Allas lika rätt och värde - not so much

Det finns rätt många gånger där vi i politiken nästan mekaniskt rapar upp en rad haranger om alla människors lika rätt och värde för att sedan ska det rapas upp grupper. Så kan det kännas ibland men det finns en poäng med det. Vi ska ständigt markera vilken väg vi anträder. Ibland händer det att någon faller bort. Särskilt när nya dokument ska antas.

Sedan finns det de allvarliga fallen där man medvetet väljer bort en av dessa markeringar och ställningstagande. Per Gudmundsson på Svd:s ledarsida har uppmärksammat tidigare och i dag att Broderskapsrörelsen har gjort precis just en sådan sak.

När man bildat sin muslimska del och antagit vad som motsvarar "Manifest för kristen vänster" men muslimsk dito har formuleringen om att bekämpa ojämlikhet på grund av sexuell läggning försvunnit. Det är alltså inte så att man i ett uppradande har missat det. Det ärt lätt hänt. Men man har medvetet valt att stryka det när det kommer till muslimer.

Det är att säga att makten är viktigare än värdena. Det är så tydligt det kan bli broderskapsrörelsen. Nu vet vi var ni står. Därtill är det ett rent hån mot muslimer som indirekt säger att alla muslimer är homofober. Jag har en lång rad vänner som muslimer som slåss för HBT-rättigheter, hur tror ni det känner det i dag? Och alla de vänner jag har som är muslimer och HBT-personer? De senare är de ni offrar för att stärka er egen position. För målet att vinna makten är för broderskapsrörelsen ett av medlen att offra HBT-frågorna och särskilt muslimska HBT-personer.

Jon Voss på QX har också kommenterat detta i utmärkta ordalag.

God jul!

Jag får passa på att önska alla er där ute en god jul. Hösten har varit extremt intensiv och dena här mandatperioden kräver betydligt mer arbete i själva riksdagshuset i form av möten och förhandlingar i och med att vi har en minoritetsregering. Det gör ju i sin tur att den debattglada sidan av mig blir mer lidande.

Jag hoppas inför nästa år att nya rutiner ska ha satt sig så att jag kan ta ett större utrymme i debatten och i blogosfären.

Helt uppriktigt är första terminen efter valet relativt stökig eftersom det sker en rad omförflyttningar, det ska sättas in nya personer, nya ämnen ska läsas in och starsträckan tar en hel del kraft.

Det är bara att invänta det nya året och nya debatter nu. I väntan på det hoppas jag att ni alla får en mycket god jul och lite vila inför ett spännande 2011.

Socialförsäkringsutredningen

Nu är hemsidan till den parlamentarika socialförsäkringsutredningen uppe. Ni hittar den här.

Det rör sig om FRA

Socialdemokaterna är grundarkiteter bakom FRA-lagen. Den borgerliga regeringen justerade den något under hösten 2006 och fick sedan stor backning av riksdagen. Lagen kunde inte antas i sin helhet förrän efter tillägspropositioner och 27 justeringspunkter. Då var socialdemokraterna helt plötsligt emot den lag de själva hade jobbat med och som på deras tid var i 2 omdaningar värre skick.

Så länge det fanns tryck i frågan var man emot FRA och man gick till val på att riva upp lagstiftningen. Det tog bara några månader efter valet så tycker nu Morgan Johansson att lagen ska få vara kvar och att antalet myndigheter som ska få anlita FRA ska bli fler.

En effekt av Stockholmsbomben blir garanterat att fler kommer att kräva hårdare tag. Än så länge har det varit lugnt på den fronten men när nu socialdemokraterna gör som prästens lilla kråka och än glider hit och än dit har de som första parti (obs, kan ha missat ngt) börjat låta sin agenda anpassas efter ett terrordåd. Vi lär nog få se mer av den saken tyvärr.

Musikhjälpen

Har du sömnlösa nätter eller för den delen dagar de närmsta dagarna så kolla in Musikhjälpen. Länken kommer här.

Förra veckans migrationsdebatt

Vi hade den övergripande migrationsdebatten i kammaren förra veckan. Den årliga debatten i anslutningen till budgeten blir något av en riktlinjedebatt. Anförande 77-126 i denna länk är migrationsdebatten och anförande 103 är mitt inlägg.

Efter drogdiskussionen

Jag tycker det är otroligt intressant med debatten om den svenska drogpolitiken. Det förs verkligen ett samtal i den offentliga eliten och ett helt annat bland vanligt folk. Förra veckan var jag ju med hos Malou von Sivers och återigen kommer det mängder med reaktioner som i allt väsentligt alla är positiva för att ett annat perspektiv än det rådande får komma till tals.

