vara önskvärt. Med andra ord sjunker kvaliteten på demokratin.
Ovanstående är ännu en anledning till att jag anser att samhället med full legitimitet kan välja att förbjuda drogbruk. Vårdkostnaderna är inte den enda påverkan drogbruket har på samhället.
Tanken med en demokrati är att alla som berörs av ett beslut är delaktiga i beslutsprocessen. Eftersom drogmissbruk drabbar andra än den som valt att bruka och sedan blivit missbrukare, är enligt den principen samhället i helhet berättigat att delta i beslutsprocessen rörande drogbrukets legalitet.
Du skriver en massa annat om fördelarna med diverse droger. Jag tar inte i den diskussionen ens med tång, för det är i vilket fall inte relevant för det jag frågade.
Droger innebär förluster för samhället, det säger du till och med själv. Du menar att en legalisering skulle minska förlusterna för samhället, kanske till och med väldigt mycket, och att det därför är det enda riktiga.
Om droger legaliseras och allt det du säger slår in, kommer drogbruket ändå innebära förluster för samhället. I din vision långt mindre förluster än idag, men ändå förluster (du säger själv att man inte kan undvika att några blir missbrukare). Oavsett hur mycket bättre samhället blir med dina åtgärder, så innebär drogbruket icke försumbara förluster för samhället.
Alltså (återigen): hur ska de förlusterna kompenseras?
(försök att läsa vad jag skriver och svara på det istället -- jag är inte någon pamflett från socialstyrelsen, men alla de Endorfinernas Befrielsefronts Schablonargument du använder är formulerade mot sådana. Försök.)
” Va!? Tycker du att vi ska dela ut gratis opium, heroin, amfetamin, esctasy, lsd och crack till missbrukare?”
Extacy och LSD är inte droger som missbrukas i stor utsträckning. LSD är inte ens fysiskt beroendeframkallande. De andra drogerna däremot bör delas ut till etablerade missbrukare under kontrollerade former. Det är alltså inte så att heroin bör säljas i Pressbyrån, utan snarare så att de som missbrukat under en längre tid kan vända sig till ett slags vårdhem för missbrukare. Där kan de få rena sprutor, ”rent” heroin, samt hjälp med avvänjning.
” I dagsläget är det samhället som bekostar missbrukarvården, och därmed har samhället rätt att förbjuda. Och att inte förbjuda, såklart.”
Samhället har i princip rätt att göra vad som helst. Frågan är vilken narkotikapolitik som är bäst för samhället (folkhälsa, välfärd, ekonomi…)
”Eftersom drogmissbruk drabbar andra än den som valt att bruka och sedan blivit missbrukare, är enligt den principen samhället i helhet berättigat att delta i beslutsprocessen rörande drogbrukets legalitet.”
Givetvis. Problemet här är att det är tabu att inte vara för dagens nolltolerans mot narkotika. Det är svårt för folket att göra ett beslut om staten och media hela tiden lär ut hur hemskt knark är och hur alla måste kämpa för nolltoleransen.
”Alltså (återigen): hur ska de förlusterna kompenseras?!”
Förlusterna som orsakas av drogmissbruk kan till viss del kompenseras. Ur en ekonomisk synvinkel är sk. harm reduction att föredra. Då får missbrukarna vård och tillgång till sin drog istället för att behöva stjäla och slösa på rättsväsendets resurser. Pengarna som går till vård av missbrukare kan tas från den lagliga droghandeln (dvs skatten på tobak, alkohol, cannabis och andra lätta droger). Nu kanske inte 100% av vårdkostnaderna täcks av skatteintäkterna på lätta droger, men det är åtminstone ett mycket mer ekonomiskt alternativ än att behålla den dyra nolltoleransen.
Droger kommer alltid att skörda offer och det finns inget sätt att stoppa detta på. Något som dock är säkert är att en harm reduction-politik är att föredra framför nolltolerans.
Lite siffror: Sverige har ca. 14 000 – 20 000 tunga missbrukare (intravenöst eller dagligt bruk). Detta är genomsnittet i EU även om Sverige har en mycket strängare narkotikapolitik än de flesta andra länder. Antalet heroinister ökar i Sverige.
I Nederländerna ökar inte dödssiffran bland missbrukare samtidigt som denna siffra är låg. I andra europeiska länder stiger dödssiffran.
