Jag vet inte hur jag tänkte när jag tyckte att det var en bra idé att åka från Riga via Uppsala och prata på Heimdals. Allt har gått bra. Resan varit givande och det var en bra diskussion hos Heimdals. Men nu är jag bra trött. Och av någon anledning har jag lagt morgonmöten i morgon. Ibland förvånas man av vad man själv lyckas med.
God natt.
fredag, februari 29, 2008
onsdag, februari 27, 2008
Färdkost
Vi har nu stannat 15 min mitt mellan Tallin o Riga o passar på att proviantera. Om en klubba heter Surra-Murra så måste den bli en central del av näringsintaget.
Stureplanscentern bloggar
Har glömt att läggga ut länken till Stureplanscenterns blogg. Styrelsen bloggar regelbundet och ska också ta in gästskribenter en dag i veckan.
Klar i Estland
Efter dagens dragningar på socialdepartementet om arbetslöshet och arbetsmarknad som varit oerhört intressanta bär det snart av till Lettland och Riga. Särskilt diskussionerna om maktförhållandena på arbetsmarknaden var intressanta. Vi hade kunat spendera mycket mer tid att prata om integration på arbetsmarknaden och Waxholmsfallet nämndes många gånger. Estland välkomnade, föga oväntat, domen liksom vi i centerpartiet.
Vi var uppdelade i tre grupper och de andra studerade näringslivet eller miljöpolitiken (avsaknaden av skull emna våga säga).
Vi åker buss från Talin till Riga och lär hinna med en hel del diskuterande under den drygt fem timmar långa bussresan. Väl framme ca 20.30 bär det genast av till svenska ambassaden för genomgång och samkväm. Utan tvekan lär jag somna tidigt i kväll. Det har varit svårt att sova hela veckan och då gör en timmes skillnad en hel del.
Ska nu skriva mitt anförande till i morgon kväll på Heimdal.
Vi var uppdelade i tre grupper och de andra studerade näringslivet eller miljöpolitiken (avsaknaden av skull emna våga säga).
Vi åker buss från Talin till Riga och lär hinna med en hel del diskuterande under den drygt fem timmar långa bussresan. Väl framme ca 20.30 bär det genast av till svenska ambassaden för genomgång och samkväm. Utan tvekan lär jag somna tidigt i kväll. Det har varit svårt att sova hela veckan och då gör en timmes skillnad en hel del.
Ska nu skriva mitt anförande till i morgon kväll på Heimdal.
tisdag, februari 26, 2008
Första dagen klar
Efter första dagens möten i Tallin äter vi middag på rysk restaurang. Det blir inga bra bilder men Annie Johansson o Marie Wickberg sitter främst.
Estland och Lettland
Centerpartiets riksdagsgrupp åker i dag till Estland för att i morgon eftermiddag åka vidare till Lettland. På programmet står att besöka våra systerpartier i de respektive länderna, att studera miljöfrågor, arbetsmarknadsfrågor och företagarfrågor.
Programmet är intressant och det ska bli kul att göra något annat med riksdagsgruppen än att sitta i sammanträdesrum.
Vid hemkomsten på torsdag far jag direkt till Uppsala för att på Heimdal prata om politiskt ledarskap.
Bloggar i mån av tid under resan. Som vanligt blir det säkert mest mobilbloggande.
Programmet är intressant och det ska bli kul att göra något annat med riksdagsgruppen än att sitta i sammanträdesrum.
Vid hemkomsten på torsdag far jag direkt till Uppsala för att på Heimdal prata om politiskt ledarskap.
Bloggar i mån av tid under resan. Som vanligt blir det säkert mest mobilbloggande.
måndag, februari 25, 2008
Att skriva historia
Det är många som gärna vill skriva historien. Antingen om ett skeende, en process eller en utveckling. Är det sedan så att man lever på att leda processer och kommunikation är det självklart att man vill vara med och skriva centerpartiets historia och förklara omdaningen av partiet om man haft en del att göra med partiet.
Henrik Sjöholm lyfter dagens signerade artikel av Henrik Brors i DN (hittade den inte på nätet) som kommenterar Eva Grundelius kommentarer om centerpartiets utveckling. Hon var en del av en process i mängden men hon har uppenbarligen inte förstått hur en förändring i ett parti sker. Hon tror den kan komma ur samtal i en partiledning och bland ledande företrädare men det är bara en mycket liten del av ett partis organiska liv. Särskilt centerpartiets.
Henrik Sjöholm var dock en nyckelspelare och inte en aktör i periferin. Därför är hans kommentarer särskilt läsvärda.
Henrik Sjöholm lyfter dagens signerade artikel av Henrik Brors i DN (hittade den inte på nätet) som kommenterar Eva Grundelius kommentarer om centerpartiets utveckling. Hon var en del av en process i mängden men hon har uppenbarligen inte förstått hur en förändring i ett parti sker. Hon tror den kan komma ur samtal i en partiledning och bland ledande företrädare men det är bara en mycket liten del av ett partis organiska liv. Särskilt centerpartiets.
Henrik Sjöholm var dock en nyckelspelare och inte en aktör i periferin. Därför är hans kommentarer särskilt läsvärda.
Skräckens hus, när ondskan får ett namn
Det blir alltid ett uppvaknande inför människans förmåga till ondska när man läser nyheter som den sista om skräckens hus. Man misstänker att 6 barn ligger begravda kring det som i dag är ett vandrarhem och en undersökning visar på att det gjorts hela 140 anmälningar mot den tidigare barninrättningen. I historiern har också officerare begått övergrepp på unga kadetters som samma plats.
Namnet gör skäl för sig.
Namnet gör skäl för sig.
söndag, februari 24, 2008
lördag, februari 23, 2008
Huvudlöst av Folkpartiet
En av de många frågor som vi just nu sitter och diskuterar i riksdagens alliansgrupp som jobbar med migrationsfrågor är vård för gömda flyktingar. Det är ingemn lätt fråga. Det handlar om att garantera att människor inte far illa i landet samtidigt som det måste finnas en respekt för att den som fått ett avvisningsbeslut ska lämna landet. I annat fall finns ingen poäng vare sig med att ha en prövning eller att lämna landet frivilligt.
Migrationsminister Tobias Billström och hans statssekreterare Gustaf Lind med personal lägger mycket tid på att i samförstånd med oss i riksdagens diskutera frågan. Det är en oerhört öppen attityd och en vilja av att skapa ett bra samarbetsklimat som jag vågar säga att få ministrar genom tiderna har klarat av lika bra.
Därtill är detta en fråga som också berör socialdepartementet och socialminister Göran Hägglund. Det är många kockar iblandade och det är svåra frågor samt avvägningar som ska göras. Därför är det extra viktigt alla parter med respekt för varandra för diskussionen vidare i de forum vi har.
I dag på GP-debatt kastar Fp ankar för full hals. Nu är de klara med sin tankeverksamhet och då är tydligen allianssamarbetet, förtroligheten och att nå ett gemensamt bra resultat mindre viktigt. Hade det varit en ledamot från FP eller från dess partistyrelse som satt ned foten hade det varit en sak. Men Ulf Nilsson som är talesman i frågorna och som den sista veckan i två sammanträden om totalt 3 timmar i våra arbetsgrupper inte gjort detta klart för oss andra skriver under artiklen gör mig upprörd. Det bryter förtroligheten och gör framkomligheten svårare.
Jag tror inte att vi står så långt ifrån varandra egentligen och tror att vi inom en överskådlig tid hade kunnat arbeta fram ett gemensamt förslag som upprätthåller lagen och de svenska besluten utan att bli till ett inhumant inferno. Utspelet i dag gör dock att jag framövedr kommer att ha svårt att lita till de samtal vi för i interna sammanhang. Vad spelar det för roll med arbetsgrupper när det ändå är pamflettpolitik på debattsidorna som verkar vara linjen från Fp? Det påminner obehagligt mycket om den tiden sossarna styrde landet med två stödpartier som alltid via medierna deklarerade sina bud i förhandlingarna.
Detta blir ingen oöverstiglig spricka i samarbetet. Inte desto mindre är jag djupt besviken.
Migrationsminister Tobias Billström och hans statssekreterare Gustaf Lind med personal lägger mycket tid på att i samförstånd med oss i riksdagens diskutera frågan. Det är en oerhört öppen attityd och en vilja av att skapa ett bra samarbetsklimat som jag vågar säga att få ministrar genom tiderna har klarat av lika bra.
Därtill är detta en fråga som också berör socialdepartementet och socialminister Göran Hägglund. Det är många kockar iblandade och det är svåra frågor samt avvägningar som ska göras. Därför är det extra viktigt alla parter med respekt för varandra för diskussionen vidare i de forum vi har.
I dag på GP-debatt kastar Fp ankar för full hals. Nu är de klara med sin tankeverksamhet och då är tydligen allianssamarbetet, förtroligheten och att nå ett gemensamt bra resultat mindre viktigt. Hade det varit en ledamot från FP eller från dess partistyrelse som satt ned foten hade det varit en sak. Men Ulf Nilsson som är talesman i frågorna och som den sista veckan i två sammanträden om totalt 3 timmar i våra arbetsgrupper inte gjort detta klart för oss andra skriver under artiklen gör mig upprörd. Det bryter förtroligheten och gör framkomligheten svårare.
Jag tror inte att vi står så långt ifrån varandra egentligen och tror att vi inom en överskådlig tid hade kunnat arbeta fram ett gemensamt förslag som upprätthåller lagen och de svenska besluten utan att bli till ett inhumant inferno. Utspelet i dag gör dock att jag framövedr kommer att ha svårt att lita till de samtal vi för i interna sammanhang. Vad spelar det för roll med arbetsgrupper när det ändå är pamflettpolitik på debattsidorna som verkar vara linjen från Fp? Det påminner obehagligt mycket om den tiden sossarna styrde landet med två stödpartier som alltid via medierna deklarerade sina bud i förhandlingarna.
Detta blir ingen oöverstiglig spricka i samarbetet. Inte desto mindre är jag djupt besviken.
torsdag, februari 21, 2008
Parlamentet i Wien
Den största mottagningen varje år har i Wien är när osse är på plats. Ca 700 personer är på plats.
Öppningsanförande
Göran Lennmarker håller nu det inledande anförandet där han summerar det gångna året o vad som komma skall. Bland annat vikten av sommarmötet i Kazakstan i sommar vilket är något revolutionerande för Osse o ett erkännande av att de centralasiatiska länderna tar steg i satt riktning. I min kommitté ska vi i eftermiddag diskutera migration där jag hoppas hinna få ett ord med i laget.
Osse: s vintermöte
Så är vi på plats på Hofburg i Wien för det årliga vintermötet. Åkte med Håkan Juholt ner o vi hinner en kopp kaffe innan president Göran Lennmarker ska invigningstala. Mest spännande under sessionen blir diskussionen om Kosovo som på alla sätt lär visa de olika respektiv som finns genom Europa o centralasien.
onsdag, februari 20, 2008
Dagens citat
Den fantastiska Sanna Rayman som snart lämnar Södermanlands Nyheters ledarsida till förmån för Svenska Dagbladets (grattis!) dito har kanske den bästa meningen skriven till Maria Schottenius, på ett språk hon förstår:
"Det finns en underliggande struktur av att systematiskt attackera, förfördela och förtrycka Johan Norbergar på DN Kultur."
Briljant.
"Det finns en underliggande struktur av att systematiskt attackera, förfördela och förtrycka Johan Norbergar på DN Kultur."
Briljant.
Gatuvåldsromantik
Kommer ni ihåg Petter? Många av er har säkert glömt honom. Han var den andlige och spirituella ledaren för det så kallade osynliga partiet. De slog sönder prylar och krävde mest att allt skulle vara som det var. Framförallt skulle vi inte få motarbeta ungdomsarbetslösheten.
