Dld-voteringen i dag

Efter en lång diskussion på riksdagsgruppen i dag, en här om veckan, en diskusison p partistyrelsen samt bloggande och facebookande så råder det inga som helst tvivel. Hela centerpartiets riksdagsgrupp är starkt kritisk och mot datalagringsdirektivet. Överallt där det går ska kampen fortsatt pågå.

Dld är dock ett direktiv från EU och måste, förr eller senare, implementeras. En domstol har ålagt oss det. Tidigare har c medverkat att förhala det. Vår historik på området är klar. I början var också moderaterna med på den linjen. Med tiden har vi blivit allt mer ensamma.

Nu står vi inför det sista avgörandet. Gruppen är fortsatt lika kritisk men en majoritet anser att vi tvingas ta det i dag. Centerpartiet har minskat lagringstiden från 2 år till 6 månader mm och fått igenom substansiella förändringar som våra förhandlare ska ha all heder för. Det har minskat skadorna.

Samtidigt är vi några som ändå kommer att rösta nej. Det är inte ett angrepp på vår gruppledning. Det är absolut inte ett angrepp på vår partiledare. Vi som är mest kritiska är de som hårdast drev Annies kampanj och vi står unisont bakom henne.

Sanningen är den att vi hade röstat likadant om Maud Olofsson var vår ledare. Vi hade nog gjort likadant om det var Kublai khan som var vår ledare.

Vårt agerande får så klart konsekvenser. Johan Linander som sitter på ärendet måste agera som gruppmajoriteten vill och det finns risk (det vet jag mkt väl) att han nu kommer ses som den som drivit igenom det. Så är det alls inte. De som driver igenom direktivet är de som är tysta, de som inte protesterar, de som inte har en öppen debatt och de som inte ens känner sig tvugna utan glatt gör det. Johan Linander med flera har tagit debatten, varit öppna, försökt ge perspektiv på varför vi tvingas till detta och jag hoppas att ni där ute kan ge honom cred för det i stället för skit.

Centerpartiet vill vara det öppnaste partiet. Det innebär att ni som väljare kan följa mer av våra diskussioner än något annat parti.Vi kommer att ha våndor, olika åsikter och ibland anser vi det så viktigt att vi går emot gruppen, andra gånger får vi acceptera att vi har förlorat. Den öppenheten ska ni inte tolka som om vi har splittringar utan som en inbjudan till er att ta del av vår debatt. Samma diskussioner finns i flera partier men där låter man metertjocka murar tysta diskussionen.

Dit ljuset i dag ska riktas är till de partier som helt kapitulerat. De som inte ens känner sig tvingade att rösta ja i dag utan där man till och med välkomnar det. M som förut var med oss. S som är dem som sett till att vi i dag sitter med skiten. Kd och Fp som omfamnar och gillar detta. Där skall svarte Petter hamna och jag hoppas att ni inte låter dem komma undan.

Dld kommer att gå igenom. Men hade vi fått en majoritet emot hade regeringen fått hantera i EU att vi inte vill se detta införas och hemställa hos kommissionen om en ändring. Det är väl det vi har att vänta att Tyskland kommer att göra. Det är synd att vi inte är med Tyskland om att ta den fighten. Å andra sidan ger jag inte upp hoppet om att regeringen kan driva en sån linje trots att de implementeras nu. Komissionen verkar ju också inse att det inte leder ngn vart. Riktiga banditer ser så klart till att vara omöjliga att spåra. Kvar står svensson som har sitt abbonemang.

Dagens omröstning blir också en klar siignal till regeringen. När det kommer integritetskränkande förlsag så kommer vi att protestera i centergruppen.

Ni där ute, nu drar vi vårt strå till stacken. Gör nu ert och lägg krutet där det hör hemma: hos dem som gillar detta, hos dem som inte tar öppen debatt och hos dem som inte har en enda som protesterar.

