Vackert om Ek

Tycker Svd i dagens ledare fångar mycket i dagens ledare. Särskilt vacker tycker jag omfamningen och uppmaningen till Lena Ek är

"Eks politiska meritlista tillsammans med hennes personliga erfarenheter från hav och skog gör henne väl rustad att få en sådan linje på plats. Som ett mer aktivistiskt projekt skulle kampen mot de vettlösa subventionerna till fisket vara ett utmärkt val."

Stark centertrupp i regeringen

Annie Lööf tar den tunga näringsministerposten. Det gör hon helt rätt i. Hon tar dessutom hem Lena Ek från EP vilket ger henne en upprättelse i partiet och ett nytt karriärsteg. När Lena var på tapeten för att bli kommissionär sades det att hennes brist vara att hon inte hade ministererfarenhet. Jag tror det var svepskäl men nu kan vi stryka också det. Jag är otroligt glad att det blir Annie och Lena som blir det nya i regeringskretsen för vår del.

Grattis också till Eskil Erlandsson som ograverat fortsätter som landsbygdsminister och till Anna-Karin Hatt som får ytterligare förstärkt ministerpost.

Det är helt klart en stark centertrupp i regeringen. Nu återstår att se hur allt faller ut på de andra posterna kring ministrarna och i riksdagen. Kul är det i alla fall!

Nyvald

Rösterna är nu räknade och det visade sig att valberedningens förslag till partistyrelse fick förtroendet. Det innebär att jag numera är nyvald ledamot av Centerpartiets partistyrelse. Tack för förtroendet kära stämma!

Annie Lööf är vald

Nu är Annie Lööf vald till ny partiledare för Centerpartiet med acklammation och enhällighet. Det känns otroligt stort och det kommer en del glädjetårar. Nu ska vi välja resterande presidium, verkställande utskott och partistyrelse. Sedan är det bara att ta sikte på framtiden.

Guy Verhofstadt

Just nu talar Guy Verhofstadt på centerstämman. Som 28-åring blev han vald till partiledare för liberalerna i Belgien. Han bggde upp partiet till Belgiens starkast eoch innnehade premiärministerposten i 9 år. I dag är han ordförande i vår europeiska gruppering ALDE.

När han berättade att han blev partiledare vid 28 års ålder och sen motsvarande statsminister var det varma och breda applåder. Det är bara ca 30 min till vi själva ska välja en 28-åring till partiledare.

Kommittéarbetet klart

Nu är kommittéarbetet som är förberedande inför stämmodebatterna och besluten klart. Jag ingick i komitté 7 som hanterar integrationspolitiken. Under våren ledde jag den grupp som tog fram ett visionärt dokument som anslår tonen för vår framtida debatt. Den lämnades sedan till partistyrelsen och efter deras tillägg och avdrag så gick handlingarna ut till stämmoombuden.

När vi arbetade i gruppen gjorde vi ett 30-tal resor runtom i landet för att att diskutera kring frågorna och finna den ton som fungerar i centerpartiet. Vi gjorde också besök i Berlin, Haag och Rotterdam för att se hur man där diskuterar och lära av de utmaningar som man ser i de olika städerna.

Därtill hade vi en rad så möten med intresseorganisationer på företagarsidan, MR-sidan mm. Vi träffade en massa organisationer som företräder etniska grupper. Vi träffade samtliga större religiösa samfund. Vi träffade företrädare för kommun, landstings och myndighetssverige. Därtill hade vi seminarier på integrationstemat.

Det var ett massivt arbete och det märktes att det var varmt välkommet i dag när kommittén behandlade programmet. Efter den debatt vi fört på Newsmill undrade jag om integrationsfrågorna skulle bli en stor stridsfråga vilket jag inte knt att det varit tidigare. Efter komittémötet ser jag dock att så inte är fallet. Programmet har ett starkt stöd i partiet. Kommittén gick i ett par frågor till och med längre i sina förslag än rapporten och partistyrelsen gjort.

Centerpartiet tar sig allt närmre täten i migrations- och integrationsfrågorna och det gör mig sjupt stolt och tacksam. Det visar i någon mån också att allt resande under alla år i centersverige och alla de vänner jag fått i partiet gett mig möjligheten att bedöma vindarna i partiet.