”(försök att läsa vad jag skriver och svara på det istället -- jag är inte någon pamflett från socialstyrelsen, men alla de Endorfinernas Befrielsefronts Schablonargument du använder är formulerade mot sådana. Försök.)”
Förlåt. Tänkte att några argument för en cannabislegalisering vore på sin plats då vi diskuterar narkotikapolitik.
Cannabis:
»Förlåt. Tänkte att några argument för en cannabislegalisering vore på sin plats då vi diskuterar narkotikapolitik.«
Förlåt själv. Jag fick för mig att det var mitt inlägg du besvarade, men du citerade det tydligen bara för att få en klatschig inledning på ditt eget, som handlade om något annat:
Federley (i Studio ett): Det borde vara upp till var och en vad man stoppar i sin kropp.
Jag: Det borde det inte alls, demokrati, blablabla, det påverkar fler än bara den som stoppar i sig saker, och borde vara upp till alla berörda.
Cannabis: En legalisering vore bra.
Ärume?
"Federley (i Studio ett): Det borde vara upp till var och en vad man stoppar i sin kropp.
Jag: Det borde det inte alls, demokrati, blablabla, det påverkar fler än bara den som stoppar i sig saker, och borde vara upp till alla berörda.
Cannabis: En legalisering vore bra."
Då talar vi om detta på någonslags flummigt, filosofiskt plan. Individuell frihet vs de som indirekt påverkas.
Jag håller med dig om att man inte ska legalisera alla droger. Man ska t.ex. inte tillåta försäljning av tunga droger. Saker som starkt påverkar omgivningen bör inte tillåtas - att köpa 20 gram heroin ska förbli förbjudet. Att köpa 20 gram cannabis bör tillåtas.
Om vi däremot drar in politik i diskussionen så bör narkotikapolitiken förändras på ett sätt som till stor del är för individuell frihet - inte bara för att polisen ej längre behöver vaka över dem som egentligen behöver vård, utan för att en liberalare narkotikapolitik är att föredra av många anledningar.
Cannabis:
Jag ska säga det här först:
»Jag håller med dig om att man inte ska legalisera alla droger.«
Jag har inte sagt att jag är vare sig för eller emot en legalisering, frånsett att jag skrev om alkoholbeskattning längre upp. Jag har däremot sagt att jag inte är emot en legalisering under vissa förutsättningar. Jag var tvungen att säga det.
»Då talar vi om detta på någonslags flummigt, filosofiskt plan. Individuell frihet vs de som indirekt påverkas.«
Jag vet inte vart du anser demokrati-teori hör, men om du kallar det flummig filosofi så är du ute och cyklar.
»Om vi däremot drar in politik i diskussionen så bör narkotikapolitiken förändras på ett sätt som till stor del är för individuell frihet«
Individens frihet är precis vad det här handlar om. Skönt att vi är överens om i alla fall det!
I ett drömsamhälle har alla individer absolut frihet att göra vad de vill. I praktiken kommer den ena individens totala frihet alltid kränka någon annan individs, i någon mån. Min frihet att mörda andra kränker andras frihet att inte bli mördade. Min frihet att baka sockerkaka kränker andras frihet att slippa sockerkakor som smakar skit. Vissa av mina friheter får stora konsekvenser för andra, andra är försumbara.
När vi lever tillsammans i ett samhälle måste vi kompromissa vår absoluta handlingsfrihet. Demokrati är den bästa formen för kompromissande hittills, i mitt tycke, eftersom vägningarna måste utgå från etik. Problemet är att alla människor har olika etik, och demokrati är den bästa kända lösningen.
Ingen praktisk demokrati är perfekt, men om man har klart för sig i vilken riktning man bör röra sig för att demokratin ska bli bättre, så kan man medvetet eftersträva en värld där kompromisserna mellan individers frihet blir bättre, där friheten är så stor som möjligt.
Det är inte något »filosofiskt flum« att tanken med demokrati är att alla individer som påverkas av ett beslut har lika möjligheter att delta i beslutsprocessen. Inte heller krävs det särskilt stor förmåga till abstrakt tänkande för att inse att den enes handlingar kan påverka den andres.
När du räknar upp fördelar med en legalisering av bruk av diverse droger så tar du i första hand upp praktiska argument -- lägre kostnader, mindre lidande osv. Allt väl med det! Jag har medvetet valt att inte komma med några som helst motargument på de punkterna, eftersom jag försöker ta upp en annan sida av legaliseringsfrågan.