En kommentar på Idergard

Så här några dagar efter ser jag att jag i min mejlbox har en kommentar till Thomas Idergards debattartikel på Svd Brännpunkt här om dagen. Det är inte jag som skrivit inlägget men delar uppfattningen. Läs nedan:

" På dagens SvD Brännpunkt diskuterar Thomas Idergard förslaget till ändrad lagstiftning om assisterad befruktning och insemination. Han försöker göra gällande att debatten utgår från följande två huvudpunkter;

Han menar som första punkt att de som vill ändra lagstiftningen utgår från att barn är en rättighet. Nej, så är det inte. Jag är en stark företrädare för att lagstiftnigen förändras och utgångspunkten är den att barn faktiskt har rätt till föräldrar som tagit medvetna beslut att bli föräldrar. Barn är ingen rättighet, men alla barn har rätt till trygghet och en kärleksfull uppväxt. Att tro att föräldraskapet definieras av sexualitet eller huruvida barnens mamma och pappa bor ihop är att förminska de relationer och den kärlek ett barn har rätt till. Att vara förälder handlar inte om de vuxnas relationer. Det handlar om att de vuxna som får gåvan att vara förälder faktiskt ansvarar för att de relationer barnet får i livet är friska, långvariga, trygga och kärleksfulla. Att blanda ihop detta med föräldrarnas civilstånd eller sexualitet är att styra debatten fel.

Den andra punkten han för fram är verklighetsuppfattningen. Han menar att de som är för en förändring vill bygga ett samhälle där var och en alltid obehindrat skall få stöd och gillande för sin egen syn på hur verkligheten är beskaffad, även när denna syn bryter mot vad som är ett ”faktum” – det vill säga att bästa utgångsläget är en mamma och en pappa.  Idergard kastar sten i glashus när han talar om hur andras verklighetsuppfattning inte stämmer överens med vad som faktiskt är faktum (enligt honom.). Barn torde må bra av friska relationer, dessa relationer finns på många sätt och i många familjebildningar. Att som Idergard berätta för alla vad som är rätt och riktigt ger verkligen en liten fyrkant att leva inom.

Låt mig ge er ett exempel. Jag har själv valt att skaffa barn på ett sätt som går utanför den fyrkant Idergard beskriver. Jag är ensamstående och har valt att skaffa barn med en man som jag inte är gift eller bor ihop med. Mitt val passar knappast in i Idergards fyrkant, för i dagsläget finns inte lagstöd för mitt val. Min dotter har en mamma och pappa som inte älskar varandra som man och kvinna. Men jag kan bara tala för mig själv när jag säger att min dotters pappa är en person som jag älskar som vän, som människa och som min dotters pappa. Vårt val att försöka bli föräldrar grundas på andra skäl än kärlek och åtrå. Men för den skull är inte valet mindre värt, eller mindre genomtänkt. Jag för min del hoppas att jag är en person som kan ge ett barn en trygg uppväxt där hennes bästa är det viktigaste för mig.

Så mycket jag har funderat på vad som skulle vara bäst för mitt barn om hon fanns, vad som skulle ge henne störst trygghet. Jag hoppas att mitt val ger henne det hon behöver i livet. En älskande och närvarande pappa, som med alla de som älskar honom kommer att vara med henne när jag inte är där. När hennes tid fylls av någon annan så vet jag att valet av hennes pappa är gjort av kärlek till henne. En av de bästa personerna jag vet, med sina fel och brister, en stark och äkta pappa som kommer att göra allt för henne när hon behöver. Som kommer att ge sig själv för hennes lycka. Många gånger har jag tänkt att det borde ha funnits enklare sätt att bli mor, men tanken slutade alltid i mitt blivande barns rätt att få älska och bli älskad av fler än mig, i detta fall en pappa, den bästa som finns för sin dotter.

Jag kräver varken förståelse av Thomas eller vill hävda att min verklighet är den rätta, det är varken min rättighet att få barn eller att värdera andras val och verklighet. Men jag önskar en lag som ger framtidens barn rätt till föräldrar som vill göra mogna, trygga val där kärleken till barnet, snarare än de vuxna relationerna, är i centrum."

C wiki

Centerpartiet tar i dag ett stort och för svenskt partiväsende nytt steg när vi i idéprogramsgruppen nu lanserar den wiki vi vill använda i processen för att ta fram ett nytt idéprogram för partiet. Gruppens ordförande Per Ankersjö skriver i dag på DN-debatt om det hela. Själva wikin hittar ni här.

Som folkrörelseparti är centerpartiet vant att samla människor för diskussion och dialog. Det arbetssättet men utan fysiska begärnsingar vill vi använda oss av för att errbjuda en diskussionsplattform kringvårt idéprogram där alla kan vara delaktiga. Så klart kommer vi att processa idéprogrammet på gängse sätt med studiecirklar på lokala möten, talarkvällar mm men med hjälp av nätet erbjuds vi inte bara det begränsade utvalet av vår medlemskår och fysiska möten utan alla kan delta i ett arbete som i många partier är förunnat några få.

