Sture Bergwall 3

Det var en kort tid Sture Bergwall fick spendera på Säter efter knivöverfallet 1974. 1975 var han en fri man igen. Under förmiddagen i dag pratade jag med Sture i en timme för att få en bild av tiden därefter samt ställa en rad följdfrågor jag grunnat på sedan vi sågs.

Åren mellan 1975-1990 berörde vi inte med mer än någon mening under vårt samtal. När jag läst vid det här laget mycket om Thomas Quick/Sture Bergwall är de åren ofta överhoppade även i andra texter.

Jag frågade den enkla men samtidigt potentiellt svåra frågan om hur de åren var. Svaret kommer snabbt. "Det var bra år - de flesta."

Han jobbade som tidningsutdelare, drev ett par kiosker och på det hela fungerande livet väl. Jag har tagit mig friheten att ställa frågor till Sture som jag inte hade ställt till andra. I min önskan att förstå har jag behövt bli något närgången. Kanske har det varit möjligt för att han i sig själv också är väldigt öppen som det blir lätt att ta sig friheter jag inte hade tagit mig med någon annan. När jag frågar om han under dessa år hade någon kärleksrelation blir svaret nej.

15 år är en lång tid för vem som helst utan nära relationer. Vi diskuterar en stund vad det kan ha berott på. Var det chockterapierna eller en rädsla att komma nära människor på ett intimt plan efter knivöverfallet? Han berättar att chockterapierna spelat in. Hur mycket tydligare kan ett samhälle berätta för en människa att hon är fel? Många homosexuella har fått höra ord kastas efter sig som skapat ärr i själen. Chockterapier och hitte-på-diagnoser måste skapa än värre sår. Kan sådana sår någonsin läka fullt ut funderar jag under promenade med hundarna efter vårt samtal.

Den huvudsakliga anledningen som Sture framför är dock en annan. Knivöverfallet är så allvarligt att det inte i en relation går att vara tyst om saken. Övergreppen på pojkarna likaså. De måste någon gång berättas om relationen ska bli djup. För att slippa berätta om hemskheter han hade gjort blev valet att leva själv. Han uttrycker det som att de händelserna med pojkarna var så "skamfyllda och svåra att leva med." Knivöverfallet finns fortfarande mest höljt i en drogdimma och är mer förknippat med drogen för Sture.

Sture Bergwall har haft en god uppväxt och fick en period av goda år efter 1975 till ca 1988. Någon gång kring 1988 kommer amfetaminet in i hans liv. Först tror han, som såg många före och efter honom, att han ska kunna hålla bruket till helgerna. Det håller inte utan upptar mer och mer av hans vardag.

Många vill nog hitta enkla lösningar till varför ändringar kommer i en människas liv. Även jag önskar att det vore enkelt att hitta orsakssamband och jag frågar varför. Sture kan inte ge ett riktigt bra svar. En av kioskerna gick kring denna tid knackigt. Det låter som en tunn förklaring till ett påbörjat missbruk. Sanningen är säkert som så ofta den att det finns många orsaker som sammantaget ger en konsekvens. För oss som observerar hade det dock varit långt mkt enklare om en händelse gav en orsak.

Kiosken går inte bättre av det tilltagande missbruket. De går i konkurs. Intäkterna uteblir och utgifterna ökar i taket med drogintaget. Desperationen ökar. 1990 genomför Sture Bergwall och en kumpan ett av de mer märkliga försöken till bankrån. De tar sig in hos en bankdirektör med familj. Fru och barn hålls kvar av Sture i boendet och kumpanen följer med direktören till banken för att få med sig byte.

Det måste varit oerhört obehagligt för frun och barnet att vara fångade av Sture Bergwall som lär ha skrikit och hotat under tiden. Det kan ingen ta ifrån dem. Men som rån betraktat var det hela i det närmaste pajasaktigt. Jag säger till honom att det hela framstår som enormt desperat. Hans svar blir "Jag dög ju inte till någonting alls då." Nere på droger och som rena inkarnationen av en desperat person genomförde han ett rån som inte ledde någon annan stans än till Säter.

Sture Bergwall greps samma dag som rånet genomfördes. Han hade åkte hem för att gå ut med hunden och snart efter det hade polisen honom i säkert förvar. Han var i det närmaste livrädd för att hamna i fängelse och slet hårt för att bli satt på Säter.

Den avdelning han kom till på Säter hade både en och annan person med mycket på sitt samvete. Sture Bergwalls historia var inte särskilt anmärkningsvärd i sammanhanget. Efter att i delar levt ett trasigt liv och till största delen fört ett ordnat samt stillsamt liv räckte inte ljuset till honom.

Sommaren 1992 genomförs en badutflykt. På stranden säger Sture till en sköterska "Tänk om jag gjort något mycket värre än det jag är här för?"

Ungefär vid samma tidpunkt som detta sker så överväger man att låta Sture Bergwall lämna Säter efter avtjänat straff för knivöverfallet. Han har tidigare avtjänat straff för övergreppen på pojkarna 1969. Han har avtjänat straffet för kvivöverfallet 1974 och han har i det närmaste avtjänat straffet för bankrånet 1990.

Redan dagen efter att han gett en vink om att han kunde begått än värre brott åtnjuter Sture en helt ny ställning på Säter. Det bokas möten med honom och han röner stort intresse. För mig framstår det som att en i stora delar grå person helt plötsligt fick ljuset på sig och nya möjligheter öppnade skymtade. Kanske skulle han bli någon? Han skulle bli Thomas Quick.