Du sade tidigare att samhället i princip har rätt att göra vad som helst. Jag håller inte med dig om det (min princip är att enbart de berörda har rätt att delta i beslutsprocessen), och jag tror inte jag varit tydlig med på vilket plan jag diskuterar.
Du tar upp praktiska fördelar med en legalisering av vissa droger. Jag tar upp praktiska nackdelar med detsamma. Även om en legalisering får de fördelar du påstår, så kvarstår att drogbruk får praktiska konsekvenser för demokratins funktionssätt. Ingenting är i praktiken enkom bra eller dåligt, utan bådadera.
Jag anser inte att konsekvenserna för demokratin som samhällsskick är försumbara. Det är därför jag vill ha svar på hur de ska kompenseras. Pengar är inte ett svar, för man kan inte köpa demokrati.
För att maximera varje individs frihet krävs att vi förbättrar det sätt på vilket samhället är organiserat. Man måste inte tro att demokrati är svaret, men jag gör det. Det är därför jag frågar efter hur en legalisering ska gå till utan att den demokratiska kompromissen mellan människors frihet blir lidande.
Den som talar för en legalisering borde kunna beskriva hur demokratin blir bättre av det, men det verkar inte ens som den skulle bli lika bra.
Är demokrati filosofiskt flum? Vad är då inte principen om individens okränkbara frihet, som demokratin är en praktisk tillämpning av?
Jaja, varför bli förvånad? Att bryta mot lagen verkar ju vara hederskodex för folkvalda i regeringar och riksdag..
jag förstår dock itne resonemanget att vi ska börja anse att du är en hyvens prick nu när du "erkänt" ditt brott. jag kan bara tänka hur f*n ska vi orka bry oss om alla nya lagar som ni där uppe spottar ur er, när ni verkar ta förgivet att man bara behöver följa de lagar man själv tycker man bör följa. "jag tycker att de måste vara upp till var och en vad man stoppar i sig"
"jag tycker att de måste vara upp till var och en om man betalar tvlicensen"
"jag tycker att de måste vara upp till var och en om man betalar för kexchokladen eller snattar den!" Lägg av och glorifiera ditt lagbrott som något ballt som vi skulle vara intresserade av. Du gör dig bara till åtlöje..
Så där pratar en riktig liberal! I sann bemärkelse då och inte Sverige-liberalism vilket innefattar allt från kommunister till moderater. Blir mer och mer nöjd att jag kryssade dig i valet Fredrick. Stå rak i ryggen du är väl en av få politiker idag som jag tror drivs mer av ideologi än karriär. Du behövs.
"Du tar upp en mängd kostnader, mänskliga som ekonomiska, orsakade av narkotika. Eftersom jag förutsätter att du inte menar att samhället inte borde bekämpa lagbrott bara för att det kostar pengar, så tycker jag du säger emot dig själv när du tar upp narkotikabekämpningen som en utgift orsakad av brott mot en lag. Det kvittar vilken lag du tar bort så tjänar du pengar eftersom den inte längre behöver bekämpas -- ditt argument är tillräcklig för legalisering av mord. (?)"
-Ovanligt korkat resonemang. Droger skapar nastan enbart kriminalitet for att de ar olagliga. En heroinist som ranar och gor inbrott gor det for att han behover pengar till Heroin. Heroin ar dyrt for att det ar olagligt. Fakrum att det ar olagligt stoppar inte heroinisten fran att ta drogen.
Att kriminalisera droger ar alltsa helt meningslost, speciellt droger som inte ar beroende framkallande som cannabis, Extacy, LSD osv. De som anvander dessa droger borjar ibland med tunga droger som Heroin och Crystal Meth for att de langare som saljer Cannabis oxa saljer Heroin.
Det finns inget som helst vettigt argument for forbud av droger.
Det kostar pengar. Skapar krininalitet, finansierar terrorism och gor det omojligt for staten att ta in skatteintakter fran anvandandet.
Man skulle alltsa genom att legalisera droger nastan helt utrota organiserad brottslighet, prostitution och andra brott som stold och ran och samtidigt fa en rejal hacka i statskassan.
Och det ar tydligt att du aldrig testat droger vilket gor dig inkopetent till att ens diskutera fragan.
