Härtill är jag nödd och tvungen

Jag kommer att få trycka på ja-knappen på torsdag. Nu ser det ut som att ärendet studsar tillbaka till konstitutionsutskottet en vända för att komma tillbaka nästa onsdag för beslut. Hur som haver gjorde riksdagsgruppen klart för mig i dag att det inte är ok att hävda min mening genom att rösta nej eller avstå.

Jag kan fortfarande avgöra själv hur jag trycker på knappen men en enig och mångtalig riksdagsgrupp (Annie satt på ett flyg från Bryssel) har i dag gjort klart att jag förväntas följa partimajoriteten.

Frågan jag får ställa mig är alltså inte vad jag tycker om förslaget utan om jag vill ha inflytande över politiken de kommande tre åren. Å andra sidan är utrymmet för avvikande mening liten och därmed har ledamotens roll och möjlighet att agera minskat.

Det har varit den värsta eftermidddagen sedan jag började med politik 1994 och det är inte helt utan att jag tappat lite av sugen för det politiska hantverket. Att tvingas rösta mot sin vilja och sin fullkomliga övertygelse för att man annars kommer att anklagas för illojalitet är en ingen rolig övning. Särskilt märkligt är det eftersom att min röst på intet sätt avgör och sossarna åndå kommer att få till en bordläggning. Som det känns var det gruppens sätt att sätta mig på plats så att jag ska veta min roll.

Ska man vara lojal mot sina väljare, sin övertygelse eller vad andra tycker? Det har sannerligen inte varit enkelt och jag mår riktigt dåligt över detta men nu är det dags att gå vidare. Man får långt ifrån alltid som man vill och i detta fall fick jag storstryk. Som så många före mig och som så många efter mig får jag foga mig för den klara majoriteten i partiet.

I kammaren sa Fredrik Reinfeldt (inlägg 22) 1997 angående personval och riksdagsledamöters roll:
"Jag tror också att relationen mellan den enskildekandidaten och partiledningen kommer att förskjutas. Ingen partiledning kan sätta sig på en genuint personvald kandidat som har ett stort folkligt stöd. Då kanfler spela roll i svensk politik. Fler kan uttala sig, lutandes sig tillbaka mot de många personer som de har fått stöd av."

Och i inlägg 24 avslutar han:

"Då kan man inte bara hänvisa till behovet av partilojalitet, för då blir 99 % av de förtroendevalda ställda utanför möjligheten att någonsin påverka men alltid upplåsta att lojalt följa besluten. Jag tror att det på sikt kan avfolka partipolitiken. Vem vill alltid ställa upp utan att någonsin ha eget inflytande?"

Läs gärna centerpartiets öppenhetsmanifest som finns här. Jag vidhåller fortfarande att den text som finns där är strålande.