Sture Bergwall IV

Förtroende, trovärdighet och relationer är oerhört komplexa element i människans natur. De binder oss samman och gör att vi fungerar i vårt samspel med varandra. Utan dem skulle vi vara rationella i alla lägen som maskiner. Samtidigt skulle vi aldrig kunna ana vad våra medmänniskor kommer att göra. Genom att du säger att du ska göra något så tror vi som hör det att du ska göra det. Genom att vi lovat varandra att uträtta något så har vi med osynliga band förbundit oss att göra det. Bryter vi dem ådrar vi oss dåligt samvete eller ångest. Banden syns inte men känns. När de brister är det smärta i själ och hjärta vi känner.

Den som följer ett skede funderar ofta i relativt kliniska termer kring varför en människa inte agerade si eller så. Inte allt för sällan finns någon av dessa ting ovan med som förklarande orsak. Det lovades, sades något eller en relation mellan människor fanns som blir en faktor i ett annars logiskt agerande.

"Hur kom du ens på tanken att ta på dig dessa mord?" frågar jag Sture. Det långa svaret som kommer har sin början i texten ovan som jag skrivit inför detta inlägg. Sture hade till sköterskan sagt att han hade gjort något värre än de han var dömd för och nu behövde han hålla fast vid den historien. Om han ljög nu - vem skulle han då vara?

Intresset han åtnjuter på avdelningen i och med att han kan ha begått grövre brott blir en smickrande faktor. Att helt plötsligt bli stjärnan måste ha varit nog så upplyftande i en tillvaro bakom murarna som med all säkerhet inte ger mycket av stimulans.

Lägligt nog arbetade Säter med en behandlingsmetod kring förträngda minnen. Kunde det vara sådant som låg till grund för att Sture Bergwall plötsligt var redo att ikläda sig gärningsmannarollen för en rad mord?

Här vidtar något som inte kan kallas annat än för en mycket olycklig cirkus av en mängd medbrottslingar. Det är ingen tvekan om att Sture Bergwall bär en del av ansvaret i och med att han själv väljer att ta på sig morden. En rättsstat ska dock ha inbyggda mekanismer för att förhindra att oskyldiga döms. Ett lands vårdinrättningar ska också ha spärrar för sagor och fantasier. Där och på många andra plan brister de kommande åren totalt.

I terapiform (minnesterapi) skulle man på Säter ta fram Sture Bergwalls förträngda minnen. Belöningen för Sture kom i form av droger. Bensodiazepinerna flödade. Under tiden från 1992-2001 var Sture konstant påverkad. Han kunde vakna på nätterna med enorm ångest över vad han på dagen hade sagt i förhör. Drogernas verkande hade börjat avta och samvete samt konsekvenstänkande började att komma åter.

Att det var mitt i natten var inget hinder. Fri tillgång till drogerna såg till att ångesten över det egna handlandet snabbt kunde dövas. När minnen skulle "arbetas fram" beskriver Sture det hela som ett samspel mellan parterna. Efter att han gjort sitt första erkännande vidtog processen som skulle pågå till 2002. En terapiform som sökte erkännande och berömmelse skulle samspela med en person fast i ett missbruk.

I takt med att Sture "fick fram minnen" om allt fler mord han tog på sig säkerställdes tillförseln av droger. I minnesarbetet aprocessades minnena fram. Dag för dag. Svarade Sture fel i dag kunde han korrigera sig i morgon "när minnet blivit tydligare". Minnet hade med all sannolikhet inte blivit det minsta tydligare. Däremot hade han insett att svaret han gav i går var fel och att ett annat skulle ges. Poliserna vred händerna i förtjusning samtidigt som åklagaren var upp över öronen nöjd med sitt arbete. Vad försvararen höll på med övergår mitt förstånd.

