Det dyker ständigt upp i debatten personer som är motståndare till det mångkulturella samhället. Grunden i argumentationen har flera felaktiga antaganden som plattform. Dels ett antagande om att människor som kommer hit bär med sig konkurrerande kulturer som inkräktar på vår och dels att det en gång var ett unikulturellt samhälle vi levde i. Kanske har de samma grund?
Inget samhälle har nog varit unikulturellt. Vi har alltid tagit intryck och utvecklat oss själva av varandra genom handel, teknologi, vetenskap, religion, filosofi mm. Människor har rest över gränser, diasporor (heter det så i plural?) har kommit och gått. När någon drömt om det unikulturella samhället har det slutat i folkmord där en kultur eller några företrädare för en kultur bestämt sig för att de som inte stämmer in skall bort.
I olika tider har Sverige varit präglat av många kulturer på olika sätt. Franska, latin, tyska och finska är alla språk som varit starkt närvarande hos oss. Vi var en gång som land katolskt för att sedan bli protestatiskt och i dag finns en mängd religioner.
De kulturella uttrycken har också varierat och helgdagar kommit och gått. Under 1900-talet har nog kulturen blommat som aldrig förr och tagit många olika riktningar och uttryck i så väl kläder, dans och etik. Ingen hade nog för 100 år sedan kunna ana att det skulle finnas skejtare, dödsmetallare, schlagerbögar, EMOs osv i en salig blandning som kulturella uttryck inom vårt samhälle.
Är det verkligen det som enkulturalisterna vill förbjuda? Troligen inte. Är det så att de vill förbjuda olika religioner per se? Lite ja men mest nej skulle jag gissa. Är det olika matinslag eler danser man vill förbjuda eller motverka? Nej. Är det olika högtider man vill bli kvitt? Lite ja men mest nej. Vad är det då de vill förbjuda? Jag är nog rädd att säga att det kokar ner till vilken hudfärg man har.
Den som talar emot det mångkulturella samhället behöverr sällan säga vad denne någon vill ha i stället. Vi som inte tycker att ett unikulturellt eller enkulturellt samhälle verkar vara någon dröm har nog alldeles för länge gått i försvarsställning för att omfamna mångfalden. Det är hög tid att vända debatten och avkräva svar av enkulturalisterna. De bör redogöra för sin vision och jag tror att redogörelsen kommer att vara avslöjande tydlig i vad det är de egentligen vill uppnå. Jag tror inte heller att det kommer att vara till deras fördel utan det kan bli det som gör slut på enkulturalisternas farliga retorik.
Blogger tillåter inte mer än 4096 tecken, så jag är tvungen att hänvisa dig till min blogg för svaret.
SvaraRaderaJag är inte så bevandrad i språket (eller intelligensen om du vill ;)) att jag kan får det kortare.
Om du tycker att det är värt och svara på så skulle jag uppskatta det.
http://goo.gl/ttjG
“Grunden i argumentationen har flera felaktiga antaganden som plattform. Dels ett antagande om att människor som kommer hit bär med sig konkurrerande kulturer som inkräktar på vår och dels att det en gång var ett unikulturellt samhälle vi levde i.”
SvaraRaderajag börjar med det sista antagandet om en ”unikultur”. Jag har aldrig hört någon som kritiserar invandringspolitiken hävda att vårt samhälle var statiskt monokulturellt, men däremot har många, helt korrekt, påpekat att vårt samhälle var ovanligt homogent.
Sen antagandet om att folk som kommer hit bär med sig konfliktskapande kulturelement. Det är ett helt korrekt antagande. Vissa seder inom de patriarkala kulturerna i Mellanöstern strider direkt mot seder vi har utvecklat i Sverige de senaste hundra åren. T.ex synen på kvinnan och på sexuell normativitet. När dessa olika normer möts så gäller ”something got to give” och tyvärr så har det ofta varit de svenska normerna som har fått maka på sig.
Det är märkligt att alla ska tala förbi varandra i den här debatten. Förmodligen beror det på att begreppen tolkas så olika av debattörerna. För min del gör jag skillnad mellan multikultur/mångkultur och kulturell mångfald/diversitet. Om du vill kan du kalla det senare för enkultur. Jag är inte någon expert på området även om jag verkar vara mer insatt än Centern ;-) Hur som helst är det här min högst amatörmässiga syn på problematiken.
SvaraRaderaI det första fallet delas samhället upp i etniska/kulturella enklaver som har egna normer och värderingar. Individen identifierar sig i första hand med sin grupp snarare än med majoritetssamhället. Vidare segregeras samhället eftersom personer kommer att söka sig till sin grupp. I förlängningen kommer det att uppstå konflikter mellan grupperna, framförallt om även språket utgör en skiljande faktor. Exempelvis kommer politiska partier och intresseorganisationer att börja arbeta för sin grupps rättigheter. Så ser det ut i många europeiska länder med stora minoriteter. Utvecklingen har accelererat de senaste tjugo åren genom den stora invandringen från fattiga utomeuropeiska länder. Framförallt har den stora invandringen från MENA-länder varit problematisk eftersom den kännetecknas en ålderdomlig, religiös, icke-liberal och fattigdomspräglad kultur, vilken måste stödjas ekonomiskt av de övriga skattebetalarna. Att uppmuntra denna grupp av invandrare att behålla sin identitet innebär att de kan fortsätta leva i en fattigdomskultur generation efter generation. Denna utveckling har fått massiv kritik de senaste åren i Europa. Det har gått så långt att multikulturalistisk politik (som uppmuntrar mångkultur) i princip slängts på soptippen. Viktigt att påpeka är att det inte är främlingsfientliga väljare eller specifika partier som driver utvecklingen utan den genomsnittliga medborgaren som upplever otrygghet och partipolitikern som måste hålla ner utgifterna. Även i Sverige menar 85% av befolkningen att invandraren ska anpassa sig till samhället och så småningom bli svensk i sin identitet, se exempelvis SOM-undersökningen. Centern är idag det parti i riksdagen som tydligast ansluter till en linje som uppmuntrar en utveckling mot mångkultur.
