Ledarskapskrisen inom S

Socialdemokraterna befinner sig av allt att döma i ett fritt fall. Partiet har alltid varit ett under av stabilitet och regeringsduglighet. Det har aldrig varit svårt att gissa på bra och begåvade namn som skulle kunna ingå i en s-regering och som inget annat parti har socialdemokaterna alltid backat upp sin ledare.

Allt det är nu som bortblåst. Socialdemokraterna har inte backat upp Mona Sahlin och resultatet kom när hon meddelade att hon avgår vid nästa kongress. Hon har misslyckats som ledare för s men det hänger ju inte bara på ledaren utan också på hela partiet. Jag får nästan en känsla av att stora delar inom partiet inte ville att hon skulle lyckas. Det är en obehaglig känsla och hade jag varit sosse hade jag varit vansinne på den passivitet som varit från hennes parti under hennes ledarskap.

Jag trodde inte det skulle gå så snabbt för sossarna att rasa från den egna stenstoden till att bli ett normalt parti men det är vad man nu har blivit. De totala konsekvenserna av det har vi ännu inte sett utan de kommer bli tydligare med tiden. Inom det närmsta åren kommer vi se s minska till ett parti som återfår stabilitet först kring 20 % i opinionsstöd.

Nästa ledarskikt innehåller några intressanta namn där Mikael Damberg i mina ögon skulle vara den som bäst skulle kunna få s till en modern politisk kraft. Men s lider av samma dilemma och symptom som 5 v de 7 gamla partierna gör. V, s, c, o kd har fastnat i en gammal omvärldsanalys och gör därför felslut i resonemangen. Fp klarar sig hyggligt men inte bra. Mp var på väg till en analys som stämde bra men verkar ha kommit av sig efter valet. De som är outstanding bäst är moderaterna.

Mikael Damberg skulle med säkerhet få många i de egna leden att slå bakut. Inte för att han inte skulle vara begåvad eller kompetent nog att klara uppdraget utan för att hans socialdemokrati stämmer bättre överens med verkligheten än med den världsbild många sossar krampaktigt klänger sig fast vid och som är tillsammans med ledarfrågan är det egentliga skälet till sossarnas kris.

Mona Sahlin kommer att få bära tyngden av valnederlag med mera men det riktigt stora är att nästa generations ledare inom socialdemokratin inte är starka nog. Det är inget som uppstått under Mona sahlins era utan började redan under Göran Perssons tidiga år.

Det är väl inte så att jag längtar till att sossarna ska bli stora, starka och stabila igen. Jag konstaterar bara att de problem de står inför är otroligt intressanta, de kommer få långt större effekt på svensk politik än vi nu kan se och flera av problemen sossarna har delar de med många av oss andra partier även om det är större och mer akuta problem det forna största partiet har att hantera.

Intressant om moralism

Helena von Schantz skriver på Newsmill en intressant artikel om moralism. Hon skriver den utifrån att hon reagerar på DN:s Hanne Kjöller och jag har missat upprinnelsen till artikeln men oavsett det så innehåller artikeln i sig en lång rad oerhört intressanta frågeställningar om moralism, jäömställdhet och sexköp som är mycket intressanta. Läs hennes artikel här.

Hemma hemma hemma

Efter att förra veckan kommit hem från alla resorna var det bara att hugga tag i det som skulle hanteras hemma och det var inte utan att jag var sjukt sliten. Börjar nu landa och få kontroll på saker igen och det känns sjukt bra. Ngn sovmorgon till så ska jag nog vara helt på banan igen.

Stureplanscentern i Stockholms stad

Stureplanscentern är inte bara en av Sveriges i särklass mest aktiva partiavdelningar utan får nu också plats på flera poster i Stockholms stads politiska apparat. Läs mer på Stureplanscenterns blogg.

Gårdagens utskott

På socialförsäkringsutskottet i går var Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender på plats. Kassans Gd och utskottet har löpande dialog och gårdagens träff var hennes första med det nya utskottet. Inget märkligt i det. Det som dock var särskilt intressant under hennes besök i går var att hon kommenterade några av de mest uppmärksammade fallen som var mycket diskuterade i media.

Vare sig politiker eller generaldirektörer ska göra det. Å andra sidan är det väl rimligt att en generaldirektör när allt redan gjorts käns via media får berätta vad som faktiskt är sant kring de fallen där allt redan är lagt i offentligheten.

Inte ett enda av de fall som vi alla läst om och förfasat oss kring var så enkla eller för den delen så hemska som det rapporterats. Oppositionen med socialdemokraterna i spetsen blev allt tystare och såg mer och mer besvärade ut. Jag funderade lite i mitt stilla sinne på hur det måste kännas för dem som varit mest högljudda i dessa fall att inse att man haft fel och bara högljutt visat på sin okunskap.

Därtill funderar jag på när media ska ge en korrekt bild av vad som faktiskt varit händelseförloppet i de olika fallen. Nu lär vi ju inte få se det hända. I stället har en massa människor återigen oroats inför vad som skulle hända ifall de blir föremål för försäkringen.

Jag försvarar i detta inlägg inte allt osm kassan gör och så klart blir det fel när det fattas miljontals beslut varje år. Men det är synd att kassan ska få skit och allt vinklas in absurdum när det inte så jävligt som det framstår. Tror dock att de mer ansvariga på andra sidan mitten kanske fick sig något till livs och taggar ner på tonläget något. Det skulle gynna saken för alla.

Burma

Efter valet i Burma skriver Caroline Szyber Kd, Roger Haddad Fp och jag på på Svd.se om att Alliansregeringen måste ta ett tuffare position angående Burma.

Mot Sverige igen

Efter valövervakningen i Azderbadjan bär det i dag av hemåt Sverige igen. Presskonferensen hålls om va 3 timmar lokal tid och jag är då på väg mot flyget och kan därför inte publicera vårt statement än men ska försöka att komma ihåg att länka till det från USA och Azerbadjan när jag väl är hemma igen.

Till TT i går kommenterade jag det svepande så här i går eftersom det är vanskligt att göra mer konkreta bedömningar innan de organsiationer som är på plats har kommit till gemensamma hållningar i bedömningen.

Det ska hur som haver bli skönt med dagar hemma innan det på torsdag bär av mot Sydafrika och Liberal Internationals möte i Kapstaden. Utrikesfrågorna är ju sällan tacksamma som arbetsfält på hemmaplan men de är givande och lärorika utöver att de sliter ganska hårt på en som person. Jag är i alla fall glad att TT uppmärksammade valet i ett av centralasiens ekonomiskt sett mest vitala ekonomier. Demokratiskt lämnar ju landet en hel del i övrigt att önska men mer om det i ett senare skede.

Hej då USA, hej Azerbadjan

Efter otroligt intensiva dagar i Washington och sedan i Philadelphia där jag var förlagd under själva valdagen bär det nu av mot Azerbadjan. Det har varit fantastiskt intressant aprogram unde dagarna här men de tär klart jobbigt vara vara ett par kvarter från first lady, Sarah Palin, vicepresidenten osv utan att kunna gå och se spektaklena för att man sitter i möten men det ingår i jobbet.

Hur som haver är jag bra trött och sliten nu och funderat allvarligt på vad jag tänkte på när jag tyckte det verkade rimligt med två valövervakningar på raken: Det är det absolut inte. Men nu kör vi och det ska bli superintressant att se Azerbadjan. Ser verkligen fram emot att återigen får vara i centralasien.

På återseende får man väl säga.