Om CAP o jordbrukspolitik

Kommissionen har lämnat sin skrivelse som innehåller deras syn på framtidens jordbrukspolitik. Det ger oss äntligen en öppning till att diskutera reformer som i allra högsta grad behövs i den jordbrukspolitik som EU bedriver. Den är till stora delar planekonomisk, protektionistisk och den kostar medborgarna en ohygglig massa pengar helt i onödan.

När jag var ordförande i CUF fick vi till stånd en ändring av ungdomsförbundets uppfattning i synen på den gemensamma jordbrukspolitiken till ett helt avvecklande. Vi har drivit samma linje i partiet och har i allt väsentligt fått igenom den. Den positionen är också regeringen spoch riksdagens. Det råder alltså ingen som helst tvekan om i vilken riktning vi är på väg.

Det finns dock all anledning att hantera saker på ett begåvat sätt. Det kan sammanfattas så här, om du har en möjlighet att göra en reell påverkan så ta den. I de frågor där det fortfarande är allt för långt för att nå en faktiskt framgång är det lättare att vara radikal eftersom samtalsöppningen inte ens finns.

Den öppning som nu finns innehåller inte ett avvecklade av CAP. Det är bara att inse. Däremot innehåller den en rad öppningar där vi har stor möjlighet att få till välbehövliga förändringar. Vi ska inte lura medborgarna med att det är möjligt att nå extremt långt. Det vore att slå blå dunster i deras ögon. Snarast är vi betjänta av att ha en realistisk syn på möjligheterna och kunna dra förhandlingarna så långt i vår riktning det är möjligt. Vi måste därför var aärliga kring vad som är möjligt och våre vänner i EU har mycket klar bild av vart vi vill. Trelleborgs Allehanda visar också på hur fel det tolkas och hur liten kunskapen om hur det fungerar är.

EU har tunga intressen som helst av allt skulle vilja öka omfattingen av CAP. Om vi inte är närvarande i förhandlingarna och har ett stort förtroende runt bordet är risken uppenbar att vi får se en utökning av jordbrukspolitiken. Det skulle gynna flera regeringen och exempelvis göra det enklare för den franska ledningen att vinna stöd hos sin egen väljarkår.

Med andra ord får vi som Johan Ingerö skriver i detta inlägg på NEO helt enkelt inse att här är det inte läge att vara mest radikal och yvig utan att hitta lösningar för att dra förhandlingarna så långt som möjligt i önskad riktning. Den svenska positionen är sedan länge känd liksom att den har ett starkt stöd både i riksdagen och hos svenska folket. En yvig debatt kan iof vinna några fler på hemmaarenan för sakens skull men kommer i ett känsligt läge med möjligheter bara att störa diskussionen.

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson byggde under det svenska ordförandeskapet upp Stockholmsgruppen med kollegor som delade uppfattningen om vartåt vi bör gå. Den koalitionen är i dag mycket starkare än vad vi är själva och ger oss stöd i de kommande förhandlingarna.

"Detta visar varför det inte räcker att “brinna” för olika politiska frågor. Man måste behärska dem också. Dessutom måste man förstå hur politik faktiskt funkar."

Så skriver Johan Ingerö i det länkade blogginlägget på NEO. Frågan är en helt annan men hanteringen av frågan är vad Johan argumenterar kring. Han tar med all rätta Anders Ekberg i försvar när han begriper hur en fråga bör hanteras men felaktigt blivit hudflängd som abortmotståndare. Och det är där vi befinner oss just nu. Jag ser möjligheter att nå förändring och därför skrev Roger Tiefensee och jag en artikel på Svd.se i frågan.

Johan Ingerö och Mattias Svensson har kommenterat det livligt på ungefär samma sätt som RFSU kommenterade Anders Ekberg. Det är därför jag skriver så långt jag gör nu. Det verkar råda en hel del oklarheter.

EU har en gemensam jordbrukspolitik. Alternativet till det är inte i dag ett borttagande av all jordbrukspolitik (det vi brukar avse är subsidier, tullar, kvotsystem och produktionsstöd - det kommer så klart finnas regleringar kring mathantering framöver) utan en nationalisering. Sverige avreglerade 1991-1994 under ledning av Karl-Erik Olsson (c) det svenska jordbruket. I och med medlemskapet kom vi att återigen få det starkt eller rättare sagt starkare reglerat.

Eftersom Frankrike, Grekland, Spanien, Italien, Polen osv gärna ser mer av jordbrukspolitik skulle ett borttagande av unionens jordbrukspolitik leda till kraftfulla nationella satsningar där vi får se nya tullar resas, än mer pengar från de olika länderna in i de nationella jordbruken och att kräva mer pengar blir i många länder ett lockande sätt att vinna nationella val.

Så klart kan vi i Sverige vid en åternationalisering slopa subsidierna men vad har vi uppnått på det stora hela? Ingenting. Möjligtvis kommer de svenska jordbruksföretagarna få ett helsike men så kan det vara. Det lär dock inte ske att EU heller lägger ifrån sig jordbrukspolitiken.

Med andra ord är den rimliga vägen som finns att ha en gemensam jordbrukspolitik. Det betyder inte att den ska öka. Det betyder att den är densamma i hela EU och att vi starkt jobbar på att minska dess omfattning - lika i hela unionen.

Att jordbruket, som vi påpekar i artikeln, kommer att fylla en viktig roll i omställningen av Europa till ett grönt Europa råder det ingen tvekan om. Det är dock inte vår mening att det ska ske genom att vi flyttar subsidier från matproduktion till exemelvis energiproduktion. Det vore att skjuta sig själv i foten. Däremot innehåller jordbrukspolitiken regleringar mm som i sin tur styr utvecklingen. De tkan handla om effektiv skogsproduktion, öppna upp för fler energigrödor mm mm.

I slutet finns en hänvisning till referens till Birgitta Ohlsson som sedan får sätta rubriken för artikeln. Möjligen har det förvirrat diskussionen ytterligare.

Nu vet jag inte om det här blev så klart som jag hade tänkt men jag hoppas det varit klargörande. Det har ringt konstant under morgonen men för att summera:

1 Målet kvarstår och är väl känt samt har starkt stöd, CAP ska reformeras, subsidierna och produktionsstöd ska bort.

2 Vi måste nu vara smarta och agera för att nå så långt vi kan

3 Alternativet till CAP är inte ett borttagande av jordbrukspolitiken utan en åternationalisering

4 Vi måste var aärliga med medborgarna om hur långt vi kan nå

5 Jordbruket kommer alltid att vara omgärdat av regler. Den som säger annat lever i en fantasi och de reglerna bör vara gemensamma i unionen. Innan folk dör av stress nu kan jag lyfta att jag nu inte pratar om skattestöd osv utan om tillåtna mängder gödsel, burstorklekar, djurhållning mm mm