Jag med flera tvingades till poliseskort under valrörelsen för att hotbilden tilltog så kraftig i spåren efter osynliga partiet som sponsrades av Petter. Nå väl. Efter valdagen så orkade de inte längre och därför kanske ni har glömt honom. Jag läser dock hans blogg med jämna mellanrum och minns honom. Det kan vara nog så intressant att läsa hans alster.
I dag blir han publicerad på Svt:s webb. Det ni kan läsa är ett försökt till ett intellektuellt försvar för att slå sönder och sno saker. Det han vill göra är att legitimera våldsromantik och rättfärdiga stöld. Han tar gammal kommunistpropaganda om produktionsmedel och kapital i motsats till de förtryckta, stöper det i något egen form och försöker därigenom rättfärdiga gatstenens debatteknik.
Han menar att media, staten och militären är i liberalernas händer och att vi har lyckats förfula gatuvåldet och upphöja det kliniska våldet till något vackert. Men nu ska vi bena i ett par av hans påståenden.
Jag blev av med mina arbetsuppgifter på SVT för att en borgerlig lobby påstod att jag inte tillräckligt stämde in i deras definition av vad som är demokratiska värderingar.
Jag med flera som varit utsatta för hot och fått våra partilokaler sönderslagna tyckte det var oerhört märklig ttat anställa Petter på Svt som någon form av ungdomsseismograf som skulle avläsa ungdomars vilja. Svt lät honom gå. Att jag inte tycker att gatstenar och hot är demokratiskt är helt klart. Sen får Svt göra sin egen motivering till varför han inte fick stanna.
Men bara det våld som lyckas uppnå legitimitet undgår att kallas för våld. Det våld som är institutionaliserat erkänns inte och är därmed osynligt, det är de tvingande relationer som ses som en utgångspunkt och mot vilka varje form av ingripande kommer att ses som en våldshandling.
Nog kallar alla, också liberaler, krig, konflikter, krogvaktsövervåld och polisbrutalitet med våld. Inget av det accepteras heller utan kritiseras. Det Petter försöker är att i skuggan av stora krigskonflikter visa på hur liten och därför ofarlig gatuvåldsverksamheten är.
Det är, i den vardagliga debatten, mindre våldsamt att låta den en person svälta ihjäl i enlighet med rådande egendomsförhållanden än att ifrågasätta dem genom att ta av överflödet och fördela det till de svältande.
I den vardagliga debatten slåss vi alla mot så väl fattigdom och svält som mot våld. Det Petter här försöker göra är att säga att för att människor svälter (måste då mena framförallt i andra delar av världen) så är det legitimit att stjäla och att utöva våld mot enskilda i samhället. I gränslandet menar han uppenbarligen också att det är ok för den som är mindre bemedlade att stjäla från den som har mer. Undersköterskan från sjuksköterskan som får ta av läkaren som får ta av den rika riksdagsledamoten som får pungslå utrikesministern.
Det stora problemet när vårt våld ifrågasätts är helt enkelt att det våld på vilket det liberala samhället bygger varit så effektivt i sitt osynliggörande av sig självt. Därför är det svårt att övertyga människor om att status quo är ett våldsamt tillstånd.
Nej. Det liberala samhället är medvetet om faran med våld. Därför tillåter man inte våld utöver av dem som sitter på våldsmonopolet. Det i sin tur är reglerat och strikt återhållet. Det är också det som är orsaken till att liberaler eftersträvar en liten och begränsad stat. För att den inte ska övervaka sina medborgare eller med hjälp av våldsmonpolet utöva förtryck på sina medborgare.
Krig är reglerat i internationell rätt och övergrepp på folkrätten eller Genevekonventionen inte bara kritiseras i dag utan straffas också i allt fler fall.
Intressant är också att Petter i denna passage erkänner våldsanvändandet av sig och de andra. Jag tror det är första gången jag ser det i klartext.
I tider där progressiva rörelser är starkare finns det en större acceptans för våldsamma metoder som en effekt av att en progressiv rörelse ifrågasätter den borgerliga hegemonin och därmed effektivare påvisar de våldsamma grunder på vilken den vilar.
Detta stämmer dock inledningsvis. Men det handlar inte om att vänsterrörelser skulle vara mer demokratiska utan precis tvärtom. Här erkänner Petter att den extrema vänstern han företräder är en våldsideologi lika illa som nationalsocialister och fascister.
Därför är det viktigt för allas vår frihet och välmåga att hålla extremvänstern kort och inte bereda dem möjlighet till större inflytande. Det känns nästan som att han längtar efter brinnande bilar som vi sett från Paris förorter eller från Köpenhamn.
Den borgerliga hegemonin klarar han inte av att utveckla till sin natur. Han bara antar att den finns. Han menar att den vila rpå en våldsam grund men hela uppråtthållandet av den liberala staten bygger på det folkliga inflytandet genom demokrati, en fri rättsskipning utan politiskt inflytande, fri yttrande och tryckfrihet samt att våldsanvändandet är strikt begränsat och monopoliserat.
En sådan situation befinner vi oss dock inte i just nu och det märks i att minsta antydan till våld som inte är institutionaliserat fullständigt lamslår all diskussion kring politiskt innehåll.
Ja och det med all rätta. Våldsmonopolet går att kontrollera men den djungelns lag som Petter eftersträvar går inte att kontrollera och det som en gång benämndes allas krig mot alla skulle bli vardagen på samhällets gator. I förlängningen är Petters kritik mot att våld inte tillåts på gator, mot enskilda osv en civilisationskritik där lagar, regler och normer helt ifrågasätts.
Liberaler kommer alltid att bekämpa våldsutövande. Vi accepterar inte slagsmål på gatorna av en självutnämnd rättskipningsmob eller våld mellan enskilda i krogkön, förstörd egendom (vare sig privat eller offentlig) eller hot mot politiker, journalister osv.
Vi vet alla att liberalismen påstår sig stå för individens friheter och möjligheter, en jämlik demokrati och den bästa av alla världar.
Ja och med all rätta. Rättighetsdebatten, det fria ordets värnande, den reglerade och folkstyrda staten, strävan efter frihet, internationell stabilitet och välfärdsstaten är bara några av de saker som liberaler slagits för i århundraden. Det kan vi också se i de liberala staterna att friheten är störst, man lever längst, man har högst utbildningsnivå, har bättre miljö än de regimer Petter förordar och på punkt efter punkt ser vi hur liberalismen är överlägsen totalitära regimer eller den våldsanarki som Petter verkar eftersträva.
Därför kommer inte stanna här utan fortsätta att slåss för de värden som gett oss fantastiska resultat så här långt och som vi vet kommer att ge frihet och framgång för alla världens folk. Om inte Petters lag vinner.
Jag med flera tvingades till poliseskort under valrörelsen för att hotbilden tilltog så kraftig i spåren efter osynliga partiet som sponsrades av Petter. Nå väl. Efter valdagen så orkade de inte längre och därför kanske ni har glömt honom. Jag läser dock hans blogg med jämna mellanrum och minns honom. Det kan vara nog så intressant att läsa hans alster.
I dag blir han publicerad på Svt:s webb. Det ni kan läsa är ett försökt till ett intellektuellt försvar för att slå sönder och sno saker. Det han vill göra är att legitimera våldsromantik och rättfärdiga stöld. Han tar gammal kommunistpropaganda om produktionsmedel och kapital i motsats till de förtryckta, stöper det i något egen form och försöker därigenom rättfärdiga gatstenens debatteknik.
Han menar att media, staten och militären är i liberalernas händer och att vi har lyckats förfula gatuvåldet och upphöja det kliniska våldet till något vackert. Men nu ska vi bena i ett par av hans påståenden.
Jag blev av med mina arbetsuppgifter på SVT för att en borgerlig lobby påstod att jag inte tillräckligt stämde in i deras definition av vad som är demokratiska värderingar.
Jag med flera som varit utsatta för hot och fått våra partilokaler sönderslagna tyckte det var oerhört märklig ttat anställa Petter på Svt som någon form av ungdomsseismograf som skulle avläsa ungdomars vilja. Svt lät honom gå. Att jag inte tycker att gatstenar och hot är demokratiskt är helt klart. Sen får Svt göra sin egen motivering till varför han inte fick stanna.
Men bara det våld som lyckas uppnå legitimitet undgår att kallas för våld. Det våld som är institutionaliserat erkänns inte och är därmed osynligt, det är de tvingande relationer som ses som en utgångspunkt och mot vilka varje form av ingripande kommer att ses som en våldshandling.
Nog kallar alla, också liberaler, krig, konflikter, krogvaktsövervåld och polisbrutalitet med våld. Inget av det accepteras heller utan kritiseras. Det Petter försöker är att i skuggan av stora krigskonflikter visa på hur liten och därför ofarlig gatuvåldsverksamheten är.
Det är, i den vardagliga debatten, mindre våldsamt att låta den en person svälta ihjäl i enlighet med rådande egendomsförhållanden än att ifrågasätta dem genom att ta av överflödet och fördela det till de svältande.
I den vardagliga debatten slåss vi alla mot så väl fattigdom och svält som mot våld. Det Petter här försöker göra är att säga att för att människor svälter (måste då mena framförallt i andra delar av världen) så är det legitimit att stjäla och att utöva våld mot enskilda i samhället. I gränslandet menar han uppenbarligen också att det är ok för den som är mindre bemedlade att stjäla från den som har mer. Undersköterskan från sjuksköterskan som får ta av läkaren som får ta av den rika riksdagsledamoten som får pungslå utrikesministern.
Det stora problemet när vårt våld ifrågasätts är helt enkelt att det våld på vilket det liberala samhället bygger varit så effektivt i sitt osynliggörande av sig självt. Därför är det svårt att övertyga människor om att status quo är ett våldsamt tillstånd.
Nej. Det liberala samhället är medvetet om faran med våld. Därför tillåter man inte våld utöver av dem som sitter på våldsmonopolet. Det i sin tur är reglerat och strikt återhållet. Det är också det som är orsaken till att liberaler eftersträvar en liten och begränsad stat. För att den inte ska övervaka sina medborgare eller med hjälp av våldsmonpolet utöva förtryck på sina medborgare.
Krig är reglerat i internationell rätt och övergrepp på folkrätten eller Genevekonventionen inte bara kritiseras i dag utan straffas också i allt fler fall.
Intressant är också att Petter i denna passage erkänner våldsanvändandet av sig och de andra. Jag tror det är första gången jag ser det i klartext.
I tider där progressiva rörelser är starkare finns det en större acceptans för våldsamma metoder som en effekt av att en progressiv rörelse ifrågasätter den borgerliga hegemonin och därmed effektivare påvisar de våldsamma grunder på vilken den vilar.
Detta stämmer dock inledningsvis. Men det handlar inte om att vänsterrörelser skulle vara mer demokratiska utan precis tvärtom. Här erkänner Petter att den extrema vänstern han företräder är en våldsideologi lika illa som nationalsocialister och fascister.
Därför är det viktigt för allas vår frihet och välmåga att hålla extremvänstern kort och inte bereda dem möjlighet till större inflytande. Det känns nästan som att han längtar efter brinnande bilar som vi sett från Paris förorter eller från Köpenhamn.
Den borgerliga hegemonin klarar han inte av att utveckla till sin natur. Han bara antar att den finns. Han menar att den vila rpå en våldsam grund men hela uppråtthållandet av den liberala staten bygger på det folkliga inflytandet genom demokrati, en fri rättsskipning utan politiskt inflytande, fri yttrande och tryckfrihet samt att våldsanvändandet är strikt begränsat och monopoliserat.
En sådan situation befinner vi oss dock inte i just nu och det märks i att minsta antydan till våld som inte är institutionaliserat fullständigt lamslår all diskussion kring politiskt innehåll.