På lördag har vi debatten och sedan följer besluten. Jag hoppas att linjen håller och att vi blir det parti som värnar öppenheten och ställer oss som motståndare till slutenheten.

Debattartikel på Aftonbladet om enfald och mångfald

Nu finns en debattartikel ute på Aftonbladet om reflektioner efter resan i Polen i förintelsens spår som angör diskussionen om mångkultur och enkultur i samhället.

Motsatsen till mångkulturell

Det dyker ständigt upp i debatten personer som är motståndare till det mångkulturella samhället. Grunden i argumentationen har flera felaktiga antaganden som plattform. Dels ett antagande om att människor som kommer hit bär med sig konkurrerande kulturer som inkräktar på vår och dels att det en gång var ett unikulturellt samhälle vi levde i. Kanske har de samma grund?

Inget samhälle har nog varit unikulturellt. Vi har alltid tagit intryck och utvecklat oss själva av varandra genom handel, teknologi, vetenskap, religion, filosofi mm. Människor har rest över gränser, diasporor (heter det så i plural?) har kommit och gått. När någon drömt om det unikulturella samhället har det slutat i folkmord där en kultur eller några företrädare för en kultur bestämt sig för att de som inte stämmer in skall bort.

I olika tider har Sverige varit präglat av många kulturer på olika sätt. Franska, latin, tyska och finska är alla språk som varit starkt närvarande hos oss. Vi var en gång som land katolskt för att sedan bli protestatiskt och i dag finns en mängd religioner.

De kulturella uttrycken har också varierat och helgdagar kommit och gått. Under 1900-talet har nog kulturen blommat som aldrig förr och tagit många olika riktningar och uttryck i så väl kläder, dans och etik. Ingen hade nog för 100 år sedan kunna ana att det skulle finnas skejtare, dödsmetallare, schlagerbögar, EMOs osv i en salig blandning som kulturella uttryck inom vårt samhälle.

Är det verkligen det som enkulturalisterna vill förbjuda? Troligen inte. Är det så att de vill förbjuda olika religioner per se? Lite ja men mest nej skulle jag gissa. Är det olika matinslag eler danser man vill förbjuda eller motverka? Nej. Är det olika högtider man vill bli kvitt? Lite ja men mest nej. Vad är det då de vill förbjuda? Jag är nog rädd att säga att det kokar ner till vilken hudfärg man har.

Den som talar emot det mångkulturella samhället behöverr sällan säga vad denne någon vill ha i stället. Vi som inte tycker att ett unikulturellt eller enkulturellt samhälle verkar vara någon dröm har nog alldeles för länge gått i försvarsställning för att omfamna mångfalden. Det är hög tid att vända debatten och avkräva svar av enkulturalisterna. De bör redogöra för sin vision och jag tror att redogörelsen kommer att vara avslöjande tydlig i vad det är de egentligen vill uppnå. Jag tror inte heller att det kommer att vara till deras fördel utan det kan bli det som gör slut på enkulturalisternas farliga retorik.

Fredrick Federleyare

Lena Mellin myntar 3 min o 50 sekunder in i inslaget jag länkar till sist i inlägget uttrycket "Fredrick Federleyare" som jag tolkar som en person som ur en stor massa lyckas profilera sig. Tycker jag var fint. Ni hittar inslaget på Aftonbladets siter här.

På plats i åre

Det kommer hela tiden mer folk till Åre för centerstämman. Nu för tiden när vi bar ahar stäma vartannat år känns det faktiskt som att vi ses för sällan i detta storforum. Det är glada återseenden och många kramar. Stämningen är bra på grund av kära återseenden men det är också en glad förväntan i luften. Det är inte den spända som inför svåra personstrider utan en förväntan som inför julens stämning och klappar.

Alla är medvetna om vilken upförsbacke vi har framför oss. Det kommer vara sig att vara en enkel eller en snabb resa för att vända centerpartiets kräftgång. Vi är väl medvetna om att den valanalys som gjordet har ett brett stöd och krismedvetenheten som finns är grunden för att kunna ta nya tag. Det är också första gången jag känner att partiet som helhet inser allvaret i läget.

