Vilken fest!

Gårdagen blev helt perfekt. Strålande sol var det när vi firade Israel 60 år. Och så mycket folk. Berns var fullsatt till bristningsgränsen under konserten som var helt otrolig. Redan där hade jag svettas litervis på grund av musiken, alla glada människor och värmen.

Därefter var det bra tal i en fullsatt synagoga av samtliga talare. Mona Sahlins tal bör särskilt uppmärksammas. Ett väl balanserat och moget tal. Mona har till skillnad från många andra sett att Israel består av människor av kött och blod med sorger, glädje och smärta som i alla andra länder.

Gunnar Hökmark och Lars Leijonborg var också de utmärkta. Vi får heller inte glömma församligens talare Lena Posner och Mikael Kohn som både har en lika brokig bakgrund som många av europas judar. Ambassadör Evi Manor höll ett urmärkt tal på flytande svenska.

När många politiker ska tala blir det ofta upprepningar. Jag valde att korta mitt tal till förmån för att inte upprepa alla självklarheter. Jag bad också församlingen om ursäkt och sa att jag skäms att det ska behöva säkerhetskontroller när judar samlas och när vi vill fira Israel 60 år.

På vägen från Synagogan tillbaka till Berns för festen fick vi gå bakvägen av säkerhetsskäl. Två demonstrationer var igång mot Israel var av en var mer våldsam.

Judiska församlingen lägger halva sin budget på säkerhet. Det borde vara statens uppgift att skydda sina medborgare och inte församlingars. Utöver polisen och den judiska säkerhetsstyrkan så var det gott om säkerhetspolis. De flesta judar har blivit så avtrubbade inför detta att de inte ens tänker på det längre.

Festen var så himla bra. Jag var trött och hade tänkt gå hem tidigt men så länge den levande musiken var på scenen var det omöjligt. Och vilken glädje. Det var ett firande väl värt en pigg 60-åring.

Fredrik Malm har ett fotomontage som ni kan se här.