Det är ingen hemlighet att centerpartiet har ung 40 år av nedåtgång bakom sig. Det är heller ingen hemlighet att vi har en sjuhelsikes uppförsbacke och en rad akuta problem att ta tag i så som väljaropinionen. Det hela ligger i en hyggligt logisk process från eftervalsanalys, via idéprogram till konkretiserad sakpolitik. Det är så det måste göras.
Media kräver allt som oftast att 40 års utförsglid ska ändras till framgångssaga i ett trollslag. Så fungerar det inte. Det kommer ta flera år att lägga om det hela. Men vi gör det i hygglig ordning för en gångs skull. Och jag kan reda nu säga att det kommer ta flera år framöver innan vi riktigt kan se effekterna av det vi gör nu. En liten uppgång spår jag i valet 2014 och en större i valet 2018. Det perspektivet har vi att arbeta med. Klarar vi det så kan centerpartiet mycket väl etablera sig som ett av de stora partierna i svensk politik.
Så här i samband med Maramömötet är det så klart Annie Lööf som initiativtagare som står i fokus för media bevakning. Det är bra. Den publicitet centerpartiet haft de sista månaderna har nog i grunden skakat om en del väljare. Man har nämligen blivit påmind av att partiet finns. Det är steg ett för att någon alls ska kunna rösta på oss.
Journalister ringer dock efter varje opinionsmätning och frågar ungefär samma saker som jag fått frågor om sedan mitten av 90-talet. Vad ska ni NU göra? När man har svarat på det riktigt många gånger och upprepat processen ovan tillräckligt många gånger skulle man kunna tro att det hela börjar sjunka in. Men nej.
I dagens DN finns en artikel om stöder för partiledare Annie Lööf. I stora delar inga stora förändringar mot hur det var i oktober. Man skulle kunna säga att den sista tidens turbulens inte nämnvärt påverkat partiledarens ställning. Vi kan också konstatera att siffrorna behöver bli bättre. Det duger inte att det bara är Jimmie Åkesson, Åsa Romson och Jonas Sjöstedt hon har bättre siffror än. Det kan också konstateras att trots att många, också internt, försökt utmåla Annie Lööf som nyliberal så har hennes siffror stärkts i de rödgröna väljargrupperna. Det hon tappat i borgerligheten har hon vunnit i motståndarlägret. DN glömmer lägligt att påpeka det.
Till syvende och sist är det ändå så att det är där väljarna måste plockas för att stärka Alliansen och säkra valsegern.
Om centerpartiet vill minska "statens roll i samhället" så borde C då rimligen vara för att tillåta präster att neka homovigslar i krykan.
SvaraRaderaSå länge man är för att staten ska lägga sig i kyrkans sak, så finns ingen religionsfrihet och staten har då ökat sitt roll i samhället.
Kan C tänka sig återinföra religionsfriheten och associationsfriheten i sann libertariansk anda, eller är allt snack om "nyliberalism" ett spel för gallerierna?