Sture Bergwall

I förmiddags besökte jag Sture Bergwall i Säter. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva dagen och hur det hela började. Jag har genom åren varit med om en lång rad möten med människoöden som berört djupt. Allt från del palestinska modern till tre som fick gå kilometervis mellan flyktingförläggningen och mathanteringen utan barnvagn eller barnpassning till de sexarbetare som delat med sig av vardagssituationen och utanförskapet. En lång rad missbrukare både före detta och personer som fortfarande befinner sig i missbruket har jag träffat och fått dela deras berättelse. Därtill kan läggas många pappor som slåss för vårdnaden om sina barn eller föräldrar som slagits för sina barn som kämpat med psykiska sjukdomar.

Varje berättelse berör mig djupt. Många gånger har jag kunnat göra något för att göra situationen bättre. Många gånger har jag inte kunnat göra mer än att lyssna och bjuda på kaffe.

Dagens träff med Sture Bergwall var tungt. När jag var hemma i Björbo igen åt Johnny och jag lunch och sedan sov jag två timmar. Lika länge som Sture och jag fikade.Vi har haft kontakt via framförallt twitter i något år. Jag minns fortfarande den vårdagen som måste varit för tre eller fyra år sedan när jag hade varit i Insjön och stannade i Gagnef kyrkby för att se tranorna som flög över den högblå vårhimlen. På twitter skrev jag ungefär så här:
"Tranorna flyger över Gagnef"

Sture Bergwall så det vackra i det enkla och om jag vågar tolka honom kunde han dela den sinnesrörelse el vacker dag om våren kan skänka en med sol, klar himmel och det vackra landskapet i Gagnefs kommun som kröntens av tranornas flykt norrut. Han skrev till mig ungefär så här:
"Poetiskt skrivet!"

Innan jag vågade skriva ett svar vände jag mig till några vänner och frågade om råd. Hur skulle jag svara? Min instinkt sa mig att varje människa oavsett vad hen gjort ska mötas med respekt som människa. Samtidigt visste jag att ett svar i det offentliga skulle kunna rendera i insinuanta rubriker.

Efter samtal med några vänner skrev jag så mycket enkelt: "Tack." Dagen efter skrev Expressen "Riksdagsmannen tackar Sture Bergwall eller om de skrev Thomas Quick. Jag minns inte exakt. Bara det kan var värt att orda om. Men det får vi ta vid annat tillfälle. Detta blir nog långt med alla sina brister så som det är.

Därefter skickade Sture någon kommentar nu och då på twitter. Framförallt när jag gjorde någon betraktelse som oftast handlade om det naturens mirakel vi har framför oss varje dag men allt för sällan tar oss tid att uppskatta. Kanske är det åren av ofrihet som gjort att han tar till sig de orden lite extra.

Förra sommaren sa jag i någon kommunikation att jag skulle besöka honom men tiden rann i väg och det blev inte av. I dag var jag på Säter kl 09.30 med fikabröd och hälsade för första gången på Sture.

Det luktade rent och nyspritat i lokalerna. Samma färger som på andra institutioner och samma tunga plastmattor till golv som kommer att klara årtionden av slitade.Personalen var mycket trevlig och tillmötesgående.

Hur börjar man ett samtal med en mytomspunnen man? Eftersom den sista mordomen han hade över sig revs i går blev det en naturlig start på samtalen. Jag hade en lång rad frågor som pockade på svar. Tack vare att jag läst en hel del kunde vi komma vidare i samtalet på ett bra sätt.

Vid något tillfälle sa Sture ungefär så här "Jag har inget att dölja längre" och så kändes också vårt samtal. Ni måste komma ihåg att jag bara träffat honom under två timmar. Men under hela tiden kändes han vilja uppriktighet. Han var mycket generös med att dela med sig av vad han genomlevt, upplevt, skapat och ställt till med.

Vi pratade om hans uppväxt, om behandlingsmetoder på Säter, hur i hela friden han kom på att ta på sig en lång rad mord, om hans livskris kring 68, om att vara bög i en tid den inte var accepterat, om shockterapi, om hur han behandlat de anhöriga till dem som faktiskt mördats, om knivöverfallet som var i det närmaste bestialiskt, om de oförsvarbara sexuella övergreppen, om de osynliga banden som finns mellan människor. om rättsväsendets misslyckande, om förtroende, om upprättelse, om förlåtelse, om drogmissbruk, om årtionden bakom murar, om framtiden, om domarna, om psykologiska mekanismer, Säter som institution, de sju tysta åren och mycket mer.

Vårt samtal flöt väldigt enkelt trots att vi avhandlade saker så svåra att jag nog aldrig kunnat föreställa mig att jag någonsin skulle hamna i en situation där alla dessa känslor och övergripande etiskt tunga samtalen skulle blandas med samtal om liv, död, blod och övergrepp. Sture är en trevlig, enkel, intellektuell och (som jag upplevde det i dag) uppriktig man.

Jag frågade om de sexuella övergreppen och knivdådet. Han tar på sig det fulla ansvaret för dem och visade på ånger. Det förde oss in på ett långt samtal om hans homosexualitet, tidsandan, hans pojkvän som tog livet av sig och som Sture menar blev det som fick det mesta att rasa samman och som ledde till händelserna 1969. Livets nedåtgående spiral med drogmissbruk, övergreppen och de kraftiga hallucinationerna som är Stures svar till hur knivöverfallet kunde ske.

För mig var det samtalet viktigt. Att bära eller ta på sig ansvar för saker är något som det ofta återkoms till i samhällsdebatten i stort men få verkar veta vad det innebär. Har något brottsligt skett innebär det att ta sitt straff men också att fortsatt ta på sig skulden för det även när brottet är sonat. Skulle jag känna trovärdighet för hans berättelse i övrigt behövde jag veta att han tog på sig ansvar för de saker han faktiskt gjort och det gjorde han.

Så här i efterhand känns det som att vi pratat om saker som borde tagit många dagar att prata om. Jag får återkomma till mer om innehållet i det vi pratade om. I kväll får det räcka med själva mötet. När två timmar förflutit lovade jag att komma tillbaka och att nästa gång ska vi ta tiden något senare på dagen så att Sture kan få färskt fikabröd.

Om det nu är på Säter han är nästa gång vi ses. Sedan i går kl 10 har han inte längre någon morddom över sig och det var de som var grunden för att hålla honom fånge på Säter de senaste årtiondena. Nu har han pliktat för de brott han begått och därtill varit oskyldigt dömd och frihetsberövad i ca 20 år. Varje dag är nu oförsvarbar.

Återkommer i ärendet.