Vi är alla medvetna om att den nya ledningen där jag själv hoppas ingå inte kommer att kunna vända skutan på en kvart. Det kommer att ta tid och måste göras i rätt ordning för att dels bli reell men också få de effekter vi är ute efter som är ett centerparti på liberal grund som är betydligt större än i dag.

Min förhoppning är att denna stämma när den är historia kommer att beskrivas som den stämma som blev startskottet för en helt nya era i centerpartiet. Där 30 år av kräftgång vändas till 30 år av framgång. Det är vad jag hoppas och kommer att slita för.

För egen del är kvällsmaten äten och vi småpilar med texter. Jag hälsar på goda partvänner från hela landet och skjortorna är strukna samt kläderna upphängda. Nu är det äntligen partistämma.

Fick detta i ett mejl av en vän som jobbarpå SCB och ser hur allt fler vill åt deras data. Diskussionen började efter att hn läst vår debattartikel om patienintegritet i Svd. Tar ett utdrag ur mejlen som ser ut så här:

" .... Tyvärr är det ju andra stora partier (de nya moderaterna t.ex.) helt ut och vinglar. Ända upp i regeringskansliet, tyvärr har de tjänstemännen med sig (analysfolket) och forskarvärlden. Jag gissar att den utredning som nu är tillsatt att se över SCB och det svenska statistiksystemet (Bengt Westerberg är utredare) kommer att uppehålla sig kring frågan om tillgängligheten till data. Expertgruppen tyder på det... Jag jobbar ju på SCB och fattar ca 500 beslut om året om utlämnande av data till framförallt forskning och till andra myndigheter för statistikändamål (i princip det ända vi kan lämna ut data till) och trycket blir allt större på att vi ska lämna ut för andra ändamål än det t.ex. tillsyn. Regeringen tillsatte nyligen en utredning om finansmarkandsstatistiken som ska över möjligheterna för Riksbanken att få tillgång till de uppgifter SCB samlar in för statistik även för tillsynsändamål, vilket inte är möjligt i dagsläget.
Önskemålen från forskarvärlden är att det ska var i princip fri tillgång och ingen prövning."

Centerstämma i Åre

I dag beger sig 1100 centerpartister mot Åre och partistämman. Det är mycket som är i görningen och spännan kommer att bli spännande på flera sätt. Dels är det det medialt gångbara och lätt insålda valet av partiledare, presidium och styrelse där det blir en väldigt stor förändring.

Det är också en tid av politiskt skifte. Det tidigare ledarskapet lämnar och ett nytt tillträder. Det möjliggör förändringar. Mycket av stämmotexterna är prägöade av ledarskapet som varit men det kan tänkas att det blir en del örändringar under stämman. De större förändringarna lär dock vänta på sig till ledarskapet satt sig, nytt partiprogram är antaget och stämman 2013 kommer.

Det stora för min del är att se min vän, kollega och i många delar vapensyster Annie Lööf bli vald till partiledare med ett otroligt starkt mandat. Ända sedan vi först blev invalda i riksdagen 2006 har jag sett fram emot den dagen och det är svindlande att vi nu bara är dagar ifrån att se det hända.

Själv är jag föreslagen till partistyrelsen och ser fram emot valet på fredag morgon. Jag ser också fram emot att förhoppningsvis få tal del i partistyrelsens arbete och få vara med och lägga upp strategier för partiets fortsatta bana i stället för att bara vara en opponent och kommentator till den.

Det är ett parti med god stämning som samlas till politisk debatt och att förrätta viktiga val. Min övertygelse är att det randas en ny vår för Centerpartiet med Annie Lööf och det övriga förslaget till partistyrelse. Nu kör vi!

Migrations- och integrationsdebatt

Debatten i Centerpartiet om migrations- och integrationspolitiken fortsätter. I dag skriver jag tillsammans med Lena Ek, Abir al-Sahlani, Birgitta Carlsson, Marianne Andersson och Maria Leiflandpå Newsmill om att de problem som finns inte handlar om människorna utan om systemen. Ni hittar artikeln här.