»Ovanligt korkat resonemang [...] Droger skapar nastan enbart kriminalitet for att de ar olagliga [...] Att kriminalisera droger ar alltsa helt meningslost [...]«
Mitt resonemang är inte mer korkat än ditt sätt att hoppa på mig innan du läst resten av diskussionen, eller för den delen ens nästa stycke i samma inlägg.
I det inlägget du svarar på här, pekar jag ut att drogbruk har andra kostnader än de ekonomiska. Meningen med det är att visa att ett förbud eller ett icke-förbud mot droger inte kan antas enbart på ekonomisk grund, utan måste ske utifrån etiska ställningstaganden.
Jag argumenterar också för att i en demokrati borde alla som berörs av ett beslut vara delaktiga i beslutsprocessen, vilket innebär att samhället har rätt till att fatta beslut i frågan. Beslutet kan vad mig anbelangar lika gärna bli förbud som icke-förbud.
Om samhället fattar ett beslut om förbud -- vilket det även i detta stycke är berättigat till att både göra och låta bli -- så anser jag att kostnaderna som beror på upprätthållandet av förbudet (de kostnader du menar jag förnekar) ur etisk synvinkel tillhör det förbjudna, inte förbudet i sig. Det var den poängen jag drev med exemplet om mord, och inte någon annan.
Vi säger inte att förbudet mot våld kostar pengar -- vi säger att våld kostar pengar, trots att det är bekämpningen av våld som egentligen är dyr.
Vi säger inte att förbudet mot droger kostar pengar, vi säger att droger kostar pengar, trots att det är bekämpningen som är dyr.
Därmed inte sagt att droger är detsamma som våld; detta är ett principiellt exempel som kräver att man kan tänka abstrakt åtminstone i någon form...
»Och det ar tydligt att du aldrig testat droger vilket gor dig inkopetent till att ens diskutera fragan.«
Där fick du mig allt! Jag känner mig helt inkopetentforklarad och skäms. Men jag känner ju att jag som blott rökare vinner lite legitimitet i diskussionen genom att du faktiskt tilltalar mig.
Hur kom du till den slutsatsen förresten? Räcker det med att man provar droger och blir en stor pojke för att man automatiskt ska få andra åsikter än mina? Eller innebär det att de som prövat droger aldrig anser att det finns något som helst samhällsansvar att leva upp till?
Tänk på att jag inte argumenterade emot en legalisering. Inte för en legalisering heller. Jag argumenterade mot Federleys inställning att det är upp till var och en, och för att samhället i en demokrati har rätt att legalisera och illegalisera droger -- det som stod i mitt inlägg efter att du tryckt på END.
"I det inlägget du svarar på här, pekar jag ut att drogbruk har andra kostnader än de ekonomiska. Meningen med det är att visa att ett förbud eller ett icke-förbud mot droger inte kan antas enbart på ekonomisk grund, utan måste ske utifrån etiska ställningstaganden."
-Det ar ju det som ar problemet.
Kan du vanligen forklara hur det kan vara etiskt forsvarbart att forbjuda droger? Vem tjanar pa det?
Ett forbud minskar ju bevisligen inte anvandandet sa det ar knappast en bra orsak, men du kanske har nan annan?
Och nej, du kan inte jamfora legalisering av droger med legalisering av andra brott som mord och misshandel och stold pa nagot plan.
Dessa brott begas EMOT en individ av en annan individ. Att ta droger skadar ingen forutom mojligtvis den som tar drogen.
Kriminalisering av droger kan snarare jamforas med kriminalisering av tex onani (som namndes ovan) eller mojligtvis forbud av alkohol som USA hade pa 30-talet.
Forbudet mot droger harstammar inte i den felaktiga bedomningen att droger skulle vara farligare an alkohol, utan det ar snarare en politisk tradition som startades av Britterna i Kina under opium krigen pa 1800 talet.
"Vi säger inte att förbudet mot våld kostar pengar -- vi säger att våld kostar pengar, trots att det är bekämpningen av våld som egentligen är dyr."
-Det stammer ju inte riktigt. Ett forbud mot vald har ju inte skapat helt andra grenar av kriminalitet som prostitution och sponsring av terrorism.
Det ar ju inte droganvandet i sig som kostar pengar, det ar den kriminella aktivitet som uppstatt till foljd av forbudet.
Det ar forbudet som gor drogerna dyra.
Det ar priset pa drogerna som driver folk till kriminalitet de annars aldrig skulle varit inblandade i.
Detta borde vara uppenbart.