Ja och det med all rätta. Våldsmonopolet går att kontrollera men den djungelns lag som Petter eftersträvar går inte att kontrollera och det som en gång benämndes allas krig mot alla skulle bli vardagen på samhällets gator. I förlängningen är Petters kritik mot att våld inte tillåts på gator, mot enskilda osv en civilisationskritik där lagar, regler och normer helt ifrågasätts.
Liberaler kommer alltid att bekämpa våldsutövande. Vi accepterar inte slagsmål på gatorna av en självutnämnd rättskipningsmob eller våld mellan enskilda i krogkön, förstörd egendom (vare sig privat eller offentlig) eller hot mot politiker, journalister osv.
Vi vet alla att liberalismen påstår sig stå för individens friheter och möjligheter, en jämlik demokrati och den bästa av alla världar.
Ja och med all rätta. Rättighetsdebatten, det fria ordets värnande, den reglerade och folkstyrda staten, strävan efter frihet, internationell stabilitet och välfärdsstaten är bara några av de saker som liberaler slagits för i århundraden. Det kan vi också se i de liberala staterna att friheten är störst, man lever längst, man har högst utbildningsnivå, har bättre miljö än de regimer Petter förordar och på punkt efter punkt ser vi hur liberalismen är överlägsen totalitära regimer eller den våldsanarki som Petter verkar eftersträva.
Därför kommer inte stanna här utan fortsätta att slåss för de värden som gett oss fantastiska resultat så här långt och som vi vet kommer att ge frihet och framgång för alla världens folk. Om inte Petters lag vinner.
Dagens mosning
Castro lämnar den formella makten på Kuba. Hurra. Ett steg åt rätt håll. Men det är 100 mil kvar på en lång resa och än så länge lär systemet vara stabilt (läs: i händerna på Castro med bror) för överskådlig tid. Dettta har inte undgått någon. Men låt oss se vad som händer i Sverige. Svt morgon ger en bra bild av det i morse.
Det är en lysande debatt mellan Eva Björklund (v) och Maeliz Orrego Rodriguez (liberal). Eva Björklund menar att det är bra på Kuba utom möjligtvis ekonomin. Annars verka det naturligt att Castro fick 98% i sista valet. Att det är naturligt att man slänger journalister och andra i fängelse med Björklunds egen motivering att de är köpta av USA och vill förändra systemet.
På andra sidan står Maeliz Orrego Rodriguez som själv är kuban i exil och menar på att om det är märkligt att man inte har flerpartisystem, att det är anmärkningsvärt att man utbildar folk att läsa men sedan inte låter dem tala och skriva fritt, att 20-25% av befolkningen i dag lever i exil osv osv.
Det är verkligen natt och dag mellan de båda. Orrego Rodriguez sopar verkligen mattan med Björklund som framstår som ett ensamt språkrör för svunna illusioner om det kommunistiska glädjesamhället, blind för människors lidande och det förtryck staten och regimen ägnar sig åt. Dagens bästa debattör är helt klart Maeliz Orrego Rodriguez.
Det är en lysande debatt mellan Eva Björklund (v) och Maeliz Orrego Rodriguez (liberal). Eva Björklund menar att det är bra på Kuba utom möjligtvis ekonomin. Annars verka det naturligt att Castro fick 98% i sista valet. Att det är naturligt att man slänger journalister och andra i fängelse med Björklunds egen motivering att de är köpta av USA och vill förändra systemet.
På andra sidan står Maeliz Orrego Rodriguez som själv är kuban i exil och menar på att om det är märkligt att man inte har flerpartisystem, att det är anmärkningsvärt att man utbildar folk att läsa men sedan inte låter dem tala och skriva fritt, att 20-25% av befolkningen i dag lever i exil osv osv.
Det är verkligen natt och dag mellan de båda. Orrego Rodriguez sopar verkligen mattan med Björklund som framstår som ett ensamt språkrör för svunna illusioner om det kommunistiska glädjesamhället, blind för människors lidande och det förtryck staten och regimen ägnar sig åt. Dagens bästa debattör är helt klart Maeliz Orrego Rodriguez.
Men nog finns det ljus i kulturdebatten
Allt är inte nattsvart i kulturdebatten. Långtifrån. Men när osakligheter dyker upp är det inte mer än rimligt att agera. Det som de sista dagarna gett perspektiv och begåvade resonemang till saker har varit Maciej Zarembas artikelseie om kränktheten; Jaktscener från lärarhögskolan.
Utan tvekan är han en av de skribenter som de sista åren arbetat hårdast för att föra diskusisoner och perspektiv framåt. Han gav sig i kast med Waxholmsfallet i artikelserien Den polske rörmokaren. Och nu vågar han ifrågasätta det fenomen som allt mer brett ut sig de sista åren. Det svenska folkets kränkthet och undfallenheten för densamma.
Den 18/3 kommer han och talar på Stureplanscenterns möte. Det finns chans till nytt besöksrekord i partiavdelningen.
Utan tvekan är han en av de skribenter som de sista åren arbetat hårdast för att föra diskusisoner och perspektiv framåt. Han gav sig i kast med Waxholmsfallet i artikelserien Den polske rörmokaren. Och nu vågar han ifrågasätta det fenomen som allt mer brett ut sig de sista åren. Det svenska folkets kränkthet och undfallenheten för densamma.
Den 18/3 kommer han och talar på Stureplanscenterns möte. Det finns chans till nytt besöksrekord i partiavdelningen.
Och en vända till
Maria Schottenius ber i dag på DN-kultur Johan Norberg att ge sig. Av hela hans artikel i Expressen i går så nämner hon i princip bara hans böcker och dokumentärer som är en kort inledning till artikeln. Någon har frågat hur nödvändig den inledningen var men i ljuset av att smustakastas som islamofob kan det väl behövas redovisas vad man gjort och att det går stick i stäv med vart DN-kultur påstår att Johan Norberg hör hemma.
Hon tycker det är besvärande att Norberg belägger de felaktigheter som stått i artikeln och argumenterar kring dem. Hon verkar mena på att rätt och fel finns inte. Däremot finns resonemang. Det påminner helt klart om hjärnan bakom de förlorade principerna i Ayn Rands Urkällan, tänkaren och skribenten Elsworth Toohey. Rätt och fel finns inte. Normer finns inte. Men resonemang gör det och de finns på ett sluttande plan. Tänk att Rand kunde beskriva hållningen hos DN-kulturs redaktör 2008 redan när hon skrev boken 1943.
Godtycklighet med andra ord. Vi ska resonera kring det hela. Vi kan påstå vad som helst, ange vem som helst och smutskasta vem som helst för det kan aldrig vara fel och vi ska resonera om det. reagerar vi på det så är vi som hon skrive ri dag "frenetiskt malande om oförrätter" och om inte en fullblods sådan så i alla fall en halvblods-rättsshaverist.
Till sist menar Shottenius sig hitta ett fel (DN-Kultur i dag, hittade den inte på nätet) i Johan Norbergs debattförande så här långt. Och det är inte en anklagelse om moral, eller att hon är hatare av en religion eller ett folkslag, inte ens att hon är galen. Det är att han har återgett vad hon sagt att hon skulle som krav för att medverka i P1 inte ville diskutera sin kollega Malm. Är det fel är det ju bara att ta tillbaka. Men i ljuset av rättshaverist, hejdukar, islamofob osv är det ett milt fel.
Därtill verkar det störa henne att bloggare är upprörda och skriver vad vi vill. Vi tar ordet fritt och vi pockar på uppmärksamhet. Egentligen borde vi skämmas som vågar kräva del i debatten. Det tycker jag mig kunna utläsa av hennes artikel i DN i går. Men det är nya tider nu. Bloggarna finns och kommer att stanna på ont och på gott. Till gang för en bra debatt som denna och många gånger också föra en debatt som kan upplevas infantil, felaktig eller utan mål. Men det är, i blogosfären, var och en fritt att uttrycka sin åsikt. Så länge leve bloggarna!
Hon tycker det är besvärande att Norberg belägger de felaktigheter som stått i artikeln och argumenterar kring dem. Hon verkar mena på att rätt och fel finns inte. Däremot finns resonemang. Det påminner helt klart om hjärnan bakom de förlorade principerna i Ayn Rands Urkällan, tänkaren och skribenten Elsworth Toohey. Rätt och fel finns inte. Normer finns inte. Men resonemang gör det och de finns på ett sluttande plan. Tänk att Rand kunde beskriva hållningen hos DN-kulturs redaktör 2008 redan när hon skrev boken 1943.
Godtycklighet med andra ord. Vi ska resonera kring det hela. Vi kan påstå vad som helst, ange vem som helst och smutskasta vem som helst för det kan aldrig vara fel och vi ska resonera om det. reagerar vi på det så är vi som hon skrive ri dag "frenetiskt malande om oförrätter" och om inte en fullblods sådan så i alla fall en halvblods-rättsshaverist.
Till sist menar Shottenius sig hitta ett fel (DN-Kultur i dag, hittade den inte på nätet) i Johan Norbergs debattförande så här långt. Och det är inte en anklagelse om moral, eller att hon är hatare av en religion eller ett folkslag, inte ens att hon är galen. Det är att han har återgett vad hon sagt att hon skulle som krav för att medverka i P1 inte ville diskutera sin kollega Malm. Är det fel är det ju bara att ta tillbaka. Men i ljuset av rättshaverist, hejdukar, islamofob osv är det ett milt fel.
Därtill verkar det störa henne att bloggare är upprörda och skriver vad vi vill. Vi tar ordet fritt och vi pockar på uppmärksamhet. Egentligen borde vi skämmas som vågar kräva del i debatten. Det tycker jag mig kunna utläsa av hennes artikel i DN i går. Men det är nya tider nu. Bloggarna finns och kommer att stanna på ont och på gott. Till gang för en bra debatt som denna och många gånger också föra en debatt som kan upplevas infantil, felaktig eller utan mål. Men det är, i blogosfären, var och en fritt att uttrycka sin åsikt. Så länge leve bloggarna!
tisdag, februari 19, 2008
Splatterdebatt eller teflonmonolog?
Den största på DN kultur tar i dag till orda i kulturdebatten. Hon menar att de som mejlat henne inte tillfört något intressant till debatten (av dem som kunnat framföra sin åsikt) och de andra har använt sig av en splatterdebatt.
Men låt oss då se vad hon själv framför för intressant i denna debatt. Det kan vi göra i hennes inlägg i dag. Det gick fort. Det fanns inget. Maria Schottenius menar bara att Johan Norberg och hans "hejdukar" (för att inte sänka sig till "splatterdebattsnivå") är hysteriska och inte vill ha en öppen diskussion. Hon menar också att Johan Norberg beter sig som en rättshaverist och kallar oss andra (anar att jag är inkluderad) för nyliberala pratkvarnar. Så intressant var det hon tillförde debatten.
Om jag nu skulle göra samma sak som henne så skulle jag inte med ett ord bemöta socialismen eller för den delen argumentera alls. Jag skulle skriva saker som "det totalitära ledarskapet på DN kultur med sina underhuggare" och att "de ägnar sig åt förnekande och personangrepp" (varav det sista är sant, hänvisar till hennes artikel) och sedan raljera bort i än fler beskrivningar men i dag skippar jag det.
Det som är det övergripande problemet med DN-kultur i mina ögon som konsument är att man ensidigt angriper oss liberaler utan att i sak argumentera kring varför liberalismen är vidrig. Det är som en teflonmonolog där det givna är att kritik rinner av som vatten på en teflonyta och vari monologen består är lätt att se. Undantag finns tack och lov.
Liberalismen utgör för Schottenius och Malm svaret på all ondska. När vi menar att liberalism leder till utveckling säger det att vi är kolonialister, när vi kritiserat den smala idédebatten i Sverige så hatar vi muslimer. Och inget av det behöver de belägga. För det är tydligen sant. I alla fall på DN-kultur.
