Ukraina, EU och Ryssland

Under hösten och början av detta år har jag rest runtom i hela landet och pratat om hur EU riskerar att delas i ett vi och dom där nazistiska och fascistiska partiet växer och allt fler pratar om hindra rörligheten till EU och inom EU. Föga hade jag trott att vi inom tiden fram till valdagen den 25 maj skulle stå inför en ryssk aggression där de lagt under sig Krim.

Det hela förändrar den kommande debatten. Säkerhets och utrikespolitik kommer att få en högre prioritet än det annars hade fått. Mycket av arbetet nu har för min del fått styras in från att resa i kampanjen till att i EU-nämnden delta på de viktiga samråden med kabinettsekreteraren inför utrikesministrarnas möte i måndags och i dag med statsministern inför morgondagens extraordinära möte med statsministrarna.

Europa prövas nu både i form av sammanhållning men också i fråga om vilka värderingar som ska styra. Har EU tagit för lättvindligt på det östliga partnerskapet och haft för låg prioritet på samarbeta med de före detta Sovjetstaterna? Mycket tyder på det. Hur kan arbetet med dem intensifieras så att de snabbare kan nå Köpenhamnskriterierna och därmed en anslutning till EU? Kommer stå enat för ett fritt och demokratiskt Europa eller kommer egenintressen att trasa sönder hållningen och därmed försvara en viktig gemensam ståndpunkt?

Samtidig kan vi nu också få se en ny aktivitet i energifrågorna. Kommer Tyskland fortsätta arbetet för att göra sig beroende av gas från Ryssland? Hur kan vi driva på energiomställningen så att gröna och hållbara alternativ producerar tillräckligt med energi till vår egen konsumtion men också för export till andra länder. Den diskussionen kan nu tas ur både den vinkel som berör säkerhet men också ur den vinkel som handlar om grön tillväxt i EU.

För svensk del måste vi också ställa oss frågan om det avtal som slutits mellan Vattenfall och Rosatom om en provbeställning av rysskt uran verkligen är en rimlig väg? Ska Sverige ställa sig i ett beroendeförhållande av uran för vår kärnkraft när landet som säljer det ockuperar ett av våra grannländer?

I Ukraina måste också arbetet fortskrida för att få en demokratisk ordning där statsmakten är begränsad och legitimerad i val samtidigt som minoritetsskyddet är starkt. Vägen för att närma sig Europa kan inte ta en genväg förbi dessa stora frågor som lett till de oroligheter vi alla kunnat följa under hösten.

Hur frågan berör känns starkt vid resorna i landet. Frågorna som kommer har en helt annan karaktär i dag än de hade för en vecka sedan. Ansvaret och insikterna som gruppledare i EU-nämnden känns starkt. Jag är också glad för de erfarenheter mina år i OSSE:s parlamentariska församling gett mig och de valövervakningar som gjort att jag fått möjligheten att vara i Urkaina liksom många andra länder som nu känner stor oro inför vilken utveckling denna kris kommer att ta.

Jag har besökt 35 kommuner innan den ryska aggressionen. Jag har besökt 3 efter och har denna vecka ytterligare 3 eller 4 kommuner att besöka beroende på hur mycket som är görligt. Skillnaden är stor i frågorna som kommer och vilka ämnen som väljarna jag möter ser att EU måste fokusera på framöver.

Frågorna är många och svaren är få. EU, Sverige, Centerpartiet och jag är tydligt i fördömanden av den ryska operationen och med kraven om en reträtt från Ukrainas territorium. Framtiden är dock oviss och mycket hänger på hur stark och solid sammanhållningen nu kommer att vara. Splittring spelar Ryssland i händerna.