Snusa hellre än rök

I Sverige har debatten kring tobak, alkohol och narkotika förts utifrån en idé om nolltolerans. Det som är och eller kan vara skadligt ska förbjudas. Oavsett om det gäller alkohol, tobak eller narkotika har debattinriktningen varit liknande. Det har inte riktigt varit tillåtet att tänka i alternativa banor för att nå ett minskat instag av dylika stimuli. Har sådana idéer förts fram har det ofta inneburit att den som fört fram idén har anklagats för att vilja se flera röka, supa och knarka. Med ett sådant debattklimat är det få som ens orkar ta upp diskusionen.

Om den förda politiken har lett till så mkt lägre konsumtion av nämnda preparat vill man inte heller diskutera. Att så många röker osv som det är i dag tycker jag är en fingervisning om att rådande ordning inte lett till önskat resultat.

En tendens till förändring har kunnat skådats i alkoholpolitiken. Dels är det mer eller mindre allmänt accepterat i dag att alkoholism är en sjukdom. Därtill har man på grund av smuggeltrycket insett att för höga skatter endast kommer gynna illegal import och försäljning där inga kontroller eller åldersgränser finns.

Vad gäller tobaken är det fortfarande helt stopp i tankevärlden. Genom att ständigt höja skatterna hoppas man få människor att välja bort tobaken. Framgången i det går att diskutera.

Hade man i stället diskuterat utifrån ett perspektiv om skademinimering är jag övertygad om att effekterna skulle bli större. Skademinimeringsperspektivet har dock ett element som är främmande i svensk debatt - nämligen insikten om att folk kommer göra saker som inte alltid är det bästa för hälsan. Med en sådan insikt kommer också en diskussionen om val och alternativ. Om en del människor dras till tobak och nikotin finns det då något man kan göra för att försöka styra folk till det minst skadliga?

Jag har efter 17 år slutat röka. Vid festliga tillfällen kommer jag med all sannolikhet att vilja ta en cigg. Men till vardags vill jag inte att min dotter ska se mig med en cigg i käften så fort vi är utomhus. Jag inser vilka signaler det sänder till henne och därför avstår jag. Jag inser riskerna med rökning. Med man, barn och hundar kan jag inte längre bara tänka på mig själv. Så länge det bara var jag kunde det ju få fortgå.

Däremot har jag tagit snuset till mitt hjärta. Jag är ingen storsnusare och hade inte tänkt bli det heller. Av snus blir man beroende av nikotin. Ymnigt snusande ger också grop i tandköttet. Därutöver finns det en rapport från folkhälsoinstitutet som visar på ökad risk för cancer. Berörd institution har dock vägrat lämna (i alla fall sist jag kollade) ut bakgrundsmaterialet. Därför har det inte kunna granskats och kritiseras.

Sverige har dock köpt konceptet att man får cancer av snus. Efter en lång debatt har man fått ändra varningstexten på snusdosan så att den numera lyder "Denna tobaksvara KAN skada din hälsa och är beroendeframkallande". Man slår alltså fast att man inte vet men att det skulle kunna vara så att snus skadar hälsan. Man slår också fast det vi vet -snus är beroendeframkallande.

Om det nu vore så att man hade ett skademinimeringsperspektiv i synnen på tobaken så vore det klokt att försöka ge incitament att gå från rökningens mycket väl dokumenterade skador till snusets beroende. Helst skulle många vilja se en värld där ingen fann njutning i vare sig socker, alkohol, kött, fett eller tobak. Men låt oss inse att dit lär vi aldrig nå och jag anser inte att det är önskvärt.

I USA minskar rökandet till förmån för snuset på många ställen. I flera delstater arbetar man uppmuntrande i den riktningen utifrån perspektivet om skademinimering. Att regeringen och jag själv varit med och ständigt höjt skatten på snus motverkar en övergång från rökning till snusning. Tanken har varit att alla kommer att gå från både cigaretter och snus. Så har det inte blivit. I stället röker många fortfarande och många snusar. Det kostar bara mer för varje budget som antas.

Hade en dosa snus kostat 40 kr i stället för 51 kr och hade ett paket cigg vad det nu kostar fått ytterligare 5 kronor i påslag är min ytterst amatörmässiga tro att hyfsta många skulle gå från cigg till snus. Det får så klart säkert intäktsföljder för statskassan. I förlängningen lär det dock ge enorma besparingar i form av människor som är friska och kan jobba, människor som inte dör i förtid pga rökningens skador, enorma besparingar i sjukvården för rökningsrelaterade skador som inte uppkommer mm mm.

Men för att man ska nå dit måste man tänka lite annorlunda. Jag är inte säker på att svensk politik är redo att tänka så konstruktiv. Under tiden fortsätter människor att röka, insjukna och dö samtidigt som politiken tycker man jobbar i rätt riktning. Jag ber att få tvivla över det.