Det finns en total åsiktshegemoni i drogfrågan och det märks när folk får säga sitt. Jag tror att den hegemonin kan bli farlig på flera sätt om det inte kommer fler perspektiv. "Den enda vägens politik" kommer genomskådas och de hål man försöker täppa till leder direkt till nya läckor. Kvar står den som hamnat i drogmissbruk och som fortfarande inte får det fokus de skulle behöva för att samhället ägnar tid åt att jaga brukare.d

Wifi

Att ha ett lantställe är fantastiskt. Om det inte vore för det eviga problemet i alla fall jag har haft med att få komunikationen att funka smidigt. 3g har varit urkass här uppe och i dag jobbar man med 182 saker igång samtidigt vilket segar ner det hela otroligt om man sitter i Björbo.

Jag har i dag installerat wifi och det är en sån välsignelse. Det är som att ha legat på en traktorstig och kommit ut på en motorväg. Helt plötsligt fick jag lust att göra en massa saker som jag innan undvek för att pulsen steg till orimliga nivåer av stress över den dåliga uppkopplingen.

Men nu så!

Stockholmsbomben

Jag följer nyheterna om självmordsbombaren i Stockholm i lördags. Det känns så osannolikt på så många sätt. Det kommer ständigt nyheter som går allt djupare in i att försöka förstå vad som lagt grunden för dådet och att analysera vem han var, om han var själv i sitt agerande och så vidare.

Det finns ingen direkt anlending för mig att kommentera det hela. Vi vet ännu för lite och det enda vi kan göra är att ta avstånd från det som skett och hoppas att det inte föranleder en politisk process som dels stryper våra friheter eller som ökar islamofobin i Sverige.

Jag blir oroad när jag ser att Leo på twitter skriver om stämningen i skolan. Han hade varit beredd på att rasismen skulle ha tilltagit men att det skulle vara så markant ökat hade han inte kunnat gissa.

Jag ska fortsätta att följa utvecklingen och utredningen. Nu känns det mest angeläget att vi inte får en urflippad debatt om islam.

Drogdebatt

I dag hade vi en debatt eller en diskussion är bättre benämning hos Malou vin Sivers på Efter 10 i Tv4. Det var Magnus Linton som skrivit Cociana, Folkhälsominister Maria Larsson och jag. Ni hittar inslaget här.

Efter WAD-galan

Väninnan Johanna som var med på WAD-galan har skrivit om tankarna efter World Aids Day. Läs hennes mycket rörande inlägg här.

Framtidens diplomatiska brev

Tror att amerikanarna framöver kommer att få komplettera sina personbeskrivningar och bedömningar av politiken i sin diplomatiska korrespondens hem med en extra ruta som tar upp på vilka sätt de skrivit upp/ner den politiker presidenten ska träffa. Tror att en hel del möten framöver kommer att vara lita annorlunda för amerikanarna. Till exempel inför ett möte med Carl Bildt:

Wikileakskonsekvens:
Hr President, Sveriges utrikesminister Carl Bildt är medveten om att vi i vår korrespondens har kallat honom "mellanhund med ledarhundsattityd". Kan vara bra för Hr President att veta.

Hr President, Sveriges statasminister Fredrik Reinfeldt är medveten om att vi tror att hans fru bestämmer när han städar hemma. Kan vara bra för Hr President att veta.

Om CAP o jordbrukspolitik

Kommissionen har lämnat sin skrivelse som innehåller deras syn på framtidens jordbrukspolitik. Det ger oss äntligen en öppning till att diskutera reformer som i allra högsta grad behövs i den jordbrukspolitik som EU bedriver. Den är till stora delar planekonomisk, protektionistisk och den kostar medborgarna en ohygglig massa pengar helt i onödan.

När jag var ordförande i CUF fick vi till stånd en ändring av ungdomsförbundets uppfattning i synen på den gemensamma jordbrukspolitiken till ett helt avvecklande. Vi har drivit samma linje i partiet och har i allt väsentligt fått igenom den. Den positionen är också regeringen spoch riksdagens. Det råder alltså ingen som helst tvekan om i vilken riktning vi är på väg.

Det finns dock all anledning att hantera saker på ett begåvat sätt. Det kan sammanfattas så här, om du har en möjlighet att göra en reell påverkan så ta den. I de frågor där det fortfarande är allt för långt för att nå en faktiskt framgång är det lättare att vara radikal eftersom samtalsöppningen inte ens finns.

Den öppning som nu finns innehåller inte ett avvecklade av CAP. Det är bara att inse. Däremot innehåller den en rad öppningar där vi har stor möjlighet att få till välbehövliga förändringar. Vi ska inte lura medborgarna med att det är möjligt att nå extremt långt. Det vore att slå blå dunster i deras ögon. Snarast är vi betjänta av att ha en realistisk syn på möjligheterna och kunna dra förhandlingarna så långt i vår riktning det är möjligt. Vi måste därför var aärliga kring vad som är möjligt och våre vänner i EU har mycket klar bild av vart vi vill. Trelleborgs Allehanda visar också på hur fel det tolkas och hur liten kunskapen om hur det fungerar är.