Fallet Johan Asplund hade gäckat polisen sedan 1980. Tolv år senare tar någon på sig mordet och en lösning finns inom räckhåll. Polis och åklagare är mer än nöjda med att äntligen göra framsteg. Viljan att lösa fallet är så stark att det börjar sliras en del på metoderna för att få fram den så kallade sanningen. Behandlingsmetoderna på Säter arbetar för vad jag vill kalla att skapa minnen bidrar i högsta grad till att bitar kan falla på plats. Vem ifrågasätter en relativt stor vårdinrättnings arbetsmetoder? Särskilt om arbetsmetoden ger efterlängtade resultat. I takt med att Sture tar på sig fler mord ökar mystiken kring "Sätermannen". Sveriges genom tiderna värsta mördare skapas och Sture byter namn till Thomas Quick.

Thomas tar han efter hans påstått första mord och Quick efter hans mors flicknamn. I tio år finns Thomas Quick och tar på sig ett 30-tal mord. Sture Bergwalls bror Sten-Ove Bergwall kallar i Boken "Thomas Quick är död" det hela för "seriemördarmagin" (s 99) vilket jag tycker är ett träffande ord.

Drogerna håller Sture Bergwall hungrig efter mer droger. De håller samvete och konsekvenstänk borta. Minnen skapas. I många fall prepareras Thomas Quick för att ha vederbörlig information inför vallninagrna. Under terapisamtalen får han hjälp att "minnas" och kan med slutledningsförmåga många gånger dra slutsatser om vad som skett. Till en början har han permissioner då han åker till Stockholm och uppsöker bibliotek för att läsa på om mord. På Säter har han fortfarande tillgång till tidningar och han berättar hur Gubb Jan Stigson, journalist på Dala-Demokraten, ofta redan dagen efter att Thomas Quick tagit på sig ett mord, kan redogöra för ett händelseförlopp som TQ sedan memorerar.

TQ förde noga anteckningar över vad som framkommit i de olika sessionerna, artiklarna och annat som kunde göra hans berättelse trovärdig och därmed särkerställa det missbruk som höll honom kvar i lögnen.

Det är dock enorma mängder information och detaljer som ska kommas ihåg. Till sin hjälp för att klara detta har han Birgitta Ståhle som är chefspsykolog på Säter. Hon finns med honom i allt terapiarbete och hon finns med TQ på de vallningar som kommer att genomföras på påstådda brottsplatser och platser där liken skulle ha lämnats. Aldrig lämnar hon hans sida. Brister TQ i minnet finns Birgitta till hands med anteckningarna och kan påminna om TQs utsaga så att han kan fullgöra sin del av detta skådespel.

I minnesterapin som TQ genomgick fanns också en idé om att vad en person gjort i vuxen ålder har denna upplevt eller beskådat själv i sin ungdom. Minnen behövde alltså "arbetas fram" från TQs barnaår som stod i paritet med de gärningar han menade sig ha utfört i vuxen ålder. De berättelser TQ levererar när terapin framkallat barndomsminnen är hårresande historier om övergrepp, missfall och övergrepp. TQ berättar att hans mor försökt så väl dränka som knuffa honom framför en spårvagn. Hans far och han ska ha grävt ned det barn som gick förlorat när hans mor i sjunde månadens graviditet såg TQs far begå övergrepp på TQ. Allt är frammande mardrömmar och onda sagor.

TQs (fortsätter att använda Thomas Quick så länge han kallade sig det) familj känner inte igen sig i de horribla utsagor TQ kommer med. Det blir av lätt insedda skäl ett helt stopp i relationen till de anhöriga. TQ begår övergrepp på hela deras uppväxt. På sina föräldrar. På sina syskon. Han förnekar dem deras fina barndom. Han sprider en bild av sin uppväxt som är hårresande att ta del av men som passar i det teoretiska ramverket kring en massmördare och i minnesterapin. Utsagorna stämmer inte heller på en punkt med de dagboksanteckningar som Sture Bergwall gjort under åren. Det var dock inget hinder för terapimetoden som snarast verkade mena att det visade på den kommande Thomas Quicks slughet.

