Idag kom den artikel på DN-debatt som vi har väntat på. Staffan Danielsson (c) hade via mejl låtit mig veta att han skulle ta ställning snart. Politikerbloggen skrev om artikeln för några dagar sedan. Och nu är den här.
Diskussionen handlar om skillnaden mellan äktenskapet i juridisk och kulturell betydelse. Det är väl ingen tvekan om att äktenskapet som kulturell institution i botten har ändrats. Från att vara en oupplöslig del av ett politiskt och ekonomiskt spel där huvudavgiften har varit avel till att bli en juridisk trygghet gör människor som vill leva tillsamans. För många är äktenskapet idag dessutom inte för evigt utan en del gifter om sig under årens lopp.
I någon mån är detta inlägg en del i att lyfta och stärka den gamla bilden av äktenskapet. I någon mån reaktionärt även om det i själva texten inte är några enormt hårda ord involverade.
Argumentationen är svag och det tycks som att det nya slagträt är barnkonventionen och liknande dokument som utgör argumenten. Äktenskapet är helt plötsligt inte bara till för själva aveln utan för barnens skull i sig. Med andra ord gifter man sig för att kommande barn ska ha det bra. Om det är det tyngsta argumentet så är saken i hamn för oss som vill se civilrättsliga avtal och sen får man gå vart man vill för vilka ceremonier man vill.
Det syns också på den glesa skara namn man fått ihop att det inte är något större tryck för den linje de företräder. Lite är det folk som är till åren komna och som slåss för sin sak. Det är helt ok. Samtidigt gör det att vi får ta tag i frågan direkt till hösten och processa den via kammaren om inte regeringen ger besked kring hur man har tänkt agera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
...och jag som till o från gick i tankarna att bli centerpartist. Fick man ju lägga de planerna på hyllan. Tur att FP inte går i samma tankar.
Hoppas C + FP kan enas om ett gemenast program som inte innehåller den här typen av förslag.
Reklam!
Läst min blogg om visioner för ett nytt libralare filmsverige.
http://www.fuckingarthouse.blogspot.com/
Håll ställningen mot alla konservativa och socialistiska krafter.
/tomas
Men det är väl ingen orimlig tanke att det enda staten ska reglera är den barnskapande och -uppfostrande delen av äktenskapet?
Jag har inte riktigt förstått de som hävdar att deras kärlek är mindre värd om inte staten reglerar den. Det förefaller vara näst intill perverst...
@Peter: varför skall staten reglera den barnskapande och -uppfostrande delen av ett förhållande? Och varför skall isåfall denna reglering se annorlunda ut beroende på om föräldrarna bestämt sig för att gifta sig istället för att bara leva tillsammans utan ett juridiskt bindande kontrakt?
Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Varför ska staten överhuvudtaget vara inblandad i äktenskapet? Det är i princip bara ett avtal mellan två personer, som bekräftas via en ceremoni med religiösa undertoner.
Stater världen över började inte lägga sig i äktenskapet via lagstiftning förrän de började vilja hindra folk från att gifta sig:
- I USA efter inbördeskriget för att hindra svarta från att gifta sig med vita.
- Runt om i Europa för att hindra folk gifta sig över "opassande" klassgränser (man kan ju inte ha adelsmän som gifter sig med pigor hur som helst..).
Statens fortsatta inblandning drivs fortfarande av samma motivation, hindra folk från att gifta sig, i modern tappning hindra homosexuella från att gifta sig.
Skicka en kommentar