Kulturell mångfald/diversitet (enkultur) innebär att invandrargrupper över tid kommer att identifiera sig med majoritetssamhället, snarare än sin ursprungliga etniska eller kulturella grupp. Samhället delas inte upp i etniska enklaver utan redan från andra och tredje generationen har invandrargrupperna uppgått i majoritetssamhället. I Sverige har assimilationen fungerat väl för de flesta invandrargrupper fram till 80-talet, med undantag för romerna. Det kan vi exempelvis se genom att barnen till de stora invandrargrupperna på 60-talet helt uppgått i majoritetssamhället. Sverigedemokraterna är det parti som tydligast driver assimilationslinjen i riksdagen.
Forts. Jag menar att frågan om vi ska uppmuntra mångkultur eller enkultur när det handlar om migration redan är avgjord. Precis som för kommunism och andra utdöda ideologier har verkligheten bevisat att mångkultur inte fungerar i praktiken – eller åtminstone är mycket problematisk i mer vidareutvecklade former. Varför Centern fortfarande tror på detta hopplöst föråldrade synsätt beror förmodligen på en romantiserad bild av mångkulturen i USA. Enligt min mening är det ett stort misstag att jämföra lilla Sverige med USA – av flera anledningar. För det första utgör USA genom sin storlek en enorm assimilerande kraft som kan hålla relativt stora minoriteter utan att majoritetssamhället påverkas. För det andra är det en annan komposition på invandringen till USA. En mycket stor grupp är specialister och högutbildade som söker sig till USA för att göra karriär – en form av brain drain från resten av världen och då främst Europa och Östasien. I övrigt utgörs invandrargrupperna av den latinamerikanska och en grupp flyktingar, där invandringen från MENA länder är liten i förhållande till övriga invandrargrupper. För det tredje har USA medvetet fört en assimilationslinje i sin politik även om den inte varit lika tydlig de senaste åren. ”Kulturell smältdegel”, ”From many to one” och andra uttryck kommer från denna vision. Det handlar om att få invandraren att inlemma sig i samhället och acceptera ”the american way of life” – att känna sig som en amerikan. Det handlar om att ställa upp på samhällets konstitution, grundläggande normer och värderingar, språk och självförsörjning - inte om hudfärg, privat religion, maträtter eller klädesplagg. Sverigedemokraternas ”Öppna svenskhet” är tydligt inspirerat av Amerikas smältdegelpolitik. För övrigt är debatten stor även i USA angående invandringens effekter de senaste decennierna eftersom det finns en tydlig segregation mellan vita, latinos, asiater och svarta. Överlag är detta en utveckling som amerikanerna tycker är mycket oroväckande, speciellt den dåliga integrationen av latinos i de södra delstaterna. Mitt råd till Centern är att släppa jämförelserna med USA och istället inrikta sig på länder som liknar Sverige i högre utsträckning, exempelvis Kanada, Australien, Nya Zeeland, Norden, England och Holland. Vad har fungerat bra och dåligt i deras invandrings- och integrationspolitik?
SvaraRaderaSedan är det viktigt att konstatera att alla partier i riksdagen är ense om att vi ska acceptera mångkultur om den redan uppstått i landet, vilket exempelvis gäller för romer och samer. Så länge grupperna är få och små är det hanterbart utan att landet måste delas eller att det uppstår stora konflikter. Stödet för att acceptera existerande mångkultur gäller i högsta grad även för Sverigedemokraterna. Det som skiljer är målsättningen med invandrings- och integrationspolitiken. Ska invandringsgrupperna assimileras på sikt eller ska vi ta emot stora grupper som kommer att behålla sin ursprungliga identitet generation efter generation – och alltså bilda ny mångkultur?
Här menar jag att vi ska utforma politiken så att vi uppnår en naturlig assimilering. För att lyckas med detta måste vi se till att de flesta som invandrar till landet gör det för jobb och studier – och alltså är självförsörjande. Om de redan på förhand passar in i samhället kommer de också att bli framgångsrika och så småningom assimilerade. Den humanitära gruppen invandrare behöver vara relativt liten för att assimilering ska uppstå med tanke på den fattigdomskultur som präglar ursprungsländerna. Dock borde Sverige kunna ta emot mellan fem och tio tusen individer på ett framgångsrikt sätt.
Forts. Din rädsla för att ”främlingsfientlighet” och assimilationspolitik ska leda till förbud och förföljelse av minoriteter och invandringsgrupper i Sverige känns obefogad. Alla är överens om de frihetliga värden vi har i Sverige. Frågan om islam är komplicerad och kommer att bli en utmaning under en lång tid framöver. Frågan bör dock kunna hanteras inom ramen för normal politik för att uppmuntra hög gemenskap i samhället, i alla fall om invandringspolitiken normaliseras. Här ingår exempelvis för Sverigedemokraternas räkning att inte stödja segregering på etnisk eller religiös grund med skattepengar. Att som Centern vilja uppmuntra mångkultur genom en vidlyftig invandringspolitik kommer leda till ett mycket segregerat, konfliktfyllt och komplicerat samhälle. Jag har svårt att tro att väljarna tycker att en sådan politik är ett vinnande koncept.
SvaraRaderaVäl skrivet, Lars, men jag tror tyvärr att du talar för döva öron. Den här frågan handlar för många mer om känslor än om förnuft.
SvaraRadera