"Hur kom du till den slutsatsen förresten? Räcker det med att man provar droger och blir en stor pojke för att man automatiskt ska få andra åsikter än mina? Eller innebär det att de som prövat droger aldrig anser att det finns något som helst samhällsansvar att leva upp till?"
-Om du provat droger skulle du inse vilken del av propagandan som talar for kriminalisering av droger ar felaktig. Du skulle ocksa inse hur meningslosa dessa lagar ar. Ty de flesta droger ar ganska harmlosa i sig, det ar konsumtion i overskott som skapar problem men det galler ju aven alkohol och fet mat.
Det finns dock en drog som ar farlig i sig, som gor anvandare valdsamma och psykotiska och som ar direkt skadligfor samhallet och det ar Crystal Meth. Crystal Meth ar sa javla farligt att man ger anvandare heroin (som ar upp till 100 ganger svagare) som substitut efterssom i sammanhanget ar Heroin tamligen harmlost.
Anvandandet av Crystal Meth har okat lavinartat i flera lander pga av att det ar sa billigt och sa otroligt beroende framkalalnde.
Om andra mindre farliga droger inte varit sa dyra och svara att fa tag pa hade en drog som Crystal Meth troligtvis aldrig fatt fotfaste.
Sa dar har du en orsak till...
"Ett forbud minskar ju bevisligen inte anvandandet ..."
Källa?
»Kan du vanligen forklara hur det kan vara etiskt forsvarbart att forbjuda droger? Vem tjanar pa det?«
Självklart! Men jag vet inte om det behövs för att få fram min poäng. Det finns många olika etiska inriktningar, och jag är övertygad om att du själv känner till personer som utifrån sina värderingar tycker att droger borde vara förbjudna. Tips: IOGT-NTO och UNF.
»Och nej, du kan inte jamfora legalisering av droger med legalisering av andra brott som mord och misshandel och stold pa nagot plan.«
Det går alldeles utmärkt att jämföra legalisering av det ena med legalisering av det andra -- i bägge fallen handlar det om legalisering.
»Dessa brott begas EMOT en individ av en annan individ. Att ta droger skadar ingen forutom mojligtvis den som tar drogen.«
Grattis! Du har nu gjort en jämförelse!
»"Vi säger inte att förbudet mot våld kostar pengar -- vi säger att våld kostar pengar, trots att det är bekämpningen av våld som egentligen är dyr."
Det stammer ju inte riktigt. Ett forbud mot vald har ju inte skapat helt andra grenar av kriminalitet som prostitution och sponsring av terrorism.«
Våra påståenden går väl samman. Det du beskriver är vad jag menade med » Därmed inte sagt att droger är detsamma som våld;« i det inlägg du citerade. Däremot är i praktiken ingetdera av våra påståenden fullkomligt sanna. Att inte få använda våld kan hämma aggressioner så att de får andra utlopp hos individer, även om jag tror den effekten är ganska marginell. Likaså tror jag att betraktandet av våld som orsaken till kostnaderna snarare än förbudet mot våld har väldigt få undantag.
»Det ar priset pa drogerna som driver folk till kriminalitet de annars aldrig skulle varit inblandade i.
Detta borde vara uppenbart.«
Så är vi tillbaka vid min poäng! De skulle annars aldrig ha varit inblandade i kriminalitet! Min tro är att de nästan undantagslöst också skulle vilja undvika att vara inblandade i kriminalitet. Jag tror också att någon som utom drogbruket beter sig kriminellt på grund av drogbruket är beroende i någon mån.
Där är en av de frågor jag själv driver (till skillnad från de som utgår från andra etiska inriktningar, exempelvis IOGT-NTO): drogberoende försämrar oftast den enskilde individens förmåga att leva upp till sin egen etik: till exempel stjäl de fast de egentligen tycker det är fel. Detta får konsekvenser för det demokratiska samhällsskicket, eftersom en avgörande faktor i hur väl fungerande (vilket vill säga hur för befolkningen lyckobringande) en demokrati är, är att varje individ i så hög grad som möjligt kan avgöra sitt eget bästa.
En sämre demokrati drabbar alla i samhället, så drogbruk har konsekvenser för alla i ett samhälle. Om någon som är helt isolerad från samhället använder droger, påverkar det inte samhället, och då är det här inte sant.
