Ska alla betala tv-licens?

Kanske kan kulturdebatten och debatten om public service få ny kraft nu. I dag skriver Christina Jutterström, Bengt Dennis med flera på DN-debatt att alla, oavsett tv-innehav eller inte, bör betala tv-licens. Ett dåligt förslag.

Bakom det hela ligger många saker. Bland annat att hela det traditionella begreppet public service är ifrågasatt. Svt och SR kopierar koncept från de kommerciella mediefretagen för att inte tappa lyssnare. Samtidigt har de sin särställning för att ägna sig åt smalare program. De mer lättsamma programmen har de för att behålla tittarunderlag och sin legitimitet med en egen indrivningsverksamhet.

I takt med att allt fler kanaler kommer som gör samma sak blir Svt allt mer ifrågasatt. Nu kommer man inte längre undan momsen enligt utredarens förslag vilket man gjort tills nu. Inte bara har man haft lagmässigt säkrade inkomster utan man har också haft en skatterabatt.

I grunden måste frågan ställas vad som är public service? Jag anser att vi kan stödja smalar ekulturproduktioner, program på mindre språk som kan ha svårt att bära sig och dokumentärsatsningar som exempel. Men måste det vara Svt och SR som får dessa tillgångar?

Vi kunde lika gärna sälja Svt och Sr, ha en nämnd som köper upp programtid och sedan låta produktionsbolag och kanaler komma med det bästa erbjudandet. Nämnden säger att vi vill ha 10 timmar teckenspråkiga nyehter i veckan och 4 timmar kulturnyheter i radio. Nu får ni ge oss det bästa priset.

I en sådan situation kunde lika gärna Tv4 vinna teckenspråksupphandlingen och Rix-Fm kulturnyheterna. I en sån situation skulle vi säkert kunna få ut mer för pengarna, vi skulle slippa den eviga debatten om radiotjänst och vinnarna är jag övertygad om skulle vara det som vi kallar public service. Som lika gärna kan ske hos Rix Fm som hos Kanal fem.