EU har tunga intressen som helst av allt skulle vilja öka omfattingen av CAP. Om vi inte är närvarande i förhandlingarna och har ett stort förtroende runt bordet är risken uppenbar att vi får se en utökning av jordbrukspolitiken. Det skulle gynna flera regeringen och exempelvis göra det enklare för den franska ledningen att vinna stöd hos sin egen väljarkår.

Med andra ord får vi som Johan Ingerö skriver i detta inlägg på NEO helt enkelt inse att här är det inte läge att vara mest radikal och yvig utan att hitta lösningar för att dra förhandlingarna så långt som möjligt i önskad riktning. Den svenska positionen är sedan länge känd liksom att den har ett starkt stöd både i riksdagen och hos svenska folket. En yvig debatt kan iof vinna några fler på hemmaarenan för sakens skull men kommer i ett känsligt läge med möjligheter bara att störa diskussionen.

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson byggde under det svenska ordförandeskapet upp Stockholmsgruppen med kollegor som delade uppfattningen om vartåt vi bör gå. Den koalitionen är i dag mycket starkare än vad vi är själva och ger oss stöd i de kommande förhandlingarna.

"Detta visar varför det inte räcker att “brinna” för olika politiska frågor. Man måste behärska dem också. Dessutom måste man förstå hur politik faktiskt funkar."

Så skriver Johan Ingerö i det länkade blogginlägget på NEO. Frågan är en helt annan men hanteringen av frågan är vad Johan argumenterar kring. Han tar med all rätta Anders Ekberg i försvar när han begriper hur en fråga bör hanteras men felaktigt blivit hudflängd som abortmotståndare. Och det är där vi befinner oss just nu. Jag ser möjligheter att nå förändring och därför skrev Roger Tiefensee och jag en artikel på Svd.se i frågan.

Johan Ingerö och Mattias Svensson har kommenterat det livligt på ungefär samma sätt som RFSU kommenterade Anders Ekberg. Det är därför jag skriver så långt jag gör nu. Det verkar råda en hel del oklarheter.

EU har en gemensam jordbrukspolitik. Alternativet till det är inte i dag ett borttagande av all jordbrukspolitik (det vi brukar avse är subsidier, tullar, kvotsystem och produktionsstöd - det kommer så klart finnas regleringar kring mathantering framöver) utan en nationalisering. Sverige avreglerade 1991-1994 under ledning av Karl-Erik Olsson (c) det svenska jordbruket. I och med medlemskapet kom vi att återigen få det starkt eller rättare sagt starkare reglerat.

Eftersom Frankrike, Grekland, Spanien, Italien, Polen osv gärna ser mer av jordbrukspolitik skulle ett borttagande av unionens jordbrukspolitik leda till kraftfulla nationella satsningar där vi får se nya tullar resas, än mer pengar från de olika länderna in i de nationella jordbruken och att kräva mer pengar blir i många länder ett lockande sätt att vinna nationella val.

Så klart kan vi i Sverige vid en åternationalisering slopa subsidierna men vad har vi uppnått på det stora hela? Ingenting. Möjligtvis kommer de svenska jordbruksföretagarna få ett helsike men så kan det vara. Det lär dock inte ske att EU heller lägger ifrån sig jordbrukspolitiken.

Med andra ord är den rimliga vägen som finns att ha en gemensam jordbrukspolitik. Det betyder inte att den ska öka. Det betyder att den är densamma i hela EU och att vi starkt jobbar på att minska dess omfattning - lika i hela unionen.

Att jordbruket, som vi påpekar i artikeln, kommer att fylla en viktig roll i omställningen av Europa till ett grönt Europa råder det ingen tvekan om. Det är dock inte vår mening att det ska ske genom att vi flyttar subsidier från matproduktion till exemelvis energiproduktion. Det vore att skjuta sig själv i foten. Däremot innehåller jordbrukspolitiken regleringar mm som i sin tur styr utvecklingen. De tkan handla om effektiv skogsproduktion, öppna upp för fler energigrödor mm mm.

I slutet finns en hänvisning till referens till Birgitta Ohlsson som sedan får sätta rubriken för artikeln. Möjligen har det förvirrat diskussionen ytterligare.

Nu vet jag inte om det här blev så klart som jag hade tänkt men jag hoppas det varit klargörande. Det har ringt konstant under morgonen men för att summera:

1 Målet kvarstår och är väl känt samt har starkt stöd, CAP ska reformeras, subsidierna och produktionsstöd ska bort.

2 Vi måste nu vara smarta och agera för att nå så långt vi kan

3 Alternativet till CAP är inte ett borttagande av jordbrukspolitiken utan en åternationalisering

4 Vi måste var aärliga med medborgarna om hur långt vi kan nå

5 Jordbruket kommer alltid att vara omgärdat av regler. Den som säger annat lever i en fantasi och de reglerna bör vara gemensamma i unionen. Innan folk dör av stress nu kan jag lyfta att jag nu inte pratar om skattestöd osv utan om tillåtna mängder gödsel, burstorklekar, djurhållning mm mm