»Om du provat droger skulle du inse vilken del av propagandan som talar for kriminalisering av droger ar felaktig. Du skulle ocksa inse hur meningslosa dessa lagar ar.«
Vilken del av propagandan mot droger talar om de konsekvenser jag nyss beskrev? Jag har aldrig sett någon.
»Ty de flesta droger ar ganska harmlosa i sig, det ar konsumtion i overskott som skapar problem men det galler ju aven alkohol och fet mat.«
Jag vet inte om det är de flesta eller ett fåtal, men jag tror du har rätt i att många är harmlösa i sig.
Sett i ett sammanhang är det inte lika sant, eftersom många droger är beroendeframkallande, psykiskt eller fysiskt, eller i värsta fall bäggedera. Du nämner Crystal Meth som ett exempel.
Det du tror jag säger är att:
1) Droger är farliga.
2) Droger borde vara förbjudna.
Har jag sammanfattat dig riktigt då? Det är helt fel.
Den halmgubben bemöter du med:
1) Droger är inte så farliga som jag fått för mig, och om jag bara prövade droger skulle jag inse det.
2) Förbudet mot droger skapar mer bekymmer än det gör nytta.
Har jag sagt emot dig? Du påstår ju inte att drogförbudet är orsaken till allt ont med droger, bara att det är orsaken till det mesta. Likaså påstår du inte att droger är helt ofarliga, bara att de är ganska harmlösa.
Mitt egentliga resonemang är giltigt utifrån det du säger! Vi kan mycket väl vara överens utan att du vet om det, för du har inte förstått vad jag säger. Du tror att jag förespråkar ett drogförbud, när jag i själva verket förespråkar demokrati. Det är helt skilda saker. Jag är inte en pamflett från socialstyrelsen som du verkar tro.
Så återigen, eftersom du inte verkar ha läst färdigt den här gången heller: »Tänk på att jag inte argumenterade emot en legalisering. Inte för en legalisering heller. Jag argumenterade mot Federleys inställning att det är upp till var och en, och för att samhället i en demokrati har rätt att legalisera och illegalisera droger«.
Med andra ord: jag påstår inte och har heller inte påstått att lagstiftningen är etisk enligt mig. Jag påstår inte att en legalisering skulle göra saker värre i stort, och inte heller motsatsen. Mitt resonemang berör enbart beslutsrätten, så man kan säga att jag påstår att sålänge lagstiftningen är fattad på demokratiska grunder är den etisk enligt mig. Endast då, och endast det.
En väldigt tydlig sammanfattning av min argumentation, som bör tolkas strikt -- jag påstår vad som står här, inte det som "kan antas följa med i paketet":
1a) I ett samhälle påverkar drogbruk andra än de som brukar, och i viss mening påverkar det alla som är delaktiga i samhället.
2) Denna påverkan finns oavsett om den minskar eller ökar i och med en legalisering -- den upphör inte helt, vilket är det enda relevanta i mitt resonemang.
3) I en demokratisk beslutsprocess skall alla berörda av ett beslut vara delaktiga i beslutsprocessen.
Slutsats: rätten att besluta kring narkotikaförbud, narkotikabeskattning och narkotikalegalisering ligger hos samhället, inte hos den enskilde individen.
INTE slutsats: droger borde vara förbjudna.
"Så återigen, eftersom du inte verkar ha läst färdigt den här gången heller: »Tänk på att jag inte argumenterade emot en legalisering. Inte för en legalisering heller. Jag argumenterade mot Federleys inställning att det är upp till var och en, och för att samhället i en demokrati har rätt att legalisera och illegalisera droger"
-Ok, vi ar inte pa helt skilda plan. Men jag haller inte med dig riktigt att det skall vara samhallet som bestammer om droganvandandet da samhallet inte KAN bestamma over droganvandandet. Det ar en omojlighet.
Vad samhallet sager har for droganvandaren ingen betydelse och blir darfor meningslost.
Det ar vissa saker "samhallet" ska ge blanka fan i for att de inte har med saken att gora eller for att folk skiter fullstandigt i vad samhallet sager.
Det senare exemplet stammer in pa droganvandandet.
Och det finns en viktig pusselbit som ofta gloms bort eller som blir forvanskad i denna debatt:
-De flesta droganvandare tar inte droger for att de har nagot "problem", de flesta tar droger for att det ar javligt kul.
Och om man haller anvandandet pa en vettig niva kan det vara en valdigt positiv upplevelse.
Jag tror att vi natt en punkt dar fortsatt debatt oss emellan inte ger nat.