Aftonbladets ledarsida visar korten

Under många år, sedan 1997 ungefär när samarbetet mellan C och S avrundades har Aftonbladets ledarsida ojat sig över att vi i Centerpartiet inte vill vara en del i ett socialdemokratiskt regeringsunderlag. Numera tror jag de anser att vi är ett lost case och de kommer bar amed gliringar ibland om att det inte "känner igen centern".

Sedan valet har ett samarbete mellan Alliansen och Miljöpartiet utvecklats. Det leder till att Aftonbladets ledarsida i dag skriver denna artikel. För tio år sedan hade vi kunnat ta exakt samma artikel men byta ut Mp mot C så hade resten kunnat stå intakt och fungerat lika väl då som nu.

Aftonbladet bekänner färg med dagens ledare. Det viktigaste för dem oavsett vad som sker i världen är att partiet stöttar S. Gör man inte det är man svikare, elitisktisk och lite grundläggande ond. I sin artikel driver de egentligen tesen att det är bättre att Sd sätter dem migrationspolitiska agendan än att Mp tar ansvar för att så inte ska ske. Det är häpnadsväckande och jag ska inte glömma denna ledare. Aftonbladet är sällan så tydlig om vad de egentligen tycker som de är nu.

Nonsens?

I dag skriver Thomas Gur om Centerpartiets migrations/integrationsprogram. I huvudsak verkar vi få godkänt men det är två saker han anser vara anmäkrningsvärda. Jag tänkte kort kommentera dem här.

Det första handlar om att vi i en passus skriver "Hade vi haft den migrationspolitik som Kanda har hade vår population i dag kunnat uppgå till 40 miljoner." Det bygger på ett estimat från Kanadas ambassad som är ett grovt överslag men som visar på att olika länder har valt olika vägar. 1870 hade Kanada 3.6 miljoner invånare och Sverige hade 4.1.

Kanske har vi varit något naiva i vår arbetsgrupp när vi trott att man inser att detta är ett exempel och så klart inte i detalj överförbart på Sverige. Men som exempel klargör det och särskilt i dessa dagar när allt fler verkar oroa sig över en obefintlig massinvandring att den inte finns. Möjligtvis kan det vara ordet "har" som Thomas hakat upp sig på som så klart borde vara "haft" i imperfekt. Det migraitonspolitik Kanada har nu är ju inte den man alltid har haft.

Det finns så klart olika idéer om hur politik får formas och se ut. För mig och för de andra i gruppen är en viktig del att kunna sätta ett svenskt skede i ljuset av vad som sker i andra länder. Det ger också möjligheten att ställa sig frågan om en annan väg kan vara möjlig och vad det skule kunna göra för oss. Ett alternativ är att säga att inga andra situationer är överförbara på vår och därför är de diskussionerna endast lämpade för groggbord (vem hänger vid groggbord efter 1950-talet) och inte för seriösa partier.

Jag är nog med av åsikten att tankeesperiment och jämförande resonemang lyfter perspektiven och kan sätta vårt egna debatt i perspektiv. Det syftet fyller passusen. En del kallar det för nonsens. Jag kallar det att pröva idéer, att sätta saker i perspektiv och att lyfta blicken.

Den andra delen Thomas fastnar på är vårt påstående om att vi får en "mer gynnsam ålderssammansättning" vilket bland annat behövs för "välfärdens finansiering". Sedan för han i bevis att det då skulle krävas en annan migrationsnivå än den vi har i dag och resoneamnget bygger inte på att vi får en mer gynnsam utan som jag tolkar det att vi ska ha en teoretiskt sett "perfekt" ålderssammansättning.

Mer gynnsam betyder alltså inte att den demografiska utmaningen upphör. Det innebär att den inte är lika illa som den hade varit utan migration. Det visar Thomas sedan själv i texten på Svd:s ledarsida.

Thomas missar också det faktum att betydande delar av välfärdsarbetarna i dag är migranter. Utan dem hade vården inte fungerat, köerna varit längre, kvaliteten lägre osv. Problemen är inte lösta, men tack vare migrationen så är situationen mer gynnsam.

Jämställdhet kontra kvotering

Hittade denna ledare i Laholms Tidning som är mycket intressant och lyfter diskussionen om kvotering och jämställdhet med Centerpartiet som exempel. Både vad gäller jämställdhet mellan kön men också vad avser föryngring av det politiska ledarskapet.

