200 i Medelhavet

Det är fredag kväll och jag tänker lägga av med dagens arbete. Klockan närmar sig 19 och det är dags att få maten på bordet. Det ska bli gott kött och en rotfruktspuré. Jag smygäter på ostbågarna så att inte mannen ska se det eftersom jag gömt hans godis med motiveringen att han inte ska äta det innan maten. Samtidigt som jag tänker att vi borde ta fram vin till maten kommer ett TT-flash.

Det berättar att 200 migranter befinner sig i vattnet utanför Sicilien efter att den båt de färdats med i hopp om att nå Europa har kapsejsat.

Här står jag i ett fint hus med min fina familj och funderar på om jag kommer få till min rtfrukspuré så bra som jag vill ha den. Hundarna går in för nattning. Snart är det bara gubben och jag som myser. Huset är varmt, belysningen precis så som jag vill ha den. Det doftar mat och det har lovats vin. Vi har en ledig kväll.

Där är de i havet och kämpar för sitt liv. Jag vet inte om de har flyktingskäl eller inte. Jag vet inte om de strävar efter nya ekonomiska möjligheter eller flyr från förtryck. Det enda jag vet är att jag har det så otroligt bra och de kan inte ens finna lagliga sätt att komma över havet.

Jag kan, om pengarna räcker, resa vart nästan var som helst. Troligtvis har de som nu ligger i vattnet utanför Sicilien inte ens möjlighet att få VISUM för att komma hit för att se våra sagolikt vackra fjäll, spegellikna sjöar i vilka vi kan se himlavalvet, våra åkrar, städer eller skogar som måste te sig oändliga för dem.

EU har nämligen bestämt att det ska vara svårt att komma hit. Så svårt att människor är beredda att chansa med livet som insats. Människor blir till subjekt för sitt land och där de inte här hemma ska de stängas ute ifrån.Vi är inne. De är ute. Få talar om att vi alla är människor och att den fria rörligheten också måste gälla dem som är utanför EU. Centerpartiet har sagt att vi ska söka finna vägar. Moderaterna och socialdemokraterna har sagt blankt nej.

Vi säger att det måste gå att säkerställa en fri rörlighet och vi vill finna vägar för det utan att vi vet exakt hur vi ska göra det eftersom det mesta kräver att vi agera gemensamt inom EU. Alla ska inte kunna frossa i att leva på andra som en del räddhågset säger. Vi kommer inte heller hysa världens alla behövande. Men vi måste ha ett perspektiv grundat på alla människors lika rätt och värde som leder oss i en riktning mot en framtid med mer av begreppet "vi" och mindre av begreppet "vi-och-dom".  M och S säger nej direkt. Det är inte ens värt att pröva.

Rättigheten att röra sig är universell anser jag. S och M anser att den endast tillkommer dem som de valt ut. den ideologiska sprickan mellan mig och dem är enorm. Grundsynen och perspektivet skiljer sig helt åt. Även viljan att nå någonstans skiljer sig.

De ligger där i vattnet. Jag ska göra klart min mat.