Jag är alltså nyliberal

Jag följer noga vad som nu skrivs och sägs i olika sammanhang kring valet av Annie Lööf som partiledare. Inte allt för sällan dyker hon och jag upp i samma texter. Det är inte märkligt alls. Vi har jobbat ihop länge och har utvecklat en relation där vi vet var vi har varandra på ett ganska djupt plan. Det blir så när man slitit ihop i ungdomsförbundet, man har delat glädje och sorg genom åren och FRA var en särskild prövning som fördjupade relationen.

Det som återkomme ribland som politiska inlägg från oponenter men också i kommentarer från journalister som till exempel i Tv 4 i går är ordet nyliberal. Ingen definierar vad de menar med nyliberal men som Helena Gisslén sa i går kväll så "har han (jag) till och med uttryckt nyliberala åsikter".

Av sättet det uttrycks på så förstår vi att vi pratar om något hemskt i stil med folkmord. Det är underförstått. När jag då tänker på vilka frågor jag drivit och vad som varit under åren så måste det ju vara det som ligger til grund för defintionen nyliberal. Låt mig då summera några av de sakerna.

Första gången jag kalades nyliberal var när jag stenhårt drev på partistämmor att fastighetsskatten skulle avskaffas. Jag ansåg den vara moraliskt förkastlig och ville att den skulle försvinna. Regeringen tog bort den förra mandatperioden. Lever vi då i ett nyliberalt samhälle?

Den första fråga som jag uppmärksammades lite mer för utanför hemkommunen var när jag drev att homosexuella skulle få adoptera och gifta sig. Det är i dag genomfört.

Under tiden i ungdomsförbundet drev vi hårt den gamla centeridén om ett grundtrygghetssystem som vi haft i årtionden och som har samma grundkonstruktion som vi linje i ATP-striden på 50-talet. Är det nyliberalt att garantera att ingen faller utanför systemen?

Vi drev också platt skatt med ett kraftigt grundavdrag. Det gör ju iof att skatten inte blir platt men skattesatsen är platt och de med lägre inkomster får en procentuellt sett mycket kraftig rabatt i grundavdraget. Är det verkligen nyliberalt? Är Sveirge då nyliberalt när vi har plattat till skatteuttaget?

Jag har uttalat mig för NATO-medlemskap. Vi är i praktiken med, vi har en parlamentarisk delegation till NATO:s parlamentariska försmaling, vi har en diplomatisk representation och samarbetar i allt väsentlig tmed NATO. Resten är bara hymmel. Är det nyliberalt? Gör det i så fall sossar runtom i Europa som är för medlemskap i NATO till nyliberaler?

Jag har också varit kritisk till systembolagsmonopolet. I princip hela världen kan man köpa öl i en affär men inte i Sverige. Gör det hela världen nyliberal utom Sverige? Jag skulle inte tro det.

Likaså är jag kritisk till spelmonopolet som ändå satts ur spel tack vare den digitala revolutionen. Därför vore det bättre med ett liscenssystem med fri etableringsrätt om man klarar liscensvillkoren. Dessutom skulle det ge skattepengar i Sverige och inte i andra länder som är fallet idag. Är det nyliberalt?

När jag 2005 skrev på DN-debatt att det är dags att ändra fokus i energipolitiken till att inte bara hänga vid en kärnkraftsavvekcling utan ffa fokusera på att få bort de fossila bränslena. Klimatfårgna måste sättas före en kärnkraftsavveckling. Då fick jag också höra att jag var nyliberal. Likaså när jag drev att vi skulle ha en gemensam alliansöverenskommelse om energipolitiken. Just den linjen är det som gäller i dag. Gör det oss nyliberala? Inkluderas då också de många sossar som resonerar likadant i skaran nyliberaler?

När jag ur decentraliseringsperspektiv, ett av de absoluta grundvärdena i centerpartiet, drivit att makt ska flyttas nedåt, att staten ska hålla sina tassar borta från människors egenmakt så är detta tydligen nyliberalt. När jag vill se ett fritt internetsamhälle där vi kan vara både trygga och våga leva så är jag tydligen nyliberal.

Det s kanske mest stuckit i ögonen på folk är att jag anser att vi borde arbeta med skademinimeringspolitik och inte den mislsyckade nolltoleransen i drogpolitiken. Den har uppnebarligen inte fungerat och fyler våra fängelser i stället för att minska missbruket. Jag har också i mitt engagemang tillsammans med sexarbetare fört fram deras röst när de själva inte är inbjudna till debatterna och sagt att tryggheten minskat och att man i stället borde arbeta för att stärka dem och inte tjälpa dem. Är det nyliberalt så var Sverige tydligen nyliberalt för ett par årtioenden sedan.

Sen har jag så klart drivit en lång rad frågor som aldrig riktigt uppmärksammats på samma sätt som att vi behöver en ny översyn av psykiatrireformen, delad föräldraförsäkring, att personlig assistens ofta hamnar i en märklig situation mellan kommun och stat, miljöfrågorna som fick mig in i politiken osv.

Det är alltså detta som är nyliberalism. I så fall är jag nyliberal. Och jag vågar gissa en rätt stor del av den svenska befolkningen.