Ang decentralisering

Jag gick med i Centerpartiet 1994 med 3 huvudsakliga skäl. De var miljöpolitiken, decentraliseringspolitiken och att man var ett borgerligt/liberalt parti. Jag har alltid haft svårt för kollektivistiska tankegångar och beslutsmodeller.

I detta inlägg tänkte jag titta närmare på frågan om decentralisering. Jag tycker att det är det värde som gör centerpartiet unikt. Jag skulle drista mig till att säga att det är poängen med föreningen eller hela kärnan av centerpartiet.

Decentralisering som begrepp utgår från att makt centraliserats. Utan den kraft som 1900-talet utgjort av centralisering så hade idé om decentralisering inte behövts. Tyvärr visar dagens samhälle på raka motsatsen. Vi borde tala än mer om decentralisering.

Verktyget för att uppnå en stituation där lokal makt respekteras och har möjlighet att agera kräver att beslut flyttas från centralmakt till regioner och eller kommuner. I många fall kan man säkerligen flytta inflytande direkt till individen. Den kanske största decentraliseirngsreformer har varit valfalfrihetsreformerna i skola och vård där den enskilde inte längre blir tilldelad en skola eller en vårdcentral utan kan göra ett eget aktivt val efter egna premisser.

När decentralisering diskuteras i Centerpartiet samlas vi alla och känner en samhörighet. Vi tycker det är viktigt och här vill vi se förändringar. Så länge vi talar om decentralisering i en övergripande språkdräkt är vi samlade och enade. Den senaste tidens debatt kring idéprogrammet visar dock på att när vi börjar diskutera decentraliseringsreformer råder större oenighet. Det visar sig att det är lätt att säga och att andemeningen stöds av de hart när alla. 

Idéprogramsgruppen lade fram långtgående idéer som byggde vidare på de sista tio årens arbete med federalismens principer. Poängen är att få en balans mellan beslutsinstanser, att ha en demokratisk kontroll över beslut som fattas och att flytta makt - ordentligt med makt - nedåt i samhällsorganisationen. Gruppen skulle inte jobba med de mer konkreta delarna men anlade en inriktning om federalism och lag/regleringsmöjligheter samt att flytta fler skatteuppbördsmöjligheter till lokala eller regionala organ.

Den som på allvar vill decentralisera kan man tyckas borde anamma detta men riktigt så mottogs det inte av alla. Många slog fast att vi bör fortsatt ha det kommunala skatteutjämningssystemet och kanske förstärka det. Att det ska bestå har ingen motsatt sig. Men det verkar som att det för de flesta är viktigare än att ha egna skattebaser att förlita sig på. Med andra ord litar man hellre till statens välvilja med det kommunala skatteutjämningssystemet än att man får egen kompetens på området. I norr finns en större vilja på exempelvis skatter på naturresurser. Det sköts dock genast åt sidan i ett TT-meddelande av mina riksdagskollega Per-Ingvar Johnson från Skåne. Han menade på att det var ett "stockholmspåfund" eller något sådant. Han fick dock snabbt svar på tal av Norrbottens starke man Sven Tornberg som menade att det vore välgörande för Norrland som landsdel. Sanningen kanske är den att Skåne är rädda att inte få en extra slant till del varför man hellre avfärdar än att låta Norrland få en ökad egen kapacitet.

Det är för övrigt ett klassiskt knep i Centerpartiet att bli av med en fråga att kalla det någonting med "Stockholm". Underförstått vet man då att det är om inte galet så i alla fall dåligt.

Möjligheter att ta över lagstiftningsbefogenheter och utökade möjligheter till egna regleringar var inget som fick nämnvärt stöd. En del ska sägas att det fanns men min bedömning är att det var max 30% som förordade det i det massiva remissberget.

Med andra ord är det som är reell decentralisering lagd åt sidan. Det är också den linje som majoriteten i partistyrelsen gått på. Vi är dock ett antal reservanter som ser fram emot en debatt om decentralisering på centerstämman i Upplands Väsby.

Kvar blir egentligen att regionalpolitiken ska förstärkas. Regionalpolitiken bygger på att staten samlar in och sedan fördelar medel till sådant som staten tycker är bra. Sen om man har olika behov i Norrbotten och Skåne är det inte alltid det behöver tas hänsyn till. Framförallt lever den som sätter all sin tro på regionalpolitik från ovan lite farligt. Den dagen de styrande vill avskaffa regionalpolitiken har man inget att vänta sig alls. Bättre hade varit att ha egen kraft. Det har man dock motsatt sig. Kvar blir det kommunala skatteutjämningssystemet och kvar blir eventuellt att flytta någon myndighet ut i landet.

Kommunala skatteutjämningssystemet behövs. Regionalpolitik behövs. Men inget av dem ger en kraft att skapa själv och muskler att själv agera. Stämman i Upplands Väsby har ett stort avgörande att göra och jag hoppas att decentraliseringsdebatten är livlig runtom i partiet. Reduceras decentraliseringspolitiken till sådant vi redan har är det inte mycket bevänt med det hela. Det finns dock ett förstärkt förslag där vi reservanter är beredd att låta kraften komma underifrån genom att decentralisera både ekonomi och regleringar. Jag hoppas centerstämman är redo att ta flera kliv framåt i den fråga som är centerpartiets unika fråga och själva hjärta.