Med det relativa tolkningsföreträde som positionen av ledande tidnings kulturdel ger borde man vara mer grundlig i sin argumentation. De borde också beakta att de sätter normer. Och det gör de. Genom att i allt göra sin egen värdsbild till sanning och att utan grund angripa liberalerna som jordens pest.
Däri består kärnan i debatten och därför är vi liberaler upprörda. Det är dock ingen ursäkt för att gå över gränsen till hot och trackasserier. Det är under en liberals värdighet anser jag.
Tack och lov får Johan Norberg i Expressen föra debatten vidare. Och SE! Han argumenterar.
Men låt oss då se vad hon själv framför för intressant i denna debatt. Det kan vi göra i hennes inlägg i dag. Det gick fort. Det fanns inget. Maria Schottenius menar bara att Johan Norberg och hans "hejdukar" (för att inte sänka sig till "splatterdebattsnivå") är hysteriska och inte vill ha en öppen diskussion. Hon menar också att Johan Norberg beter sig som en rättshaverist och kallar oss andra (anar att jag är inkluderad) för nyliberala pratkvarnar. Så intressant var det hon tillförde debatten.
Om jag nu skulle göra samma sak som henne så skulle jag inte med ett ord bemöta socialismen eller för den delen argumentera alls. Jag skulle skriva saker som "det totalitära ledarskapet på DN kultur med sina underhuggare" och att "de ägnar sig åt förnekande och personangrepp" (varav det sista är sant, hänvisar till hennes artikel) och sedan raljera bort i än fler beskrivningar men i dag skippar jag det.
Det som är det övergripande problemet med DN-kultur i mina ögon som konsument är att man ensidigt angriper oss liberaler utan att i sak argumentera kring varför liberalismen är vidrig. Det är som en teflonmonolog där det givna är att kritik rinner av som vatten på en teflonyta och vari monologen består är lätt att se. Undantag finns tack och lov.
Liberalismen utgör för Schottenius och Malm svaret på all ondska. När vi menar att liberalism leder till utveckling säger det att vi är kolonialister, när vi kritiserat den smala idédebatten i Sverige så hatar vi muslimer. Och inget av det behöver de belägga. För det är tydligen sant. I alla fall på DN-kultur.
Med det relativa tolkningsföreträde som positionen av ledande tidnings kulturdel ger borde man vara mer grundlig i sin argumentation. De borde också beakta att de sätter normer. Och det gör de. Genom att i allt göra sin egen värdsbild till sanning och att utan grund angripa liberalerna som jordens pest.
Däri består kärnan i debatten och därför är vi liberaler upprörda. Det är dock ingen ursäkt för att gå över gränsen till hot och trackasserier. Det är under en liberals värdighet anser jag.
Tack och lov får Johan Norberg i Expressen föra debatten vidare. Och SE! Han argumenterar.
Jag tror inte det är sant
Misstänkt jävig nämndeman motarbetade kollega i rätten för att han inte anslutit sig till facket. Jag tror inte mina ögon men tydligen har så skett. Sydsvenskan rapporterade detta för ett tag sedan men först nu jag har hunnit läsa texten. Hoppas att de går vidare med ärendet så att det arbetsskadade kan få upprättelse som den omtalade nämndemannen varit jävig eller att nämndemannen kan frias från misstankar om jäv. Detta är ju djupt allvarligt.
Friskt inlägg av Jämtin
På DN-debatt i dag börjar Carin Jämtin att formulera en framtidsstrategi för Stockholm. Jag tycker att hon verkligen lyckas med sitt inlägg. En sådan artikel kan inte ta upp allt men den rör vid flera viktiga frågor som jag själv funderat en hel del över och ser till min förvåning att vi åtminstone retoriskt rör oss åt samma håll.
Det är särskilt två frågor som jag känner extra starkt för:
* Stockholms nya byggnationer måste präglas av sin samtid. Det borde innebära också en öppning för högre byggnader och nytänkt i arkitekturen.
* Bolagsskatten bör sänkas. Jag har många gånger frågat mig varför politiken i Sverige är så defensiv att man på sin höjd funderar över hur man får företag att stanna i landet. Med Jämtins ansats finns ett frö till det jag själv tycker vore ett välkommet komplement till den svenska näringslivsstrategin; hur får vi fler företag att flytta hit? Utan tvekan är en del i det hela bolagsskatten där Sverige nu slår nästan alla EU-länder i skattetryck.
Det finns mycket mer i artikeln som är värt att berömma i artikeln men en annan signal med den ger är att sossarna i Stockholm verkar samla sig kring ett mer strategsikt arbetet i stället för att hacka på allt som majoriteten föreslår. I ett sådant läge blir de ett större hot än de tidigare har varit på. Det får stadshusalliansen se upp med.
Det är särskilt två frågor som jag känner extra starkt för:
* Stockholms nya byggnationer måste präglas av sin samtid. Det borde innebära också en öppning för högre byggnader och nytänkt i arkitekturen.
* Bolagsskatten bör sänkas. Jag har många gånger frågat mig varför politiken i Sverige är så defensiv att man på sin höjd funderar över hur man får företag att stanna i landet. Med Jämtins ansats finns ett frö till det jag själv tycker vore ett välkommet komplement till den svenska näringslivsstrategin; hur får vi fler företag att flytta hit? Utan tvekan är en del i det hela bolagsskatten där Sverige nu slår nästan alla EU-länder i skattetryck.
Det finns mycket mer i artikeln som är värt att berömma i artikeln men en annan signal med den ger är att sossarna i Stockholm verkar samla sig kring ett mer strategsikt arbetet i stället för att hacka på allt som majoriteten föreslår. I ett sådant läge blir de ett större hot än de tidigare har varit på. Det får stadshusalliansen se upp med.
måndag, februari 18, 2008
Omväxlande vecka
Internet strular hemma. Därför är dte svårt att svara på mejl hemifrån och att blogga. Måste få ordning på det i kväll helst. Annars är det en omväxlande vecka med läsande och skrivande i dag samt ett par möten.
I morgon är det som vanligt möten från morgon till kväll. Efter gruppmötet bär det av till Stureplanscentern som har möte med partisekreteare Anders Flanking som talare.
På onsdag efter ordinarie arbetsdag beger jag mig till Gävle där jag ska tala på årsmöte.
På torsdag morgon flyger jag tidigt till Wien för att vara med på OSSE:s möte. Kommer åter till hemmet vid midnatt på fredag.
I morgon är det som vanligt möten från morgon till kväll. Efter gruppmötet bär det av till Stureplanscentern som har möte med partisekreteare Anders Flanking som talare.
På onsdag efter ordinarie arbetsdag beger jag mig till Gävle där jag ska tala på årsmöte.
På torsdag morgon flyger jag tidigt till Wien för att vara med på OSSE:s möte. Kommer åter till hemmet vid midnatt på fredag.
lördag, februari 16, 2008
Sista årsmötet
Sista årsmötet i Centerpartiet i Stockholm pågår nu för fullt. Det är c-gay som är sist ut. Det är centerpartiets homoavdelning. Nå väl. Bra stämning o sen är vi hembjudna till landstingsrådet Gustav Andersson för att se på schlagern.
torsdag, februari 14, 2008
Barosso i riksdagen
EU-kommissionens ordförande José Manuel Barosso besöker i dag riksdagen o talar just nu i riksdagens förstakammare. Han talar inledningsvis varmt om den svenska regeringens ambitioner o goda relationer med kommissionen.
Kulturvärldens andra chock
Få kan ha missat att jag varit starkt kritisk till kulturdebatten som förs och framförallt mot dem som för den för att de är så vänstervridna, har en övertro på staten och därtill när en enorm rädsla för den som inte tänker likadant.
Första gången som hela kulturvärlden ställde sig enat i sitt hat mot en person var när Cecilia Stegö Chiló blev utsedd till kulturminister. Kulturdebattörer, teaterdirektörer och kulturpersonligheter skrek ut sin ilska och rädsla. För vad? Ja det visste de inte riktigt. Men de hade en känsla av att detta var ont. Kulturvärlden fick en minister. De såg henne och såg att det var ont.
Drevet mot henne var totalt och det var kompakt. Hon skulle bort till varje pris och man sade med darrande röst att "nu dör konsterna". Det uttalandet får anses vara det mest patetiska på denna sida millenieskiftet. Snart var kulturministern borta. Kultureliten kunde andas ut. Nu skulle andra tider komma. Man hade använt sin makt och visat sin styrka Till och med en minister kunde man fälla. Även om orsaken inte var kulturpolitiken vet vi alla vad som låg bakom fokuset på ministern och saker som inte varit problem för sossar att komma undan med fick bli hennes fall.
Nu är kulturvärlden i chock för andra gången. Till kulturrådet har Johan Stael von Holstein blivit utsedd som ledamot. Utan att han hunnit börja arbetet vet den samlade kulturvärlden att han är minst lika ond som den forne kulturminister. Han ska dras i smutsten. Han ska anklagas för att vara kulturens fiende. Återigen samlar man sin kraft för att ge en liberal på käften. Återigen har en liberal vågat sig in på klassisk röd mark och det fula trynet ska tryckas till ordentligt.
Säkert fylls hans mejlbox med kvädningsord som alltid kommer som en effekt av vänstern kampanjer. Säkert får han dödshot. Säkert tycker många av gräsrötterna till den präktiga, egenmäktiga och självgoda kulturvänster att det är helt rätt. Han ska bara ha. Bort ska han. För han är ond.
Jag när ett allt större förakt för många av landets kultursidor som på ett spelat intellektuellt manér räds alla åsikter som är annorlunda. Som i många delar skyddar det totalitära med motiveringen "det är synd om". Som inte kan peka på fakta eller faktiska saker utan har en känsla för vad som är ont.
Johan, du är en hjälte. Håll ut i den storm du har emot dig. Kom ihåg att det kompakta hatet kan inte bräckas om vi backar. Det är dags att vi mobiliserar och visar att kulturen mår bäst av en åsiktsmässig mångafald i stället för dagens röda enfald.
Kulturvänstern har mobiliserat till ett andra krig. I det slaget står jag på Johan Stael von Holsteins sida. Och jag är beredd att stötta honom så länge har orkar hålla ut.
Första gången som hela kulturvärlden ställde sig enat i sitt hat mot en person var när Cecilia Stegö Chiló blev utsedd till kulturminister. Kulturdebattörer, teaterdirektörer och kulturpersonligheter skrek ut sin ilska och rädsla. För vad? Ja det visste de inte riktigt. Men de hade en känsla av att detta var ont. Kulturvärlden fick en minister. De såg henne och såg att det var ont.
Drevet mot henne var totalt och det var kompakt. Hon skulle bort till varje pris och man sade med darrande röst att "nu dör konsterna". Det uttalandet får anses vara det mest patetiska på denna sida millenieskiftet. Snart var kulturministern borta. Kultureliten kunde andas ut. Nu skulle andra tider komma. Man hade använt sin makt och visat sin styrka Till och med en minister kunde man fälla. Även om orsaken inte var kulturpolitiken vet vi alla vad som låg bakom fokuset på ministern och saker som inte varit problem för sossar att komma undan med fick bli hennes fall.
Nu är kulturvärlden i chock för andra gången. Till kulturrådet har Johan Stael von Holstein blivit utsedd som ledamot. Utan att han hunnit börja arbetet vet den samlade kulturvärlden att han är minst lika ond som den forne kulturminister. Han ska dras i smutsten. Han ska anklagas för att vara kulturens fiende. Återigen samlar man sin kraft för att ge en liberal på käften. Återigen har en liberal vågat sig in på klassisk röd mark och det fula trynet ska tryckas till ordentligt.
Säkert fylls hans mejlbox med kvädningsord som alltid kommer som en effekt av vänstern kampanjer. Säkert får han dödshot. Säkert tycker många av gräsrötterna till den präktiga, egenmäktiga och självgoda kulturvänster att det är helt rätt. Han ska bara ha. Bort ska han. För han är ond.