Jag hade inte tänkt på det i samma vinkel men så klart är det i ett parti som har en majoritet medlemmar som är kvinnor, en majoritet väljare som är kvinnor, ett starkt kvinnoförbund, med ungdomsordförande som är kvinna, med högskoleförbundsordförande som är kvinna, med 4/5 i det viktiga verkställande utskottet som är kvinnor, med ledare för den mäktiga kommunala sektionen som är kvinna med vår tyngsta representant som vice ordförande i SKL som är kvinna, på väg att välja den tredje kvinnliga partiledaren, vi hade den första kvinnliga departementschefen, utrikesministern och socialministern osv osv är inte kvotering en nyckellösning.

Uppenbarligen klarar vi av att göra våra val utifrån meriter och inte utifrån kön eller ålder. Det borde, om något, vara vad jämställdhet handlar om. Hos oss skull ekvotering innebära att skicka fram mer män på bekostnad av kompetenta kvinnor. Det kan inte vara jämställdhet.

I diskussion med Troberg

Jag ska försöka att hålla detta inlägg mycket rensat och koncist. Det betyder inte att det blir kort eller fritt från feberdimma. I går spårade det nämligen ut när jag på twitter fick frågor om Anna Trobergs inlägg på sin blogg som jag inte läst förrän i dag. Rubriken på blogginlägget var "Superhjältetrikån passar dåligt, Federley" Eftersom tidsbristen gjort att jag inte hunnit läsa förrän i dag så skrev jag kort att jag inte har ambitionen att vara superhjälte.

Fler frågor följde och det resulterade i ett inlägg från Anna Troberg med rubriken "Ibland är inget svar är också ett svar". Jag lägger de åt sidan och plockar ut den politiska biten och försöker svara på den utan övertoner, raljerande osv.

Jag skrev en artikel med Lena Ek på DN-debatt därför att Centerpartiet nu befinner sig i ett nystartsskede där vi har möjligheten att slå an politiska riktningar. Partiledarna och partistämmorna är de mest centrala enheterna i varje parti. Därför finns stora möjligheter till justeringar när partiledare byts. Särskilt när halva partistyrelsen hos oss därtill byts.

Det är en summering av av de tio år som gått sedan WTC och behovet av en ny politik för att vända utvecklingen. Vi valde att inte peka finger åt något håll därför det leder ingen vart. Vi valde i stället att skriva en uppmaning till vårt eget parti att se mönstren och att vi vill se partiet ställa sig i täten för att ändra den utvecklingen.

Centerpartiet och jag som en del av partiet har röstat för flera förslag som förstärker den inriktingen. FRA, utökade buggningsförslag osv osv. Anna Troberg efterlyser att jag ska inse det och det gör jag. I allra högsta grad.

Det jag däremot tycker är beklagligt är att när så väl Lena Ek som jag får möjligheten att bli valda till partiledningen där strategibeslut fattas och där man har en reell möjlighet att påverka partiets utveckling så blir det en fråga om blame game. Jag sticker inte under stolen med vad som skedde under FRA-debatten utan har från dag 1 sagt att det jag krävde 2007 fick jag med 2008.

Var det tillräckligt? Var det för mycket? Var det för lite? Det vet jag inte. Framförallt så hade åtminstone inte jag kunskapen om att kräva mer där vi var då.

Lena Ek har mycket riktigt lättare att agera efter eget huvud än jag har. Det handlar om att hennes parlamentariska grupp består av en person, dvs hon själv. Min grupp består av 23 personer i dag och 26 innan valet. Där är det svårare att agera.

Det framförs ofta att det i princip bara är att göra som man vill och sedan gå vidare. Det bygger ju i så fall på att man är helt autonom vilket man inte är. Det bygger också på att man inte krävt och fått igenom saker. Skulle jag ha röstat nej 2008 när jag med flera fått hela regeringen att backa och ta in våra synpunkter hade det varit synnerligen ansvarslöst. Varför skulle regeringen och min partigrupp lyssna på mig vid ett framtida tillfälle om jag inte håller min position i den situation som var? Nå väl.