Idéprogramsgruppens uppgift blir att vikta förslag och stämma av vad som känns som en bra linje. De texter som fås fram kommer att processas i wikiformat inte mindre än tre gånger för att vi ska få största möjliga input. Den slutliga produkten lämnar vi sedan till partistyrelsen som äger rätt att lägga fram texten som den är eller att ändra i den inför stämmobesluten.

Det är ett (nu är jag ju helt partisk men ändå) begåvat sätt att kunna rådsla med medlemmar på traditionellt sätt men också låta medlemmar som av en eller annan anledning inte kan delta på just det utsatta mötet möjlighet att delta. Samtidigt exkluderar vi inte ngn som ej är partimedlem att påverka vår resa mot framtiden.

Partipolitiken är en sluten verksamhet i ångt och mycket, Mpnga gånger när det gäller att förhandla om positioner och beslut ligger det i sakens natur att man itne kan avslöja sina förhandlingsgränser innan den ägt rum. Utöver detta anser vi dock att partipolitiken måste bli så öppen och transparent som det bara går.

I samband med partiledarprocessen tog vi ett stort steg och kom att ändra mkt av synen på hur man kan sålla fram en partiledare. Nu tar vi nästa steg och bjuder in alla och envar till det idéprogramsarbete vi har att göra.

Jag tror att den väg centerpartiet slagit in på kommer att bli vägledande för hur partier framöver kommer att arbeta. Det kvarstår dock för varje parti att avgöra om man vågar öpnna sig eller om man vill sitta i det trygga och lugna hörnet med priset att medborgarna inte känner att de kan nå fram med åsikter och engagemang.

Tvångssteriliseringar igen

I dag skriver Stefan Arver, Cecilia Dhejne, Johan Rinder och Katarina Öberg i Sydsvenskan om tvångssteriliseringar vid könsbyte. Det är ett tungt garnityr med expertisen på fältet i Sverige. De är eniga, tvånget vör vort. Däremot så framhärdar Kd om att det bör utredas mer. Vad är det som ska utredas efter att socialstyrelsen presenterat ett väl genomarbetat förslag som har stöd av dem det berör, av expertisen och uppskattningsvis ca 80-85% av riksdagens ledamöter?

Ni hittar artiklen här.

Tvångssteriliseringar

Ni har säkert följt debatten om tvångssteriliseringar för transperoner. In och skriv under mot tvångssteriliseringar på denna sida.

PSFU

Befinner mig nu på ett tvådagarsinternat med socialförsäkringsutredningen som fortskrider i sakta mak. Ni som har intresse av utredningen kan följa den via hemsidan som ni hittar här.

Idéprogramsgruppen

På måndag har vi första sammanträdet med centerpartiets idéprogramsgrupp. Det är ett arbete jag verkligen ser fram emot att få arbeta med under det kommande 1.5 året. Jag sitter på morgonen och läser en del vad som skrivits efter att gruppen presenterats. Kommentarerna är välkomnande och nyfikna. Så klart med några undantag varav Hallands Nyheter är ett. Ni kan läsa Ynge Sunessons ledare här.

Det finns en del saker i artikeln som bör kommenteras och jag tänkte också att jag skulle ta upp Yngve Sunessons politiska linje som allt som oftast hämtar energi ut att skriva ner mig. Det är väl dags att ta bladet från munnen.

Yngve Sunesson anser att min partistyrelsekollega Kristina Jonäng borde ha lett idéprogramsgruppen. Partistyrelsen processade namnen vid två tillfällen där sammansättningen mycket noga avvägdes. Kristina var med hela vägen till slutet där hon själv avsade sig platsen. I ledarartikeln verkar det dock som att Kristina sidsteppats av Annie Lööf vilket inte är ens nära sanningen. Så väl Annie Lööf, det verkställande utskottet och partistyrelsen ville ha Kristina med i arbetet men hon avböjde själv. Den typen av information är bra om en ledarskribent förser sig med innan han påbörjar ett ryktesspridande.

Yngve Sunesson beskriver dessutom Annie Lööf som nyliberal. Vad han menar med nyliberal väljer han i sann svenska anda att inte deifniera. Ofta blir det lättare att föra teser framåt om man inte behöver definiera dem eller belägga dem med fakta. Att "anklaga" någon för att vara nyliberal brukar dock vara nog för att avfärda denne från seriositetens sida av politisk debatt i svensk politik.