Jag när ett allt större förakt för många av landets kultursidor som på ett spelat intellektuellt manér räds alla åsikter som är annorlunda. Som i många delar skyddar det totalitära med motiveringen "det är synd om". Som inte kan peka på fakta eller faktiska saker utan har en känsla för vad som är ont.
Johan, du är en hjälte. Håll ut i den storm du har emot dig. Kom ihåg att det kompakta hatet kan inte bräckas om vi backar. Det är dags att vi mobiliserar och visar att kulturen mår bäst av en åsiktsmässig mångafald i stället för dagens röda enfald.
Kulturvänstern har mobiliserat till ett andra krig. I det slaget står jag på Johan Stael von Holsteins sida. Och jag är beredd att stötta honom så länge har orkar hålla ut.
No 25
Veckans affärer utsåg i går som sagt 101 supertalanger. Som vanligt med listor av den sorten blir man ödmjuk inför vilka namn man får stå på listan tillsammans med. Det är helt klart också roligt att få klättra från förra årets 48:e placering till plats nummer 25 som jag fick i år. Det ger också en lätt ångest inför nästa års lista.
Hela listan hittar ni här.
Hela listan hittar ni här.
onsdag, februari 13, 2008
Örebro i dag
Det var roliga 1.5 timme i debatten på Örebro univeristet i dag. Som sagt var moderatorn min gamla professor från studietiden Mats Lindberg (efternamnet var förut Dahlqvist om jag inte missminner mig). Vi hann beta av flera områden och svara på frågor från studenterna som fyllt hörsalen.
Bland andra Calle var där och lyssnade.
Bland andra Calle var där och lyssnade.
Tillbaka till Örebro
Nu bär det av till Örebro där jag ska ha debatt med Josefin Brink (v) kring arbetsmarknad, jämställdhet och migration mellan 13.00 och 14.30. Det hela leds av min gamla professot Mats. Kul att komma tillbaka till sitt gamla universitet och få se de gamla lärolokalerna igen.
Väl hemma i Stockholm igen ska jag på nomineringen av Sveriges 101 kommande stjärnskott. Är tydligen med på listan.
Väl hemma i Stockholm igen ska jag på nomineringen av Sveriges 101 kommande stjärnskott. Är tydligen med på listan.
tisdag, februari 12, 2008
DN-kultur skiter i det röda skåpet
Vi har alla fått kängor av DN-kultur. Läser man exempelvis Ayn Rand är man lite galen anser de. Må så vara. Det står dem fritt. Det kanske är just därför jag nästan aldrig läser kulturdelen. Det är så genomrött att jag lika gärna kan läsa någon av alla vänsterbloggare som är mera rakt på sak.
De tar dock sitt liberalhat steget längre när det försöker måla ut Johan Norberg som islamofob. Johan kommenterar det själv här. Själv tycker jag att det är så korkat av DN-kultur att jag lika gärna hoppar över att skriva något längre om det. Ni är själva så begåvade att ni kan dra egna slutsatser av DN-kulturs (till och med för dem osedvanligt stora) intellektuella vurpa.
Uppmärksammade detta via Isobels blogg. Tyvärr ligger DN:s orginalartikel ännu inte på nätet så jag får väl rota i pappersinsamlingen när jag kommer hem så att jag kan läsa hela texten.
De tar dock sitt liberalhat steget längre när det försöker måla ut Johan Norberg som islamofob. Johan kommenterar det själv här. Själv tycker jag att det är så korkat av DN-kultur att jag lika gärna hoppar över att skriva något längre om det. Ni är själva så begåvade att ni kan dra egna slutsatser av DN-kulturs (till och med för dem osedvanligt stora) intellektuella vurpa.
Uppmärksammade detta via Isobels blogg. Tyvärr ligger DN:s orginalartikel ännu inte på nätet så jag får väl rota i pappersinsamlingen när jag kommer hem så att jag kan läsa hela texten.
Lite statskuppstänkande igen?
Kanske är det så att sossarna verkligen tycker att det är en statskupp varje gång de inte innehar regeringsmakten. Annie Johansson beskriver dagens justering i konstitutionsutskottet där sossarna först skrivit att vi under denna mandatperiod har en tillfällg majoritet till att det nu bara är en majoritet. Det som lyser igenom är deras syn på att vi på något sätt har snott makten av dem och att de har rätt att få den tillbaka.
Det är nästan lite synd att de själva upptäckte vad de skrev och ändrade skrivningen. Den hade varit intressant att ha med sig i kommande debatter.
Det är nästan lite synd att de själva upptäckte vad de skrev och ändrade skrivningen. Den hade varit intressant att ha med sig i kommande debatter.
Ohly krossar alternativet
Det känns skönt att se hur Lars Ohly i dag i Svd slingarar sig som masken på kroken i fråga om hur han vill se formandet av, bevare oss väl, en regeringen där vänsterpartiet ingår. I stället för att som Alliansen gjort klart och tydligt samt i god tid innan valet redovisa vad man i regering vill åstadkomma så sänker han det röda alternativet och ger väljarna ett lotteri.
Han vill ha samförstånd i vissa frågor men inte redovisa ett enhetligt alternativ. Vad det betyder är svårare att lista ut. Kanske ska man se det som att i de frågor där vänsterpartie tkan nå framgång utan att hota med att sänka regeringen kan man göra uppgörelser innan valet. I övrigt vill man vänta och i veckor förhandla via media i hot om att fälla en sosseregering för att nå framgång.
Lars Ohly vill helt enkelt ha kakan och äta den. Den strategin har ofta visat sig vara en som fäller snarare än reser kraftfulla alternativ.
Mona Sahlin måste tycka att situationen är mycket olustig. Hon vet att hon inte längre kan hålla de gamla stödstrumporna i Mp och V borta från regeringsmakten. Samtidigt ser hon att det Lars Ohly och vänsterpartiet lägger ut är en spikmata av komplikationer för ett eventuellt regeringsbildanden efter 2010. I veckor kommer debatten att gå hög. På DN-debatt kommer vi att kunna ana oss till ena dagen att det är si som gäller medan det snart rapporteras att det är så som gäller.
Kvällstidningarna kommer att bevaka det nattliga mötena där regeringspolitiken ska framförhandlas. Ena dagen hota Mp att lämna samtalen. Dagen efter är det vänsterpartiet som gör det. Till slut kommer det att handla om hur sugen på makten sossarna är och hur mycket de är beredda att ge vänsterpartiet. Med andra ord blir sossekongresserna framöver mindre viktiga för landets eventuella regering efter 2010. Däremot blir vänsterpartiets kommande utspel mycket viktigare.
Regeringsmakten är dock ingen lek och väljarnas förtroende investeras efter vad regeringsalternativen vill göra under den kommande mandatperioden. Därför sviker också Lars Ohly väljarna när han inte gör klart vilken politik han tänker driva om han skulle få ett inflytande i regeringen.
Tack och lov har vi från Alliansens sida gott om tid att utjämna skillnaden mellan blocken och gå om oppositionen så att vi sitter kvar under perioden 2010-2014 med sikte på att också vinna valet 2014. Då slipper väljarna en limbo mellan sossepolitik som kan stagnera utvecklingen i landet och en sossepolitik med ett kraftigt vänsterinflytande som vore rent förödande för landet.
Han vill ha samförstånd i vissa frågor men inte redovisa ett enhetligt alternativ. Vad det betyder är svårare att lista ut. Kanske ska man se det som att i de frågor där vänsterpartie tkan nå framgång utan att hota med att sänka regeringen kan man göra uppgörelser innan valet. I övrigt vill man vänta och i veckor förhandla via media i hot om att fälla en sosseregering för att nå framgång.
Lars Ohly vill helt enkelt ha kakan och äta den. Den strategin har ofta visat sig vara en som fäller snarare än reser kraftfulla alternativ.
Mona Sahlin måste tycka att situationen är mycket olustig. Hon vet att hon inte längre kan hålla de gamla stödstrumporna i Mp och V borta från regeringsmakten. Samtidigt ser hon att det Lars Ohly och vänsterpartiet lägger ut är en spikmata av komplikationer för ett eventuellt regeringsbildanden efter 2010. I veckor kommer debatten att gå hög. På DN-debatt kommer vi att kunna ana oss till ena dagen att det är si som gäller medan det snart rapporteras att det är så som gäller.
Kvällstidningarna kommer att bevaka det nattliga mötena där regeringspolitiken ska framförhandlas. Ena dagen hota Mp att lämna samtalen. Dagen efter är det vänsterpartiet som gör det. Till slut kommer det att handla om hur sugen på makten sossarna är och hur mycket de är beredda att ge vänsterpartiet. Med andra ord blir sossekongresserna framöver mindre viktiga för landets eventuella regering efter 2010. Däremot blir vänsterpartiets kommande utspel mycket viktigare.
Regeringsmakten är dock ingen lek och väljarnas förtroende investeras efter vad regeringsalternativen vill göra under den kommande mandatperioden. Därför sviker också Lars Ohly väljarna när han inte gör klart vilken politik han tänker driva om han skulle få ett inflytande i regeringen.
Tack och lov har vi från Alliansens sida gott om tid att utjämna skillnaden mellan blocken och gå om oppositionen så att vi sitter kvar under perioden 2010-2014 med sikte på att också vinna valet 2014. Då slipper väljarna en limbo mellan sossepolitik som kan stagnera utvecklingen i landet och en sossepolitik med ett kraftigt vänsterinflytande som vore rent förödande för landet.
måndag, februari 11, 2008
Nouri om fackets agerande
Tidigare har jag bloggat om fackligt agerande mot en krögare som jag hittade via Nouri Kinos blogg. I går skrev han en debattartikel på det temat i Expressen. Familjeföretag som ska vara fredade angrips. Och nog har han klara poänger i artikeln. Läs artikeln här.
Kollektivavtal klart i Örebro
Samma dag som jag bloggade om konditorierna som var ansatta i Örebro så skrevs ett kollektivavtal under.
"Delvis kommer det sig av att jag inte orkar längre för att jag personligen är helt färdig. Dessutom mår inte personalen bra av det här, och det är inte värt det längre. Jag ringde till facket och sa att jag skriver på så att jag får lite lugn och ro och även min personal kan få lite lugn och ro."
Stefan Hall som är ordförande i Livs kommenterar det hela så här:
"-Jag anser att hon har tagit sitt förnuft till fånga och accepterar de regler som vi har på svensk arbetsmarknad idag. Jag hoppas att vi nu kan lägga det här bakom oss och gå vidare, och försöka samarbeta i framtiden istället för att hålla på så här som vi tvingats göra nu."
Med andra ord: Om ni inte anpassar er efter våra regler så går det så här. För det är våra regler som gäller och det kan ni bara hacka i er.
För övrigt var vi några vänner som i dag åt på lilla Karachi. Det var ingen blockad där utanför. Såg ingen i slutet på förra veckan heller när jag gick förbi vid lunchtid. På Yelah kan man dock läsa att det verkar gå hett tilll kring restaurangen.
"Delvis kommer det sig av att jag inte orkar längre för att jag personligen är helt färdig. Dessutom mår inte personalen bra av det här, och det är inte värt det längre. Jag ringde till facket och sa att jag skriver på så att jag får lite lugn och ro och även min personal kan få lite lugn och ro."
Stefan Hall som är ordförande i Livs kommenterar det hela så här:
"-Jag anser att hon har tagit sitt förnuft till fånga och accepterar de regler som vi har på svensk arbetsmarknad idag. Jag hoppas att vi nu kan lägga det här bakom oss och gå vidare, och försöka samarbeta i framtiden istället för att hålla på så här som vi tvingats göra nu."
Med andra ord: Om ni inte anpassar er efter våra regler så går det så här. För det är våra regler som gäller och det kan ni bara hacka i er.