Artikeln är inget sätt att göra upp med turer i buggning, patientjournaler, eventuella utlämningar regeringen kan ha gjort osv. Det är ett försök att få partiet på rätt riktning och att därefter kunna återuppväcka den linje partiet en gång höll innan den såldes ut av Maud Olofsson och vilka mer som var inblandade i de förhandlingarna. När ett parti bereder grunden så får partiets ledamöter och styrelse samt tjänstemännen som arbetar åt våra ministrar direktiv om vilken riktning vi skall arbeta åt. Det är vad artikeln handlar om och syftar till.

Artikeln är också en tydlig signal till de andra allianspartierna om att i centerpartiet börjar vi få nog. Om vi låter oss kalla dem partiartiklar studeras noga av andra partier för att i förhandlingar kunna läsa ut var gränserna går.

I bland skulle debatten tjäna på att när de etablerade partierna försöker sig på att få en vettig diskussion om integritet få ett hejarop i stället för kommentarer om superhjältetrikåer som ingen av oss ens vill ha, i alla fall inte jag.

I samma stund som man blir superhjälte, jag var det en gång i tiden i en del personers ögon, ägs du också av andra som anser sig ha rätten att ange vad du ska tycka och kan berätta vad du lovat innan du ens vet att frågan själv finns.

Anna har rätt i att trovärdighet och förtroende får man av att agera som man lär. Jag har varit tongivande i debatten under många år. Men för första gången är jag nu ganska nära att faktiskt vara tongivande i mitt eget parti vilket jag aldrig har varit. Någonstans kan det jag ha gjort i riksdagen inte varit så illa som en del vill hävda. Jag ökade mitt rösteantal i senaste valet trorts att jag flyttades ned till en icke-valbar position för att bereda plats åt Maud Olofsson och Andreas Carlgren. Också Annie Lööf stärkte sin ställing i väljarkåren.

Men det kanske också är ett tecken på det som är det riktigt allvarliga problemet och som många av dem som inte ser integritetsfrågorna som viktiga kallt räknar med i fråga efter fråga - integritetsfrågorna har inte någon stor resonans i väljarkåren. Det borde frågorna ha och där har vi ett gemensamt intresse. Utan den resonansen finns inte möjligheten att vända riktningen.

I drogdebatten

Detta inlägg bör läsas för alla som är intresserade av drogdebatten och särskilt då av debatten kring eget bruk. Newsmillartikeln hittar ni här.

Kriget mot terrorn som blev kriget mot det öppna samhället

I dag skriver jag tillsammans med Lena Ek på DN-debatt om utvecklingen under de tio år som gått sedan attacken mot World Trade Center. Kriget mot terrorism har kommit att bli ett krig mot det öppna samhället i många avseenden. Även om många delar i det som skett gått att som företeelse i sig motivera enskilt är det sammantaget en dyster bild vi ser och det finns så mycket mer som borde nämnas än det som får plats i artikeln.

Vår förhoppning är att Centerpartiet framöver tar positioner som motverkar slutenhet och åsidosättande av rätsstaten. Vi är två men hoppas om vi får förtroende av partistämman i september att kunna få med oss parteit att agera i en sådan riktning. Vi är dock inte ensamma om att fatta de besluten och ska de få verklig kraft behöver vi ha partiet med oss som vi väl vet sedan exempelvis FRA-striden.

Nominerad till Årets Rookie

Har blivit nominerad till Stora radiopriset i kategorin Årets Rookie. Sjukt kul! Nu får vi se hur det sedan går. Dagens media skriver här.

Så klart har progammet en fanpage på fejjan som ni hittar här.

Schemat för resan i Polen

Program: studieresa i Förintelsens fotspår
4-7 september 2011
Tidsangivelserna i programmet kan revideras under resans gång.

Datum Tid Aktivitet Nattkvarter Hotell
4 sep 07.20 Avresa för gruppen från Arlanda, mellanlandning i Riga
07.00 Avresa för deltagare från Landvetter, mellanlandning i Wien
11.30 Ankomst Warszawa för deltagare från Landvetter
12.10 Ankomst Warszawa för gruppen från Arlanda

Buss direkt till lunchrestaurang

13-14 Lunch

14-18 Exkursion till fots: Krochmalnagatan – den symboliska adressen för det judiska Warszawa - beskrivet i Isaac Bashevis Singers böcker. Warszawas getto - de subtila spår som återstår i en stad i ständig förändring.