Att Annie Lööf är liberal precis som centerpartiet råder det inga tvivel om. Nyliberala förslag som jag tror Yngve Sunesson menar är sänkt skatt - något vi genomfört i Alliansregeringen, en ny energiöverenskommelsen - något vi genomfört i allainsregeringen, kritik av en stel arbetsmarknad - något som nu också arbetsmarknadens båda parter anser vara oroande osv osv. Att vara nyliberal om det är detta Yngve Sunesson menar skulle alltså vara att leva i Sverige i dag. Det lyser nästan igenom en bitterhet över valet av Annie Lööf som partiledare. Hon valdes med i det närmaste total uppslutning. Yngve Sunesson menar dock att hon valdes inte för sina ledarskaper, sin politik och sin förmåga att entusiasmera utan i hans värld valdes Annie Lööf trots att hon är nyliberal för hennes försprång var så stort så att ingen såg vad hon tyckte. Hur han får ihop det resonemanget får stå för honom själv. Annie Lööf är en av våra mest publicerade medlemmar som dessutom är öppen via twitter, facebook och sin blogg med vad hon gör och tycker så om man har missat det handlar det nog om lågt intressen än att det skulle varit särskilt svårt.

En annan sak som svårt verkar störa Yngve Sunesson är var i världen människor bor. Det är inte vad vi kan, tycker, hur vi tänker eller vad vi vill  bidra med som vi verkar bedömas efter utan var vi har vår huvudsakliga dyngsvila. På så sätt kan Yngve Sunesson elda upp sig över att fem av oss kommer från Stockholm. Det är alltså ordförande Per Ankersjö (Vaxholm), Moi (Kungsör, mest Gagnef nu för tiden efter att ha bott i Enköping och Örebro), Karin Ernlund (Vittinge som är en megametropol utanför Heby) Johan Pettersson (kommer från Stora Mellösa utanför Örebro) och Mikael Arthursson (nu Sthlm, innan just Halland som Ynge Sunesson annars anser vara en bra hemvist).

Yngve Sunesson nämner inte med ett ord ordförande Per Ankersjös kompetens att leda framåt, att han tagit Centerpartiet till en borgarrådspost för första gången sedan tidigt 70-tal (innan Yngve själv satt i partistyrelse med andra ord) eller att han innehar den allt viktigare miljöborgarrådsposten. Han är från Stockholm så det överskuggas och försvinner i Yngve Sunessons värld.

Yngve Sunessons slutkläm är att det inte får gå för långt högerut. Det verkar vara det som är hela poängen med artikeln. Det är dock inget principiellt resonemang han bygger det på om exempelvis eget ansvar, skiljelinjen mellan eget och offentligt ansvarstagande, vad frihet, trygghet eller hållbarhet är. Det är ganska platt resonerat och hotet om högerspöket trodde jag vi hade lämnat för något årtionde sen.

När jag släpte min bok Bara jag tänkte jag att det skulle bli intressant att se vilka som begrep rubriken och vilka som inte skulle göra det. Jag hade på känn att Yngve Sunesson inte skulle göra det. Jag hade helt rätt. Han verkade inte tagit till sig av ett enda ord i boken. Yngve Sunesson har ett horn i sidan till mig (varför är oklart men jag är generellt ond) och det lös igenom i hans dåligt underbyggda artikel om boken. Titeln handlar inte om, vilke Sunesson trodde, om egoism, och jag jag jag. Den handlar om en förvåning över hur lilla jag kan väcka så mycket rabalder för det är ju bara jag. Ingen stor mäktig varelse. Av innehållet i boken om min uppväxt, mina idéer och kring de politiska debatterna verkar Ynge Sunesson inte tagit till sig, förstått eller helt enkelt hoppat över.

Jag valde den gången att låta det passera. Denna gång när han menar att partistyrelsen är lama ankor under maktfullkomlig nyliberal partiledare (om jag drar det till sin spets) så måste jag dock ta bladet från munnen och skala av hans platta skrämselretorik som är innehållslös, bygger på fördomar och hyllar geografisk hemvistelseort för kompetens. Det är precis den typen av hållning som har lett Centerpartiet dit vi är i dag där Ynge Sunesson var delaktig i partstyrelsen 1981-1984 när raset var påtagligt för oss. Det är det den nya partistyrelsen är satt att ändra.

Citat

Dagens citat är hämtat från Stigbjörn Ljunggren och Sandro Wennbergs artikel på Svd:s Brännpunkt:

"Sverige har en av västvärldens öppnaste offentliga förvaltningar men ett av de mest slutna partisystemen. Att Socialdemokraterna nu – åtminstone tillfälligt – har släppt kravet på lagstiftning om öppenhet är ett bakslag för den svenska öppenhetstraditionen."