I takt med att hela rättsapparaten, vårdinstiutionen och mediabilden bekräftar de outsägliga brott som TQ begått tror också hans anhöriga på det skapade monstret. De bestrider, till ingen nytta, bilden av uppväxten. Men TQs berättelse har uppenbarligen både mer relevans och trovärdighet för det som nu sker än samtliga syskon. Sten-Ove Bergwall söker tisdagen den 7 november 1995 i ett öppet brev till TQ återskapa relationen som blivit sargad av de onda svador TQ fått ur sig. För TQ har brottet med familjen och det faktum att de, liksom hela övriga landet, trott på TQs utsagor varit oerhört svårt.

Sant är att TQ hårt arbetade för att alla skulle tro hans berättelse. Men kanske ville han att någon som stod honom nära skulle träda fram och säga att jag tror inte detta om min bror. Att någon skulle säga att "I detta finns det ingen sanning". Vad vet jag. Kanske sades det men inget kunde tränga igenom de murar som byggs av lögner, droger och terapi.

Det som sker i samband med det öppna brevet 1995 och som kunde blivit en viktig öppning för TQ är att kulten kring TQ anar oråd. TQ får besöksförbud och mötet blir aldrig av. Sanktionerna leder till att TQ knyts mycket hårdare till terapin. Hatet mot brodern växer för var dag. Inför en bypass-operation Sten-ove skulle genomgå får TQ fatt på honom via telefonen. Brodern är rakad på bröstet och ska i morgon opereras när en sköterska ger honom telefonen. Han känner igen TQs röst som säger "Jag hoppas att ditt ruttna hjärta imploderar och att du dör."

Jag säger till Sture i rummet på Säter där vi sitter med fikabröd från Karin & Katinskas sommarcafé i Dala-Floda och dricker kaffe: "Hur kunde du ens förmå dig att säga något så överjävligt elakt? Jag vet inte om jag hört om en livs levande människa som har sagt något så vidrigt inför ett allvarligt ingrepp." Sture tittar liksom bort en stund och säger "Kan du förstå vad jag gjort mot dem?"

Det som kunde blivit en öppning för TQs fantasifoster att bli till sanning klarade man på Säter att vända till nära på rent hat mot den broder han älskar. Resultatet blev en mening inför en operation och meningen kommer för alltid att finnas kvar hos mig. Så grym, så enkel och så bestialiskt förlagd i tiden. Vad fanns kvar nu? För TQs del återstod bara terapirummet och den kult som omsvärmande skapelsen Thomas Quick.

När "minnena" under terapisessoinerna arbetats fram till att vara så tydliga och trovärdiga att de anses hålla för rättegång skrider man till verket.

En ackumulerad skuld spelar i mina ögon en inte oviktig roll. De brott Sture Bergwall tidigare begått och avtjänat straff för ger tillsammans med de skapade minnena från barndomen och morden samt de utsagor TQ producerade i sig en bild som sätter sig väl hos det svenska folket, hos polisen, i de rättsliga kretsarna och hos en stor del av media. Sanningen finns på något sätt där mitt framför ögonen på alla och frågan om skuld blir helt plötsligt mer av en teknikalitet. Alla vet. Därför behöver inget faktiskt bevisas.

Det traditionella polisarbetet verkar ha fallit åt sidan helt. Jag får återkomma mer till detta i kommande inlägg. För att ge ett par snabba exempel kan nämnas att Christer vand der Kwast ansåg att mordet på Thomas Blomgren (som TQ tog sitt förnamn efter) ansågs löst efter TQs berättelse. Mordet var preskriberat vid tidpunkten för erkännadet varför rättegång uteblev. Vid tidpunkten för mordet konfirmerades Sture Bergwall ca 50 mil ifrån brottsplatsen vilket också dokumenterades av Faukuriren. Lokala polisen i Växjö trodde inte att TQ var gärningsman. Den bil TQ hävdar att han blivit skjutsad till Växjö i inköptes av ägaren först flera år efter att mordet begåtts. I fallet Johan Asplund har de anhöriga till Johan slagits hårt för att få fram sanningen som de och många med dem är att TQ inte har något med mordet att göra. Här finns enorma mängder material att återkomma till.