För övrigt var vi några vänner som i dag åt på lilla Karachi. Det var ingen blockad där utanför. Såg ingen i slutet på förra veckan heller när jag gick förbi vid lunchtid. På Yelah kan man dock läsa att det verkar gå hett tilll kring restaurangen.
Bubblare.se i morgon kväll
Bubblare.se börjar denna vecka med videochat. I morgon kväll, direkt efter riksdagsgruppen och innan distriktsstyrelsemötet, är jag med och chattar kl 18.00.
Några dagar sent men ändå
Eric Ehrfors har uppmärksammat den arbetsmarknadskonflikt som nu pågår i Örebro. Ser ut att återigen bli ett fackligt självmål.
Regeringen backar om minskningsregeln
Efter lunch i dag har statsminster Fredrik Reinfeldt haft en träff med TT där han backar om regeringens förslag om minskningsregel vid avtalsförsäkringar som kompletterar sjukförsäkringen. TT skriver:
"Efter häftig kritik backar regeringen från planerna att begränsa ersättningen från sjukförsäkringen. Tidigare har regeringen föreslagit att ingen ska kunna få mer än 75 procent i sjukpenning efter ett år, även om man haft en privat eller kollektivavtalsförsäkring som skulle ha gett mer."
Till TT säger statsministern:
"Regeringen kommer inte att genomföra den här takbegränsningen i sjukförsäkringen, säger statsminister Fredrik Reinfeldt till TT.
Vi var oroade för att det skulle utvecklas en typ av försäkring i avtal som tar bort en del av de jobbskapande åtgärder som är syftet med våra förändringar, säger Reinfeldt."
Hos DN hittar ni hela texten från TT.
Det är ett moget agerande av regeringen. Dels för att de åtgärder man har vidtagit för att få ordning på rehabiliteringskedjan hos försäkringskassan väl borde räcka för att endast ett mycket litet antal personer skulle komma att vara sjukskrivna mer än ett år. En massiv förstärkning av företagshälsovården och dess möjligheter att samarbeta med primärvården är också positivt. Därtill finns en rad undantag (de med exempelvis cancer) från förslaget om minskningsregel varför det skulle vara ännu färre som omfattades.
Med andra ord skulle förslaget omfatta få och det är bra att regeringen visar att man har tilltro till att de åtgärder man vidtagit räcker samt att man lyssnat på kritiken som framkommit. Det är ett moget agerande.
Samtidigt var det intressant att följa debatten. Sture Nordh på TCO då statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet och i dag infördet på 90-talet samma regel fast den gällde då till 75% ifrån månad tre och inte som det nu förkastade förslaget från att 12 månader passerat.
S har vart relativt tysta i debatten av den enkla anledningen att de är ingenjörerna bakom systemet. Och det har sina poänger måste också sägas i sammanghanget. Lejonparten av försäkringen är fortfarande betald av skattebetalarna och tilläggsförsäkringen är grädde på moset.
Hur som haver är det skönt att vi nu kan lägga den debatten åt sidan. Det är en av de saker som har tagit mycket tid denna sidan om årsskiftet samtidigt som det har varit omöjligt att prata nämnvärt om det eftersom har debatten fortfarande pågått i våra sammanträdesrum.
"Efter häftig kritik backar regeringen från planerna att begränsa ersättningen från sjukförsäkringen. Tidigare har regeringen föreslagit att ingen ska kunna få mer än 75 procent i sjukpenning efter ett år, även om man haft en privat eller kollektivavtalsförsäkring som skulle ha gett mer."
Till TT säger statsministern:
"Regeringen kommer inte att genomföra den här takbegränsningen i sjukförsäkringen, säger statsminister Fredrik Reinfeldt till TT.
Vi var oroade för att det skulle utvecklas en typ av försäkring i avtal som tar bort en del av de jobbskapande åtgärder som är syftet med våra förändringar, säger Reinfeldt."
Hos DN hittar ni hela texten från TT.
Det är ett moget agerande av regeringen. Dels för att de åtgärder man har vidtagit för att få ordning på rehabiliteringskedjan hos försäkringskassan väl borde räcka för att endast ett mycket litet antal personer skulle komma att vara sjukskrivna mer än ett år. En massiv förstärkning av företagshälsovården och dess möjligheter att samarbeta med primärvården är också positivt. Därtill finns en rad undantag (de med exempelvis cancer) från förslaget om minskningsregel varför det skulle vara ännu färre som omfattades.
Med andra ord skulle förslaget omfatta få och det är bra att regeringen visar att man har tilltro till att de åtgärder man vidtagit räcker samt att man lyssnat på kritiken som framkommit. Det är ett moget agerande.
Samtidigt var det intressant att följa debatten. Sture Nordh på TCO då statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet och i dag infördet på 90-talet samma regel fast den gällde då till 75% ifrån månad tre och inte som det nu förkastade förslaget från att 12 månader passerat.
S har vart relativt tysta i debatten av den enkla anledningen att de är ingenjörerna bakom systemet. Och det har sina poänger måste också sägas i sammanghanget. Lejonparten av försäkringen är fortfarande betald av skattebetalarna och tilläggsförsäkringen är grädde på moset.
Hur som haver är det skönt att vi nu kan lägga den debatten åt sidan. Det är en av de saker som har tagit mycket tid denna sidan om årsskiftet samtidigt som det har varit omöjligt att prata nämnvärt om det eftersom har debatten fortfarande pågått i våra sammanträdesrum.
Public service-debatten drar igång igen
Dagens inlägg på DN-debatt lär leda till en ny debatt om public service. Helt klart är att Christina Jutterström har tänkt själv i sin utredning och inte låter sig styras av gamla konventioner.
Lika klart är att hon kommer att få mothugg. Det finns starka krafter inom PS som är konserverande. Rädslan för att bli av med sitt jobb är en drivande faktor. En annan är att många som försvarat det mesta med PS genom åren verkar tycka att verksamheten är komplett. Att då få läsa på DN-debatt att det förre VD:n för Sveriges television föreslår ändringar lär skapa oro i leden.
I sak känns inget av förslagen radikala. Snarast logiska. Jag kan också hålla med om att om man nu ändå ska tvinga folk att betala kan man lika gärna ta det över skattsedeln.
Det som är synd är att ingenstans i artikeln, kanske i hela utredningen det nämns, att SR och Svt inte borde ägna sig åt direkt konkurrens med de fria kanalerna. Samtidigt som radion blev friare (den är fortfarande hårt reglerad) så skapade SR kanaler som motsvarar de som dök upp efter demn första avregleringen.
Det har två syften. Det ena är att inte de fria kanalerna ska få för många lyssnare och det andra är att bevara legitimiteten för SR genom att visa på att man i ett nytt medielandskap kan locka lyssnare. Båda motiven slår dock fel.
På liknande sätt har Svt sökt matcha de fria kanalerna genom att skapa offentligt understödda varianter av de som redan finns. Barnkanalen, kunskapskanalen osv.
En av de saker man gjort rätt under åren är de mer djuplodande programmen som Svt 24 sänder. Folk får tala till punkt och det kompletterar medielandskapet där det i dag finns brister. Där skulle PS kunna fylla en funktion. Men då måste man sluta stirra blint till lyssnar- och tittarsiffror och i stället söka fylla viktiga luckor för offentlig debatt, kultur och minoritetsprogram.
Tyvärr når hon inte så långt. Men kanske kan vi i denna debattrunda komma något längre än tidigare tack vare Jutterströms utredning. Det vore väl.
Lika klart är att hon kommer att få mothugg. Det finns starka krafter inom PS som är konserverande. Rädslan för att bli av med sitt jobb är en drivande faktor. En annan är att många som försvarat det mesta med PS genom åren verkar tycka att verksamheten är komplett. Att då få läsa på DN-debatt att det förre VD:n för Sveriges television föreslår ändringar lär skapa oro i leden.
I sak känns inget av förslagen radikala. Snarast logiska. Jag kan också hålla med om att om man nu ändå ska tvinga folk att betala kan man lika gärna ta det över skattsedeln.
Det som är synd är att ingenstans i artikeln, kanske i hela utredningen det nämns, att SR och Svt inte borde ägna sig åt direkt konkurrens med de fria kanalerna. Samtidigt som radion blev friare (den är fortfarande hårt reglerad) så skapade SR kanaler som motsvarar de som dök upp efter demn första avregleringen.
Det har två syften. Det ena är att inte de fria kanalerna ska få för många lyssnare och det andra är att bevara legitimiteten för SR genom att visa på att man i ett nytt medielandskap kan locka lyssnare. Båda motiven slår dock fel.
På liknande sätt har Svt sökt matcha de fria kanalerna genom att skapa offentligt understödda varianter av de som redan finns. Barnkanalen, kunskapskanalen osv.
En av de saker man gjort rätt under åren är de mer djuplodande programmen som Svt 24 sänder. Folk får tala till punkt och det kompletterar medielandskapet där det i dag finns brister. Där skulle PS kunna fylla en funktion. Men då måste man sluta stirra blint till lyssnar- och tittarsiffror och i stället söka fylla viktiga luckor för offentlig debatt, kultur och minoritetsprogram.
Tyvärr når hon inte så långt. Men kanske kan vi i denna debattrunda komma något längre än tidigare tack vare Jutterströms utredning. Det vore väl.
lördag, februari 09, 2008
Hurra!
Jag har röstat som fan. O det gick vägen. Nu får vi bara hoppas på att Velvet kommer vidare oxå så är kvällen räddad ;)
torsdag, februari 07, 2008
Det är inte rökning som dödar
Är på middag. Är inte så förtjust i söta saker eller efterrätter men lite kan slinka ner. Så kommer detta in. Avgör själv om det är cigaretterna eller denna efterrätt som kommer att döda mig.
Liberala gruppen 4 mars
TEMA: FORES – den gröna, liberala tankesmedjan
Vilka är de liberala utmaningarna?
Vi bjuder in liberalt sinnade människor, både innanför och utanför riksdagens korridorer för att ta täten för ett mer liberalt Sverige. Tillsammans kommer vi under trevliga former att lyssna på intressanta föredragshållare, diskutera och skapa politiska förslag.
Gruppen har inga medlemsavgifter, stadgar eller pamfletter utan kommer att vara drivande för att skapa debatt och mer långsiktighet i den politiska debatten. Vi som känner oss trygga i liberalismen behöver ibland agera gemensamt och få ny energi.
Tisdagen den 4 marskl 18.30-21.00
Bååtska Rummet, Munkbroleden 17, 8 tr
18.30 Mingelstart
19.00 FORES – vilka är de liberala utmaningarna?
Därefter gemensam diskussion
Stanna gärna kvar efteråt för mingel och eftersnack
Medverkande
Martin Ådahl, chef FORES
Skicka gärna ett mejl om deltagande så att vi har en ungefärlig uppskattnig om hur många som kommer.
Vilka är de liberala utmaningarna?
Vi bjuder in liberalt sinnade människor, både innanför och utanför riksdagens korridorer för att ta täten för ett mer liberalt Sverige. Tillsammans kommer vi under trevliga former att lyssna på intressanta föredragshållare, diskutera och skapa politiska förslag.
Gruppen har inga medlemsavgifter, stadgar eller pamfletter utan kommer att vara drivande för att skapa debatt och mer långsiktighet i den politiska debatten. Vi som känner oss trygga i liberalismen behöver ibland agera gemensamt och få ny energi.
Tisdagen den 4 marskl 18.30-21.00
Bååtska Rummet, Munkbroleden 17, 8 tr
18.30 Mingelstart
19.00 FORES – vilka är de liberala utmaningarna?
Därefter gemensam diskussion
Stanna gärna kvar efteråt för mingel och eftersnack
Medverkande
Martin Ådahl, chef FORES
Skicka gärna ett mejl om deltagande så att vi har en ungefärlig uppskattnig om hur många som kommer.
