Barnbidragets utformning
Jag ska väl villigt erkänna att jag inte går igång på diskussionen om barnbidraget. Men nog är det något skumt med att såna som tjänar lika mycket som jag ska få stöd för att ha barn? Svd har en poäng när de idag på ledarsidan skriver om att ett barnavdrag på skatten vore rimligare.
När Anikka Qarlsson i morse kl 07.15 diskuterade fårgan med veronika Palm (s) på Tv 4 såg jag vilken kärnfråga barnbidraget är för socialdemokraternas syn på samhället. Alla ska betala mycket och därför måste man få mycket tillbaka för att annars vill man inte betala.
Ekorrhjulet är igång. Allt går runt och de kan inte fråga sig om det är vettigt. Annika har väckt en viktigare debatt än man kan först kan ana.
När Anikka Qarlsson i morse kl 07.15 diskuterade fårgan med veronika Palm (s) på Tv 4 såg jag vilken kärnfråga barnbidraget är för socialdemokraternas syn på samhället. Alla ska betala mycket och därför måste man få mycket tillbaka för att annars vill man inte betala.
Ekorrhjulet är igång. Allt går runt och de kan inte fråga sig om det är vettigt. Annika har väckt en viktigare debatt än man kan först kan ana.
Etiketter: bidrag, familjepolitik
posted by Federley at 08:21
6 Comments:
Hej Federley,
Nu har du lagt de homosexuellas rättigheter i pappersåtervinningen för en tid!
www.johanbuser.wordpress.com
Om S förfäktar platta barnbidrag får man väl i logikens namn förfäkta platta skatter också.
Den medvetna beroendepolitiken på vänsterkanten och som efter 70 år genomsyrar landet så att alla mer eller mindre uppfattar principen som OK (inklusive Maud tydligen) är riktigt obehaglig.
Man kan på goda grunder anta att välbeställda familjer är mer benägna att investera barnbidraget i stället för att låta det gå till löpande konsumtion. Placerat med marknadsmässig avkastning (9%/år) uppgår summan av alla barnbidrag till c:a 415.000 kr på barnets 16-års dag. Barnbidrag = cementerade klassklyftor. Att det råder blocköverskridande enighet kring detta upplägg är onekligen märkligt!
Det borde dessutom vara självklart för alla borgerliga partier att göra vad de kan för att bryta "bidragstänket" i Sverige, men tyvärr är vi idag längre ifrån ett systemskifte än någonsin. Vad har t ex hänt med idédebatten inom Moderaterna? Man kan konstatera att Fredrik Reindfeldt är långt ifrån den man som skrev "Det sovande folket", men har alla moderater blivit skvatt galna? Förfallet har gått så långt att jag idag är helt likgiltig inför tanken på den kommande regeringen Sahlin, och det vill inte säga lite.
Centern och Maud Olofsson ska ha all heder av sin ideologiska tydlighet, men det hjälper inte då resten av borgerligheten befinner sig på ett sluttande plan (som lutar brant åt vänster!).
Det centrala med barnbidraget är ju just symbolen BARNET och att alla barn har samma värde. Avskiljning och selektering kan man väl vänta med tills man fyllt 18.
Är det inte en underliggande moralisk kraft i att symbolisk likabehandla alla barn.
Många barn har också BARNBIDRAGET som en symbol för deras egenvärde att få vara just barn.
Vi har i detta land råd att betrakta Barn som en helig enhet som skall förberedas och samtidigt skyddas på vuxenlivets kommande tävling fram till gravens tomma hål
Bortsett från att skattetrycket formellt blir lägre, vad är egentligen skillnaden mellan att betala 1000 kr i skatt och få tusen kronor tillbaka i bidrag, respektive att få 1000 kr i skatteavdrag? Eller tänkte sig Fredrik att det skulle vara ett avdrag på bruttolönen så att de med högre marginalskatt (dvs högavlönade) skall få större vinst av systemet?
Skicka en kommentar
<< Home