Vården har totalt brustit i terapiformer som man verkar hoppas skulle få sitt stora genombrott med TQ men som föga byggde vetenskap men innehöll mycket klassiskt kvacksalveri. I rättssalarna verkar åklagare och försvarare varit på det hela taget överens. Kamratskapen har tvivels utan varit stark i kretsen kring TQ. Med kretsen kring TQ menar jag försvarare, åklagare, polis och personal från Säter. Med all sannolikhet växte den i takt med den nästan kultliknande verksamheten kringt TQ där de egna arbetsmetoderna löste upp knut efter knut i mordmysterier. År lades till år och banden kan inte annat än ha stärkts mellan parter som borde varit opponenter men av allt att döma blev kumpaner. De inblandade blev rikskändisar för sina gärningar i "rättvisans namn".

Redan den första vallningen i Johan-fallet som ägde rum 1993 kom att firas. Innan delegationen från Säter åkte hem skulle mördaren firas efter dagens insatser. I "Thomas Quick är död" skriver Sture Bergwall hur de "med överläkaren i spetsen åkte vi runt i Sundsvall för att hitta en bra restaurang, fann den och beställde in fin mat. Vi åt under andaktsfull glädje, stora saker hade ju uträttats, och avslutade med varsin cigarr som överläkaren beställde av kyparen."

Sture berättar för mig om hur man vid en domstolsförhandling av domstolen begär extra tid för lunch så att alla ska kunna åka hem till en av parterna på en lunch i trädgården. Vid en session i Piteå avrundades dagen med studiebesök på ett garveri där hela kultens kärna var med för att snabbt nämna några exempel.

När väl en första dom fallit kom den att läggas som tyngd i fråga om skuld i kommande rättegångar. Inte nog med "minnen" från barndomen, brotten 69, 74 och 90 - nu var han minsann också fälld för ett mord. Vad kvar fanns att ifrågasätta? Allt borde svaret vara men inget är det svar som gavs. Massmördaren var skapad. Han var fälld. Det hade kunnat fortsätta länge.

Processen pågår i åtta år under vilka TQ inte är drogfri en timme. Det tar stopp 2002. En nygammal överläkare tillträder som vid en koll i TQs journal ser de kopiösa mängderna droger TQ får i sig och inser att det är frågan om ett missbruk. Medicineringen ska trappas ned för att upphöra. Det tar ca åtta månader om jag fått siffran rätt.

När drogerna försvinner dör Thomas Quick. Sture Bergwall blir åter Sture Bergwall. De sju tysta åren inleds med från Stures sida en självpåtagen isolering. Ingen mer terapi. Ingen mer kontakt med media. Ingen kontakt med någon.

Det finns extremt myckt att berätta. Jag kan här bara ge en summarisk bild av det som ledde fram till de fällade domarna. Jag hoppas dock jag kunnat förmedla de grova dragen i förloppet. Jag kommer framöver att skriva om de sju tysta åren, det magiska tillfället, upprättelsen, framtiden, instruktioner inför vallning (riktigt perversa grejer) mm.

Det är snart tre veckor sedan Sture Bergwall blev fri från den sista morddomen. Sture är fortfarande kvar på Säter.

Som vanligt kan ändringar komma att ske i kronologi, terminologi och fakta om fel finns. Inser att jag nu är så inne i dessa historier att det också finns en risk att jag inte är tillräckligt tydlig utan antar att ni kanske läst mer om detta än ni har. Ber om ursäkt för det.