19 Middag

Ca 21.30 Buss till hotellet
Ca 22 Incheckning, övernattning Warszawa Hotel Felix

5 sep 07.00 Frukost
08.00 Avresa med buss

10-11 Exkursion till fots: Kock- Förintelsen börjar

11.30-
12.30 Lunch i Lublin

12.45-14 Exkursion till fots: Aktion Reinhardts högkvarter

Ca 14 Avresa mot Majdanek

15-18 Studiebesök i koncentrationslägret Majdanek

18 Avresa till Zamosc

20 Middag i Zamosc

Övernattning Zamosc Hotel Senator

6 sep 07.30 Frukost

08.30-
12 Exkursion till fots i Zamosc, ett experimentområde för genomförandet av Lebensraumspolitiken. Vi besöker synagogan och andra platser, bl. a ”Rotundan” - platsen för massavrättningarna av framförallt polsk civilbefolkning som ett led i den etniska rensningen.

12-13 Lunch i Zamosc

13 Avresa mot Belzec

14.30-
17 Studiebesök i dödslägret Belzec - det andra dödslägret som öppnades och ett av de minst kända.


17.00 Avresa till Lublin

19.30 Middag i Lublin

Övernattning Lublin Hotel Viktoria

7 sep 08.30 Frukost

09.30-11 Sammanfattande seminarium på hotellet

11 Avfärd mot Warszawas flygplats

Lunch under resan

Ca 14.30 Ankomst till flygplats

16.20 Avresa för gruppen till Arlanda
18.10 Avresa för deltagare till Landvetter, mellanlandning i Köpenhamn
18.10 Ankomst Arlanda
21.30 Ankomst Landvetter

Ang patientsäkerhet

Jag skriver i dag på Svd-Brännpunkt tillsammans med Alexander bard, Linda Morfeldt, Martin Wehlou och Henrik Sjöholm om patientsäkerhet. Läs artikeln här.

På resa i Polen

Var uppe vid 04.30 i morse för att ta flyget 07.20 som via Riga ta mig till Warzawa. Jag är på resan med en grup riksdagsledamöter från. S, C, FP, Kd och M samt Forum för levande historia som heter "I förintelsens spår". Dels är det mycket kring det bestialiska mördanden men också om folkmordens konsekvenser i ett större perspektiv där det inte bara är mördandet utan folket som står i fokus.

Hur påverkas ett samhälle som hade 3.5 miljoner judiska medborgare och en stark judisk kultur när de utsätts för folkmord, jagas, förföljs, flyr och kvar finns en spillra i dag på ca 10 000 personer. Besöket på judiska begranvingsplatsen gjorde det mycket tydligt hur judisk kultur i Polen i det närmaste är utdöende.

Begravningsplatsen som är mystisk och vacket växer sakta men skert igen. De som skulle vårdat gravarna blev aldrig födda för deras föräldrar mördades i förintelse.

Det är tunga dagar men svåra berättelser men också om hopp in i det sista och om en de människor som gjort allt för sina människor samt öden där livet varit starkare än det helvete de genomgått.

Jag är alltså nyliberal

Jag följer noga vad som nu skrivs och sägs i olika sammanhang kring valet av Annie Lööf som partiledare. Inte allt för sällan dyker hon och jag upp i samma texter. Det är inte märkligt alls. Vi har jobbat ihop länge och har utvecklat en relation där vi vet var vi har varandra på ett ganska djupt plan. Det blir så när man slitit ihop i ungdomsförbundet, man har delat glädje och sorg genom åren och FRA var en särskild prövning som fördjupade relationen.

Det som återkomme ribland som politiska inlägg från oponenter men också i kommentarer från journalister som till exempel i Tv 4 i går är ordet nyliberal. Ingen definierar vad de menar med nyliberal men som Helena Gisslén sa i går kväll så "har han (jag) till och med uttryckt nyliberala åsikter".

Av sättet det uttrycks på så förstår vi att vi pratar om något hemskt i stil med folkmord. Det är underförstått. När jag då tänker på vilka frågor jag drivit och vad som varit under åren så måste det ju vara det som ligger til grund för defintionen nyliberal. Låt mig då summera några av de sakerna.