Om du ar intresserad kan jag rekommendera en valdigt vettig bok om anmnet:
"High Society" av Ben Elton
På sätt och vis en punkt, ja. Visserligen tror jag vi kan diskutera om lagar har någon effekt på drogbrukare -- det är inte svårt att finna exempel där så är fallet. Inte lagarna i sig i lika hög grad som de sanktioner samhället använder för att upprätthålla de flesta lagar. Poliser har inverkan på drogbrukare, särskilt de som ligger i marginalen mellan att använda droger och att inte göra det -- en legalisering skulle antagligen innebära att fler använde droger.
De som använder droger idag gör det trots att det är illegalt, så på sätt och vis har du rätt när du säger att samhällets formella normer är meningslösa för de som gör det. Om en legalisering genomförs och fler använder droger är det inte längre lika sant.
Eftersom du sätter samhället inom citationstecken antar jag att jag ska förklara vad jag menar med det: människor som försöker organisera sin samlevnad. Perspektivet samhället mot individen måste nyanseras med att det också och enbart består av individer -- det har jag nog inte varit tydlig med.
Den främsta anledningen till att jag också tror att en fortsatt debatt (jag ser det inte som en debatt utan en diskussion, men låt gå) inte ger något är att du har förstått vad jag menar och inte verkar vara särskilt intresserad av att diskutera den frågan -- det du argumenterat för ryms inuti vad jag argumenterar för: du är en individ i ett samhälle som argumenterar för en förändring, och jag argumenterar för hur processen som leder fram till ett beslut i fråga om den förändringen bör gå till.
Det är lite trist, men visst. Vi får se hur länge det dröjer innan en fjärde person hoppar på mig med motpropaganda riktad mot en helt annan åsikt än min. Det är tydligen ett rent minfält det här.
Huruvida jag om jag tycker att det är relevant ifall jag använt droger eller inte lämnar jag osagt. Jag är inte absolutist, men betraktar alla droger som droger, legala som illegala.
Blir riktigt skrämd och uppriktigt sagt förbannad när jag läser att det "är upp till var och en vad de stoppar i sig". Jag tycker absolut att det är bra att Federley är ärlig och står för att han provat narkotika. Men när han som svensk riksdagsledamot dillar om att det är upp till var och en att ta vad de vill har han tydligare än någonsin visat vilken idiot han är. Riktiga idioter är också de dårar här som försvarar legalisering med argument som att det inte är "bruket" som kostar utan missbruket. Kommer man med såna argument visar man verkligen vad man vet om t.ex. kokain och är man så fruktansvärt obegåvad gör man bäst i att hålla käft.
Narkotika ska inte legaliseras, aldrig någonsin sålänge vi bryr oss det minsta om varandra. Däremot bör missbrukaren avkriminaliseras så som vänsterpartiet föreslagit... Tror att det är försvinnande få av de som vet vad drogmissbruk innebär som inte håller med mig. Jag vet ingenting om Federleys "fostersyskon", om de varit missbrukare eller inte, om vår käre riksdagsman snackar en massa skit för att framstå som "folklig" eller om han är helt dum i huvudet. Måste erkänna att jag misstänker det senare påståendet. Helt frisk i huvudet kan han omöjligt vara med tanke på all den dårskap som strömmar ut genom hans stora käft.
Tack för att du står på förnuftets sida. Det folk inte verkar förstå är att förbudet "kostar mer än vad det smakar". Se på Holland till exempel som har "laglig" Cannabis och procentuellt färre personer än i Sverige som testar varje år. Att tilläggas också kan vara att de har den minsta gruppen heroin missbrukare i Europa. En grupp som varje år blir färre och färre.
När droger avdramatiseras så börjar folk inse att det inte är så coolt som det verkar.
Se på Usa som ett annat exempel, ett exempel som vi i Sverige just nu följer. Vad jag har för mig så är en tredje del av alla deras fångar dömda för drog relaterade brott, och de har en fjärde del av världens alla interner. Det greps 765,000 människor 2007 i Usa för simpelt innehav av cannabis, en process som kostar över dem 7.6 miljarder dollar per år.
Är det åt det håller vi vill gå?
Avkriminalisera bruket och ta hand om de som behöver vård för de pengarna. Lägg polis insatser på ligor, våldtäkter andra avskyvärda våldsbrott istället!
Skicka en kommentar