Min nominering till partiordförandeposten: Annie Lööf

Jag har försökt att kort summera mina ingångar till varför jag nominerar Annie Lööf till partiordförande i ett brev till valberedningen. Ni finner det nedan:



Hej valberedningen!

Det är dags att för mig nu skriva min nominering till partiordförandeposten. Det är väl känt att jag ser Annie Lööf som den bästa för centerpartiet och jag ska ta mig tiden att utveckla argumenten för min position. Det är i personfrågor alltid lätt att haspla ur sig namn och en position. Det är svårare att formulerar den och argumentera för den.


Mina utgångspunkter i den eviga debatten om vilken väg partiet ska gå är givetvis viktiga för mitt ställningstagande och jag börjar därför med dem.

Jag vill se centerpartiet som en tydlig liberal kraft i svensk politik mellan socialister och konservativa. Vi ska vara socialt progressiva och värna människors egenmakt. Jag vill se att vi sätter människor före systemen och alltid står på den enskildes sida. Ett fritt näringsliv är grunden för att vi ska kunna skapa arbete och att vi ska kunna ha gemensamma försäkringar som har bärighet.

Det är viktigt för mig att partiet blir närvarande hos människor. Vi ska inte vara ett parti som nämns vid ett enskilt förslag som nämns och sedan tynar bort utan människor ska känna i vilken riktning vi är på väg och därmed kunna dra slutsatser om vart vi landar i hart när samtliga frågor. Vi ska heller inte vara en provinsiell kraft där partiledarens hemort är avgörande. Därför är det helt oviktigt för mig var partiledaren är född utan det viktiga är vad denne vill och därför förordar jag en partiledarkandidat som råkar vara född och bo i Värnamo.

Centerpartiet behöver en ledare som kan ange ton och riktning och inspierar oss andra att jobba vidare. Vi ska gå att känna igen från riksdebatterna till debatterna o kommunfullmäktige runtom i landet på att vi håller en linje. Det har framförts i debatten om partiledare att det är en "förhandlare" vi behöver. Jag tror att det är viktiga egenskaper att ha i ett parti men de primära är att kunna leda och att kunna samla förtroende. Att Annie har samtliga ovan uppräknade egenskaper står klart efter åren i riksdagen.

Det är viktigt för mig att partiledaren kan samla detta förtroende. Det är minst lika viktigt att partiledaren har parlamentarisk erfarenhet och har stått ansvarig inför väljare. När en person har gjort detta och kunnat företräda sina väljare och fått förnyat och ökat förtroende så är det ett tydligt bevis på att förstår relationen mellan förtroendevald och väljare. Utan den grundläggande förståelsen kan ett parti aldrig växa sig stort. Det är också ett bevis på att personen i fråga når ut i breda lager och kan organisera budskap och idéer på ett sätt som gör att väljarna är beredda att ge stöd.

I den parlamentariska erfarenheten ligger att ha erfarenhet av utredningar, utskottsarbete, gruppledarskap, motionsskrivande, väljarkontakter, att ibland reda ut knutar och att ibland slåss för sin åsikt. samt inte minst att förstå den parlamentariska situationen som parlamentariker och som regeringsunderlag.

Vår ledare behöver också ha ett starkt förtroende internt för att snabbt bli partiledare. Valet sker vid en viss tidpunkt men ju längre ifrån det interna förtroendet man har stått desto längre tid tar det att i praktiken bli ledaren. Annie Lööf har som vice gruppordförande i riksdagsgruppen fått vårt näst högsta förtroende. Hon har som vår talesperson i finansfrågorna fått vårt tyngsta utskott att arbeta med och hon har i 2 val övertrumfat alla oss andra i riksdagsgruppen. Därtill har hon levererat i utredningar och har vågat stått upp för partiets position i mycket svåra frågor och hämtat in och ökat sitt stöd efter den svåra debatt vi hade efter FRA och där få andra i partiet har varit med om en liknande situation.

Vi måste veta vad vår partiledare vill. Vi har i riksmedia kunnat följa Annie under många år och se henne sätta ned foten i en lång rad politiska frågor. Så klart kommer en del att få omprövas som partiledare och som företrädare för hela partiet men hon anger ton och riktning som jag även de gånger hon och jag har haft helt olika uppfattningar bara kan känna en stor ödmjukhet inför. Hon är vare sig ett oskrivet blad eller en politisk novis utan har om vi ska vara ärliga en rad erfarenheter som inte ens vår nuvarande partiledare hade vid förra partiordförandevalet. Det är en enorm styrka.

Det finns andra saker som anger personliga kvalitéer hos Annie som gör att hon står ut i vilken massa som helst. Under sin första mandatperiod med tunga frågor, med ett reseschema som slår de flestas ändå lyckades att göra färdigt sina studier visar på en kapacitet som de flesta av oss bara kan drömma om. Hon har därtill stått som vinnare i ungdomsförbundet i valet till vice ordförande, i två riksdagsval och i de val vi har förrättat i riksdagsgruppen.

Att som riksdagsledamot, en av 349, bli känd är oerhört svårt. Annie har lyckats med den bedriften och det vittnar också om att hon har det där lilla extra som går hem hos folk och som går igenom mediabruset. Även om vi önskar att det inte vore en avgörande egenskap så blir det en allt viktigare sådan och i förlängningen avgör det om partiet har företrädare som väljarna vet om och "känner" eller inte.

Jag kan skriva än mycket mer om de saker som gör att Annie har mitt och mångas med mitt förtroende men detta summerar några av de för mig viktigaste punkterna. Jag ser en ny vår randas och den kommer med Annie. Det är jag beredd att jobba för till 100%.



Mvh
Fredrick Federley