Blogosfären en medieanka?

I en debattartikel publicerad i Göteborgsposten den 9 mars av Gustav Sandström med rubriken ”Blogosfären är en medieanka” ser vi ett typiskt exempel på en artikel där författaren inte kommit djupare in i förståelsen för bloggar, twitter och relationen mellan klassiska och nya medier. Det finns anlending till att reflektera över hans huvudtes och argument eftersom jag anser att de inte håller.

”Det har sagts att bloggosfären utmanar det politiska och massmediala etablissemanget. Att den erbjuder en underjordisk genväg till maktens korridorer. Att den sätter samhällsagendan. Och visst låter allt det där kittlande bra. Problemet är bara att det inte är sant.”

Han bygger sin argumentation på en undersökning av SOM-institutet som visar på att endast 5% av befolkningen läser bloggar på daglig basis och av de 50 mest lästa bloggarna som finns med på bloggportalen är nästan alla modebloggare.

Om vi bedömer inflytande, makt och påverkan i hur många som ägnar sig åt skrivande och läsande av ett medium, en tidning osv så har han rätt. Men det är inte bara i massans läsande inflytandet ligger.

Sedan denna blogg startade i september 2005 har den varit citerad, återgiven, startat diskussioner, startat rabalder och väckt känslor många gånger i de traditionella medierna. Detsamma är det med många andra bloggare vare sig de är riksdagsledamöter eller inte.

Dels minskar avståndet mellan en skribent och en läsare. Oftast får du relativt svar på en fråga du har i anslutning till en bloggpost och du kan ställa den direkt till författaren. Närheten består också i att allt ligger för fötterna för den som vill läsa. En medveten opinionsbildare läser bloggar för att få perspektiv. Många gånger har jag snubblat över en blogg med kloka synpunkter som gett mig nya perspektiv som jag utan bloggarna inte fått. Det är en viktig del i bloggarnas bidrag till demokratin.

En annan är att det i dag är möjligt för alla att uttrycka sig och sprida sin åsikt långt utanför det egna hemmet vilket många innan bloggarna inte har haft möjlighet till. I demokratin är yttrandefriheten fundamental och i någon mån blir graden av yttrandefrihet en tumstock för hur vital demokratin är. blogosfären bidrag till styrkan i demokratin och yttrandefriheten är ovärderligt.

Samspelet mellan sociala medier och medborgarjournalistik samt de traditionella medierna är total. Nyheter sprids i båda riktningarna. Bloggarna sprider nyhetsartiklar och driver på debatten kring nyheten vilket gör att det journalistiska materialet i en tidning blir mer läst än det annars hade varit.

Det är alltså inte bloggens syfte att utmana traditionella medier. Tror man det är man fel ute. Bloggarna och traditionella medier är starkt beroende av varandra. De kompletterar och stärker varandra. Om vi ser till de nyheter som oftast toppar bloggflödet så är det mycket av det som det skrivs om i traditionella medier. Interaktionen är oerhört stor och många av oss bloggare skulle ha mycket mindre att skriva om ifall traditionella medier inte fanns.

Samtidigt är det mer än en gång som bloggposter gett upphov till nyheter i sig. Flera gånger har det varit av smaskigare karaktär men många gånger har det också varit av mer seriös karaktär. De nyheterna hade med stor sannolikhet inte kommit fram utan en aktiv blogosfär.

Det har också avslöjats saker i blogosfären som tidningarna ännu inte noterat. För den som vill ha snabba kommentarer går det att identifiera om en bloggare befinner sig där något händer och därmed långt snabbare än många traditionella medier kunna få ett nyhetsflöde över ett skeende.

Argumentet att de flesta bloggar är modebloggare är som att säga att för att det faktum att finalen av melodifestivalen kommer ha långt fler tittare än ett nyhetsprogram den dagen skulle göra nyheterna meningslösa.

Bloggarnas potential består inte primärt i att vara en underjordisk gång till maktens korridorer. Den består i att kunna ge perspektiv, skapa debatt, möjliggör att fler kan föra ut sina åsikter, att kunna söka mer information, få idéer om vart du kan söka mer information mm.

Vidare skrivs i debattartikeln:
”Bloggen som nyhetssaga är ett mediedramaturgiskt mästerverk. Allt det här har media-Sverige så klart fattat, och lärt sig att utnyttja. Men det förändrar ingenting i sak – den svenska bloggosfären står maktlös i samhällsdebatten.”

Det låter nästan som att vår studerande av masskommunikation har gått på en egen bild av blogosfären. Han framhärdar att blogosfären står maktlös i samhällsdebatten. Det primära är inte att ta makt för en bloggare som startar en blogg. Jag har heller inte sett artiklar som har hävdat att blogosfären är otroligt mäktig och kullkastar alla maktstrukturer.

Däremot är den definitivt inte maktlös. När avslöjanden kommer, när blogosfären driver på så ger det avtryck. Så klart inte i den utsträckning att det kullkastar all rim och reson. Men det är visat i samband med ministerskandaler, FRA och en lång rad andra frågor att blogosfären har gett avtryck.

Bara det faktum att jag flera gånger fått nya perspektiv på politiska frågor eller kunnat få mer kunskap via en blogg som hänvisat till en källa som gått mig förbi visar att den inte är maktlös.

Men är det så att man forskar på masskommunikation så är det klart att man blir besviken. Det är få bloggar som kan kalla sig för masskommunikatörer. Är det så att man med masskommunikatörens ögon ser på bloggarna så förstår jag om man ser det som en anka. Däremot kan en bloggpost nå en massa människor genom att den och dess budskap sprids vidare. Den ger möjlighet till en interaktion och en dialog som tidigare inte var möjlig och blogosfären har kraften att påverka.