Medlemsvärvning
I tunnelbanan pågår nu en kampanj för att värva fler medlemmar till LO. Under slagorden som Styrka o Rättvisa vill man visa på fördelarna med LO. Styrkan är helt klar att de har. Men om de står för rättvisa kan vi verkligen fundera ett par varv till på.
Noa och Alexanders berättelse
Jag nämnde kort för någon vecka sedan Noa och Alexander som har ett liv som är lite utöver det vanliga. I söndags var det i med i en av kvällstidningarnas bilagor och i går kväll var de med på Go´kväll. Här kan ni se deras berättlse. Ca 4 min in i inslaget.
Utan tvekan är det enormt starkt att tala om något som för de flesta är svårt att förstå. Mest slås man av hur enkelt och logiskt allt låter när de själva förklarar hur det varit och den långa resan som gått från Noa och Olivia till Noa och Alexander. Kärleken är större än något annat. Helt klart.
Utan tvekan är det enormt starkt att tala om något som för de flesta är svårt att förstå. Mest slås man av hur enkelt och logiskt allt låter när de själva förklarar hur det varit och den långa resan som gått från Noa och Olivia till Noa och Alexander. Kärleken är större än något annat. Helt klart.
Fores vetenskapliga råd
Fores presenterar sitt vetenskapliga råd. Det är en imponerande och namnkunig grupp. utan tvekan har Fores en helt annan ingång i sitt arbete än många andra tankesmedjor. Här kommer de i alfabetisk ordning:
Erik Berglöf, chefsekonom på EBRD Europeiska Utvecklingsbanken
Pontus Braunerhielm, Globaliseringsrådet och professor vid KTH
Klas Eklund, senior economist SEB, f d chefekonom och statssekreterare
Magnus Henreksson, professor i nationalekonomi och chef för Instititutet för Näringslivsforskning (IFN)
Charlotte Holgersson, genusforskare på Handelshögskolan och KTH
Carin Holmqvist, professor i entreprenörskap vid Handelshögskolan i Stockholm
Tomas Kåberger, professor vid Internationella Miljöinstitutet vid Lunds Universitet
Maria Lindskog, doktor i neurovetenskap vid Karolinska Institutet
Karl-Göran Mäler, professor knuten till Beijerinstitutet och Stockholm Resilience Center
Jerker Söderlind, Arkitekt och stadsforskare, KTH
Daniel Tarschys, professor i statsvetenskap vid Stockholms Universitet
Emil Uddhammar, professor i statsvetenskap vid Växjö Universitet.
Håkan Yllilenpää, professor i småföretag och kompetensutveckling vid Luleå Tekniska Universitet
Gunilla Öberg, Professor och chef Institute for Resources, Environment and Sustainability vid University of British Columbia
Erik Berglöf, chefsekonom på EBRD Europeiska Utvecklingsbanken
Pontus Braunerhielm, Globaliseringsrådet och professor vid KTH
Klas Eklund, senior economist SEB, f d chefekonom och statssekreterare
Magnus Henreksson, professor i nationalekonomi och chef för Instititutet för Näringslivsforskning (IFN)
Charlotte Holgersson, genusforskare på Handelshögskolan och KTH
Carin Holmqvist, professor i entreprenörskap vid Handelshögskolan i Stockholm
Tomas Kåberger, professor vid Internationella Miljöinstitutet vid Lunds Universitet
Maria Lindskog, doktor i neurovetenskap vid Karolinska Institutet
Karl-Göran Mäler, professor knuten till Beijerinstitutet och Stockholm Resilience Center
Jerker Söderlind, Arkitekt och stadsforskare, KTH
Daniel Tarschys, professor i statsvetenskap vid Stockholms Universitet
Emil Uddhammar, professor i statsvetenskap vid Växjö Universitet.
Håkan Yllilenpää, professor i småföretag och kompetensutveckling vid Luleå Tekniska Universitet
Gunilla Öberg, Professor och chef Institute for Resources, Environment and Sustainability vid University of British Columbia
onsdag, februari 06, 2008
Så går denna dag
Sitter nu i Ankara. Bateriet på datorn är snart slut. Sen blir det segt kan jag säga.Vi blir omdigrigerade via Frankfurt till Stockholm och landar 20.25 i stället för somplanerat kl 13.00. Med andra ord försvinner hela eftermiddagen raskt i en lång väntan. Hade varit toppen att hinna läsa ifatt mejlen hemma i eftermiddag men det får vackert vänta till i morgon.
Supertisdagen
Sitter trött på flygplatsen utanför Ankara. Det är dimma och planet är försenat. Hinner få en uppdatering på primärvalen i USA via CNN. Clinton: 357 delegater klara mot Obamas 287. McCain siter alt säkrare med sina 475 röster mot Romneys 151. (just nu, resultatet uppdateras konstant)
På BBC i morse hann jag höra en del av Hillarys tal i New York under tandborstandet. Det var ett lysande tal och hon ansträngde sig till det yttersta för att göra de som redan lagt sin röst på henne nöjda samtidigt som hon manade dem som ännu inte sagt sitt.
Amerikanerna har ett helt annat förhållningssätt till politiken än vad vi har. Det är helt klart att talen och deras omgivningar är starkt uppstyrda men det går inte att ta miste på kandidaternas glöd eller deras fantastiska tal. Lite mer av det i svensk politik vore inte fel.
När Hillary Clinton säger att hon är "ready from day one" lyckas hon både visa på sina vilja att göra saker men också att hon har erfarenheten och kan börja jobba från den sekund hon äntrar vita huset.
Eftersom planet är försenat kanske jag hinner googla fram talet. Det var en hel del passager som var väl värda att titta lite extra på.
Eftersom det fortfarande är hyfsat jämt (när detta skrivs) mellan de båda kandidaterna kan en situation med Clinton/Obama bli resultatet efter demokraternas konvent. Det vore dumt av henne att inte sluta fred under konventet och ta sig an det stöd som också Ubama har. En situation med Obama/Clinton är osannolik. Jag har svårt att se henne som andre person medans Ubama kan bida sin tid ett tag än. Vicepresidenter har inte en bra historia av att vinna framtida val men allt kan hända.
McCain klarar kanske av att övervinna motståndet från de egna leden där han tidigare utmålats som svikare. Det är också en spännande situation där en sanningssägare som förut räknades ut nära på som persona non grata ser ut att sopa mattan med de andra klandidaterna. Det kan också vara ett tecken på att det är hans tid nu.
Oavsett vilket är det mer av personligheter i detta val än jag upplevt tidigare. Mellan de två partierna lär det vara svårt att i dag avgöra vem som kammar hem segern när det är dags för val. Fortfarande är det svaga stödet för Bush något som gör att republikanerna tappar i mätningarna. Å andra sidan kan amerikanerna mycket väl låta Bush, som ingen republikan verkar vilja ha samrörer med i för stor utsträckning, glömmas och förlåta en annan republikan. Men allt kan hända fram till valet.
På BBC i morse hann jag höra en del av Hillarys tal i New York under tandborstandet. Det var ett lysande tal och hon ansträngde sig till det yttersta för att göra de som redan lagt sin röst på henne nöjda samtidigt som hon manade dem som ännu inte sagt sitt.
Amerikanerna har ett helt annat förhållningssätt till politiken än vad vi har. Det är helt klart att talen och deras omgivningar är starkt uppstyrda men det går inte att ta miste på kandidaternas glöd eller deras fantastiska tal. Lite mer av det i svensk politik vore inte fel.
När Hillary Clinton säger att hon är "ready from day one" lyckas hon både visa på sina vilja att göra saker men också att hon har erfarenheten och kan börja jobba från den sekund hon äntrar vita huset.
Eftersom planet är försenat kanske jag hinner googla fram talet. Det var en hel del passager som var väl värda att titta lite extra på.
Eftersom det fortfarande är hyfsat jämt (när detta skrivs) mellan de båda kandidaterna kan en situation med Clinton/Obama bli resultatet efter demokraternas konvent. Det vore dumt av henne att inte sluta fred under konventet och ta sig an det stöd som också Ubama har. En situation med Obama/Clinton är osannolik. Jag har svårt att se henne som andre person medans Ubama kan bida sin tid ett tag än. Vicepresidenter har inte en bra historia av att vinna framtida val men allt kan hända.
McCain klarar kanske av att övervinna motståndet från de egna leden där han tidigare utmålats som svikare. Det är också en spännande situation där en sanningssägare som förut räknades ut nära på som persona non grata ser ut att sopa mattan med de andra klandidaterna. Det kan också vara ett tecken på att det är hans tid nu.
Oavsett vilket är det mer av personligheter i detta val än jag upplevt tidigare. Mellan de två partierna lär det vara svårt att i dag avgöra vem som kammar hem segern när det är dags för val. Fortfarande är det svaga stödet för Bush något som gör att republikanerna tappar i mätningarna. Å andra sidan kan amerikanerna mycket väl låta Bush, som ingen republikan verkar vilja ha samrörer med i för stor utsträckning, glömmas och förlåta en annan republikan. Men allt kan hända fram till valet.
tisdag, februari 05, 2008
Titta: Mikael Blom
Det är ändå helt fantastiskt att man kan stöta på varandra så här. Mikael Blom o jag hängde på högstadiet o gick i samma klass ett tag på gymnasiet. Nu ses vi mycket sällan. Han flänger med sitt intressanta jobb o jag med mitt. Men så i kväll får jag ett sms. Han har kollat in bloggen o ser att jag är i Ankara där han också råkar vara. Så nu tar vi en öl i min lobby. Liten värld ;)
Ingemars anförande
Ingmar Karlsson höll ett eldigt anförande om sin rivstart dagen innan 9/11. Han fick redan dagen efter sin ankomst kommentera händelserna i usa på turkisk prime time. Under sin tid här har han byggt upp ett starkt förtroende mellan Turkiet o Sverige som tidigare tyvärr varit frostigt. Tack vare hans o andras skickliga arbete är relationen mellan Turkiet o Sverige i dag oerhört stark vilket vi verkligen kunnat lämna under vara samtal i Ankara. Det finns mycket mer att säga men har får det vara slut på denna post. Det var det sista från Ankara. I morgon bär det av hemåt mycket tidigt.
Avslutande middag
Det har varit riktigt mustiga dagar i Ankara. Mycket givande o fullmatade. I kväll är sista talaren Ingmar Karlsson som snart ska börja tala. På bilden ser ni Björn Hamilton som aktar sig för den väl tilltagna kniven. Tack alla för en bra o trevlig resa!
Utsikt mot staden
Efter en timme här är det dags att åka tillbaka till ambassadören för möte med en MR-organisation o en HBT-organisation. Sista bilden visar utsikten ut över staden från mausoleumet.
Sarkofagen
Nu ligger han inte i den men det står där som symbol. Ataturk sa att han skulle med i jorden o därför ligger han 7 m under sarkofagen.
Tower of liberty
Är en snabbis förbi mausoleumet efter Ataturk. Vid ingången finns två 'torn'. På bilden ser ni Tower of liberty. Fler bilder kommer straxt.
Minister Cubukcu
Efter mötet med det nationella kvinnliga nätverket i Turkiet är vi nu på statsrådsberedningen för möte med minister Cubukcu. Turkarna värderatter verkligen samarbetet med Sverige o de goda relationer vi har. Särskilt som Sverige har en av de tydligaste hållningarna i fråga om Turkiets medlemskap i EU. Notera hur Ataturk hänger i bakgrunden i alla lokaler vi har möten i.
måndag, februari 04, 2008
Du är dömd din djävel!
Jag läser med intresse vänsterns försvar av syndikalisternas blockad mot Lilla Karachi. Från hotellrummet i Ankara där jag har en timme innan nästa evenemang kan jag läsa om hur rätt det är av SAC, hur hemsk arbetsgivaren är och hur synd det är om arbetstagaren.
