SÄPOs långa arm

För någon vecka sedan framkom att polisen vill få direkttillgång till i enlighet med datalagringsdirektivet lagrade materialet. De ville alltså snabbt kunna tillgodogöra sig information på ett sätt som de i dag inte kan när teleoperatörerna först efter granskning av ansökan medger att info lämnas ut.

Jag var djupt skeptisk. Inte bara eftersom jag röstade nej i riksdagen till datalagringsdirektivet utan också för att den trygghetsbarriär som granskningen innebär skulle upphävas och direkttillgången riskerar missbrukas. Det är inte helt olika hur FRA ville ha direkttillgång till kabel men vi som protesterade menade att det måste finnas en inbyggd tröghet som garanterar rättssäkerhet och bedömningen ska inte göras av den egna myndighetens behov av information. Det är lagens ramar som ska ange vilken information som får inhämtas.

Att SÄPO använder sig av påtryckningar för att få till avtal med operatörerna är djupt anmärkningsvärt. I mina ögon är det än viktigare att de hemliga verksamheter så som SÄPO är noga med att hålla sig inom lagens ramar. Här vill de ha möjligheter att gå längre än lagen i dag kräver och de gör det på eget bevåg. Nu fanns Banhofs Vd som en del i det hela och var så förslagen att han spelade in samtalet. Men hur många samtal förs och med vilka för att SÄPO vill få information som lagen inte direkt medger?

Ni kan se och höra kommentarer från mig hos Ekot, Svt, Tv 4 och på Kulturnyheterna.