I centerpartiet talar vi ständigt om förnyelse. Frågan är väl egentligen vad som menas med förnyelse? I mina ögon består förnyelsen av att bevara kärnvärden men inse att omvärlden förändras och att även språkbruket gör det. Liberala värderingar, miljöpolitik och decentralisering är de värden vi står på, förnyelsen är att kommunicera det på ett sätt som gör att vi i dag blir relevanta.
Hur har då förnyelsen sett ut? Den pågick mycket aktivt i samband med partiprogramsarbetet till det antpogs 2001. Därefter vidtog den process som handlar om omprövning och att dra konsekvenserna av det idéprogram man tagit. Fram till 2006 utvecklades det på en rad sätt där diskussionen om federalism som konsekvense av decentralisering gjorde att vi kunde konkretisera och bli mer konkret i vår sakframställan.
Efter 2006 stannade det helt av. De som hade varit mycket av hjärnorna bakom förnyelsen lämnade partiet och det kom att gå i stå. I stället för att avläsa omvärlden sm den ser ut åtegick vi till att göra problemformuleringarna utifrån hur vi i vår krets ser dem. Det gör att vi återbekräftar våra perspektiv som delas av kanske 6-7% av befolkningen. Problemet är i sig inte att vi i centerpartiet är ganska homogena. Problemet är att vi inte inser hur homogena vi är.
Ett parti måste kunna lyssna utanför sig själv och röra sig i ett spektrum av olika kulturer, livsstilar och uppfattningar för att kunna läsa trender och göra bedömningar av hur vi formulerar oss för att sakfrågorna ska nå fram.
Globalisering, enormt ökat antal singelhushåll, 2 miljoner av våra 9 har utländsk härkomst, individualiseringstrender, att allt fler lever i både stad och land osv är alla saker som påverkar utvecklingen. Där måste vi bli bättre på att hänga med och formulera oss på ett relevant sätt.
Det har tjatats till förbannelse om oss i Stureplascentern som om vi tagit över partiet. Vi må ha varit duktiga på att debattera men på inga ledande positioner finns någon ur partiavdelningen med. 1 av 23 i riksdagsgruppen. Ingen i partistyrelsen. Ingen i den mäktiga kommungruppen. Ingen i det centrala distriktsordförandekåren. Ingen i förtroenderådet. Kanske en av drygt 500 ombud på partistämman. Det är inte för mycket av förnyelse som har lett oss dit vi är i dag. Det är för lite av förnyelse som gjort att vi stagnerat.
Det är därför intressant att se Birger Schlaug i Nyhetspanelen säga att Stureplanscentern tagit över. Han har inte läst på och ser det nog som ett sätt att skrämma upp partimedlemmar om denna läskiga drake som äter barn. Om Annie Lööf blir vald då blir det hemskt säger han utan att med ett ord konkretisera vad han menar. I nästa andetag ger han Anna-Karin Hatt judaskyssen genom att omfamna henne. Alla som kan ngt om centerpartisterna vet att den gamla stammens miljöpartister är det värsta de vet efter kommunister. Hans incitament är inte att diskutera hur ett framgångsrikt centerparti kan byggas utan att som politisk opponent göra vad han kan för att såga de pinnar vi sitter på och i ett par korta meningar försökte han sänka både Lööf och Hatt.
Den politiska förnyelsen där jag vågar hävda att jag kanske varit den tydligaste debattören måste få ta fart. Partiledarvalet är startskottet för det och ur det perspektivet är det också intressant att se kvalitéerna hos de olika kandidaterna. Annie Lööf som förnyaren, Anna-Karin Hatt som mer av traditionalist och Anders W Jonsson mitt emellan. För partiets del kommer mycket att avgöras i samband med partiledarvalet och jag kan bara hoppas att vem det än blir så ger hen all kraft till förnyelsearbetet.
Annars är vi snart helt irrelevanta som politisk kraft och det kommer inte längre gå att öka vår väljarbas som parti utan vi kommer i ett första led att bli ett parti som går tilbaka till att vara inriktat på särintressen i stället för idéer. I nästa steg försvinner vi ur fler politiska församlingar och snart finns vi bara regionalt. Det vore en katastrof men förnyelsen är nyckeln till att bryta detta och Annie Lööf är den jag ser som förstår förnyelsen och kan leda den bäst. Det vore dock klargörande om samtliga 3 partiledarkandidater än tydligare kunde markera vad de menar med förnyelse och hur de vill leda den.
Nja, inte kramar jag om Hatt precis, men jag påpekar bara i all vänlighet, ungefär som Olof Johansson, att hon nog skulle vara bättre för Centern eftersom hon inte är lika mycket inriktad på nyliberala lösningar som Hatt.
SvaraRaderaOch nog är det - vilket jag påpekade i soffan - så att det finns en gedigen skillnad mellan Stureplanscentern och övriga partiet.
I övrigt: kul att du står ut i riksdagen en vända till!
Inga kommentarer här, nåväl.
SvaraRadera" Liberala värderingar, miljöpolitik och decentralisering är de värden vi står på,"
Liberala värderingar står nu utan tvivel för, under Olofsson rentav nyliberala värderingar. Men miljöpolitik? Det var väl under Fälldins dagar väl? Olofsson har absolut ingen miljöpolitisk profil, ingen trovärdig sådan i alla fall. Möjligen vill hon bevara miljön runt den egna gården.
Decentralisering? När hörde vi något om det senast? Tror det var på Fälldins tid.
Ni åker ur riksdagen 2014 (möjligen kan Hatt hålla er kvar) och det är ert eget fel. Den enda profil som går att skönja är den nyliberala, och den räcker inte för att hålla sig kvar i riksdagen, nu när det råder en viss konkurrens i den politiken.
Båda ni, var är det ngt nyliberalt? Är er definition av det att så fort staten inte bestämmer allt är man yliberal? Ett skattetryck på 35%, är det nyliberalt? Miljöbilspremie? Största satsningen på en levande landsbygd någonsin?
SvaraRaderaVill påminna om att Olof Johansson tvingades att avgå för att ingen ville ha hnom kvar. Han var inte särskilt populär de sista åren. Inge bra att få en sådan kyss heller.
Sist, Sedan jag engagerade mig 1994 har jag hört att i nästa val ska vi åka ur. Det har vi motbevisat 1998, 202, 206 och 2010. Detsamma kommer vi att göra 2014.