Inledningsvis vill jag säga att det kan vara så. Men ingen har mig veterligen (kan ju ha missat en del på grund av min begränsade tid framför burken) hostat fram annat än partiska uppgifter från arbetstagaren och facket.
I vänsterns värld räcker det för att agera åklagare, domare samt bödel. I deras värld räcker ordet från SAC för att han ska sänkas. För den djäveln är dömd.
I Sverige har vi på alla områden principen att man är oskyldig tills motsatsen bevisats. Ja det förstås. Inte på arbetsmarknaden. Där räcker det med fackets ord för att gå till handling. För på arbetsmarknaden gäller inte rättssäkerhet. Senast i förra veckan dömdes ett fackförbund till ett vite om 500 000 för att man gett sig på ett företags i Smålands stenar. Facket i fråga hade bestämt att företaget hade anställda och man gick till angrepp. Domstolen kunde sedan klargöra att det hade man inte.
Om vänstern slutade att blint tro på facket och i stället eftersträvade ordning och juridisk prövning på arbetsmarkanden skulle vi nog hamna mer rätt fler gånger. Men det ligger inte för deras ideologiska grund eller för deras politiska intressen. Därför kommer de fortsätta att skrika:
- Du är dömd din djävel!
Oavsett om fel har begåtts eller inte. Det är inte annat än skamligt.
Inledningsvis vill jag säga att det kan vara så. Men ingen har mig veterligen (kan ju ha missat en del på grund av min begränsade tid framför burken) hostat fram annat än partiska uppgifter från arbetstagaren och facket.
I vänsterns värld räcker det för att agera åklagare, domare samt bödel. I deras värld räcker ordet från SAC för att han ska sänkas. För den djäveln är dömd.
I Sverige har vi på alla områden principen att man är oskyldig tills motsatsen bevisats. Ja det förstås. Inte på arbetsmarknaden. Där räcker det med fackets ord för att gå till handling. För på arbetsmarknaden gäller inte rättssäkerhet. Senast i förra veckan dömdes ett fackförbund till ett vite om 500 000 för att man gett sig på ett företags i Smålands stenar. Facket i fråga hade bestämt att företaget hade anställda och man gick till angrepp. Domstolen kunde sedan klargöra att det hade man inte.
Om vänstern slutade att blint tro på facket och i stället eftersträvade ordning och juridisk prövning på arbetsmarkanden skulle vi nog hamna mer rätt fler gånger. Men det ligger inte för deras ideologiska grund eller för deras politiska intressen. Därför kommer de fortsätta att skrika:
- Du är dömd din djävel!
Oavsett om fel har begåtts eller inte. Det är inte annat än skamligt.
Parlamentet
Sven-Gunnar Persson, kd, är flitig fotograf utanför parlamentet. Låt er inte luras av solen för det är minusgrader o snö där de inte röjt bort den. Sist nu hade vi möte med svensk-turkiska vänskapsföreningen o nu hoppas vi vara i tid till nästa möte.
Utskottet för mänskliga rättigheter
Utav parlamentets typ 550 medlemmar ökade andelen kvinnor från 15 till 50 i det sista valet. Kommittén säger sig ha det väl förspänt vad gäller lagstiftningen men helt klart återstår det enormt mycket för att varje polis, jurist, domare, väktare osv som jobbat i många år med annan mentalitet att jobba efter ny lagstiftning.
Turkiska parlamentet
Efter ett givande möte med utrikesministern är vi nu i parlamentet för möte med kommittén för mänskliga rättigheter. Utrikesministern var väldigt öppen i sina svar o tog sig bra med tid att svara på vara frågor. Cypern o migrationsfrågor var ett par av de ämnen vi diskuterade utöver de sent formella förhandlingarna om ett medlemskap i eu som samtliga 7 partier i riksdagen stödjer.
söndag, februari 03, 2008
Ankara dag 1
Så är första dagen i Ankara avverkad. Det mesta av dagen har gått åt till resande men vi har också hunnit med en genomgång med den svenska ambassaden. Eftersom det blev så himla tidigt i morse är lusten att ge sig ut på äventyr i kväll starkt begränsad. Det blir i stället en i raden av kvällar på ett hotell med läsning och skrivande.
Kvällen spenderades med föredragningar på svenska ambassaden som ni kan se på den förra bloggposten. Susanne Eberstein (s) leder delegationen på ett utmärkt sätt.
Som en lägesrapport kan sägas att det är riktigt kallt och mycket mer snö än det var när jag lämnade Stockholm.
Morgondagen bjuder på ett bra program. Förmiddagen börjar med ett möte med utrikesminister Ali Babacan. Därefter är vi på parlamentet och har en rad möten med representanter från parlamentets kommitté för mänskliga rättigheter, kommittén för EU-harmoninsering, mm. På kvällen är det buffé på det svenska residenset.
På tisdag skulle vi träffat premiärminister R T Erdogan. Tyvärr har det blivit inställt i sista minuten. Det är en rad möten med NGO:s och sedan är programmet slut. Resan bör av hemåt igen tidigt på onsdag morgon.
Kvällen spenderades med föredragningar på svenska ambassaden som ni kan se på den förra bloggposten. Susanne Eberstein (s) leder delegationen på ett utmärkt sätt.
Som en lägesrapport kan sägas att det är riktigt kallt och mycket mer snö än det var när jag lämnade Stockholm.
Morgondagen bjuder på ett bra program. Förmiddagen börjar med ett möte med utrikesminister Ali Babacan. Därefter är vi på parlamentet och har en rad möten med representanter från parlamentets kommitté för mänskliga rättigheter, kommittén för EU-harmoninsering, mm. På kvällen är det buffé på det svenska residenset.
På tisdag skulle vi träffat premiärminister R T Erdogan. Tyvärr har det blivit inställt i sista minuten. Det är en rad möten med NGO:s och sedan är programmet slut. Resan bör av hemåt igen tidigt på onsdag morgon.
Första mötet
Nu befinner vi oss på svenska ambassaden för de första genomgångarna. Ett muntert gäng som alla ser fram emot informationen o nästan lika mycket kaffet.
Mellanlandar
Så är det snart dags att borda planet till Ankara från München. En tidig morgon men det var det värt när man får se solen här.
lördag, februari 02, 2008
fredag, februari 01, 2008
Från gårdagens debatt på Berghs
Det finns en kort notis på hemsidan hos Berghs school of communications från gårdagens paneldebatt om känsdiskriminerande reklam, lag eller inte? Jag vill inte ha en lag bara så att det är klart.
Blev särskilt glad över förfrågan om att komma och gästföreläsa. Tackade givetvis ja och ser redan fram emot det.
Blev särskilt glad över förfrågan om att komma och gästföreläsa. Tackade givetvis ja och ser redan fram emot det.
Förenade Israelinsamlingen i går
Det var så himla trevligt på Israels ambassadörs residens i går att jag helt tappade greppet om tiden. Det blev sen bråttom hem för att gå ut med Nappe.
Det finns något särskilt i det faktum att nänniskor frivilligt och av sitt eget engagemang väljer att stödja olika saker. Det kan vara insamlingen efter tsunamin, till regnskog, till barn som har det svårt osv. Det är att visa sin solidaritet och att ge av sin egen tid och sitt eget arbete till något man brinner för.
Att få tala på en sådan insamling är också speciellt. Särskilt för Israel som ligger mig varmt om hjärtat och särskilt i år när Israel firar 60 år. Till dagens datum har eldsjälar i år samlat in drygt 9 000 000 kronor som går till att bland annat göra Israel grönare, (öknen får ge vika för det gröna) och för att underätta för dem som bosätter sig i Israel.
Det fanns många på plats som har ett djupt engagemang för Israel. En kvinna ska ta av arvet efter sin man för att rusta upp ett barnhem. En man arrangerar resor till Israel osv osv. Även om Israel är ett av världens mest bespottade länder så har man många vänner som ger av sin tid och kraft vilket är oerhört värdefullt för hela landet.
Särskilt glad blev jag att höra så många tala med så stor värme och respekt om min kollega Lennert Levi som började en ny karriär när han som 77-åring blev invald som en flitig ledamot i riksdagen 2006.
Vill tacka alla er som var där i går och jag vill tacka Förenade Israelinsamlingen för en oerhört trevlig kväll!
Det finns något särskilt i det faktum att nänniskor frivilligt och av sitt eget engagemang väljer att stödja olika saker. Det kan vara insamlingen efter tsunamin, till regnskog, till barn som har det svårt osv. Det är att visa sin solidaritet och att ge av sin egen tid och sitt eget arbete till något man brinner för.
Att få tala på en sådan insamling är också speciellt. Särskilt för Israel som ligger mig varmt om hjärtat och särskilt i år när Israel firar 60 år. Till dagens datum har eldsjälar i år samlat in drygt 9 000 000 kronor som går till att bland annat göra Israel grönare, (öknen får ge vika för det gröna) och för att underätta för dem som bosätter sig i Israel.
Det fanns många på plats som har ett djupt engagemang för Israel. En kvinna ska ta av arvet efter sin man för att rusta upp ett barnhem. En man arrangerar resor till Israel osv osv. Även om Israel är ett av världens mest bespottade länder så har man många vänner som ger av sin tid och kraft vilket är oerhört värdefullt för hela landet.
Särskilt glad blev jag att höra så många tala med så stor värme och respekt om min kollega Lennert Levi som började en ny karriär när han som 77-åring blev invald som en flitig ledamot i riksdagen 2006.
Vill tacka alla er som var där i går och jag vill tacka Förenade Israelinsamlingen för en oerhört trevlig kväll!
Dagens hyllning
Det finns så många som gör bra saker hela tiden. Och allt för sällan blir det uppmärksammat. Oftast hackar vi, inklusive mig, bara när något är fel, brister eller om en person skrivit något osedvanligt puckat. Men i dag innan jag ska sanerna lägenheten efter en vecka med Nappe (ni anar inte...) och börja släpa fram resväskan inför söndagens resa till Ankara ska jag hylla en av de absolut bästa bloggarna. Bloggen Bent.
Björn Pedersen som ligger bakom bloggen är oerhört flink i fingrarna, har i princip alltid i mina ögon en klockren analys och han är en av dem som drar på sig bloggdebatten och står rakryggat i blåsten. Inläggen är dessutom ofta långt mer djuplodande än vad jag hinner och orkar med.
Det var bara här om året som jag först fick kontakt med Björn. Ska väl inte säga att vi umgås så mycket men det är alltid en fröjd att se honom vara lika rakryggad och stå för sin linje också på möten och stämmor.
Det kanske roligaste med Björn är hans ödmjukhet och uppriktiga glädje inför partiarbetet. Att jobba lokalt i en partiavdelning är långt ifrån det sexigaste man kan göra men Björn uppskattar det och som ny vice ordförande i sin avdelning tar han sig genast an uppgiften med kraft och engagemang.
Kör hårt Björn! Är glad att läsa dig i bloggosfären och glad att du är aktiv i centerpartiet!
Björn Pedersen som ligger bakom bloggen är oerhört flink i fingrarna, har i princip alltid i mina ögon en klockren analys och han är en av dem som drar på sig bloggdebatten och står rakryggat i blåsten. Inläggen är dessutom ofta långt mer djuplodande än vad jag hinner och orkar med.
Det var bara här om året som jag först fick kontakt med Björn. Ska väl inte säga att vi umgås så mycket men det är alltid en fröjd att se honom vara lika rakryggad och stå för sin linje också på möten och stämmor.
Det kanske roligaste med Björn är hans ödmjukhet och uppriktiga glädje inför partiarbetet. Att jobba lokalt i en partiavdelning är långt ifrån det sexigaste man kan göra men Björn uppskattar det och som ny vice ordförande i sin avdelning tar han sig genast an uppgiften med kraft och engagemang.
Kör hårt Björn! Är glad att läsa dig i bloggosfären och glad att du är aktiv i centerpartiet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
