Stockholms län på fel väg

Det pågår nu arbeten runtom i partidistrikten för fulla muggar med att arbeta fram listor inför valet. I Stockholms län som är mitt grannpartidistrikt har man redan klarat av medlemsomröstningen och nomineringskomittén har lagt fram ett förslag till lista.

Eftersom jag inte är medlem där har jag inget inflytande över listans utformning. Jag vill dock här poängtera ett stort misstag man gör om man går på nomineringskommitténs förslag.

Magnus Andersson som är förbundsordförande i CUF hade inget lätt uppdrag att ta över efter mig. Jag hade en bred mediaplattoform och CUF hade en tydlig och kaxig profil. Magnus har klarat det galant. I omröstningen kom han högre upp än han nu är föreslagen och att man flyttar ner och inte upp honom säger en hel del. Jag ska försökt sammanfatta det nedan.

Centerpartiets förnyelse har gått i stå. Den har inte gått bakåt men i ärlighetens namn har inte mycket hänt de sista åren. Utav alla namn på listan är Magnus Andersson den tydligaste förnyaren. En nedflyttning av honom innebär att man säger från distriktets sida att förnyelsen stannar av.

Det innebär också att man tackar nej till den stor del av den "modernistiska" väljargruppen i Stockholms län som är oerhört stor och som tog centerpartiet från ett till tre mandat i sista valet.

Centerpartiet har inte många politiska profiler på den nationella arenan. Magnus Andersson är en av dem som finns. Vid snabb och slarvig undersökning på knuff.se och eniros nyhetssök på Kerstin Lundgren, Per Lodenius och Magnus Andersson syns det klart att han som inte suttit i riksdagen den sista mandatperioden leder "medialigan". Han ser ut att ha deltagit mer i radio och tv de sista året än de två sittande ledamöterna har riksmediagenomslag tillsamans och totalt i alla medier - också deras hemmedier.

Den mediala plattformen och politiska bredden Magnus har säger man nej till i Stockholms län genom att flytta ned honom på listan. Han har dessutom chansen att bli ännu bredare och har potential att bli en politisk personlighet. Kanske är det något som stör nomineringskommittén?

Att vara CUF-ordförande är att veta hur det är att slita. Många och långa timmar. Det innebär att du har provat alla tänkbara kampanjmetoder och knep alldeles nyligen. Du vet som ordförande i ett ungdomsförbund att det rä ful fart framåt, att våga pröva och att slita hårt som ger effekt. Magnus har visat på det i aktiv handling och nomineringskommittén säger tack men nej tack.

Som ingen annan på listan har Magnus en bredd, ett förtroende inom och en förståelse för sociala medier. De andra yngre kandidaterna har det också men inte med samma kraft som Magnus. Valet kommer inte att avgöras av sociala medier men de kommer att ha effekt. Den säger man också nej till.

Genomgående har nomineringskommittén bestämt sig för en fögubbning. Alla yngre kandidater har flyttas ned. Hur tänkte man då?

Magnus kan dra med sig en lång rad nya väljare med sin bredd, att han tilltalar förnyarna som är otroligt många i väljarkåren i Stockholms län och att han kan nå dem på nytt sätt. Detta säger nominergskommitten nej till.

I någon mån befinner han sig i en situation där han är större än sitt parti i den meningen att han kan få uppslutning av många, har en bredd och en potentiell väljarbas som är mycket bredare än medlemsskaran i partidistriktet. Men det går inte att mobilisera utan den konkreta chansen att komma in. Jag minns själv hur många det var i förra valet som ville rösta på mig men inte trodde vi skulle få mandat eller att vi skulle få ett och därför inte gjorde det.

Den plats han borde få är nummer tre om partidistriktet menar allvar med förnyelsen, breddand väljarbas osv. Det är självklart att man inte flyttar ned sittande ledamöter under förutsättning att de har levererat under åren och det har Kerstin och Per gjort. Att ge Magnus erkännandet och kampviljan av plats nummer tre skulle kunna växla ut i att också en fjärde eller till och med femte person kommer in.

Valet ligger i händerna på stämman den 21 november.