Första gången jag kalades nyliberal var när jag stenhårt drev på partistämmor att fastighetsskatten skulle avskaffas. Jag ansåg den vara moraliskt förkastlig och ville att den skulle försvinna. Regeringen tog bort den förra mandatperioden. Lever vi då i ett nyliberalt samhälle?

Den första fråga som jag uppmärksammades lite mer för utanför hemkommunen var när jag drev att homosexuella skulle få adoptera och gifta sig. Det är i dag genomfört.

Under tiden i ungdomsförbundet drev vi hårt den gamla centeridén om ett grundtrygghetssystem som vi haft i årtionden och som har samma grundkonstruktion som vi linje i ATP-striden på 50-talet. Är det nyliberalt att garantera att ingen faller utanför systemen?

Vi drev också platt skatt med ett kraftigt grundavdrag. Det gör ju iof att skatten inte blir platt men skattesatsen är platt och de med lägre inkomster får en procentuellt sett mycket kraftig rabatt i grundavdraget. Är det verkligen nyliberalt? Är Sveirge då nyliberalt när vi har plattat till skatteuttaget?

Jag har uttalat mig för NATO-medlemskap. Vi är i praktiken med, vi har en parlamentarisk delegation till NATO:s parlamentariska försmaling, vi har en diplomatisk representation och samarbetar i allt väsentlig tmed NATO. Resten är bara hymmel. Är det nyliberalt? Gör det i så fall sossar runtom i Europa som är för medlemskap i NATO till nyliberaler?

Jag har också varit kritisk till systembolagsmonopolet. I princip hela världen kan man köpa öl i en affär men inte i Sverige. Gör det hela världen nyliberal utom Sverige? Jag skulle inte tro det.

Likaså är jag kritisk till spelmonopolet som ändå satts ur spel tack vare den digitala revolutionen. Därför vore det bättre med ett liscenssystem med fri etableringsrätt om man klarar liscensvillkoren. Dessutom skulle det ge skattepengar i Sverige och inte i andra länder som är fallet idag. Är det nyliberalt?

När jag 2005 skrev på DN-debatt att det är dags att ändra fokus i energipolitiken till att inte bara hänga vid en kärnkraftsavvekcling utan ffa fokusera på att få bort de fossila bränslena. Klimatfårgna måste sättas före en kärnkraftsavveckling. Då fick jag också höra att jag var nyliberal. Likaså när jag drev att vi skulle ha en gemensam alliansöverenskommelse om energipolitiken. Just den linjen är det som gäller i dag. Gör det oss nyliberala? Inkluderas då också de många sossar som resonerar likadant i skaran nyliberaler?

När jag ur decentraliseringsperspektiv, ett av de absoluta grundvärdena i centerpartiet, drivit att makt ska flyttas nedåt, att staten ska hålla sina tassar borta från människors egenmakt så är detta tydligen nyliberalt. När jag vill se ett fritt internetsamhälle där vi kan vara både trygga och våga leva så är jag tydligen nyliberal.

Det s kanske mest stuckit i ögonen på folk är att jag anser att vi borde arbeta med skademinimeringspolitik och inte den mislsyckade nolltoleransen i drogpolitiken. Den har uppnebarligen inte fungerat och fyler våra fängelser i stället för att minska missbruket. Jag har också i mitt engagemang tillsammans med sexarbetare fört fram deras röst när de själva inte är inbjudna till debatterna och sagt att tryggheten minskat och att man i stället borde arbeta för att stärka dem och inte tjälpa dem. Är det nyliberalt så var Sverige tydligen nyliberalt för ett par årtioenden sedan.

Sen har jag så klart drivit en lång rad frågor som aldrig riktigt uppmärksammats på samma sätt som att vi behöver en ny översyn av psykiatrireformen, delad föräldraförsäkring, att personlig assistens ofta hamnar i en märklig situation mellan kommun och stat, miljöfrågorna som fick mig in i politiken osv.

Det är alltså detta som är nyliberalism. I så fall är jag nyliberal. Och jag vågar gissa en rätt stor del av den svenska befolkningen.