Gotland Pride

Det är oerhört kul att Gotland Pride tar allt fastare form. Förra året var en trevande start. I år hålls seminarier, utbildningar, debatter hela veckan. I lagom takt börjar det hela hitta sin form. I går eftermiddag förde Helena Lenader (Mp) och jag ett samtal om flyktingar som förföljts på grund av sin sexualitet. Ett viktigt område det alltid gäller att bevaka att vi gör framsteg. Kompetensen på frågorna behöver höjas hos migrationsverket och det är en av de delar där skärningspunkten mellan kvalitet i utredningarna och snabb ärendehantering.

Jag hann också lära känna Naomi som kommit hit som flykting på just den grunden. Hon flydde från Uganda efter hot om att hon stod näst i tur att dödas. Hennes vän hade nyss blivit mördad. I morgon talar hon om den pågående utrensingen av homsexuella i Uganda. Kl 11-12.30 i universitetets bilbiotek. Hon visar också en film om sin mördade vän.

I dag på morgonen har Centerkvinnorna, Centerpartiet och jag tagit första steget för att på Gotland börja arbeta med regional utveckling av sociala faktorer och kultur. Under runda-bords-former talade LRF-ungdom, Bygdegårdarna, SV, en rad lokala partiföreträdare, ett gäng intresserade allmänhet och ett ungdsomprojekt (Occupy Bygdegården) om vad de kan göra föra påbörja arbetet för att det ska vara ok att vara gay på bygden.

Allt för många flyttar på grund av attityder som omöjliggör för dem att leva sitt liv fullt ut. Det gör att den som flyttar lever med en sorg och saknad samtidigt som bygder går miste om många drivna personer som skulle kunna bidra till utvecklingen. Vi lyssnade till Christers berättelse om att leva som homosexuell och mjölk/potatisbonde. Det har inte alltid varit lätt och han levde länge i det fördolda men har hittat hem både i sin bygd och i sig själv.

Det är väl dokumenterat att företag och regioner som har en hög jämställdshetsfaktor i fråga om möjligheter för män/kvinnor, homo/hetero samt inrikes och utrikesfödda genererar en sociokulturell miljö som är dynamisk både i frågor om hälsa men också ekonomisk utveckling.

Samtalen om regional utveckling måste därför få ytterligare en dimension utöver det som rör regler, fiberutbyggnad med mera. Till det måste den sociala kontexten med mjukare värden läggas till. Är bygden välkomnande? Hur öppna är vi för nyinflyttade? Kan man leva så som man är i vårt område? Är vi tillåtande i vår attityd eller avvisande? Och många fler frågor.

Det blev ett bra startskott för vad jag hoppas ska kunna bli en tillämpbar modell för hela landet.

Jag har också hunnit besöka Domkyrkan och tittat på Leif Thagessonutställningen. Vackra och sensuella motiv där män avbildas. Bara den utställningen är en tydlig signal om hur mycket som har skett i vårt samhälle men också en påminnelse om att det inte hade varit görbar i hela landet.

Hur underbart det än är att vara på kampanj och att ta del av inressanta och viktiga samtal i hela landet så ska det nu bli skönt att få en lugn lördagskväll hemma med familjen.